80-talisterna under ytan

Sommartid har inte brevbäraren med sig så värst mycket till mig, men igår kom ett stort och ganska tungt brev. I det låg rapportboken 80-talisterna - så funkar det, från United Minds. Jag har börjat läsa. Det är lätt gjort. Snyggt presenterat och intressanta texter. Fast bindningen är kass, så det är redan lösbladsläsning.

60-talisten Marie Söderqvist konstaterar i slutet av sitt förord att 80-talisterna verkligen tror på sig själva. Och att att fler än 8 av 10 tror på livslång kärlek. Om 40-talisterna var de första unga som skapade sin egen generations värderingar och trender, så är 80-talisterna den senaste generationen av unga vuxna som skiljer ut sig från äldre generationer.

I mina öron är det positivt när Söderqvist i sitt slutord skriver om 80-talisterna:

De är en naturkraft, en flodvåg. Som 50-, 60- eller 70-talist blir man bortspolad - eller så lär man sig surfa på flodvågen. Och när man kan det, kommer man aldrig ha haft roligare.

Livsfrågor och tro, är ämnen som finns med i flera kapitel i boken. Och mest handlar kapitlet Under ytan om de existentiella frågorna. Det handlar om glappet mellan vilja och kunna, mellan det förväntade och det infriade.

8 av 100 unga 80-talister har en muslimsk härstamning. Varannan av dem säger sig regelbundet besöka sin moské. Det handlar om 45.000 unga vuxna i 20-30 års åldern.

Svenska kyrkan har 840.400 medlemmar som är 80-talister. De utgör nästan 7 av 10 i hela gruppen. Knappt 2 av 100 säger sig någon gång i månaden eller oftare gå i kyrkan. Det skulle motsvara knappt 17.000 av 80-talisterna. Är då deras mor- och farföräldrar mer kyrksamma? 6 av 100 i åldern 65-75 år säger att de går i kyrkan någon gång i månaden. Nå, det här var siffror för Svenska Kyrkan. Den fullständiga bilden ska rymma även de andra kristna kyrkorna med den romersk-katolska som den enskilt största.3 av 10 unga vuxna 80-talister säger sig tro på en gud.

I ett annat kapitel skriver journalisten Daniel Björk:

80-talisterna är romantiker, som vill att saker ska vara på riktigt, som vill uppleva starka, direkta känslor och som är "ointresserade" av politik, när politiken inte representerar någon annat än status quo.

Jag föreställer mig att resonemanget om politiken och politikerna kan överföras till 80-talisternas inställning till tro och kyrka.

Livet i tron och gemenskapen i en gudstjänst behöver vara på riktigt och ge rum för de starka och direkta känslorna. Vi 60-talister äldre kan mycket väl ha en hämmande inverkan på kyrkolivet. Så mycket viktigare att unga vuxna får ta framträdande positioner i kyrkorna.

Rapporten om 80-talisterna innehåller intressanta fakta om hur unga vuxna ser på yrkesarbete och på kultur. Den kyrka och församling som vill se flera unga vuxna bland sina aktiva medlemmar gör klokt i att ta reda på hur man bäst rekryterar till olika branscher inom arbetslivet, för att förstå hur medlemsrekryteringen och rekryteringen av volontärer kan förbättras. Genom att studera kulturuttrycken som väcker unga vuxnas intresse och engagemang kan ledarna i kyrkor och församling lära sig hur tron kan gestaltas på skilda sätt för att 80-talisterna ska känna igen sig och för att deras egna uttryck ska få rum.

Läs även andra bloggares åsikter om ungdom, unga vuxna, ungdomskultur, värderingar, undersökningar, kyrka, tro,

Världens mest lutherska kyrkor samlade i Stuttgart

Svenska Kyrkan är räknat i antalet medlemmar världens största evangelisk-lutherska kyrka. Delegater från Sverige är den här veckan i Stuttgart och möter företrädare för de andra lutherska kyrkorna. Kyrkor som i sina hemländer ofta är minoritetskyrkor. Det är Lutherska Världsförbundet som håller generalförsamling.

Svenska Kyrkans Tidning har skickat utrikesredaktören Annika Ahlefelt till Tyskland för att bevaka mötet. Hon  använder Redaktionsbloggen. Svenska Kyrkans Unga har medlemmar med i den svenska delegationen och de bloggar från mötet. Ja, de bloggade redan förra veckan från ungdomarnas förmöte. Ewa Almqvist som är pressekreterare åt ärkebiskop Anders rapporterar i Facebook och där lägger hon ut bilder också. Twittertaggen för mötet är #lwf2010 Tillägg 19:35 Nu twittrar pressekreteraren också

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, som hängde samman med Svenska Kyrkan fram till 1809, har också delegater i Stuttgart, berättar deras tidning Kyrkpressen.

Foto: Magnus Aronson, Svenska Kyrkans bildbyrå Ikon

Tillägg kl 14:59 Allkristna Dagen bevakar också generalförsamlingen. En finsk blogg på svenska från en av delegaterna i Stuttgart

Temat för generalförsamlingen är Ge oss vårt bröd för dagen som kommer. Det är den elfte gången sedan förbundet bildades 1947 som medlemskyrkorna samlas på det här sättet.

Generalsekreteraren betonade inför mötet vikten av att medlemskyrkorna lyssnar på varandra. Så hoppas att de som representerar oss från Svenska Kyrkan gör sitt bästa för att inte mucka gräl. Men det ska nog reda sig. Oftast brukar de som hojtar högt på hemmaplan bli mer ödmjuka när de kommer ut i världen. Det storsvenska tvättas av. Och det är klädsamt.

Flitigt bloggande evangelisk-lutherska prästen Karin Långström Vinge citerar en annan präst Camilla Lif, som skriver i Svenska Kyrkans Tidning idag. Det handlar om tro, bibeltolkning och bekännelse. Jag har också läst Lifs text. Tror jag förstår vad hon menar. Jag tror både hon och Karin Långström Vinge skulle säga, skriva och tolka bibeln och kyrkans bekännelse annorlunda i ett annat sammanhang, t.ex. i en luthersk minoritetskyrka.  Det här med "skedmatas med den rena läran" och "tugga och svälja" är en bra trångsyn beskrivning. Om jag nu inte missuppfattat saken och prästerna är självkritiska.

Tillägg 19:43 Med hjälp av Marianne Ejdersten, som jobbar på Svenska Kyrkans nationella informationsavdelning hittar jag till Lutherska Världsförbundets kanal på YouTube Och därifrån har Marianne lyft fram en video med den svenske prästen och vismakaren Per Harling. Han är gudstjänstkoordinator för hela mötet.



På videon slår han fast: utan gudstjänster finns ingen kyrka och i slutet hörs den sång, en kanon som han skrivit för mötet.
Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkan, internationellt, ekumenik, tyskland,

Nyskördat från skog och äng i webbvärlden

Sommaren framskrider och det är skördetid, både här och där. Jag nyper och plockar. Smakar och smackar.

Det spelande folkhemmet

Karl Erik Hagström är död.  Hagströms hör till Folkhemmets byggare och en omistlig faktor bakom det svenska musikundret med världsrykte. Mr Storyteller, min kamrat Matts Heijbel skriver om saken och länkar vidare. Hagströms lärde svenskar spela både dragspel och bas. Och gitarr.


Nya Ning rullades ut idag

Ett av mina ideella projekt sedan i vintras är Nätverket Livet i Svenska Kyrkan. Det bygger på communityverktyget Ning. Idag rullade nya Ning ut och jag valde att satsa på Ning Plus. Det ger flera nya funktioner och ger medlemmarna större möjligheter att anpassa sin personliga sida och bidra mer till innehållet.


Min iPhone 1G är en sprucken kärlek

Det var vännen Gustaf som lät mig köpa hans importerade första iPhone för tre år sedan. Så mycket mer oneurotiskt det digitala livet blev när jag kunde lägga P910:an i en låda och synka kalender och annat utan strul med äppeltelefonen. Den har verkligen tjänat mig väl. Men det är en sprucken kärlek och felet är helt mitt. Första sprickan i glaset kom när mobilen gled ur byxan vid ett olyckligt toabesök och dunsade i det hårda golvet. Sen krackelerade skärmen fullständigt efter en luftfärd från soffans armstöd ner i parketten. Det hela hålls samman av en sådan där platsfilm som jag borde lagt på från första början.

Intresseanmälan inlagd hos operatören Tele2, som jag helst vill behålla. Så jag hoppas, på gränsen till förväntar mig att jag får ett prisvärt erbjudande endera dagen om köp av en 4G.


En av helgens höjdare

Det blev en Stockholmsweekend mitt i bästa högsommaren. En riktig höjdare var första - men absolut inte sista - besöket på nya Fotografiska museet inrymt i stora tullhuset på Stadsgårdskajen. Stiliga lokaler och stiliga utställningar. Inte minst A Photographer’sLife med Annie Leibovitz bilder var mycket imponerande och medryckande. 





Halvtidsmamman gläder mig

Hon hör inte till de flitigaste av bloggarna jag följer, Agneta i Örebro. Men det hon skriver är både roligt och tänkvärt. Hennes Halvtidsmammans memoarer följer jag uppmärksamt.


Sommarlätt plånbok med korten i mobilen

Jag hör till de privilegierade som har roligt på jobbet. Ett lustfyllt engagemang har jag i unga Uppsalaföretaget MyClubCards. Idén är att ersätta platskorten som trängs i plånboken eller ligger och skräpar hemma med en behändig lista i mobilen. Här får gamla kort plats och några nya till. Klick, klick så visas kortet med logga, mitt namn, medlemsnummer och streckkod på skärmen. Avläsning i kassan, lika lätt som med vilken prislapp som helst. I sin smartaste variant kopplas klubbkortet ihop med erbjudanden som jag själv väljer att hämta hem. En kuponglösning väntar bakom hörnet. Skulle jag förlora mobilen, ja då finns alla mina kort kvar på MyClubCards server.


Reslust inför augusti Mälardalen runt

TIM-kortbrukare som jag är sedan år tillbaka, anmälde jag mig i våras som frivillig bloggare om nya månadskortet TIM Komplett. Bland alla 60 som anmälde sig blev jag en av de sex utvalda. Igår tjyvstartade jag med en bloggpost. Om mindre än två veckor sätter jag igång på allvar med mina bidrag till TIM-bloggen.
Det blir resor till jobb och resor för att jobba. Häng med vetja.

En av de allra främsta biskoparna är död

En av Svenska Kyrkans tidigare ärkebiskopar är död. Biskop Bertil Werkström blev 82 år. När 1900-talets hela svenska kyrkohistoria kommer biskop Bertil att framträda som en av de mest framstående och betydande ärkebiskoparna under seklet.

Hans insatser för att befria Svenska Kyrkan från statskyrkosystemet hade en helt avgörande betydelse. Han fördjupade Svenska Kyrkans relationer till den Romersk-katolska kyrkan och tog emot påven Johannes Paulus II i Uppsala domkyrka 1989. Tillsammans med påven firade han den Heliga Birgittas 600-års jubileum 1991.

Biskop Bertil var varsam om orden. Och han var handlingskraftig. Han var inte den som objuden kastade sig in i de kyrkliga debatterna, men när han tillfrågades sa han sin mening. Omsorgen om Svenska Kyrkans tro och liv behöll han. Det innebar att han under senare år uttryckte kritik mot den sittande kyrkoledningen.

Svenska Kyrkans officiella webbplats skriver om biskop Bertil. I den allkristna tidningen Dagen kommenterar biskop Bertils efterträdare, biskop Gunnar Weman, hans gärning. 

Tillägg 15 juli: Biskop Bertil var en av huvudarkitekterna bakom den viktiga ekumeniska Borgå-överenskommelsen.

I en artikel i tidskriften Signum berättade den förre romersk-katolske biskopen i Stockholm om biskop Bertil:

Under mässan i Globen gick flera företrädare för Svenska kyrkan fram till altaret för att ta emot påvens välsignelse. Även en del frikyrkorepresentanter följde exemplet. Påven tillmätte detta så stor betydelse att han särskilt omnämnde händelsen i sin ekumenikencyklika Ut unum sint från 1995. Han har vid flera tillfällen, även offentligt, kallat Bertil Werkström för ”min gode vän”. Då påven besökte Uppsala domkyrka hälsade Werkström honom välkommen med orden ”idag har Petrus kommit till oss, och hans namn är Johannes Paulus II”. Han alluderade därmed till Nathan Söderbloms beklagande över att Petrus, alltså den katolska kyrkan, inte medverkade vid det ekumeniska mötet i Stockholm 1925. Det var en modig gest av ärkebiskop Werkström, som han har fått utstå mycket kritik för.

Hela artikeln

Tillägg 15 juli: Ny bloggpost av Signum som länkar vidare till en text där biskop Bertil själv berättar om sitt möte med påven Johannes Paulus II

Fler kommentarer i allkristna tidningen Dagen med anledning av biskop Bertils bortgång.

Fler bloggar om biskop Bertil: Frimodig kyrka och Dag Sandahl 

Kosläpp samlar massorna

Arla tackar i en helsidesannons alla som kom för att se vårens kosläpp på 40 gårdar runt om i landet. En begivenhet som samlade 75.000 människor.  Upp emot 2000 pers på varje gård, är inte dåligt alls.

Det som visserligen var en händelse för en generation sedan också, har blivit ett event som annonseras.

Så varför resa till Pamplona, när du kan se kreaturen rusa på Julita gård eller på en ladgårdsbacke närmare dig ändå? San Fermin räcker säkert till att också vara de svenska kosläppens beskyddare.

Svenska Kyrkans moment 22

Partigängarna har försatt stora delar av Svenska Kyrkan i ett moment 22. Det har pågått i en mansålder. Under statskyrkosystemets tid kanske man kunde hävda att partipolitiseringen av Svenska Kyrkans tro och liv hade lagstöd. Nu har det gått ett decennium sedan riksdagsbeslutet att skilja Svenska Kyrkan från statsapparaten skulle verkställas. I flera avseende återstår det att verkställa beslutets andemening.

Jag läser bloggen Stillsam där kyrkomedlemmen och prästen Lars B Stenström ger belysande exempel på hur de politiska partiernas inblandning i Svenska Kyrkans inre angelägenheter handlingsförlamar. Stenström är upprörd.

Själv känner jag mer sorg och besvikelse. Sorg över att så¨mycket tid och kraft ödslas på ett system som begränsas Svenska Kyrkan i så många avseenden. Besvikelse över de medlemmar som säljer sig till systemet, istället för att sätta kyrkan främst. De finns så mycket goda avsikter, så många goda krafter och så mycket bra folk som det inte blir något vettigt av på grund av att det är som det är. Och det är synd. I ordets kristna betydelse.

Lite bröd. lite vin.

Midsommarafton i Den Eviga Staden. Och sedan vidare med tåg, ett stycke söderut och ut till kusten, Där via Appia möter haven ligger Terracina. Och här låg jag i solen mest hela förra veckan.

Avbrott: Återvände till Neapel. Den staden har sannerligen en själ och en mycket egen charm. Pizzan hos Vesi framkallar glädjetårar. Enkel mat, riktiga råvaror, matkärlek. Intrycket är att den värsta misären i de äldre kvarteren har minskat. Renoveringar pågår. Metron byggs ut. Färre trasiga människor som tiggde, nu jämfört med för fyra år sedan.

Jag är ingen finsmakare när det gäller vin. Heller. Det bästa vino della casa förra veckan drack jag (igen) hos da Francesco i Rom, i kvareren mellan Tibern och Pz Navona. Två dagar i Rom efter solveckan gav rätt krydda åt anrättning. Varmt? Kanske, men den värmen lagrar jag gärna till vintern som kommer.

Hade denna gång valt att bo i en ny del av staden och gästade den något bedagade skönheten Hotel Locarno som bjöd på lite art deco, strålande utsikt från tak terrassen och en stärkande frukostbuffe i atriet.

Att lämna Italien är att lämna en hel del. Brödet till exempel. Då är det tur att Uppsala begåvats med Forsa bageri.

Den senaste italienresans stora kulturella upplevelse var nya museet för samtida konst MAXXI i Rom. Invigd så sent som för någon månad sedan. Byggnaden är stor konst i sig och de aktuella utställningarna var både omväxlande och av hög klass. Ta dig dit med en stärkande promenad från Porta del Popolo eller spårvagn 2 upp till Stadio Flamino.