Sätta berättandet i system

Se den här videon där berättandet sätts i system i tre dimensioner: aktivitet, komplexitet och personlighet. Den är producerad av byrån Storyworld som verkar på tre kontinenter. När jag ser i deras egen historik att de stöder sig på Marshall McLuhan, jag då har jag inga som helst problem med att föra deras budskap vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, storytelling, berättande, media, interaktion, interaktivitet,

Martins tips på böcker om sociala medier

Jag var kallad till Stockholms Universitetsbibliotek nyligen för att hålla en föreläsning om sociala medier. Man bad mig ta med en lista med böcker. Så det gjorde jag.

Och jag tog med mig böckerna också. I min bästa lilla bruna resväska. På plats bland alla bokhyllorna och böckerna i det stora universitetsbiblioteket dukade jag upp ett litet bokbord. Så trevligt det såg ut, om jag får säga det själv. Och det får man. När man bloggar.

Så slit dem med hälsan: Martin Garlövs personliga urval i november 2012 av böcker att läsa - om nätet, sociala medier och hela konkarongen.


Long tail, Chris Andersson, Bonnier Pocket 2007, eller det amerikanska originalet fr 2006

Reflexiv kommunikation - nya tankar för strategiska kommunikatörrer, Jesper Falkheimer och Mats Heide, Liber 2003

SSWC-boken 2010, Bubblan books, mattiasbostrom.se

Gilla - dela engagemang, passion och idéer via sociala medier, Brit Stakston, Idealistas Förlag 2011

Kroppsmaskinerna - manual för den moderna människan, Alexander Bardd och Jan Söderqvist, Hydra Förlag 2009

Media, Marshall McLuhan, Nordtedts 1999, eller det amerikanska originalet fr 1964 eller senare utgåvor på engelska eller svenska

Skymningssång i Kalahari - hur människan bytte tillvaro, Lasse Berg, Ordfront 2011

Platsen som inte finns - en bok om internet, Tor Nørretranders, Bokförlaget DN 1998

Connected - mänskliga relationer och sociala nätverk och deras betydelse i våra liv, Nicholas A
Christakis och James H Fowler, Natur & Kultur 2010

Upplevelsebaserad kommunikation, Jens Ørnbo, Claus Sneppen och Peter Würtz, IHM Publishing 2005

Slaget om verkligheten - filosofi, omvärldsanalys och tolkning, Bengt Kristensson Uggla, Symposion2002

Den digitala staden, William J Mitchell, Norstedts 1997
Nätverk - teorier och begrepp i samhällsvetenskapen, Anders Karlqvist (red), Gidlunds 1990


* Hela konkarongen

(vardagligt) alltsammans, allesammans

Konkarong var en kvinnomössa med veckad garnering, uppburen med en ståltrådsställning. Ursprunget ligger i franskan. Fruntimmersmössan, som Svenska Akademien kallar skapelsen, var populär kring mitten av 1700-talet. Konkarong som föremål glömdes troligen bort tämligen snabbt. Hur hela konkarongen har kommit att betyda ”hela rasket” är oklart; troligen ansåg man mössan överväldigande.

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, sociala media, böcker, litteratur,

Kyrkopolitiker är ett belastat ord

Jag tillhör den stora skaran i min kyrka, vi som är lekfolket. Det stora flertalet. Mer eller mindre aktiva. Med betoning på lek eller folk?

Jag är också förtroendevald. Man kan säga med mindre förtroende idag än förr i tiden. Anno 2012 som ersättare i ett församlingskyrkoråd och ledamot av ett kyrkofullmäktige, är uppdragen jämförelsevis begränsade. Men jag är förstås ändå mer insyltad än de allra flesta medlemmar i min församling, i Svenska Kyrkan. Det senare är ingen belastning. Rätt använt, främst en tillgång.

För en tid sedan, en längre tid sedan läste jag bloggande Leo Holters funderingar. De tangerar mina egna. Det här med att kallas sig själv och andra kyrkopolitiker, det blir jag allt mindre bekväm med. Inte så att jag har något emot varken kyrka eller politik. Jag utgår dessutom från att en kristen kyrka värd namnet är politisk och att politik utan relation till tro och livsåskådning i vidare mening blir fattigare och mindre intressant.

Förra veckan beslutade kyrkomötet i Svenska Kyrkan om en i grunden ny demokratisk organisation för Svenska Kyrkan med sina församlingar och pastorat. En kyrkoherde leder en församling. Leder kyrkoherden flera församlingar ingår de i ett pastorat. Fram till nu har varje församling haft sitt kyrkoråd. Från 2014 kommer pastorat ha ett kyrkoråd och det blir inte fler även om flera församlingar ingår.

Det heter kyrkomötet och inte kyrkopolitikmötet. Så bra.

Med den nya lokala organisationen för Svenska Kyrkan får församlingarna styrelser som får namnet församlingsråd. Om det är två eller fler församlingar i pastoratet. Ledamöterna ska väljas av ett kyrkofullmäktige ditt församlingsmedlemmarna valt sina representanter i kyrkovalet, det som hålls tredje söndagen i september vart fjärde år. Nästa gång 15 september 2013.

Väljas ovanifrån av kyrkofullmäktige ska ledamöterna i församlingsråden, men föreslås av ett lokalt nomineringsmöte i församlingen. Det blir obligatoriskt. Nyordningen öppnar upp ett osmidigt system med nomineringsgrupper som Svenska Kyrkan 2000 ärvde från statskyrkotidens sista decennier. En ordning som infördes på 1930-talet och som det nu är läge att sätta den bortre parentesen om.

På väg mot parentesen skulle jag önska att det blev vanligare att tala mer samlat om församlingens medarbetare. Och då det behövs lägga till upplysningen om det är en ideell medarbetare, en som är anställd eller en som är förtroendevald. Den förtroendevalde kan vara ledamot av det nya församlingsrådet, sitta med i kyrkofullmäktige eller en av ledamöterna i kyrkorådet. Medarbetare jag känner gör inte sällan insatser i flera roller, även om det sker i olika delar av kyrkan och i olika skeden av livet. Så mycket bättre då att i vardagslag inte göra mer skillnad på folk och folk än vad nöden kräver.

Men kyrkopolitiker tycker jag kan avvecklas. Det tillför liksom inget till församlingslivet. Kyrkopolitikråd, låter inte bra. Inte blir det bättre med kyrkopolitikfullmäktige. Bara för långt. De nya ledamöterna i församlingsråden blir många och vore märkligt att kalla dem kyrkopolitiker, samtidigt som det är av stor betydelse att deras uppdrag jämställs med att sitta i ett kyrkoråd. Det kommer säkert att bli ganska vanligt med större församlingar som delegerar från kyrkoråd till sockenråd, verksamhetråd, distriktsråd osv. Och ledamöterna där bör också ses som medarbetare, förtroendevalda sådana.

Förresten är det så många av "kyrkopolitikerna" som är noga med att de politiska partierna i Svenska kyrkan ska kallas nomineringsgrupper. Så bollen har redan sats i rörelse. Jag bara puttar på lite. I rätt riktning.



Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkan, församling, politik, kyrkoval,


 

We had something going, and we blew it

Lina Beutler har tackat ja till att gästblogga hos Brygubben. Som är glad för det. Här är hon, den gästande brygumman, med ett debattlinlägg i ett för Svenska Kyrkan aktuellt ämne: medlemmarnas och medarbetarnas närvaro i sociala medier.

Jaha ja. Då var väl i princip 1 november över så att vi kan räkna samman hur många som har valt att lämna Svenska kyrkan den här gången. För er som inte använder Twitter så kan jag meddela att stämningen har varit varierad de senaste dagarna. Det började med Expressens artikel om hur mycket man kunde tjäna på att gå ur, vilket resulterade i en rad mer eller mindre deprimerande tweets. Detta vändes genom att flera fina människor delade med sig av goda skäl att vara med. Det retweetades så att telefonerna glödde och alla dysterkvistar försvann i flödet. Vi kunde också läsa en del träffsäkra blogginlägg. Tack alla ni som bidrog på olika sätt.

Sedan följde några lugna dagar med det gamla vanliga: Det är hyckleri att vara med, varför föds man in i kyrkan, kyrkoavgiftningen, osv. Inte vet jag om någon svarade på detta men man kan ju hoppas.

