Igår hamnade jag vid tjockteven och på en sände SVT Aktuellt. Expressens och Aftonbladets chefredaktörer stod vid studiobordet med nyhetsankaret i mitten. Som så ofta är dramaturgin inte samtal, inte ens debatt.
Nyhetsankaret ställer frågor till den ene och den andre. När den ene gör ett påstående, då upprepar ankaret det redan sagda i form av en fråga som riktas till den andre. Sen sker det omvända ett par gånger fram och tillbaka tills dess programledaren förkunnar att hon måste bryta för att man ska byta ämne.
SVT Aktuellt är inte ensamma om det här sättet att hålla folk med åsikter från varandra. Det låter likadant i Eko-redaktionens morgonsändningar i P1 och på eftermiddagarna i SR Studio Ett.
Igår stod chefredaktörerna där och försökte få det att se ut som att de var engagerade för yttrandefrihet. Min magkänsla var att de stod där och pratade upp sina varumärken för att sälja lösnummer och dra in stålar till sina ägare. Hade jag kommit in utan introduktion i inslaget, så hade jag kunnat tro att de talade publiceringen av ett kändisbröllop i S:t Jakobs kyrka vid Kungsan.
Där och då i tevesoffan kom det över mig att jag att jag borde skämmas som inte trodde gott om herrarna på skärmen. Jag bara snuddade vid tanken att blogga om detta. Saken fick bero.
Så läser jag via tidningen Dagen om att Magnus Betnér skrivit ett debattinlägg på SVT-webben. Och hans mage sa samma sak som min. Så nu skäms jag inte som igår. Jag dristar mig till att tänka den fula tanken. Aftonbladets och Expressens chefredaktörer är inte onödiga - de är skitnödiga.
När det gäller debatten om Vilks konst så handlar det om yttrandefrihet och om konstteori. Och det handlar om religionsfrihet och politik. Betnér visar i sin debattartikel hur politiken för en partiledare och minister med besvärande lätthet blir överordnad ett partipolitiskt obundet frihetsbegreppet.
Magnus Betnér vill bli väckt när tidningen Dagen visar något från Elisabeth Ohlson Wallins elva år gamla bildsvit Ecce Homo. Men det är redan gjort. Återstår något av Andres Serrano. Gärna för mig. Hans bilder är stor konst och inte några illustrationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar