06 februari 2013

Då var det tur att jag inte är kvinna

I morse såg jag trailern från SVT Uppdrag Granskning om mäns hat mot kvinnor, om män som använder internet för dränka kvinnor med gräsligt sadistiskt sexistiskt hat och hot. Det är förskräckligt. Nu har jag sett hela programmet.

Jag är aktiv medlem i Svenska Kyrkan. I perioder har jag jag åtagit mig uppdrag som förtroendevald. Jag har varit en företrädare för min kyrka. Som förtroendevald har jag kallats för både det ena och den andra. Inga snälla saker. Och jag har hotats.

Men inga dumheter som sagts om mig har varit så bedrövliga som de jag nu hör koncentrerat radas upp i filmen. Tur för mig att jag inte är kvinna. För på grund av mitt kön har jag sluppit en massa glåpord och - tror jag - även hot.

Det ovårdade språket, överreaktionerna som blir till hotfulla beskyllningar kommer i första hand från medlemmar som har anställning eller förtroendeuppdrag i Svenska Kyrkan.

Det är ovärdigt att det inom Svenska Kyrkan inte är radikalt annorlunda än i världen omkring. Som kulturen nu är så tror jag kvinnor avstår från att ta förtroendeuppdrag och ledande tjänster i Svenska Kyrkan. Och de har säkert skäl.

Det som nu blir synligt på nätet har inte skapats här. Det har sin upprinnelse när huvuden lutas mot varandra vid ett cafébord, i höhö-dravlet vid middagsbord, i korridorskvaller i pausen utanför ett sammanträdesrummet. Här prövas orden som något "folk får ta" och här härdas människor, så att de på sin kammare vid tangentbordet, med tummarna på mobilen förlorat den spärr som gör att de skulle avstå från kränkande ord, förtal och i en stegring även hat och hot.

Ändamålen helgar inte medlen. Därför tycker jag inte att det är okey att människor bär sig illa åt för att svara sin egna trosuppfattning eller för att bekämpa någon annans tro, politiska uppfattning eller värderingar.

Det finns dagar när jag tvivlar på om det är rätt att i Svenska Kyrkan rekommendera präster, diakoner och andra anställda medarbetare och förtroendevalda att använda sociala medier. För tänk om de bland dem jag talar med finns de som inte kan uppföra sig. Tänk om det kommer ut vad kristna människor kan kalla varandra och vilka friheter vissa anser sig ha rätt att ta för att driva sina frågor, behålla sin position.

Min erfarenhet är att det här eländet är en generationsfråga: äldre smittar yngre. Och jag har upplevt det som att män smittar kvinnor.

PS: Det var den här artikeln av Viktor Adolfsson som gav mig en puff till bloggposten

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Inga kommentarer: