08 november 2007

Kyrklig debatt om kommunikation och media

För ett par veckor sedan skrev prästen Mikael Mogren en debattartikel i Kyrkans Tidning, Svenska Kyrkans veckotidning, om det han beskriver som kristnas tistnad i det offentliga samtalet och i massmedia. Nu har hans artikel följts av ett par inlägg. Ett från mig idag.

Läge för språklig bodybuilding

Den skrivande prästen Mikael Mogren har i Kyrkans Tidning satt ord på sin frustration över att Svenska kyrkan saknar trons försvarare. Bildligt talat är Svenska kyrkan som ett K(ristus)-märkt hus, väl värt en grundlig renovering även om det kan ta lite tid.
Låt oss ge lyster åt förfäders verk och samtidigt installera de moderna faciliteterna. Mer och bättre kommunikation är fullt möjligt reform-vägen.

Visst vore det välgörande att höra många, många fler röster för tro och kyrka i svenska massmedier. Visserligen minskar kontrollmöjligheterna uppifrån och ner, men med många skilda röster blir enstaka stolpskott inte någon katastrof.
Mikael Mogren skriver att medierna är nutidens viktigaste predikstol. Där har han plakat fel. Massmedierna är något väsenskilt. Präster och biskopar som vill tala ska först och främst göra sitt allra bästa i predikstolen. Det är de skyldiga oss alla som de firar gudstjänst tillsammans med. Inhopp på andra arenor kommer i andra hand, som ett resultat av ett stopp för alla plågsamma gudstjänstbesök.

Mikael Mogren
kan ha rätt i att fler behöver träning i att ge skäl för sin tro. Det är läge för språklig bodybuilding i församlingshemmen. Analogt med det svenska musikundret, så skapas apologeter av toppklass genom stor bredd.
Uppvärdera berättandets konst och låt berättelserna – som företagsvärlden kallar corporate storytelling – ge färg som lyser upp och form som ger relief. Bättre en budskapsbärare ansikte mot ansikte än tio debattartiklar åt skogen. Goda samtal förs med fördel vid ett runt bord, gärna ett kafébord.

Svenska Kyrkan har med sin spridning stora möjligheter att utveckla nätverkandet som kommunikationsstrategi. Med det lokala, nära och direkta som ideal och bas ökar förutsättningarna för att väva in det nya och det senaste, en podradiosändande student i Uppsala, en bloggande prälle i Skövde och en diakon från Ekerö på Facebook.
Tystnaden kan brytas av en ny tillitsfull och mer tillåtande kultur. Med tydlighet kommer det svängrum som ger plats för både himmel och pannkaka, utan vilket lusten och engagemanget stängs ute.

1. Svenska kyrkan är ingen åsiktsgemenskap. Räkna inte med att just ditt sätt att leva tro blir mönster för alla, men ta heller inte skit för hur du lever i ditt dop.

2. Kyrkans tro, bekännelse och lära är en gudomlig uppen-
barelse. Lita på att inga nuets mänskliga trender rår på det kyrkan tidlöst förvaltar, så du är skyddad från tuffa tag och kommer att falla mjukt även om det skulle bli från höga hästar.

3. Tro är ingen privatsak. Den får tvärtom prägla hela din personlighet.

4. Du är kyrka där du är. Vänta inte på att någon anställd eller politiker ska dyka upp, utan gör det du själv får och kan på direkten.

Men viktigare än allt: Gå nära Jesus, lär mästerlig kommunikation av en som skrev i sanden, som visste bordets hemlighet och var det mänskligaste ord som gått i ett par sandaler.

Martin Garlöv
kyrkomedlem och förtroendevald
som brinner för kommunikation

Kyrkans Tidning låser in debatten på nätet med lösenord som trycks i papperstidningen. Det aktuella lösenordet är detsamma som första ordet i en webbartikel om miljövänlig el på kyrkanstidning.se publicerad torsdag kl 07:30. Men skriv det i obestämd form.

Allkristna dagstidningen Dagen startade igår en artikelserie om religion och nätet. Tidningen intervjuar Mia Lövheim som disputerat på avhandlingen ”Young People, Religion and Interaction on the Internet”. Hon har studerat diskussionsgrupper om religion på internet och intervjuat ungdomar som deltar i forum på webben.

- Nätet kan vara en bra träningsplats, säger Mia Lövheim till Dagen. För unga kristna och muslimer så är det en plats där man kan experimentera och uttrycka sig i en miljö som på ett annat sätt än den lokala församlingen kan ge utrymme för ungas egna frågor och kommunikationssätt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Brygubben! Samuels kompis Wille här. Mycket bra och träffande skrivet om tro och media. Liksom du påpekar tror jag också att det vore befängt om kyrkan som institution desperat skulle försöka ge sig in mediebruset och predika.

Tror snarare att det folks nyfikenhet väcks av de trygga armar som väntar utanför de våldsamma mediekarusellerna.