Hur ställdes frågan? Om kyrkor och poltik

Flera massmedier har idag (och igår?) rapporterat om en undersökning där ett urval svenskar fått frågor om kyrkornas och deras delaktighet i politiken. Eller var det även andra trossamfund än de kristna? Tycks vara så, med tanke på de andra frågorna i samma undersökning som t.ex. Svenska Kyrkans tidning publicerar.

Det är Svenska Kyrkans tidning och analysenheten vid den svenskkyrkliga riksstyrelsens kansli som står bakom studien.

I vardagsspråket betyder politik ofta partipolitik och rymmer det partipolitiska programmet. Inte så förvånande om en majoritet anser att kyrkor och andra trossamfund ska avstå från att gå i par med en partipolitisk ideologi. Och med tanke på att samma undersökning visar att en majoritet förväntar sig att kyrkor ska ställa upp på utsatta människors sida, så skulle nog flertalet anse att det är nödvändigt att kyrkorna har åsikter om samhällets styrelseskick, t.ex. försvarar mänskliga rättigheter och demokrati.

"Kyrkan" skriver Svenska Kyrkans tidning i singularis. Inte som ett ekumeniskt statement, som det verkar. Artikeln talar om flera kyrkor än Svenska Kyrkan.

Det framgår inte vilket det egentliga syftet är med undersökningen. Ska den bekräfta en linje som den partipolitiska majoriteten i Svenska Kyrkans kyrkomöte och kyrkostyrelse har? Eller handlar det närmast om att ha underlag för ett inslag på den kommande Almedalsveckan?

"Svenska folket" är en heterogen kategori. Flertalet är medlemmar i Svenska Kyrkan.

Det vore förstås att lämna kyrkans kallelse att tolka undersökningen som att Svenska Kyrkans företrädare inte skulle delta i det politiska samtalet eller att avstå från att driva olika frågor den politiska vägen.

Församlingarnas ledare och biskoparna har ansvaret att uppmuntra och leda Svenska Kyrkans medlemmar också i ett samhällsengagemang som omfattar det som är politik.

Inte lyda, alltså. Men lyssna, med båda öronen.

Låt gå för att det kan vara en svårframkomlig väg att just Svenska Kyrkan i enskilda frågor ska tala med en röst. Här kan istället inomkyrkliga rörelser spela en större roll: Svenska Kyrkans Unga kan agera politiskt, liksom EFS.

Det lokala politiska engagemanget bör förstärkas. Där är förutsättningarna så mycket större att Svenska Kyrkans medlemmar mobiliseras och upplever sig som delaktiga.

Allkristna dagstidningen Dagens korta referat av artikeln i Svenska Kyrkans tidning visar vad som händer med undersökningens resultat och analysen: Det som först handlar om negativ inställning till lobbyister, blir till att man är negativ till politik. Häpp.

Carina Etander Rimborg har en utförlig kommentar till undersökningen på sin blogg.

Människor påverkar människor. Så därför är den avgörande frågan om människor tar konsekvensen av sin kristna tro också i samhällslivet eller inte. Det skulle vara en katastrof för världen om människor av en god vilja inte agera. Historien är ett vittne om det.

Den politiska makten får inte lämnas fritt åt människor utan tro.


Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, politik, kristen tro, samhälle, undersökning



 

Context is everything: Lyft bort en biskop ur den svenskyrkliga myllan och se vad som händer.

Svenska Kyrkans biskop i Härnösand har varit på besök i den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Där har hon talat på Svenska ambassaden i Helsingfors i ett mötte sin kollega Irja Askola om kyrkans roll i samhällsdebatten. Hon har varnat de kristna i Finland för att gå samma väg som oss i Svenska Kyrkan. Biskop Tuulikki Koivunen Bylund har varnat för att förlora ett politiskt inflytande, säger referaten jag läst.

Och så läser jag en kommentar i Hufvustadsbladet:

Den djupa och breda direktkontakten mellan kyrkomötet och de politiska partierna har alltså lett till att den svenska kyrkan marginaliserats i samhällsdebatten och saknar politisk makt. Detta alltså i motsats till finska kyrkan, vars kyrkomötessammansättning mer eller mindre helt saknar de entydiga politiska bindningar som dominerar Svenska kyrkans motsvarande organ.
Den varning som Koivunen–Bylund utfärdar kan mot denna bakgrund sist och slutligen ses som en varning för politisering av vår kyrka. En politisering som gör att kyrkan mister sitt inflytande i samhällsdebatten samtidigt som den blir en arena för politiska krafter. Då är det inte längre kyrkan som har politisk makt utan politiker som har kyrklig makt.

Så var det då ännu en gång bevisat att sammanhanget närmast är innehållet, om man tillåter sig dragningen. Det tyder också på att det har sina fördelar med ekumeniska kontakter. Så grunnar jag nu lite på om biskopen bad de finska vännerna om några goda råd att ta med sig hem till Sverige och Svenska Kyrkan.

Förre chefredaktören för Svenska Kyrkans tidning, Olav S Melin är sedan flera år åter verksam i Finland. Han kommenterar också relationen kyrka och politik, med anledning av det samtal som biskop Tuulikki deltog i. Ett samtal som han själv var moderator för.

Läs även andra bloggares åsikter om finland, kyrkan, kyrka, svenska kyrkan, biskop, politik, kyrkopolitik

Packar och ställer in mig

Om några dagar ska jag vandra över Pyrenéerna, från den franska sidan till den spanska. Det blir början på min andra vandring längs den klassiska pilgrimsleden till Santiago de Compostela.

Jag har börjat packa så smått. Och så ställer jag in mig i tanken på målet.

Pilgrimen vandrar lätt packad.

Planen är att 3-4 dagars vandring ska följas av en kulturupplevelse i den baskiska staden Bilbao med sitt konstmuseum, som är en sevärdhet i sig.

Stoppet i Bilbao följs av en heldag med tåg sydväst ner till Ourense. Därifrån blir det vandring utan andra avbrott än det som mat- och sovklockan påminner om, de tio milen fram till målet: Aposteln Jakobs grav i staden som bär hans namn.

Bilden tog jag under min första vandring för tre år sedan. Startade då i León vandrade in i Galicien.

Läs även andra bloggares åsikter om pilgrim, pilgrimsvandring, spanien, galicien

Se människan före reglerna

En av de mer läsvärda bloggskribenterna med uppdrag i Svenska Kyrkan är prästen  Miriam Wredén Klefbeck. Hon är en självständig röst i kritisk solidaritet med sin kyrka.

Till skillnad från mer kända svenskkyrkliga bloggar och tankesmeder är hon hon inte så förutsägbar i sina bloggposter. Därför blir hon mer intressant än många andra svenskkyrkliga bloggare. Samtidigt har hon en linje i det hon skriver. Och hon ställer öppna frågor varvat med sina självständiga kommentarer.

Nyligen har hon tagit upp ett viktigt resonemang och kyrkliga begravningar. Hon beskriver väl hur ett kyrkligt digitalt (antingen-eller) regelverk riskerar att stå i vägen för människor. Hon gör saken tydlig genom att fråga sig vad skillnaden är mellan att ge en begravning till den som inte är medlem och att bjuda den som valt att stå utanför församlingen på en konsert eller ett annat evenemang i kyrkan.

Hon skriver:

Varför ska vi som är medlemmar betala för icke-medlemmars musikkonsumtion, men inte för deras eventuella begravningar? Frågan är god. Mycket god. För även om de flesta icke kyrkotillhöriga svenskar antingen själva medvetet valt bort alternativet kyrklig begravning genom att lämna Svenska Kyrkan, eller tillhör något annat samfund där de sedan också får sin begravning, så finns det alltid tillfällen, där principer inte riktigt funkar. 

Läs hela hennes inlägg och känn efter själv: Vad tänker du om saken? Och varför tänker du just så?

Det räcker med en församlingsnivå - men det ska vara nerifrån och upp

Svenska Kyrkans församlingsorganisation kan  komma att ändras i grunden. Igen. En nationell strukturutredning som arbetat i 1000 dagar har för en kort tid sedan lagt fram sitt slutbetänkande. Det ska nu ut på remiss.

Meningen är att många, riktigt många styrelser och grupper inom Svenska Kyrkan ska bedöma utredningens förslag. Uppmärksamma brister och föreslå förbättringar, ge uttryck för vad man är emot och uppge vad man stöder, är remissinstansernas uppgift.

Därför är det störande att aktiva medlemmar inom Svenska Kyrkan tycks hoppa över ett avgörande steg i processen och för tidigt - och utan grund - nu diskutera genomförandet av strukturutredningens förslag, som vore det en beslutad ordning.

Det är bra att Strukturutredningen föreslår att två olika val på församlingsnivån ska ersättas av ett. Det är ett dåligt förslag kyrkofullmäktige ska välja ledamöter i de nya församlingsråden, som kan vara flera inom samma pastorat. Ledamöterna i församlingsråden bör väljas på ett församlingsmöte. Och avgörande för om de ska fylla en funktion är om dessa råd sedan har makten både att styra verksamheten och fördela pengarna.

Möjligheten till delegation finns redan i den nu 10 år gamla kyrkoordningen. Men få, mycket få kyrkonämnder har använt sig av möjligheten att föra besluten närmare medlemmarna som brukare. Därmed har också ett avstånd mellan styrande och anställda medarbetare hämmat församlingslivet. Det finns inga garantier i strukturutredningens förslag för de mer långtgående delegationer som är nödvändiga.

Valdeltagandet i de kyrkliga valen blir inte bättre med strukturutredningens förslag. Det är dags att bestämma tidpunkten för att sätta den bortre parentesen om ett system infört på 1930-talet. Svenska Kyrkans demokrati behöver förnyas med kunskap om vad som konstituerar den kristna kyrkan historiskt och vad som förenar Svenska Kyrkan med kristenheten och de olika kristna kyrkorna i samtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkopolitik, demokrati

Mina frågor om en ny struktur för Svenska Kyrkan - för närhet och samverkan

För kort tid sedan lämnade Svenska Kyrkans nationella strukturutredning sitt slutbetänkande. Jag har läst sammanfattning och större delen av texten, utom kyrkoordningstexten. Det sista ska jag väl inte behöva titta på så noga, eller? Men själva utredningen ska jag läsa om igen.

Redan nu har jag mer frågor än utrop.

Inför avskaffandet av statskyrkan missade utredare och beslutsfattare att se över stiftsindelningen. Den är på det hela taget medeltida. På tio år har 1000 församlingar försvunnit, men stiftsindelningen den består.

Är det inte en svaghet i strukturutredningen att inte ändra stiftsindelningen? Särskilt när 35 stora flerpastoratssamfälligheter ska bli pastorat. Och om några av dem blir stora och starka som stift, vad händer då? Räkna på Göteborg, Malmö, Uppsala m.fl i förhållande till Karlstad stift och något annat mindre stift.

Hur mycket har strukturutredningen studerat nedmonteringen av gamla organisationsformer och svagheten i det gamla sättet att bygga organisation i en digital tid med allt mer sidledes kommuniation?

Det som händer nu handlar om nätverk och i nätverken är individerna intraprenörer (appar). Så jag undrar hur många av ledamöterna i strukturutredningen som är aktiva på Facebook eller i andra sociala medier (umgängesmedier). Och jag undrar hur många av de sakkunniga som jobbat med utredningen som är med på sociala medier?

Jag tror att utredningens förslag att stiften tar över kyrkorna är viktig, men inte av de praktiska skäl som det talas om. Det är viktigt av teologiska, ideologiska skäl.

Är det strukturen för en missionerande kyrka som utredningen föreslår? Mitt intryck är inte det. Och det är ju det som behövs. En motion till kyrkomötet som ännu efter flera år är under behandling skrevs av Anders Wejryd, innan han blev ärkebiskop. Som biskop i Växjö, kort efter åren som chef för Ersta i Stockholm föreslog han en omdefinition av församlingen uppdrag: Mission, genom gudstjänst, undervisning och diakoni.

Det är nästan så att jag hoppas att en eller flera som jobbat med utredningen kommenterar den här bloggposten med något i stil med: "Han verkar inte ha läst alls. Och än mindre förstått vad vi faktiskt menar." Hellre det än att jag får medhåll och bekräftat att en ny stiftsindelning inte aktualiserats eller att jag inte ens borde fråga om det här med erfarenhet av sociala medier och annan kommunikation i nätverk.

Bästa sättet att ta del av Svenska Kyrkans strukturutredning är att läsa sammanfattning, intervju och se videor på POSK.se och på Carina Etander Rimborgs blogg och sen finns blädderversionen av utredningen som jag lagt upp på Issuu.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan,

KOM 2011: Deltagarna har rest hem. Mötet fortsätter på nätet

Igår avslutades de årliga KOM-dagarna för människor som arbetar med Svenska Kyrkans kommunikation och mediebruk. Några dagar före mötet startades en Facebook-grupp. Hittills har 270 inlägg + kommentarer gjorts i gruppen. Och det lär bli fler. Det går alldeles utmärkt att anmäla intresse för att ansluta sig till gruppen.

Före och under KOM-dagarna twittrade flera deltagare flitigt. Också människor som följde mötet på distans   vad med och interagerade. Hashtaggen #svkkom som skapades redan förra året, den levde upp och seglade upp bland den mest brukade på den svenskspråkiga delen av Twitter igår och förrgår.

Carina Etander Rimborg har ett par bloggposter om mötet. Bloggade gjorde också Jacob Sunnliden. Han skapade en särskild avdelning för KOM2011. Och idag kom ett nytt inlägg av Mattias Hallberg i Utvecklingsbloggen knuten till kyrkostyrelsens kansli i Uppsala. Utvecklingsbloggen är en av sjutton bloggar i ett kluster som sorterar under blogg.svenskakyrkan.se Här är Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders för tillfället den mest lästa.

Svenska Kyrkans tidning rapporterade från den inledande programpunkten på KOM-dagarna och spred beskedet om försök med webb-tv SvkPlay som startar till hösten. Jag såg på Twitter idag att en aktiv medlem i Svenska Kyrkan hjälpt kyrkostyrelsen kansli att inte missa den lämpliga adressen svkplay.se Tack Gabriel för det.

Allkristna dagstidningen Dagen rapporterar också om den nya tv-satsning som är aktuell för Svenska Kyrkan.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, kommunikation, webb-tv,

En vuxen tro

Ur dagens nyhetsflöde fångar jag några ord från inledningen av kyrkomötet för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

- Den vuxna tron kan sätta den gemensamma förståelsen framför sin egna, sa kyrkans ärkebiskop Kari Mäkinen.

I den tid där var och en förväntas bli salig på sin tro, eller snarare där jaget förväntas få sin hemsnickrade tro bekräftad av gemenskapen av de troende, är biskopens formulering utmanande. Han talar om en mångstämmig kyrka. Metaforen till sång och kör gillar jag.

Det ligger en så stor befrielse i att sluta kämpa sig till en egenhändig tro, för att istället vila i Kyrkans tro. Att läsa med i "Vi tror på..." och bli buren.

Därför är det så viktigt att särskilt de som är vigda till Kyrkans tjänst proklamerar och försvarar Kyrkans tro och därmed Kyrkans folk.