Igår presenterades ett förslag från Svenska Kyrkans nationella kyrkokansliet på en liten medlemstidning. Och det är tydligen ärkebiskop Anders själv som kommit med idén. Så märkligt.
Kyrkokansliets informationschef Klas Hansson säger till Kyrkans Tidning:
Det finns alltför många församlingsblad som idag inte håller tillräckligt hög klass. Och magasinet Amos har inte fått det genomslag som vi hoppades på.
Informationschef Klas Hansson har också han ett förflutet i styrelsen för Svenska Kyrkans eget pressbolag.
Ledningen för kyrkokansliet är alltså både missnöjda med spridningen av Amos via ett antal församlingar och tycker att många församlingar gör egna tidningar som är för dåliga.
Förslaget till tidning som är upptryckt och visades på Svenska Kyrkans KOM-dagar i Upplands Väsby är en liten nätt historia i A5-format. Den påminner därför inte så litet om en traditionell församlingstidning.
Nu var det visserligen några år sedan ärkebiskop Anders - då biskop i Växjö stift - med engagemang och intresse ledde styrelsen för pressbolaget, ändå överraskar han mig. Hur ser resonemangen och analysen ut som lett fram till den lilla tidningen? Och hur hänger den samman med en mångårig satsning på en gemensam webbplats för Svenska Kyrkan med alla stift och församlingar?
Det framgår inte av rapporteringen om presentationen av den nya medlemstidningen på Svenska Kyrkans KOM 2009 har föregåtts av samråd med den nuvarande ledningen för Berling Media. Kyrkostyrelsen har som huvudägare tung representation i den nuvarande styrelsen.
Vad vill ledningen för kyrkokansliet i Uppsala signalera? Till de många som gör så gott de kan i många församlingar för att få till en medlemskommunikation via olika kanaler? Till de församlingar i t.ex. Malmö, Lund, Helsingborg, Örebro, Göteborg, Borlänge osv. vad vill man säga till dessa? Och vilken är signalen till det egna pressbolaget?
Andra bloggar om: media, svenska kyrkan, kommunikation, journalistik
5 kommentarer:
Vi har ett fungerande församlingsblad(samfälligheten).
Är kanske tanken att ta betalt för den nya tidskriften, som de vill ersätta församlingsbladen med.
Men församlingsbladen kunde väl i stället förses med ett instick med nyheter som behöver komma alla till del. Fast då blir det väl inte så lukrativt för förlaget.
Det luktar lite aktivitet för aktivitetens skull precis som det gamla vapnet för kavajslaget.
Märkligt när den allmänna trenden är att skippa papperstidningar.
Bättre att satsa på en ordentlig webb!
Bakgrunden till förslaget är att det enda som samtliga medlemmar i Svenska kyrkan får utan att själva behöva ta initiativ till det är ett röstkort vart fjärde år. Ärkebiskopen tycker det vore bra att kunna ge alla dessa människor något mer. (Detta har han tidigare gett uttryckt för vid sitt inledningsanförande i kyrkomötet, så det är ingen nyhet.) En idé är att ge dem en bra tidning. Många tycker instinktivt att det är en dålig idé, och det har de kanske rätt i. I så fall tycker jag det vore intressant om man svarade på två frågor:
1. Har Anders Wejryd rätt i att Svenska kyrkan borde ge alla sina medlemmar något som är gemensamt (kommunikation = göra gemensamt) bortsett från röstkorten?
2. Om svaret är ja och det inte ska vara en tidning, vad finns det som är mera lämpligt och som även kan nå alla passiva medlemmar?
Nästa snygga reklamblad i fyrfärgstryck som kommer gå rätt i pappersåtervinningen. Om man fortfarande var medlem, vill säga, för att man fortfarande hoppades på att Svenska kyrkan var mäktig att höja sig till nivån av en verklig kulturdebatt.
http://svararkristendomen.blogg.se/
checka in min blogg :)
Skicka en kommentar