Att vara arkitekt kan vara att...

Arkitekten Bengt Lindroos är död. Han blev 91 år. För två år sedan utkom hans självbiografi och då intervjuades han i Svenska Dagbladet. Bokens titel är den öppna Att vara arkitekt kan vara att...

Som 17-åring började Bengt Lindroos arbeta för en byggmästare Bengtsson i Örebro. Hans talang upptäcktes av arkitekten Georg Arn och han kom till stadsarkitektkontoret  i samma stad innan han efter några år påbörjade sin arkitektutbildning vid KTH i Stockholm. Men någon examen blev det inte. Mycket arbete kom i vägen.

Jag letar på nätet efter någon av Bengt Lindroos många teckningar i kulttidningen Blandaren att länka till. Men misslyckas för tillfället och får återkomma till det i en uppdaterad version av bloggposten. Vad jag hittar är ett barnbarn(sbarn)s bild av farfar(sfar). Den är fin, bilden som Maria Lindroos tecknat.

Kaknästornet som stod klar 1967 brukar sägas vara hans mest kända verk. Söderledskyrkan, som han ritade tillsammans med Hans Borgström, är med rätta berömd. Kyrkans femtioårs jubileum kan firas i 50 år.

Borgström dog för två år sedan. Arkitekten Hans Murman skrev en nekrolog över honom som Svenska Dagbladet publicerade och som bloggen Kyrkoordnaren uppmärksammade.

Brygubben går med håven

Efter morgonscrollen genom Google Reader och en titt här och där på andra sajter har jag fångar upp följande:

- För eller senare vänder det, sa biskoparna. Bloggen Stillsam återger ett kaffebordssamtal om dopsed och bloggaren prästen Lars B lanserar gudstjänsten som en redskapsbod.

Språkrådet använder Facebook för att puffa för nya inlägg på sin sajt. Det kunde kanske var lite mer närvaro just på Facebook. Men kommentarer som lämnas ger liv, Intressant läsning med plats för fler än oss 1.168 som hittills "gillat".

Hela augusti är jag mer rörlig än vanligt. Så det är inte konstigt att jag lättare får ögonen på det som rör kollektiva transporter. Mr Storyteller Matts Heijbel befolkar varumärket Sjövägen som verkligen är en blå SL-linje. Mitt bloggande som en i resandefolket i Mälardalen publiceras här.

Turerna kring Assange som drog igång i lördags tänkte jag först se till att hänga med i. Men misslyckades bidra till detta "dickileaks". Så jag förlitar mig på vännen Niclas och hans dragingar på storbloggen Deeped.

Den svenskkyrkliga Seglora Smedja som leds av prästerna Ewa Lindqivst och Helle Klein håller Filmfestival kommande helg. Det intressanta urvalet av filmer döljs tyvärr av en rubrik som är allt annat än fördomsfri: Fanatiker.

Bostadsbristen bland de unga studenterna i hemstaden Uppsala är stor. Korskyrkan har öppnat för dem som saknar tak över huvudet. TV4 rapporterar.

Stockholm är i dagarna mötesplatsen för fängelsepräster från hela världen. Jag får lite rapporter av Betraktaren via twitter. Carina Etander Rimborg har en bloggpost om konferensen med nödvändiga länkar vidare.

13 nominerade. 5 valbara. 1 blir biskop

Svenska Kyrkan i Växjö stift ska få en ny biskop. I lördags 21 augusti hölls en utfrågning av de fem valbara kandidaterna i Växjö. Den sändes direkt på webben och kan ses igen.

Gabriel Fjellander twittrade flitigt under hela den fem timmar långa utfrågningen.

Anders Göranzon bloggade lite före och har lovat att blogga mycket efteråt. Och det löftet håller han.
Han skriver utförligt och med egna kommentarer om Per Eckerdal, Jan-Olof Johansson, Lisa Tegby och Dag Sandahl. Sannolikt kommer han att publicera en postning om den femte kandidaten Kjell Leijon idag eller imorgon fredag. (Länkarna i det är stycket är ett tillägg från torsdag 26 augusti.)


Minst en av de fem kandidaterna skriver själv om utfrågningen och det är Dag Sandahl.

Allkristna tidningen Dagen refererar utfrågningen och det gör även Smålandsposten. Ännu har inte Svenska Kyrkans Tidning haft något att berätta, förutom att man före utfrågningen hade en notis om att den skulle sändas på webben.

Tidningen Växjö-Nytt rapporerar att 175 åhörare fanns på plats i Katedralskolan i Växjö i lördags och att 900 samtidigt såg och hörde utfrågningen via webben.

Den massmediala uppmärksamheten var större i våras när präster, diakoner och lekfolk var samlade till nomineringsval. Och så snett har det blivit i Svenska Kyrkans biskopsval under flera år. Det skulle vara bra om den information som lämnas till massmedia från kyrkan sida tog hänsyn till situationen och bättre beskrev vad som är det riktiga valet och att det tydligare framgår att vigningen är den händelse som gör processen komplett.

Valet sker 30 augusti 2010. Om en av de fem kandidaterna får mer än hälften av rösterna, då är den den som blir vald och kommer att vigas till biskop. Annars blir det en andra valomgång mellan de två som fick flest röster och en av dem väljs och vigs. De som röstar i biskopsval i Svenska Kyrkan är stiftets diakoner och präster, elektorer valda av församlingarnas styrelse eller fullmäktige och domkapitlets och stiftsstyrelsens ledamöter.

Så här illustreras biskopsvalet i Linköpings stift.

Valprocess pågår också i tre andra stift i Svenska Kyrkan: i Göteborgs, i Linköpings och i Visby stift.

Nomineringsprocessen vid val av biskop i Svenska Kyrkan är för smal och ger ett för begränsat urval. Det har blivit regel att en grupp i varje stift sätter upp en officiell sökprofil. Utöver den finns dolda kriterier. Det tycks till exempel som att hög ålder är en fördel, eftersom osäkra röstande vill minimera risken genom att välja en gammal människa som inom några få år lämnar sin tjänst som stiftsbiskop med pension.

Svenska Kyrkan har ett avtal med de andra nordiska evangelisk-lutherska kyrkorna och med flera andra kristna kyrkor i den så kallade Borgå-deklarationen. Biskopskandidater borde också sökas i de andra kristna kyrkor vars vigningstjänster Svenska Kyrkan erkänner. Man borde också se möjligheten att kalla en biskop från ett annat stift inom Svenska Kyrkan eller från en annan kyrka.

Brygubben har tidigare skrivit om biskopsval.

Tillägg 24 augusti: Sedan igår eftermiddag länkar Svenska Kyrkans Tidning till Växjö stifts webbsida och den inspelade hearingen.

Tillägg 26 augusti. Nu har det kommit ett referat av hearingen och en aktuell presentation av kandidaterna på Svenska Kyrkans Tidnings webb.

Läs även andra bloggares åsikter om biskop, biskopsval, kyrkan, svenska kyrkan

Martin Luther som trädgårdstomte?

När den stora statyn av Martin Luther på torget i Wittenberg skickats till renovering vikarierar en mängd kloner i minatyrformat. Det blir lite av trädgårdstomte när  många hundra miniluther i olika färger fyller torget.

"Här står jag" kallar konstnären Ottmar Hörl sitt verk.

När utställningen är avslutad i september är Luthergubbarna till salu. 98 cm hög i fyra olika färger. 500 euro för en signerad figur och halva priset utan konstnärens kråka på.

Se vad jag läser för bloggar idag

Till förmiddagskaffet drar jag in mitt nät och fångar upp ett och annat från bloggosfären.

Med Doktos Spinns hjälp hittar jag Rolf van den Brinks både roliga och insiktsfulla betraktelse i Dagens Media över ett foto av SJ-chefen. Det är inte svårt att finna bilder i massmedier som väcker frågor om hur orden föll innan bilden blev tagen. Och hur tankarna steget innan som skulle formas till ord hade fötts. Det händer att resultatet blir genialt. Men något oftare blir det mest lustigt och några gånger gör det säkert mer skada än nytta för saken.

Min vän Niclas skriver kort om essensen i det (i alla fall i vissa kretsar) omtalade Sweden Social Web Camp  som samlade över 400 deltagare på en ö i Blekinge den gångna helgen. Jag förstår först i efterhand att det tycks ha funnits plats även för en Brygubbe där. Blir det ett nytt möte 2011, då vill jag verkligen vara med. Niclas Strandh skriver.

SSWC handlar om möten. Inte mellan personer som är specifikt utvalda, inte mellan personer som är en elit utan personer som brinner för den sociala webben, som tycker det är värt att lägga nästan 20 timmars bussresa, en hel del pengar och en helg på att mötas på en ö i blekingska skärgården.

Joakim  Jardenberg är också en av deltagarna som ger sina tankar på vägen hem från SSWC. Han resonerar om deltagarnas olika förutsättningar: om vilka som betalade med egna pengar och vilka som hade en arbetsgivare som pröjsade, om vilka som deltog på arbetstid och vilka som tog ledigt för att komma med.

SSWC var ett stort läger för vuxna. Om lägerliv läser jag också denna förmiddag hos Storasyster i Vassen. Lite nostalgiska återblickar, lite samtid och några vuxenpoäng.

Marit Paulsen har fått titta ut genom SvD Brännpunkts fönster igår, för att försöka förklara varför hon blivit kärnkraftskramare på gamla dar. Hennes debattinlägg publicerades redan igår. Idag hör jag Ekoredaktionen berätta att tre-fyra svenska kärnkraftsreaktorer ska ställas av till vintern för renovering. Har Paulsen glömt hur vi sjöng: Ska våra barn och barnbarn hata oss och förbanna? För att vi inte hade vett att besinna oss och stanna?

Jag läser det tal som prästen Lars B Stenström höll i förgår vid ett protestmöte på Stortorget i Örebro. Han har lagt ut det på sin blogg Stillsam. Mötet samlade människor i protest mot utvisning av det lilla barnet Rim Al Amir. 


Signumbloggen rapporterar utförligt om det bombhot och påföljande evakuering av 30.000 pilgrimer i franska Lourdes igår söndag. Och detta på Marie himmelfärds dag. Apropå: Filmen Miraklet i Lourdes är mycket sevärd. 


I lördags firades att det var 70 år sedan broder Roger kom till den franska byn Taize.  Idag 16 augusti är det på dagen fem år sedan broder Roger knivmördades under kvällsbönen i kyrkan. Den romersk-katolske påven, den ekumeniske patriarken av Konstantinopel, den anglikanske kyrkofamiljens ledare ärkebiskopen av Canterbury och många fler kyrkoledare har skickat sina hälsningar till Taize och kommunitetens nuvarande ledare broder Alois. Undrar vad Svenska Kyrkans ärkebiskop skrev i sin hälning? Jag hittar den inte på Svenska Kyrkans webbplats, men den kommer nog upp när som helst.   


Jag har Doktor Spinn att tacka för ytterligare ett stycke god läsning idag. Han ledde mig till Per Axboms bloggpost om visitkort. Ta dig till den texten också för att se bilden på schemat för sessionerna på SSWC. Axbom ger de historiska återblickarna från visitkortets födelse på medeltiden och fram till nutid. Han funderar över visitkortets framtid och hur det behöver förnyas.

Visitkort i 10 riktigt kreativa varianter + bonusfilm

Visitkort är informationsbärare med historia och en kommunikationskanal som kan vara riktigt kraftfull, det lilla formatet till trots. Mycket pang för pengarna med bara lite utöver det vanliga. Här är en video från Trend Hunter med tio riktigt kuliga och kluriga lösningar. Och direkt på det en bonusfilm. Visserligen gör den reklam för en kommunikationsapparat till slut, men innan det trillar det fram kommunikationshistoria.



Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, teknik, tryck, grafisk form, grafiskt,

Kamrer gav kyrkans pengar till de fattiga. Blev grillad.

För ettusensjuhundrafemtiotvå år sedan kallade staden Roms ståthållare på honom som hade hand om pengarna i den kristna församlingen. Kassören hette Laurentius (på svenska: Lars) och han var inte den som utan vidare tänkte låta myndigheterna konfiskera det som kyrkans medlemmar samlat in till sjukvård och till de fattiga.

Det berättas att Laurentius fick ihop en försvarlig skock sjuka och fattiga, tog och sa:

Här är den eviga skatten, som aldrig förminskas utan växer.

Det ska ha varit sådär en 1.500 eländiga människor som vandrade bort till Forum med Laurentius i spetsen. Hans egen biskop och påve Sixtus II hade gett honom uppdraget att dela ut kyrkans pengar till de fattiga, så att inte kejsaren skulle komma åt dem. Sixtus blev själv dödad på kejsarens befallning.

Laurentius mopsade sig inte mot makten ostraffad. Och straffet blev att stekas till döds på ett galler. Därför är den helige Laurentius egen symbol just ett halster, ett grillgaller. 10 augusti är hans dödsdag och som det heter, himmelska födelsedag.

Det stod inte kassör på Sankt Laurentius visitkort utan ärkediakon. Han var född i den del av det romerska imperiet som idag är Spanien. Det berättas att han var både en hygglig prick och en kul kille med humor. Och som skyddshelgon blev han tidigt mycket populär och har varit det i den kristna kyrkan sedan dess. Under medeltiden fick mängder med kyrkor sitt namn efter honom. Så också i Sverige. Både domkyrkan i Lund och den i Uppsala bär hans namn. Och Lunds stift har halstret som symbol.

Namnet Laurentius betyder den lagerkransprydde. Finns hans bild i ett altarskåp och eller på en väggmålning i en kyrka är han ofta lätt att känna igen med sitt leende ansikte och med halstret i ena handen. Han kan också avbildas med evangeliboken och ett kors.

Till legenderna hör att Laurentius liggande på grillen ska ha sagt till kejsaren:

Du arme man, nu är den ena sidan stekt. Vänd nu på steken. Tack Gud, att jag befunnits värdig att ingå genom ditt rikes portar.

I Rom finns flera kyrkor och platser som påminner om S:t Laurentius. Kyrkan San Lorenzo fuori le mura är byggd ovanpå hans grav. Här fanns katakomber vid den antika vägen Tiburtina. Redan 330 byggs här en stor basilika. I slutet av 500-talet lät påven Pelegaius II flytta hit från Jereusalem reliker av den första kristna martyren, en annan diakon den helige Stefanus, S:t Staffan.

Inne i staden och i den mysiga stadsdelen Monti på via Panisperna ligger en annan San Lorenzo-kyrka. Och det är på platsen där själva avrättningen av S:t Laurentius ska ha skett. Den här kyrkan var en av den svenska heliga Birgittas favoriter under hennes tid i Rom och här begravdes hon först. Mycket nära den långa affärsgatan via del Corson vid Piazza di San Lorenzo ligger ännu en kyrka som bär hans namn och här under altaret förvaras det galler som sägs vara just det halster som S:t Laurentius dödades på. Kyrkan är gammal, kanske från 300-talet och alldeles säkert från 400-talet.

S:t Laurentius är skyddshelgon för de fattiga förstås, men även för bibliotekarier, byggare, brandmän, kockar, bagare, studenter och värdshusvärdar.

Andra bloggar om: kyrka, helgon, rom, historia, brygubben

Var det bättre för? Inte så säkert

Värderingsförskjutningar kan vara sega grejer. Det där med livsåskådning tar tid. Så därför är det så intressant med Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier och deras undersökningar som startade redan på 1950-talet.

Ta en titt på den här grafen. Frågan som ställdes var:Har Du haft några planer för Din framtid som inte blivit förverkligade? Och hur stor andel svenska män i åldrarna 18-55 år som svarat "Ja" på frågan. För 15 år sedan och för 55 år sedan.

Forskningsgruppen har en databas med långa studier som från början samlades in av Svenska Gallupinstitutet. En föregångare till SIFO.