Kyrkoval med biskopsfärg

För Svenska Kyrkan är det valår. Söndag 20 september får alla medlemmar 16 år och rösta i kyrkans val, för att utse styrelser i församlingarna och stiften och för att välja ledamöter i det nationella kyrkomötet.

Årets kyrkoval får ett färgtema: purpur. Så det blir biskopsskjorta för hela slanten, skulle man kunna säga. Och det kan väl påminna om att biskopar i Svenska Kyrkan i högsta grad är framröstade i demokratisk ordning, av församlingarnas ombud och av prästerna stiftsvis. Fast associationen kanske inte blir så biskopslik om nyansen blir ljusare än den mest urtvättade biskopsskjorta.

När kyrkovalet närmar sig kommer Svenska Kyrkan att köpa annonsutrymme i TV4. Kan nog bli lite omdiskuterat. Inte troligt att alla människor har samma uppfattning om värdet av att Svenska Kyrkan syns på det sättet för att uppmana sina medlemmar till röstning. Och det lär vara så att reklamfilmerna också ska handla om bön. Hjärtats samtal med Gud, som en del också kallar det. Det talas om en plats på webben där vem som vill ska kunna skriva in egna böner. lite interaktivt, så där. Det finns också planer på att köra en vykortskampanj med 16-åringarna som målgrupp. Låter bra.

På Facebook finns flera grupper om kyrkovalet. En med många unga medlemmar är "Vi som tänker rösta i kyrkovalet". En nomineringsgrupp som har FB-grupp är Frimodig kyrka. Hela 333 medlemmar har man lyckats skramla ihop. POSK, som är en större grupp är mindre på Facebook. De 58 tappra medlemmarna här behöver verkligen sällskap.

Det satsas många medlemspengar i Svenska Kyrkan på kyrkovalet. Mest på den omotiverat tunga administrationen, ett par hundra miljoner. Den rikstäckande informationen har en budget på 10 miljoner. Mindre än för kyrkoval 2005 och 2001, då det handlade om 15 och 25 miljoner.

En del av dessa slantar köper man tidningar för. Magasinet Amos kan nog få en upplaga på över en miljon. I flera städer, som Lund, Helsingborg, Göteborg och Örebro delas magasinet med kyrkovalsinfo ut till alla hushåll.

Uppskattningsvis lägger församlingarna tillsammans minst 20 miljoner ytterligare tillsammans för att kommunicera med medlemmarna, göra dem uppmärksamma på kyrkovalet och mobilsera dem att knalla iväg till valordnorna söndag 20 september.

Andra bloggar om: kyrkoval, svennska kyrkan, kyrkan, val, reklam-tv

Också kyrkans demokrati med behöver sitt nav – och det är ett bord

Den här texten skrevs som en debattartikel inför kyrkovalet 15 september 2013 och publicerades först av Upsala Nya Tidning på UNT.se två dagar före valdagen. UNT satte rubriken Ett kyrkoval som passerat sitt bäst-före-datum. Jag väljer en annan rubrik.


Svenska Kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. Med den innehållsrika och uppfordrande meningen har Partipolitiskt Obunda i Svenska Kyrkan formulerat sin vision.

I centrum för kyrkovalet har POSK som partipolitiskt obunden grupp fokus på tre frågor. Alla tre har stor betydelse för församlingslivet i Uppsala. Den första handlar om att sätta församlingen i centrum. Och den markeringen behövs när fem stora pastorat vid årsskiftet läggs samman till ett enda stort pastorat för hela Uppsala. De närmaste åren blir det om möjligt ännu viktigare än på senare tid att konkret vara en närvarande kyrka som erbjuder en kristet öppen gemenskap för varje människas växt och fördjupning.

Den andra valfrågan handlar om att Svenska Kyrkan genom sina församlingar och medlemmar ska ta på sig en tydligare social roll, tala det handlingens språk som ger människor befrielse och livsmod. Diakoni kallas det och handlar om att möta människors materiella och sociala behov, men också att vara en profetiskt röst som protesterar där  frihet och rättvisa inte råder.

Den tredje valfrågan handlar också Svenska kyrkan ska vara trovärd, om reellt medlemsinflytande och om att rätt använda medlemmarnas pengar. Den speciella ordningen med kyrkoval och politiska partier i Svenska Kyrkan användes första gången 1931 och då röstade 1 av 5 medlemmar med rösträtt. Rekordåret 1934 röstade 23,9 % och knappt 40 år senare, 1973 hade andelen röstande minskat till 15,2 %. Ytterligare 40 år senare röstar färre än så.

Ett 80 år gammalt system har för länge sedan passerat sitt bäst-före-datum. Det luktar inte gott och det läcker energi och pengar. Att valet skulle ge tillfälle att tala om allt gott församlingarna genom sina aktiva medlemmar och medarbetare uträttar är ingen tillräcklig anledning för mångmiljonrullningen var fjärde år. Med direkta insatser utan omvägar så kunde samma pengar och människors tid och kompetens göra så mycket större nytta i församlingarnas vardagsverksamhet och i medlemskommunikationen. Svenska Kyrkan ska vara demokratisk, mer än idag.

När jag idag lägger ut valsedlarna för det lokala valet till nya kyrkofullmäktige för Svenska Kyrkan i Uppsala framför mig, så ser känner jag igen dugliga och engagerade kyrkomedlemmar på nästan alla de tio valsedlarna. Jag skulle vilja ha möjligheten att fördela mina tre personvalskryss på mer än en av dessa. Och jag skulle vilja utöva min rösträtt utan att bidra till ett slöseri med resurser, utan att bidra till ett system som skymmer sikten för vad just dessa människor så ofta är eniga om: Att det finns ett uppdrag från Jesus som ska omsättas i ord och handling.

Svenska Kyrkan är en folkkyrka därför att hon samlar människor omkring Jesus och söndagens festgudstjänst, högmässan är ett nödvändigt nav, utan vilken allt faller samman som ett hjul där ekrarna förlorat sitt gemensamma fäste. Hon är ingen åsiktsgemenskap utan mer en livsgemenskap. Och kyrkans folk är mycket mer än bokens ett bordets folk. När nattvardsbordet är avdukat kommer sändningsord som ett löfte och en uppmaning: Gå i frid och tjäna Herren med glädje. Frid och fred som gör hela veckan “vardagshel” och en glädje att dela i mötet med människor och en arbetsglädje som räcker till nästa helg. Det är ingen dålig utväxling på min egen futtiga insats i kyrkbänken.

Min vision om en levande del i Uppsala av av den världsvida kristenhet, som Svenska Kyrkan ingår i, är på många sätt min egen och rätt personlig. I kyrkovalet väljer jag att stödja valprogrammet för den grupp som jag ändå känner igen mig mest i, och röstar på de människor som jag dessutom vet kan sin sak och står beredda att lägga sin tid och kraft på att orden ska bli verklighet. Det är mitt positivt val och inget ställningstagande mot någon annan kyrkomedlem eller grupp av medlemmar. Min rösträtt är min medlemsrätt och jag använder den.


Martin Garlöv, nr 42 på POSK-listan för val till kyrkofullmäktige i Uppsala pastorat

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkoval, demokrati, rösträtt, kyrkovalet, svenska kyrkan, kyrkan, politik, folkkyrka, gudstjänst,

Med samma mynt i nästa års kyrkoval

Partimedlemmen Olle Burell driver socialdemokratiska arbetarpartiets politiska programm inne i Svenska Kyrkan. Inför nästa års kyrkoval presenterar han sitt partis program och strategi i tidningen Aktuellt i politiken. Kyrkans Tidning refererar. (tillägg 12:17) Och tidningen Dagen.

Tillägg 1 september: Läs bloggen Stillsam om att massmedierna bör granska partiernas valprogram. Särskilt ansvar för att från ett kyrkligt perspektiv granska partiprogrammen har Svenska Kyrkans egen veckotidning Kyrkans Tidning. Det kommande kyrkovalet blir en test av redaktionsledningen: på vems sida står man?

Jag uttalar mig inte om Burells innersida, men han ger populismen ett tydligt ansikte. Apeller utan krav på inbördes logik staplas på varandra. Det kan man sucka över. Men riktigt oroande är att strategin inte har sina rötter i folkrörelsetraditionens demokratisyn, utan så uppenbart blir ett ogenerat lån från den sammanslutning som Burell säger vara socialdemokraternas huvudmotståndare i kyrkovalet: sverigedemokraterna. Plakaten fylls med ord som kliar i örona på de man vill fiska röster från. Världen beskrivs som svartvit och de som har fel åsikt ska korrigeras eller kastas ut.

Svenska kyrkan barnverksamhet ska präglas av demokratisk fostran, hojtar Burell. Och får det att låta som om församlingarnas pedagoger och präster igår och idag lär ut något annat. Så insinuant.

När socialdemkraterna i sitt kyrkovalsmanifest skriver att det ska markera att kyrkorna är hela folkets och därmed också statens angelägenhet, ja då kan det inte bli mer tydligt att programmet inte har sin grund i Svenska Kyrkans tro och liv utan i en utomstående politisk sammanslutnings anspråk på att lägga sig i ett kristet trossamfunds inre angelägenheter.

I programmet finns kravet på att skapa en ny lokal nivå som ersätter församlingen i Svenska kyrkan. Av sammanhanget är det uppenbart att för programmakarna är inte församlingen teologiskt motiverad utan en organisationsfråga.

Redan 2001 inför det första kyrkovalet i Svenska Kyrkan skild från staten motverade Olle Burell, då valledare, sitt partis aktivitet inom Svenska Kyrkan:

Kyrkovalet kan få rikspolitisk betydelse. Valet ska ju handla om kyrkopolitik, men om majoriteterna i församlingarna i de borgerligt styrda kommuner skiftar från blått till rött, så kan man inte komma ifrån att det också är en allmänpolitisk signal.

Men Burell är inte representativ för de flertalet av de förtroendevalda i Svenska Kyrkan. Som tur är ser vardagsarbetet i Svenska Kyrkans församlingar helt annorlunda ut än vad man få för sig om man ensidigt litar till mediebilden.

De som ställer upp ideellt som ledamöter i kyrkofullmäktige och kyrkoråd är till övervägande del människor som i sin gärning präglas av folkrörelsens karaktärsdrag. Här arbetar man sida vid sida med anställda medarbetare och många frivilliga krafter. Här fungerar ett kyrkoråd som en församlingens styrelse där församlingens och kyrkans bästa sätts i främsta rummet. Vilket gagnar medlemmarna.

Min vilja att samarbeta med alla kyrkligt förtroendevalda från skilda nomineringsgrupper av en god vilja påverkas inte av sossarnas valmanifest. I det lokala församlingsarbetet är blir värdeskalan en annan och det personliga engagemanget, de delade erfarenheterna och kunskaperna som ställs till kyrkans förfogande tar över. Tur är väl det.

Att tillhöra en nomineringsgrupp är ett tvång för att ställa upp som kandidat i kyrkovalet. Så har majoriteten bestämt, trots att folkkyrkor i Norden och världen över gör på andra och smidigare sätt. Och den socialdemokrat som ställer upp för en annan nomineringsgrupp inom Svenska Kyrkan sparkas ur sitt parti. Att vara aktivt kyrklig utanför partiets ram och samtidigt göra en insats i kommunpolitiken, som landstingspolitiker eller riksdagsledamot är inte att tänka på.

En församling i Svenska Kyrkan har ett ett bestämt uppdrag. Sammanfattningsvis är att fira gudstjänster, bedriva undervisning i kristen tro, missionera och utöva diakonin som är det kristna socialarbetet i ord och handling. Det som gör en kandidat i kyrkovalet söndag 20 september 2009 är hur hon eller han vill samla resurser för att förverkliga församlingens uppdrag och hur hon eller han vill arbeta för att göra den uppståndne och levande Jesus Kristus mer känd, mer trodd och älskad.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkoval

Så här kan det inte få vara längre. Svenska Kyrkan måste bli mer demokratisk. I år är det kyrkoval och ska det bli ändring. Åldersdiskrimineringen måste få ett slut.

Av Svenska kyrkans medlemmar som är valbara utgör 18–40 år 37 %, men bara 10 % av de förtroendevalda är i samma åldersgrupp. 50- och 60-talisterna är däremot överrepresenterade. De utgör nästan precis en tredjedel av medlemmarna som kan väljas, men 2 av 5 förtroendevalda är 41-60 år. Och de äldsta medlemmarna är kraftigt överrepresenterade. 31% procent födda på 40-talet eller tidigare är valbara, men varannan förtroendevald i Svenska Kyrkan är 60 år eller äldre.

Varken på församlingsnivå, i stiften eller i det nationella kyrkomötet har 70- och 80-talisterna till den andel av platserna de borde ha. De medelålders överrepresentation är värst i kyrkomötet och de gamlas nästan lika illa i församlingarna och på stiftsnivå.

Och det blev en försämring i senaste kyrkovalet 2005 jämfört med 2001. Det går bakåt. Så illa är det och därför är det så viktigt att det blir en ändring 2009. Nytt för årets kyrkoval är att medlemmarna som röstar får kryssa tre namn på röstsedeln. Och kryssen är mer värda i Svenska Kyrkan än i allmänna val. Så kryssa ungt, för sjutton.

I kyrkomötet är 17 ledamöter under 30 år. Det är ynka 6,8 %. På församlingsnivå är det i inget sammahang över 3 % under 30 år.

Åldersdiskrimineringen i Svenska Kyrkan är utbredd och ett allvarligt problem.

Skjut inte på budbäraren. Brygubben fyller visserligen 50 år nästa år. Och med det drar jag fortfarande ned medelåldern. Sug på den.

Källa: Svenska Kyrkans nyhetsbrev om Kyrkovalet PDF

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkoval, åldersdiskriminering, ungdom, diskriminering, kyrkan, brygubben

Bara en tanke

Om man 1931 införde en medicin eller en terapi av något slag, som skulle göra människor friska, och den inte tog, inte fungerade särskilt bra i början, skulle man då fortsätta behandla? 

Ja, kanske. Man kanske ville ge det nya en chans för att se om den verkade och läkte på lite längre sikt. För det finns ju piller och salvor som man behöver behandla med regelbundet och flera veckor innan det blir resultat. I början funkar det på 1 av 5. Inte så pjåkigt, tycker vårdfolket.

Sen 40 år senare, 1971, så visar det sig att behandlingen biter ändå sämre. Nu tar den bara på 1 av 8. Men de som bestämmer på sjukhuset förklarar med myndig stämma: Vi fortsätter ändå, det finns inget bättre medel. 

Nu skriver vi 2013. Vad tror du? Har något hänt på de 40 senaste åren? Det måste det väl, eller hur?

Ja, hade det handlat om hälsa, då vore det förstås så. Ledningen hade varit utbytt. Forskningsresultaten hade talat sitt tydliga språk, folk hade för länge sedan krävt grejer som verkligen fungerade och vårdfolkets yrkesheder hade lett till förändring: nya piller och ny behandlingsmetoder.

Men nu handlar det om kyrkovalet och då gäller andra lagar. Det har gått 80 år sedan det partipolitiska systemet infördes i Svenska Kyrkan. I början var samlingslistor inte helt ovanliga. Och de gavs då skulden för att för få medlemmar tog vara på sin rösträtt. När Svenska Kyrkan skulle bli fri från staten för 13 år sedan, så fick hon ingen ny demokratisk ny dräkt. Hon fick ärva den gamla statskyrkliga. Visserligen inte utan förändring, för det som ändå hade hängt samman från församling genom stiftet in i det gemensamma kyrkomötet, det klipptes i tre delar. Klipp, klipp!

Så här står hon nu, Svenska Kyrkan, det år hon fyller tonåring: Illa klädd och mindre väl rustad för en framtid. Jag lider med henne: Det är inte lätt att bli lyssnad på och inte lätt att bli tagen på allvar när man är ung. Och inte blir det lättare att möta människor när dräkten skymmer innersidan och hennes ärende, vad hon vill berätta och vad hon vill uträtta i den här världen. 

Skulle det ha varit en förmildrande omständighet om den ärvda dräkten med sina generande revor var något skänkt, något som inte kostat pengar? Det är möjligt. Så mycket värre då det du ser går loss på miljoner, minst 100, ja kanske 200.

På söndag är det kyrkoval. Vad väljer du för framtid för din församling, för Svenska Kyrkan? 

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, kyrkoval, kyrkovalet,

Politiska partier har en smal rekryteringsbas

Helgen som gick samlades närmare 150 medlemmar i Svenska Kyrkan, som också är medlemmar i den inomkyrkliga föreningen Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan, till Kyrkodagar i Vadstena. Jag var där.

Här på kyrkohistorisk mark, med den heliga Birgittas klosterkyrka som kraftcentrum, delade vi med oss till varandra av kunskaper och erfarenheter, uppmuntrade och utmanade varandra. Efter två innehållsrika dagar sa vi adjö till varandra och reste hem var och en till sin församling. Vi ser fram emot kyrkovalet 20 september.

I Svenska Kyrkans demokratiska organisation finns ett inslag som gör henne till en udda fågel i den världsvida kyrkofamiljen: Allmänpolitiska partier är också partier inom Svenska Kyrkan. En följd är att rekryteringsbasen till de kyrkliga styrelserna i församlingar, stift och på riksnivå blir mycket smal.

[Stycket är uppdaterat 20 januari kl 19:32] 5,5 miljoner medlemmar i Svenska Kyrkan har rösträtt i kyrkovalet söndag 20 september. Närmare 5 miljoner är dessutom i princip valbara. Undantagna är medlemmar 16 och 17 år gamla. Undantagna är de ännu inte döpta, om de inte har varit förtroendevalda sen tiden före 2000. Undantagna är också kyrkoanställda på den nivå där de är anställda.

Men i praktiken innebär de allmänpolitiska partiernas närvaro i Svenska Kyrkans demokratiska organisation att att urvalet partivis begränsar sig till några tusen kyrkomedlemmar som kan visa upp partibok. Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan har däremot en rekryteringsbas som omfattar miljoner kyrkomedlemmar.

Till exempel det Socialdemokratiska arbetarpartiet kör en hård linje mot Svenska Kyrkans medlemmar som också är medlemmar i partiet. Den som skulle få för sig att ställa upp i kyrkovalet på en lista som inte kontrolleras av socialdemokraterna blir utesluten ur partiet. Samma regler finns också i andra allmänpolitiska partier.

Det är förstås ingen rim och reson i att en medlem i Svenska Kyrkan som ställer upp i kyrkovalet på "fel" lista ska straffas och till exempel tvingas från ett uppdrag i en kommunal nämnd, ett landstingsorgan eller från sin riksdagsplats. Moderaterna har bestämt att ge partimedlemmarna frihet i församlingsvalet. Men i stora Stockholms stift kommer moderaterna inte att följa partistämmans beslut. Det blir samma hårda linje som tidigare.

Partipolitiseringen av Svenska Kyrkan inleddes 1930 och var inte så påtaglig de första decennierna under 1900-talet. Men i slutet av förra århundradet blev det alltmer påtagligt att hur otidsenligt och begränsande systemet var för Svenska Kyrkan i praktiken. Det var förstås en olycka för kyrkan att de allmänpolitiska partierna genomdrev att ordningen skulle tas med också in i den fria Svenska Kyrkan från 2000.

Två kyrkoval efter det att kyrka och stat skiljts åt har genomförts. Söndag 20 september 2009 är det tredje gången gillt. Det kommer säkert vara svårt för de allmänpolitiska partierna att få fram tillräckligt många kandidater till listorna i flera församlingar runt om i landet. Svårt, men inte omöjligt.

Ändå är det en 100-årig parentes för Svenska kyrkan som är på väg att ta slut. Ordförande för POSK är Hans-Olof Andrén. När han avslutade Kyrkodagarna i Vadstena var det hans profetia.

Och vi som var där, minns var vi hörde det först: Senast om 20 år kommer demokratin i Svenska Kyrkan vara mer utvecklas och fler medlemmar kommer också i praktiken under friare former att vara delaktiga i beslutsfattandet och styra sin kyrka på alla nivåer. Det är något att se fram emot och aktivt arbeta för.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, politik, kyrkoval,

Väljare och ickeväljare om kyrkovalet 20 september

Tidningen Dagens Emanuel Karlsten rörde sig på Gärdet förrförra söndagen och pratade kyrkoval med röstare och icke-röstare. En ung modemedveten man i sina bästa år röstar för att stoppa sverigedemokraterna. Se honom 1:52 in i videon.

Andra bloggar om: kyrkoval, svenska kyrkan, politik, sverigedemokraterna, dagen

Kyrkoval 20 sept: Nu blev minst 200 miljoner en valfråga

Alliansregeringens minister för kyrkofrågor vill att Svenska Kyrkans medlemmar ska tro att det statliga kulturstödet till vården av Sveriges kyrkor är garanterat. Svenska Kyrkans generalsekreterare tycks ha på fötterna när han kritiserar henne och regeringen.

Nu blir vården av kyrkobyggnader en valfråga i Kyrkovalet 2009. Svenska Kyrkans medlemmar bör få veta var moderater och centerpartister som ställer upp som partier i kyrkovalet har sin lojalitet: gentemot kyrkan eller sittande regering?

Nästa år är det riksdagsval. Det kan bli maktskifte. Vem tror att den röd-gröna regeringen återställer det statliga kyrkobyggnadsbidraget? Röstande medlemmar i Svenska Kyrkan gör gott i att fråga sossarnas kandidater också: När kyrkan och staten inte kommer överens, på vems sida står du?

Andra bloggar om: politik, svenska kyrkan, kyrkoval, kyrkor, kultur, ekonomi

Ledande centerpartist: "Ni är väl medvetna om att en prästerskapets och biskoparnas kyrka vore en farlig kyrka?".

Citatet i rubriken är hämtat från tidningen Dagens artikel om en kyrkopolitiskt debatt från den nyligen genomförda centerstämman i Örebro. Orden är Karin Perers. hon är partiets talesman i kyrkopolitiska frågor. Ja, alltså i frågor som rör ett av trossamfunden, Svenska Kyrkan, får man utgå ifrån.

Enligt Dagen påstår hon att det finns 40.000 medlemmar i Centerpartiet som också är förtroendevalda inom Svenska Kyrkan. Men det måste vara en missuppfattning.

Karin Perers ska på centerstämman ha hävdat att Svenska Kyrkan och staten inte skildes åt 2000. Hon ska ha hävdat att det är relationerna som är ändrade och att det skulle innebära något annat. Betyder det att Centerpartiet närmast anser att Svenska Kyrkan fortfarande är en slags statskyrka. Brrrr!

Söndag 20 september hålls kyrkoval i Svenska Kyrkan. Den som vill stödja demokratin inom den fria Svenska Kyrkan, där medlemmar i olika funktioner samarbetar - lekfolk tillsammans med präster och biskopar - ska uppenbarligen inte offra sin röst på Centerpartiet. Smartare är att stödja en av de tre partipolitiskt obunda grupperna inom Svenska Kyrkan: Öppen Kyrka, Frimodig Kyrka och POSK.

Påfyllning onsdag kväll: Markus Wallgren bloggar om detsamma som jag. Liksom Prästerik i Örebro och Kungsbackaherden Joachim Holmgren.

Andra bloggar om: kyrkopolitik, kyrkoval, svenska kyrkan, centerpartiet

700.000 eller fler röstar i Svenska Kyrkan 2009

I Svenska Kyrkan har alla medlemmar rösträtt från 16 år. Var fjärde år är det val till det högsta beslutande organet i varje församling, i församlingarnas samfälligheter, i de tretton stiften och till kyrkomötet.

I det senaste valet 2005 deltog över 700.000 medlemmar. Det var det andra valet sedan Svenska Kyrkan upphörde att vara statskyrka och blev fri som de andra kyrkorna och trossamfunden i Sverige. Den 20 september 2009 är det kyrkoval för tredje gången efter 2000.

Det är sant att andelen medlemmar som röstar är lägre än i allmänna val. Men jämförelsen ska göras med kyrkliga val längre tillbaka. De senaste 50 åren har aldrig fler än 1 av 5 använt sin rösträtt. I det första kyrkovalet 1931 röstade 23,9 % och de senaste 20 åren har valdeltagandet varit mellan 10 och 12 procent. Enda undantaget är förrförra valet 2001 med lite mer än 14 procent röstande.

Störst andel medlemmar röstar i små och riktigt stora församlingar. I lilla Lekvattnets församling i Karlstads stift röstade 49,1 procent senast. I församlingar med 8 000–15 000 röstberättigade medlemmar var det 2005 10,7 procent som röstade. I församlingar med fler än 15 000 medlemmar steg valdeltagandet till 11,6 procent.

Flera allmänpolitiska partier uppträder inom Svenska Kyrkan som så kallade nominieringsgrupper. En ordning som är en onödig rest från statskyrkosystemet. Det är som om en del partifunktionärer inte accepterat att både stat och kyrka valt att ta konsekvenserna av en mer än 50 år gammal lag om religionsfrihet.

Tyvärr är det många aktiva medlemmar i Svenska Kyrkan som bojkottar kyrkovalet på grund av partipolitiseringen. Det finns flera undersökningar från de senaste valen som pekar på att bara hälften av de aktiva medlemmarna använder sin rösträtt. En besvärande låg andel.

Valsystemet från 2000 har närmast skärpt partipolitiseringen, mest på stifts och riksnivå. Och avskaffandet av indirekta val nedifrån och upp har gjort att det inte längre finns garantier för att de som tar plats i stiftsfullmäktige och kyrkomöte har någon lokal förankring. Det systemet inte kan garantera måste uppvägas av enskildas omsorg om Svenska Kyrkans väl och tur.

De dominerande allmänpolitiska partierna värnar nu ett valsystem i Svenska Kyrkan som kostar enorma pengar, konserverar en ordning som är onödig i ett fritt trossamfund och som begränsar möjligheterna för nya medlemmar att engagera sig och delta i beslutsfattandet.

Partipolitiskt obundna i Svenska Kyrkan, POSK är den grupp som samlar flest lokala obunda grupper. Här ryms fria röster i en fri kyrka. De obunda grupperna inom POSK lovar sina väljare 2009 att radikalt ändra valsystemet, så att demokratin kan förnyas, öppnas för fler och kosta
en bråkdel jämfört med idag.

Andra bloggar om: kyrkoval, svenska kyrkan, kyrkopolitik, posk

Röd centerpräst är kyrklig tjänsteman

Prästen Lars-Ivar Ericson är medlem i Centerpartiet och därför ställer han upp som kandidat i höstens kyrkoval. Han låter sig intervjuas av tidningen Norra Skåne. Och där blir han rödare än han säkert tänkt sig, pga ett skrivfel blir komminister Ericson kommunist.

Enligt artikeln är motivet för Centerpartiets inblandning i Svenska Kyrkan att det ska hindra kyrkan att styras av tjänstemän. Till dem räknar har präster som sig själv.

Norra Skåne berättar att Lars-Ivar satsar på en personvalskampanj för att ta plats i Lunds stiftsfullmäktige.

Andra bloggar om: kyrkoval, svenska kyrkan, politik

Konfirmanderna blir fler - Det är också sant

För ett par dagar sedan kunde Svenska Kyrkan Härnösands stift berätta att en uthållig satsning på de unga och konfirmationsundervisningen ger resultat i en ett trendbrott: antalet konfirmander ökar.

Från Onsala församling i Göteborgs stift rapporterar SVT om en lokal vändning.



Riksgenomsnittet för Svenska Kyrkans församlingar är att andelen unga medlemmar som väljer konfirmation minskar. Det är sant. Men det betyder alltså inte att det blir färre konfirmander i varje församling. Att en negativ trend kan brytas bevisas gång på gång. Alla församlingar kan göra ett bättre arbete som samlar fler unga.

Söndag 20 september är det val i Svenska Kyrkan. Alla medlemmar har rösträtt redan från 16 år. Både konfirmerade och ännu inte konfirmerade har rösträtt. Fler borde använda sin rätt att rösta. T.ex. alla föräldrar till konfirmanderna. Liksom föräldrar och mor- och farföräldrar till barnen i babysången, öppna förskolan, kyrkans dagis, barnkören, miniorerna, juniorerna, ungdomsgruppen, ungdomskören ....

Det snackas ofta om att barn och ungdomar är kyrkans framtid. Bra, men det räcker inte. Barnen och ungdomarna har rätt att ta stor plats och rätt till inflytande i sina församlingar och i sin kyrka redan idag.

Den unga delen av Svenska Kyrkan har inte tillräckliga resurser. Det behövs en omfördelning, särskilt om det blir mer knappt med arbetstid och pengar.

Det enda positiva med att för få röstar i kyrkovalet är att varje ny röst har stor betydelse. Att rösta på de kandidater som verkligen kommer att satsa på barn och ungdomar gör skillnad. Och i Svenska Kyrkans val betyder personvalet mycket mer än i allmänna val. Om väljarna använder sina rättigheter: 3 kryss på varje valsedel. Det blir 9 kryss tillsammans i de tre valen till församlingen, stiftet och det nationella kyrkomötet.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, konfirmation, konfirmander, rekrytering, kyrkovalet, kyrkoval, kyrkoval 2009, kyrkoplitik

Kyrkomötet - del 9: Papperslöseri med 150 miljooo.oooner valsedlar

Upsala Nya Tidning har tuggat sig igenom högen med motioner till årets kyrkomöte i Svenska Kyrkan. Man toppar med Per Ingvarssons motion om ett förenklat kyrkoval.

Kyrkomötesombudet och sverigedemokraten Eva Nyman är från Uppsala. Förra veckan möttes hon av klotter på sitt hus då hon kom hem från en resa. Dagens Nyheter berättade om händelsen.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, kyrkoval, kyrkovalet,

En bild genererar tusen ord

För någon dag sedan lät jag mig avfotograferas i min källare tillsammans med långt över en halv miljooo.ooon valsedlar till kyrkovalet i Svenska Kyrkan söndag 20 september. Jag delade med mig av ett par bilder på Facebook. Det blev en hel del kommentarer. Och det kan nog komma mer.

Här citerar jag ett meningsutbyte mellan två av mina vänner på Facebook. Låt oss kalla dem X och Y.

Herr X: - Men de 98 % som inte kommer, men pröjsat, har då ingen röst. Som i Iran, typ.

Herr Y: - Iran? :-) Snarare som vilken annan förening som helst. Golfklubben har massa oengagerade medlemmar och en liten minoritet kommer på mötena.

Herr X: - Hallå! Var är demokratiförespråkarna? I Sverige brukar vi tycka det är ett problem om folk skiter i att rösta, vi avskaffar inte demokratin ...

Herr Y: - I sportfiskeföreningen skulle det vara helt otänkbart att en som avskyr att fiska blir ordförande eller lägger sig i vilka drag som skall köpas in. Det är dock helt OK att betala medlemsavgiften om man så vill, även om man inte vill fiska. Det verkar som du blandar ihop styret av landet med styret av Svenska kyrkan.

Herr X: - Inte då. Lågt medlemsengagemang är ett problem i vilken demokratisk organisation som helst. Vill man inte ha demokrati, då bildar man något annat, ett bolag, en orden, en stiftelse, Livets Ord eller så - och erkänner att man inte är demokratisk utan har en annan logik.

Herr Y: - När vanliga föreningar har årsmöte är det de som kommer till mötet som väljer styrelse. Kom dit och var delaktig, eller låt bli.

Är Röda korset och fackförbunden enligt din mening odemokratiska, eftersom de inte jagar varenda medlem när de skall välja styrelse? Nej, de är kloka nog att inte ödsla miljoner på en sådan charad.

Lågt medlemsengagemang är utmaningen. Men det handlar vl inte om att rösta i ett kyrkoval - det vore väl ett futtigt engagemang? Det handlar om att fler skall delta i gudstjänst- och församlingsliv. Ur det föds viljan att också vara med och ta lekmannaansvar i styret av kyrkan.

Herr X: - Y, jag lägger ned. Jag konstaterar bara:
a) du anser imperfekt demokrati vara argument för att lägga ned demokratin i Kyrkan,
b) du anser inte att ett demokratiskt underskott är ett argument för att förbättra demokratin.
Resultatet av sådant lättsinne är välkänt: "the road to Hell is paved with good intentions ..."
Jag kommer att framhärda i att vår roll som lekmän, oavsett nomineringsgrupp, är att engagera de många. Kristus vill att alla kommer till honom på den yttersta dagen.

Herr Y: Du avslutar med att lägga ord i min mun? Då får väl jag kontra då. :-)

a) Du anser att alla organisationer som inte har en valapparat i samma skala som stat, landsting och kommun är odemokratiska.
b) Du anser att ett bra mått på engagemang i kyrkan är om man röstar på valdagen eller inte, oavsett övrigt deltagande i gudstjänstlivet. ... Läs mer

Jag menar

a) Att nuvarande valsystem (den enorma apparaten och de politiska partiernas delaktighet) är en rest från statskyrkans tid och ovärdigt en fri, kristen kyrka.
b) Lekmannaledarskapet borde emanera ur gudstjänstlivet, en vilja att tjäna som föds i församlingens mitt. De som är bäst lämpade att välja representanter är deras bänkgrannar (både sökare och troende).
c) Evangelisation och gudstjänstliv är mycket viktigare än att dra ovilliga medlemmar till valurnorna. Man kommer inte till Kristus genom en valsedel.

Herr X: QED* ;-}

Så långt detta replikskifte.

*= Q.E.D. är en latinsk förkortning för quod erat demonstrandum, vilket översatt till svenska är ungefär "det som var menat att bli demonstrerat" eller "vilket skulle bevisas". Förkortningen används inom matematiken för att visa att ett bevis är slutfört (med önskat resultat).

Ja, vad ska man säga. Det var uppenbarligen en bild som engagerade. Ja, jag hade själv uttryckt mig något ifrågasättande till att det ska tryckas upp en så förskräcklig massa papperslappar när det finns alternativ och starka skäl att förnya demokratin i Svenska Kyrkan. Men det var nog ändå bilderna som satte igång det hela.

Att lägga kraft på att Svenska Kyrkan ska vara demokratisk i framtiden är en angelägen kyrkovalsfråga. Verkligen.

Det tycks tyvärr som att några av de allmänpolitiska partierna som väljer att engagera sig i Svenska Kyrkans val ger sken av att ändringar i Svenska kyrkans lära - som den uttrycks i handboken - om vigsel har med valet att göra. Det är inte att hålla sig till sanningen, eftersom allt som är känt idag pekar på att den frågan avgörs av det sittande kyrkomötet i höst.

Däremot ligger en reformering av Svenska Kyrkans valsystem i framtiden och är en sann valfråga.

Andra bloggar om: kyrkoval, svenska kyrkan, demokrati, posk

Kyrkomötet del 11: Flest motioner om kyrkan som arbetsplats och kyrkoval

Igår startade årets kyrkomöte i Svenska Kyrkan. Denna vecka arbetar de 251 ledamöterna och de 14 biskoparna i utskott. Går igenom skrivelser från kyrkostyrelsen och motioner (91 st)från ombuden.

Imorgon torsdag pausar utskotten för ett seminarium om om formerna för Svenska Kyrkans liv och verksamhet. Strukturfrågor, brukar det kallas.

På fredag bryter man upp vid halvfemtiden och alla åker hem till sitt. Sen möts man en vecka igen, 23-26 oktober, för plenarförhandlingar. De är öppna och går också ut som webbteve. Nu som i oktober är Uppsala platsen för kyrkomötet.

I allmänna medier sägs att årets kyrkomöte handlar om Svenska Kyrkans vigselrätt. Undrar hur många ledamöter som känner igen sig. Mesta tiden ägnas sannolikt åt andra frågor.

Kyrkomötet fördelar sig på sju utskott, för gudstjänst, organisation, tillsyn- och uppdrag, ekonomi- och egendom, ekumenik, kyrkoliv samt kyrkorätt.

Allkristna dagstidningen Dagen har en fyllig artikel inför årets kyrkomöte. De lyfter klimatfrågan och låter ärkebiskop Anders sätta in frågan om vigselrätt i ett sammanhang. Kyrkans Tidning rapporterar från presskonferensen där ärkebiskopen berättade om den klimatkonferens han tänker inbjuda till. Så mycket mer finns inte på KT-webben. Men det kommer väl senare idag eller imorgon. Det borde det göra.

Ett mått på vad som mest engagerar kyrkomötets ledamöter är att sortera motionerna ämnesvis. Ett tiotal motioner handlar om arbetsmiljö- och anställningsfrågor i Svenska Kyrkan. I år har JämO tittat särskilt på Svenska Kyrkan och det visar sig att det i allmänhet tycks fungera väl. Arbetsmiljöverkets rapport från tidigare i år verkar bekräftas: Det finns några församlingar där det fungerar riktigt dåligt. Och så finns det församlingar där det fungerar bra. Det är det normala. Fattas bara annat.

Åtta motioner handlar om kyrkovalet som hålls 2009. Valsystemet är ungt. En jätteapparat som bara använts två gånger sedan kyrka och stat skildes åt, 2001 och 2005. Ett system anpassat för att alla medlemmar ska rösta håller inte. Vad som behövs är det som är tillräckligt för de ca 15 % medlemmar som använder sin rösträtt.

Fyra motioner handlar om begravningsfrågor. Svenska Kyrkans uppdrag från staten att sköta begravningsverksamheten för alla är en omfattande verksamhet som rymmer viktiga och ibland svåra avvägningar.

Lika många motioner som om begravningsverksamhet har lämnats inom om Svenska Kyrkans vigselrätt.

Det finns också flera motioner om Svenska Kyrkans internationella arbete och om hur det fungerar med minoritetsspråken inom kyrkan.

Inför kyrkomötet har två av biskoparna skrivit ihop sig om ett angeläget debattinlägg. Publicerat i Kyrkans Tidning, som är Svenska Kyrkans veckotidning.

Biskop Caroline i Stockholm och biskop Sven i Växjö representerar Svenska Kyrkans regionala skillnader mellan storstad och landsbygd. De är eniga om att organisationen av Svenska Kyrkan är flera nummer för stor. Och att den inte passar för dagens behov.

Så sant. En organisation som inte kan ändras kan bli föremål för dyrkan. Det är dålig hushållningen med medlemsavgifterna att lägga pengar på det som inte kan användas för att göra jobbet.

Eftersom biskoparnas debattartikel inte kan läsas fritt på Kyrkans Tidnings webbplats väljer Brygubben att publicera ett längre citat:

Svenska kyrkan måste sy in kostymen

Vår kyrka har en komplicerad struktur. Detta är ett demokratiskt problem,
som minskar öppenheten och blir till hinder i arbetet. (...) Vi menar båda att
det är dags att utreda vår kyrkas lokala organisation. Den behöver bättre förutsättningar att förverkliga sin grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

Församlingen är en gemenskap med gudstjänsten som utgångspunkt. Samtidigt
har den en organisatorisk sida. Genom historien framträder kyrka och församling
alltid både som en organisation med en styrelse och som en gudstjänstfirande
gemenskap.

Svenska kyrkans många organisatoriska nivåer kan ses som historiska
avlagringar. (...) I dag är församlingsindelningen i stark förändring. Är det så
att behovet av ”informella församlingar” ökar, i takt med att de ”formella
församlingarna” blir färre och större?

Människor känner sig inte längre bundna till den egna territorialförsamlingen. Dop, vigsel, begravning och söndagens gudstjänstfirande kan ske långt hemifrån. Den
ökade rörligheten i samhället bidrar till att de lokala gemenskaperna
förändras.

Samtidigt har församlingens organisation växt i omfattning. Den utvecklingen
drivs fram av krav från samhällets sida på förvaltning och arbetsgivaransvar.

Lokal gemenskap och lokal organisation sammanfaller inte längre. (...) ”Församling” har blivit ett synnerligen mångtydigt begrepp. Svenska kyrkan har hamnat i ett läge som ingen från början hade tänkt sig. Genom sammanslagningar och samverkan försöker vi pressa in oss i en kostym som inte passar.

Vi menar att det är dags att hitta nya organisationsformer – för den lokala
gemenskapens skull. (...) Svenska kyrkans organisatoriska kostym är för
oflexibel och för stor. Vi behöver färre lokala nivåer och administrativa
enheter, större områden för avgiftsupptagning, flexiblare former för lokala
gemenskaper kring våra kyrkor och tydligare koppling mellan pastoralt
arbete och förvaltning. Kort sagt, en begriplig organisation med
pastoralt och ekonomiskt uthålliga enheter.

Caroline Krook, Sven Thidevall

Ärkebiskopen sa i början av sitt inledningsanförande igår:

Detta är en manifestation av och i Svenska kyrkan – men det är inte sammanfattningen av Svenska kyrkan.

Och det är de flesta kyrkomötesledamöter fullt medvetna om. De kommer resande från en hemförsamling där det vanliga församlingslivet rullar på. Men det är bra att ärkebiskop Anders påminner sig själva och alla församlade om ett faktum som det under några intensiva arbetsdagar finns en risk att glömma under stress och press, i debattens hetta och i den upprymdhet som beslutsmakt kan före med sig.

Brygubben har skrivit 10 poster före denna om kyrkomötet 2007.

Andra bloggar om: kyrkomötet, Svenska kyrkan, vigselrätt, vigsel, begravning, anders wejryd, uppsala, kyrkoval, församling

Valet i Svenska Kyrkan 2009 - Det var då det vände

Hela kyrkovalet i Svenska Kyrkan är färdigräknat. Sist kom resultaten för Kyrkomötet. Det blir stor omsättning på ledamöterna i denna beslutande församling med 251 platser. Ganska precis varannan ledamot i det nyvalda kyrkomötet är en färsking eller en person som gör comeback.

Nyordningen i årets kyrkoval med möjlighet till ett personval med upp till tre kryss på varje röstsedel har fått stor inverkan på valresultatet, inte bara i kyrkomötet utan också i de lokala församlingsvalen och i valet av stiftsfullmäktige. 2009 blev därmed året då det vände, personval blev en avgörande faktor som visar vägen till en nödvändig demokratisk reform inom Svenska Kyrkan.

Det är nog inte riktigt de röstande kyrkomedlemmarnas mening att kryssandet skulle föra med sig att präster sparkade ut lekfolket när de i kraft av sina personröster klättrade på listorna. Jag tror detta kommer att korrigeras i valet om fyra år. Dels genom att väljarna blir mer uppmärksamma. Dels genom att fler präster ställer sina platser till förfogande för lekfolket. För det är ingen brist på inflytande för präster i Svenska Kyrkan.

Att den ordning med direktval till kyrkomötet som praktiserades för tredje gången den 20 september blir lite av en kändisgrej ger ytterligare en anledning att se över valsystemet. Genom att välja ombud till kyrkomötet stiftsvis skulle kyrkomötet bättre spegla mångfalden bland de aktiva medlemmarna i Svenska Kyrkans församlingar.

Carina Etander Rimborg på sin Valblogg för POSK om alla dessa inkryssade präster.

Prästen och kyrkomötesledamoten och bloggaren Karin Långström Vinge om resultatet för egen del och andras.

Kyrkans Tidning om valresultatet. Tidningen Dagen i samma ämne.

Del 2: Motioner till kyrkomötet i Svenska kyrkan

Motionerna trillar in till årets kyrkomöte i Svenska kyrkan. Fram till den 25 juli kan de 251 ombuden skriva så mycket de vill. Fram till den 19 juli hade 43 motioner (rättat den 1 augusti) registrerats.

Den första är skriven av Birgitta Josefson och Lars-Ivar Ericson. Båda är centerpartister och han är också riksdagsledamot. Motionen handlar om att det borde bli lättare att värma upp kyrkor med förnyelsebar energi. För Kristianstadbladet berättar Ericson om deras förslag.

Lars Arvidsson vill att Lutherhjälpens namn ska behållas. Tillsammans med bloggande kyrkomötesombudet och prästen Karin Långström Vinge har han skrivit en motion om alternativ till ordningen för söndagens huvudgudstjänst.

Gustaf Bengtsson vill att kyrkovalet ska flyttas från september till Första Advent.

Sigvard Olsson tycker att det ska vara samma begravningsavgift för församlingar som ligger i samma kommun. Kyrkomötets Olsson kanske har missat att statskyrkan är avskaffad och att dåvarande kommunförbundet verkligen inte ville att kommunerna skulle ta över begravningsväsendet 2000.

Svenska kyrkan behöver skärpa sig, tycker folkpartisten Runar Patriksson och några av hans partikamrater. De motionerar till kyrkomötet i Svenska kyrkan om pedagogutbildning av präster och en kristendomsskola.

Svenska kyrkans kyrkomöte samlas först en vecka i september och ses igen sista veckan i oktober.

Andra bloggar om: utbildning, kristendom, svenska kyrkan, kyrkomötet, folkpartiet, runar patriksson, skola, präst, begravningsavgift, kyrkoval, birgitta josefson hultgren, lars-ivar ericson, miljö, förnyelsebar energi, kyrkor, kyrka, uppsala

Sahlin och Adelsohn Liljeroth är välkomna på valvaka i Uppsala

Både Mona och Lena är hjärtligt välkomna på valvaka hemma hos mig på Vaksalagatan mitt i Uppsala. På söndag kl 20 drar vi igång. Direkt efter det att vallokalerna i kyrkovalet har stängt. Ta gärna med någon dricka (ni har väl handlat taxfree) och någon spansk korvbit eller ost. Ni hinner säkert hem från Mallis. Regeringsplanet hämta er när ni bestämmer?

Vi är ett glatt gäng som ska vara uppkopplade och ringa runt för att få in de första röstsiffrorna. Sen ska vi Skypa med kamrater i andra delar av landet. Med Carina i Göteborg till exempel.

Bindans partaj blir säkert ändå för skränigt för mogna damer som er, så kom och softa på vår valvaka.

Och ingen av oss som tar emot på Vaksalagatan kommer att gnälla på er alls. Vi lever väl i ett fritt land för sjutton och då gör man väl vad man vill på sin fritid, eller hur?

På ett sätt är det bra att ni båda tackade jag till en skön fest söderöver på söndag. Då visar ni i handling det som inte Socialdemokraterna och Moderaterna förmått i ord: Svenska Kyrkan är sedan snart ett decennium en frikyrka bland andra kyrkor. Och ska behandlas som en sådan. När Svenska Missionskyrkan har årskonferens, den 132:a för övrigt nästa vår, då kan ni känna er fria att vara ute och partaja.

Andra bloggar om: mina sahlin, Lena Adelsohn Liljeroth, kyrkoval, kyrkovalet, svenska kyrkan, politik

Blivande biskop i Stockholm sätter partipoliken främst?

Om referatet i tidningen Dagen från Svenska Kyrkans nationella presskonferens inför Kyrkovalet Söndag 20 september stämmer, då har den blivande biskopen i Stockholms stift valt en märklig position.

Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund skriver att Eva Brunne sa ungefär så här:

Svenska kyrkan skulle bli antingen en förening eller en sekt om dagens valsystem gjordes om så att det bara blev de som är aktiva i kyrkan som fick bestämma.

Ordalydelsen kan ha varit en annan, men innebörden denna. Med det intar Eva Brunne en distans till de medlemmar i Svenska Kyrkan hon kommer att vigas som biskop för. Och till deras församlingar.

De medlemmar som tar sitt dop på allvar och som söker sig till församlingarnas gudstjänster ska förstå att de är en fara för Svenska Kyrkan. Att de genom sitt engagemang gör Svenska Kyrkan till en sekt. Men hallå, det håller inte. Det är ingen biskops uppgift att göra troslära av ett valsystem.

Eva Brunnes uttalande väcker frågor om hennes kyrkokunskaper: de internationella, liksom de ekumeniska nationellt och historiska. Men jag tror mig veta att hon kunskaperna så det räcker och blir över. Men uttalandet tyder på att hon inte kan koppla ihop det med en analys av Svenska Kyrkans nuvarande läge. Den nationella presskonferensen skulle ha handlat om en reklamfilm för bön, men verkade mer ha blivit en uppvisning i hur snett det kan bli när handling och bön inte blir ett.

Andra bloggar om: eva brunne, kyrkoval, svenska kyrkan,

Brygubben kommer från Finland

Svenska Kyrkans Informationsavdelning låter ett företag samla in länkar till artiklar på nätet om just Svenska Kyrkan. Det företaget letar på tidningarnas webbsidor och i ett litet urval av bloggar. Till den utvalda skaran hör inte jag och inte heller Lars B Stenström, kyrkoherde i Örebro, men någon av sina fyra bloggar.

Men finlandssvenska tidningen Kyrkpressen följer både hans och och min blogg. Och Kyrkpressen i sin tur följs av företaget som informationsavdelningen i Kyrkans Hus anlitar. Så den vägen kommer våra blogginlägg med i listningen på Svenska Kyrkans intranät. För det är bara de som har behörighet att logga in på intranätet som får se vad som skrivs om Svenska Kyrkan på nätet numera. Fram till i slutet på förra året var det mycket mer transparent. Då visades informationen på den öppna gemensamma webbplatsen för Svenska Kyrkan.

Bloggar som hör till de utvalda är bloggen för Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan, prästerna Dag Sandahls och Karin Långströms bloggar.

Så här görs urvalet. Saxat från Svenska Kyrkans Intranät

Urvalet baserar sig på ett antal agenter/kategorier som utifrån sökord skannar av artiklar och bloggar på internet.

Kategorierna kan och kommer att ändras men de nu aktuella är:

Svenska kyrkan

Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete

Globala bloggar

Kyrkoval

Vigsel och äktenskap

Ärkebiskopen

Församlingsnyheter

Countdown to Copenhagen

Eftersom länkarna publiceras automatiskt kan mindre relevanta artiklar bli publicerade. Samma artikel kan ibland även bli publicerad flera gånger. Vi hoppas att ni har överseende med detta och uppskattar att löpande få en överblick över det som skrivs om Svenska kyrkan i riks-, lokal-, internationell press samt delar av den svenska bloggosvären.

Men visst heter det väl bloggosfären? Svära ska man ju inte göra i kyrkan.