I torsdagsmorse 1 november delades det ut ljus i Stockholm till morgontrötta resenärer. Detta mottogs positiv och många tyckte att det var kul, fint och värdigt. Någon undrade om vi inte skulle ge pengarna till fattiga istället men denne fick svar från en random textkonsult: "Fler tycker om #Svenskakyrkan när de delar ut ljus = fler blir medlemmar (eller låter bli att gå ur) = mer pengar till behövande." Ja, så enkelt kan det vara.

Men så hettade det till i debatten. Svenska kyrkan, Diakonia och en mängd olika organisationer gick med ärkebiskopen i spetsen ut med ett krav på att apelsiner som odlas på ockuperad mark i/utanför Israel ska märkas så att konsumenten själv kan välja att köpa dem eller inte. Plötsligt drunknade vi i arga kommentarer, utträdesblanketter och bilder på nazi-judestjärnor (ja, så vill Svenska kyrkan märka apelsinerna, enligt skämtarna). Det var Svenska kyrkan man var arg på, inte Diakonia eller de andra organisationerna. PK-kyrkan som inte vill prata om Jesus utan bara vara till lags. Kul.

Kan vi snälla enas om att inte släppa stora kontroversiella frågor/åsikter/debattartiklar dagen före storhelg? Det är som att varsla personalen före semestern. Helt förvirrande.

Kan vi också enas om att någon (företrädesvis de personer som kan något om saken, som har läst rapporten och som initierat debatten) finns beredda att svara på frågor och utrop på twitter (och facebook)? Vi som jobbar i församling behöver också stöd. Vilka artiklar, sidor och personer ska vi hänvisa till i vår kommunikation? Om vi nu får reaktioner. Vilken information ska vi dela med våra medarbetare så att de snabbt blir insatta i frågan? Jämför med att skicka ett jättesmaskigt pressmeddelande och sedan inte vara anträffbar för media. Hur skulle det se ut?

Vi går nu in i Allhelgonahelgen. Enligt SOM-institutet kommer hälften av alla svenskar tända ett ljus för någon anhörig i helgen. Hälften! Troligtvis kommer de inte fråga kyrkogårdspersonalen om deras åsikter om Svenska kyrkans mellanösternpolitik. Men tanken kommer att finnas där hos en del. En del kommer att grubbla och det kommer inte finnas någon som kan svara. För det är storhelg och inte läge för debatt.

Det blir liksom varken hackat eller malet när man gör två så diametralt olika saker samtidigt.

In my humble opinion.

Lina Beutler är informatör för församlingarna i Märsta med omgivningar: Husby-Ärlinghundra, Valsta, Norrsunda och Skepptuna församlingar. 

Fråga prästen

Hur tolkar dagens präster Svenska Kyrkans tro och lära? I ett pressmeddelande från försommaren får jag veta att Svenska Kyrkans forskningsenhet vid kyrkokansliet i Uppsala ska starta ett forskningsprojekt med fokus på spänningen mellan tro och vetenskap i vissa frågor. Nu är det igång.

Bloggposten är uppdaterad med länkar senare under dagen för första publicering och med följebrevet som skickats ut.

Idén med "Om prästers trostolkning” är att klura ut hur präster i Svenska Kyrkan tolkar delar i kristen troslära, och då särskilt de frågor som kan utmanas av naturvetenskapen, Jesu uppståndelse, de dödas uppståndelse, försoningsläran och synen på under.

– Mitt intryck är att det både bland kristna och icke-troende finns väldigt bestämda uppfattningar om vad kristna faktiskt ”ska tro”, säger prästen och forskningschefen Anne-Louise Eriksson.

Han berättar att hon för en tid sedan analyserade ett antal predikomanuskript och då fann att det  påfallande ofta var omöjligt att avgöra hur bokstavligt eller bildligt prästerna tolkar till exempel berättelsen om att Jesus grav är tom, på tredje dagen efter hans korsfästelse och död. Det gjorde henne nyfiken på hur präster i Svenska Kyrkan tolkar ett sådant bibelställe som tycks motsägas av dagens vetenskap och varför de uttrycker sig som de gör.

Kyrkokansliets undersökningen har inte ambitionen att fånga in prästernas tro i en allmän bemärkelse utan är inriktad just på spänningen mellan tro och vetenskap, där den verkar vara som störst idag.

Undersökningen börjar med en webbenkät till samtliga präster med anställning i en församling inom Svenska Kyrkan. De är ungefär 3500 stycken. Alla får svara anonymt. Det finns fler präster som tjänstgör i Svenska Kyrkan, med anställning på annat sätt än i församling eller så leder de gudstjänster, predikar och har andra prästuppgifter utan anställning. Men till dem når inte frågorna.

Undersökningen fortsätter med ett tiotal djupintervjuer. Också här garanteras anonymiteten genom att ingen annan än forskaren vet vilka som intervjuas och att intervjuerna raderas när studien är avslutad. Resultaten kommer i en bok våren 2014.

Här är frågorna som ställs till de 3500 prästerna i Svenska Kyrkan.


1. Kön?

2. Födelseår?

3. Prästvigningsår?

4. Vilket är ditt tjänstgöringsstift?

5. Om Jesu uppståndelse

Alternativen är: Instämmer inte alls/ Mycket tveksam/ Instämmer i viss mån/ Instämmer i stort sett

För mig innebär orden om Jesus uppståndelse att Jesus uppväcktes av Gud, och att hans döda kropp fick liv så att han kunde lämna graven.

För mig uttrycker orden om Jesus uppståndelse en erfarenhet av att han är levande, men innebär inte att kroppen återuppväcktes.

Orden om Jesus uppståndelse skall inte uppfattas bokstavligt. Jesus dog, men berättelsen om honom och hans liv lever vidare.

Uppståndelsen – han var död och började leva igen – innebär ett historiskt faktum och är ett under som inte kan förklaras på något naturvetenskapligt sätt. Men det känns inte som ett problem för min tro.
Gud uppväckte Jesus och att lärjungarna kunde möta honom, men den uppståndne Jesus hade inte en fysisk kropp.


6. Om evigt liv

Alternativen är: Instämmer inte alls/ Mycket tveksam/ Instämmer i viss mån/ Instämmer i stort sett

Evigt liv innebär en kroppslig uppståndelse.

Endast de som dör i tro på Jesus som frälsare får evigt liv.

Jag tror att alla som dör kommer hem till Gud.

Jag tror inte att orden om ”evigt liv” skall förstår bokstavligt. När man dör är man död på riktigt.

Men vi lever genom minnet av oss och vad vi varit.

Jag har ingen aning om vad som händer när vi dör.


7. Om försoningen

Alternativen är: Instämmer inte alls/ Mycket tveksam/ Instämmer i viss mån/ Instämmer i stort sett

Jag tror att Jesus död var ett nödvändigt offer för att människor skall kunna räddas undan dom och död.
Jag tror att Jesus död var en konsekvens av människors ondska men hans död är inte en nödvändig förutsättning för vår frälsning.

Jag tror att Jesus död och uppståndelse innebär att hela tillvaron förvandlats till något annorlunda än vad som gällde innan denna historiska händelse.

Jag tror att Jesus genom sin död för alltid besegrade världens ondska.

Berättelsen om Jesus död och uppståndelse skall inte uppfattas bokstavligt.


8. Om undren

Alternativen är: Instämmer inte alls/ Mycket tveksam/ Instämmer i viss mån/ Instämmer i stort sett

Jag tror att Jesus verkligen uppväckte Lasaros trots att han var död på riktigt.

Jag tror att berättelsen om Lasaros, liksom andra ”underberättelser” i evangelierna, har en naturlig förklaring.

Jag tror inte berättelsen om Lasaros skall uppfattas bokstavligt.

Jag tar inte ställning till om det var ett under eller inte.

Jag tror att Gud kan göra under, som t.ex. att uppväcka Lasaros, men det är på intet sätt avgörande för kristen tro


9. Det är inte helt enkelt att sätta ”Svenska kyrkans tro” på en formel. Men om du jämför din egen tro med vad du uppfattar vara Svenska kyrkans troslära, skulle du kunna säga att din tro överensstämmer helt med vad kyrkan lär, eller stämmer det inte alls.

Placera dig själv på skalan där 1 betyder att du inte upplever någon skillnad och 10 att det är stor skillnad.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Det är ingen skillnad mellan min tro Det är stor skillnad mellan min tro
och Svenska kyrkans troslära                  och Svenska kyrkans troslära


10. Hur ser du på följande påståenden?
Instämmer inte alls Instämmer helt och hållet
1 2 3 4 5

Jag tycker att det är viktigt att människor får veta att man kan tro på många olika sätt och att det inte gör något.

När jag predikar försöker jag uttrycka mig så att ingen i församlingen skall uppleva att deras tro inte räcker till.


11. Då och då blossar det upp en debatt om vad som är ”rätt” tro men egentligen vet vi ganska lite om vad präster i Svenska kyrkan verkligen tror om den typ av trosutsagor som du fått frågor om här.

Skulle du kunna tänka dig att ställa upp på en intervju där du fick möjlighet att tala om detta och nyansera dina resonemang och tankar. Syftet med intervjun är att kunna ge några mer heltäckande exempel på hur den ”intellektuella” sidan av kristen tro kan uttryckas idag. Skriv i så fall ditt namn och ett telefonnummer där vi kan nå dig.

12. Här har du möjlighet att ge dina synpunkter på enkäten.

Prästerna har nått frågeformuläret med en länk till en webbsida i ett mejl. Så här stod det i mejlet:

Hej

Uttrycken för kristen tro förändras över tid. Det gäller både trosläran och trons praktik. Svenska kyrkans präster är viktiga bärare av kyrkans reflektion över tron. Men prästers uttalanden om den kristna trosläran leder ibland till debatt. Det tycks föreligga ganska bestämda uppfattningar om vad som är kristen tro, och om vad präster bör tro eller får tro. Däremot finns ingen samlad kunskap om hur präster i Svenska kyrkan verkligen tänker om, och tolkar, kyrkans troslära. Det gäller inte minst de områden i trosläran som gör anspråk på något övernaturligt.

Kristen tro är naturligtvis mycket mer än att omfatta ett antal trosutsagor. Den enkät du nu ombeds att medverka i gör inte anspråk på att fånga in ”kristen tro” i en mer allmän bemärkelse utan fokuserar några områden som gör anspråk på något övernaturligt. Syftet är att skaffa kunskap om hur präster tolkar några av de trosföreställningar som tycks motsägas av dagens naturvetenskap. Vi som gjort enkäten är medvetna om att svarsalternativen ibland kommer att upplevas som trubbiga och otillfredsställande, men vi tror att enkäten ändå kan ge en översiktlig bild av vilken troslära som förkunnas och praktiseras i Svenska kyrkan idag.

Resultaten kommer, helt oavsett vilka de blir, att hjälpa Svenska kyrkan att utveckla sin reflektion över tron. Hur ni som undervisar och står mitt i predikogärningen tänker, tolkar och reflekterar är av avgörande betydelse för kyrkans framtid.

Den webbaserade enkät du inbjuds att delta i genomförs på ett sätt som garanterar full anonymitet för alla som deltar även om det undersökningsföretag vi använder kommer att kunna se om svar inte inkommit så att en påminnelse kan gå ut.

Ju fler som deltar dess säkrare resultat kan uppnås. Jag skulle därför verkligen uppskatta om du kunde ta dig tid att besvara enkätens sju frågor genom att gå till: (här fanns länken)

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, teologi, naturvetenskap, tro, kristendom, kyrkan, forskning, predikan,

Därför lider Svenska Kyrkan: Brist på unga chefer

Jag får fatt i en mycket intressant video där Gustav Öhrn, rektor för Scouternas Folkhögskola gästar Norrbottens Läns Landstings Morgonrock, som jag gissar är ett slags frukostmöte. Det jag ser och hör påminner mig om att Svenska Kyrkan lider brist på unga chefer.

Och det gör kyrkan tillsammans med flera andra sektorer av det svenska samhället. Faktum är att det finns statistik som visar att Sverige ligger i botten, jämfört med alla andra EU-länder, när det gäller andelen unga chefer.

En viktig förklaring till att Svenska Kyrkan inte skiljer sig från det närmast omgivande samhället finns lokalt, i församlingarna. Eftersom inte tillräckligt många församlingsledningar - kyrkoherdar och kyrkoråd - tar tillvara de ungdomar som engagerar sig som medlemmar i sin församling, så missar man morgondagens ledare. Men man kanske inte tror det kommer behövas några efterträdare? Är det så att det mer handlar om att administrera en mer eller mindre långsam avveckling?

Så långe det finns församlingar som inte ens har en lokalavdelningen av Svenska Kyrkans Unga för sina barn och ungdomar, då lider Svenska Kyrkan brist. Och det får både på kort och långsikt allvarliga negativa konsekvenser.

Förebilder är nödvändigt. Om barn och ungdomar i församlingen inte ser unga vuxna som ledare, hur ska de då se sin framtid i församlingen. Att man åldras kan man inte rå för och man ska inte skämmas för det heller. Men att församlingen åldras, att kyrkan blir gammal, det är ledarnas fel.

Novus fick i uppdrag av Scouterna tillsammans med chefsförbundet Ledarna ta reda på hur ideellt engagemang påverkar ett yrkesliv som chef. Ungt ledarskap är en av de viktigaste frågorna Scouterna arbetar med. Deras verksamhet hjälper unga att leda sig själva och andra med ett värdebaserat ledarskap, stadigt grundlagt i våra värderingar. Det gör Svenska Kyrkans Unga också.

74 % av alla svenska chefer som svarade på Novus undersökning, berättade att de haft ett ideellt engagemang. 6 av 10 svarar att deras ideella engagemang har haft en avgörande betydelse för att de blivit ledare. 100.000 svenska chefer har en bakgrund inom scouterna. Under 27 % av Sveriges chefer är yngre än 40 år. Borde intre gränsen för ung vara under 30 år?

Kyrkliga chefer rekryteras i stor utsträckning bland medarbetare med kyrklig profilutbildning. Så därför är det så betydelsefullt att studenterna till kyrklig utbildning rekryteras bland dem som varit barn och ungdomar i församlingen, som varit och är engagerade medlemmar, med naturlighet i Svenska Kyrkans Unga.

Så länge människor med ledande befattning i Svenska Kyrkan ser unga människor med tydligt församlingsengagemang som en belastning lider kyrkan brist. Det med grundläggande kristna värderingarna det finns förutsättningar för ett gott ledarskap i församlingen, i kyrkan. Och det här är värderingar som grundas tidigt i livet. Bland barn och ungdomar. Samma sak med ledarskapet.

De senaste tio åren har det skapats en ny våg i Svenska Kyrkan: ett växande antal unga konfirmandledare. Varje år blir dessa ett år äldre. Idag, inte imorgon, borde bland dessa morgondagens kyrkoledare rekryteras. Minst 3 av 4 kyrkoherdar, kanslichefer och andra chefer borde ha en bakgrund som juniorledare, konfirmandledare, lokalavdelningsordförande och liknande.

Läs även andra bloggares åsikter om ideell, svenska kyrkan, engagemang, ledarskap, rekrytering, ungdom, unga vuxna

Biskopen som tappade lusten

Jag läser att Carina Etander Rimborg påpassligt stämt av med ärkebiskop Anders varför han inte gjort ett eget blogginlägg sen i påskas. Hon "sprang på" honom på Svenska Kyrkans internationella riksmöte Världens Fest gångna helgen.

- Nej, jag har slutat, det är inget rolig, förklarar han för henne. Det visar sig att han levde i tron att hela bloggen var borttagen.

Ärkebiskopens motiv respekterar jag. Det stimulerade honom inte att prioritera bloggandet bland de många uppdrag som är hans. Och det tycks som att han närmast trollats i kommentarfältet och att det varit starkt bidragande till att han gett upp. Eller kan man tänka sig att se det som en time-out?

Det var alltså en människa som sagt upp sin samvaro med bloggvärlden som några månader senare ofrivilligt drogs in en debatt om sitt twittrande: först några dagars spekulationer om han var manen bakom sitt namn, sen ytterligare några dagar om vem som lånat hans ansikte och namn och därefter om ärkebiskopens vara eller icke vara just bland de andra twittrarna. Bra att veta, när man tar del av hans pressekreterare Eva Almqvist kritiska inlägg. Som jag förstår det jobbar de båda - med rätta - nära varandra, så hon var fullt medveten om hur det låg till med bloggandet. Och så kom krav på att han skulle hoppa på twitter.

Och debatten om ärkebiskop Anders och twitter hade sin upprinnelse vad Jacob Sunnliden hittade på. Om det kan man väl bäst börja läsa om på Jacobs egen blogg. Han har länkar till andra källor.

Ärkebiskopens blogg finns alltså - tvärt emot vad han själv förutsatte - kvar på webben. På hans egen webbsajt så ligger uppmaning och länk till läsning väl synligt uppe i högerkrysset. Följ ärkebiskopen via bloggen, står det. Och det kunde man göra under ett år, från mars 2011 till april 2012. Hur kan man nu följa ärkebiskopen i vardag och helg? Digitalt menar jag. På ärkebiskopens finns avdelningen sagt och skrivet. Den uppdateras. Senast med den predikan han höll i samma gudstjänst där han vigde Åke Bonnier till ny biskop i Svenska Kyrkan.

Jag tycker att ärkebiskopen gör rätt i att sluta med bloggandet när det inte blev roligt längre. Det är min förhoppning att hans strategi i förhållande till den digitala kommunikationen också får genomslag analogt. Därför undrar jag: Hur många av de sammanträden ärkebiskop Anders förväntas och "måste" delta i eller leda, tycker han är roliga? Hur roligt är det att vara med på kyrkomötet? För möten är väl kommunikation?

Ärkebiskop Anders tycker att det var för få som läste hans blogg. Då kan jag berätta att det finns risk för att ännu färre skulle ha läst hans tweets - om han nu börjat twittra. Men hur få är man inte på många av de sammanträden som en ärkebiskop deltar i? Och kyrkomötet har bara 251 ledamöter + 13 biskopar utöver honom själv. Det är inte många det.

"Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal." Så skriver aposteln Paulus i ett av sina bevarande brev till församlingen i Korinth. Tänk om det var så att han i ett av de förlorade breven skrev: Om jag inte hade lust, då vore jag endast en korrekt logotyp eller en tidsanpassad slogan. Tänk om det var så han skrev? Och om också det brevet hade bevarats, hur hade det då lästs idag?

Mission är församlingens identitet, har ärkebiskop Anders skrivit och sagt flera gånger. Och han har förtydligat det som alla församlingar förväntas utveckla i egna församlingsinstruktioner, meda att säga att missionerar, det för de kristna i församlingen genom att fira gudstjänst, genom sin undervisning och diakoni. Det är bra. Så förtydligas också varför den kristna församlingen och hennes medlemmar ska kommunicera med varandra och med människor omkring dem i samhället och i världen.

Varför-frågan får god svarshjälp. Så också hur-frågan. Med mer mission i centrum, så ökar medvetenheten om vikten av dialog. Och det kommer att öka användningen av de kommunikationskanaler som ger dialogen plats. Megafonkanalerna för masskommunikation får träda tillbaka.

Jag har en bok i min bokhylla, som jag nu undrar om jag ska ge till ärkebiskop Anders. Jag skulle kunna ta den under armen och knalla upp till Sysslomansgatan och knacka på hans arbetsrum. Vi bor ju faktiskt i samma stad. Boken har titeln FlickeringPixels och undertiteln How technology shapes your faith. Författaren är den amerikanske mennonitpastorn Shane Hipps.  

Hipps använder de verktyg för att förstå kommunikationssamhället som Marshall McLuhan gett. Och han gör det på goda grunder och med ett eget självständigt bidrag.

Mig hade det inte gjort något om Svenska Kyrkan hade en ärkebiskop, som liksom så många av dem han bär herdestaven för, kommunicerade med sociala medier. Men det är inte hela världen.

Men en ärkebiskop behöver få känna lust i sin tjänst, så mycket att det smittar av sig.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kommunikation, medier, sociala medier, twitter, blogg,

Bilder från Barcelona

En urval bilder från några dagars flanerande i Barcelona i juli 2012.

Läs även andra bloggares åsikter om barcelona, foto, arkitektur, konst, porträtt