Jag får i efterhand veta att riksdagen igår voterade om att ersätta den tidigare folkrörelsepolitiken med "en politik för det civila samhället". Borgarna har gjort sak av att utmönstra ordet folkrörelse i den svenska lagstiftningen.
Oppositionen har med rätta röstat emot och reserverat dig mot ett nyspråk som tycks grundat på politiska värderingar. "Ska dom säga. Och han." tänker du. Må så vara, men min invändning och att jag i detta fall sällar mig till oppositionen betyder väl inte att jag gör det i alla lägen? Så är jag inte funtad.
Det finns som det står i reservationen anledning att "påminna om att i folkrörelsetanken låg även idén om folkupplysning." Nyspråket försvagar de historiska rötterna. Kopplingen till folkbildning, med studieförbund och folkrörelser, går språkligt förlorad. Och språkbruket påverkar tanken.
Sammansättningen av folk och rörelse stimulerar tanken betydligt mer än civil och samhälle. Etymologin kräver en längre spaning, som jag gärna vill återkomma till.
Utskottsbetänkandet debatterads i kammaren redan. Här är snabbprotokollet. Jag ser att den debatten kort referaras på Forum för socialt arbete, som kort, förd av dåligt pålästa ledamöter som fastnade i terminologin.
Jag invänder mot att terminologin inte skulle vara en huvudsak. Politik förs med språket och orden har laddning, rymmer värderingar.
2 kommentarer:
"Folkrörelse" låter väldigt tråkigt i mina öron. Jag kanske är föreningsskadad. Jag associerar till stora organisationer där den enskilde medlemen mest är avgiftsbetalare och röstboskap. Hur "folkligt" är LO egentligen?
Jag tycker Hans Wallmark sade bra saker i debatten. Civilsamhälle är mer än folkrörelser. Varför tänka så snävt? "Familjeliv, umgängesliv, föreningsliv, gudstjänstliv och fritt kulturliv".
Drivande eldsjälar, nätverk, projekt, lösa grupper känns för mig fräschare än stora organisationer med lokal-, distrikt- och riksmöten som styrs av föreningsproffs på alla nivåer.
Folkrörelse låter väl som ett politiskt instrument manövrerat av
Socialdemokraterna. Civilsamhället täcker väl vad som avses.
Folkkär är en innebörd som saknar protokoll och styrelse. Fria svenskar/medborgare kan driva en folkrörelse. Annars är det faktiskt politiska partiet S som älskar uttrycket och använder den som en slags garantisedel.
Skicka en kommentar