Svenska Dagbladet har idag en artikel om politikers bruk av bloggar, Facebook och Twitter, med anledning av att vi nu gått in i ett valår. Många som använder det som på 00-talet kom att gå under samlingsnamnet sociala medier har uppmärksammat artikeln. Än mer de som arbetar med den här sortens medier och yrkesmässigt lär ut och uppmuntrar till användning.
Brit Stakston på JMW har redan för några timmer sedan bloggat utförlig och länkat generöst i ämnet.
SVD-vinkeln på ämnet är kanske inte så upplyftade. Den som inte vet mycket om nya och mer personliga sätt att kommunicera ömsesidigt kan nog få intrycket att det mesta är trivialt, tidsödande och med lite inverkan på opinionsbildningen. Och det är nog som någon twittrade tidigare idag: om man utgår från att alla andra använder ett visst medium precis som man själv blir beskrivningen begränsad.
Med nya sätt för enskilda människor (även politiker) att kommunicera gäller det verkligen att de gamla massmedierna finner sina nya roller fortsätter att vara så efterfrågade att de kommer att existera i framtiden. En uppenbar risk är att massmedier blir alltmer självrefererande när journalisters tid upptas av att bevaka varandra och därför missar vad människor talar om och skriver till varandra i helt nya kanaler.
Dagstidningen har sina rötter i vägtidningarna på tehusen i London. En vaken journalist hittar till 2010-talets virtuella tehus och bidrar till de digitala vägtidningarna där.
Tillägg 5 januari Johan Ronnestam bloggar också med anledning av artikeln i SVD.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, kommunikation, valår, valet 2010,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar