Det där med "gått ur tiden" är en bra omskrivning för att dö. För den som kastar in handduken blir tidlös. Går in i evigheten, vare sig hon vill eller inte.
Sin bok En förtrollad värld (Bonniers 1986) avslutar Anderberg med ett stycke rubricerat Gravskrift.
Jag hör att de yngsta poeterna kallar några av mina äldre kollegor "68-nissar". Man syftar då med skämtsamt överseende på dem som engagerade sig i vänsterupproret 1968. Jag skulle gärna vilja ta åt mig benämningen själv, fast jag tillhör en ännu älre generation och var nisse redan då jag gick med i demonstrationstågen för tjugo år sedan. (...) Skriv 68-nisse på min gravsten, alltid är det någon som ser det.
Samma bok rymmer 68 sidor bibelstudier. Han var lärd och bibellärd Bengt Anderberg. En religionskritiker och otroende av högsta kvalitet. Sådana är det inte gott om. Tyvärr.
Anderberg skriver på sidan 127:
Tiderna möts, ögonblicken vänder sig mot varandra som kringsträvande, genomskinliga kuber. Och alltsammans kanske bara beror på ålderdom. Sämre hörsel, sämre syn, kortslutning i hjärnan. En gammal staty som försonar sig med mossan. Den vittrar bort i ett arkaiskt leende.
Andra bloggar om: litteratur, böcker, bengt anderberg, bibeln, religion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar