Slutet för kyrkomötet

Idag åtskiljs ledamöterna i Svenska Kyrkans kyrkomöte. Årets överläggningar är avslutade. Några beslut har fattats. Andra fattas fortfarande.

För mig som står utanför och tittar in framstår kyrkomötets arbetsformer som annorlunda än livet i församlingen och jag tror att det inverkar negativt på innehållet.

På samma gång gör det på internet utsända kyrkomötet tydligt att det inte står väl till i Svenska Kyrkan. Det som borde vara dialog blir endast debatt (eller debakel) och samtalet ersätts av prat. Så upplever jag det som utomstående. Inne i salen, i bänkarna är kontexten en annan och ledamöterna själva kan mycket väl uppleva det helt annorlunda.

Martin Buber skriver i Det mellanmänskliga:

Det är på äktheten i det mellanmänskliga det kommer an. Där den ej finns, finns ingen äkta mänsklighet. Därför måste vi, som börjat inse att människornas nuvarande kris är det mellanmänskligas kris, befria begreppet uppriktighet från den ton av moralpredikan som häftas vid det, och istället låta det klinga ut i sin släktskap med begreppet upprättgående.

En gång i tidernas begynnelse var ett villkor för den varelse som skulle bli människa, att hon reste sig och bröare gå upprätt. Uppfyllt blir detta människoblivande först genom den "upprättgående" själen - den självklara uppriktigheten, som inte anfäktas av något sken, därför att den besegrat all benägenhet för illusionsmakeri och förställning.

Det här skrev Martin Buber 1953 när han var 75 år. Redan 30 år tidigare - med ett förintande världskrig emellan - hade han utkommit med sin mer berömda skrift Jag och Du. På annan plats skriver han i en notis: Jag förkunnar ingen lära, jag bara visar något. (...) Jag slår upp ett fönster och visar ut. Jag har ingen lära att komma med, men jag för ett samtal. 

Buber ansåg att vad som ofta kallas samtal snarare borde snarare benämnas prat. Var och en är visserligen vänd mot den andre, men riktar sig till en fiktiv instans, som inte är närvarande på annat sätt än som åhörare. Kanske måste jag - skriver han - gentemot den andras åsikt då och då bestämt hävda min egen; om någon slags uppluckring av övertygelser är det inte frågan om. Men den person som hyser denna för mig främmande övertygelsen accepterar jag även däruti, att hon är just sådan att denna övertygelse kunnat växa sig stark hos henne - denna åsikt som jag bit för bit försöker påvisa det ohållbara i.

Kan Bubers djupa förståelse av vad verkligt samtal är, i det mellanmänskliga, vara till kyrkomötesledamöternas hjälp? Det är möjligt. Men Buber talar om hur människor med integrerade om än motsatta värderingar och uppfattningar möts. Och det tycks mig som att många av de som ställer sig i kyrkomötets talarstol inte har så mycket egna uppfattningar som de klär sig i andras, att de inte förfäktar de värderingar som springer ur erfarenhet och livsmening utan mer de som ger kortsiktig belöning och anseende. 

Buber flyttar ut det meningsfulla samtalet från individernas inre till det som är mellan människor. Han motsätter sig ett avpersonifierande. Han skiljer aningslösa från om det oförbehållsamma samtalet. Och han betonar det aktiva deltagandet. Han varnar för den offentliga debatt som blir till ett hörspel framförd överläggning utan förbindelse med det äkta samtalet.

Många ledamöter i kyrkomötet har under veckan inlett sina anföranden med tilltalet "vänner" för att sedan fortsätta i ett allt annat vänskapligt prat. Några har hänvisat till samtal i de slutna utskottssammanträdena, i interna partimöten och i spontana möten i plenisalens omgivningar. 

Jag känner flera ledamöter i kyrkomötet och bland dem är några mina vänner. Efter att ha lyssnat till flera timmar av veckans förhandlingar i plenum kan jag inte se att någon har kommit till sin fördel i sammanhanget. Ingen har blivit bättre här i kyrkomötet än de brukar vara i andra sammanhang, flera har framtträtt till sin och kyrkans nackdel.

Det fanns en tid när jag längtade efter att bli tillfrågad om att kandidera till kyrkomötet på valbar plats och jag såg framför mig att göra nytta här. Nu blir min slutsats att det vore direkt olämpligt av mig att säga ja om tillfälle bjöds. Om sannolikheten var låg innan så har den i och för sig inte ökat. Mitt skäl är en stark förmodan att kyrkomötets arbetsformer och många ledamöters attityd och fördomar skulle locka fram några av mina allra sämsta sidor. Så jag bör verkligen avstå.

Fast egentligen borde jag inte bry mig. För min del är frågan inte aktuell.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkomötet, svenska kyrkan, buber

Samma gamla kyrkomöte. Samma gamla brygubbe.

Förra året bad man mig skriva en krönika till en bulletin som delas ut till ledamöterna på Svenska Kyrkans kyrkomöte. Den nytillträdde informationschefen vid kyrkokansliet tyckte inte att min text lämpade sig för publicering.

Jag läser om den ett år gamla texten och finner den fortfarande synnerligen aktuell och passande. Inte minst sedan jag lyssnat till ett par timmar av kyrkomötets överläggningar. Som sänds direkt på internet. I dagsläget för övrigt det enda rikskyrkliga sändningarna. Den som bara ser det här skulle kunna få en skev bild av livet i Svenska Kyrkan.

Fram till förra gången kyrkomötet var samtal fanns en gruppblogg med några ledamöter som delade med sig. Men det tycks ha blivit som idag på kyrkomötet: proklamationer om intolerans. Vilket verkar ha lett till att ingen skriver. Ska det behöva bli så med nattvarden? Först bråk och sen inget firande alls?

Krönikan jag skrev förra året skulle inte av informationschefen vid kyrkokansliet ha avfärdats på grund av sitt innehåll, utan det hade med formen att göra. Vilket han lätt meddela i en kommentar till bloggposten där jag själv publicerade min egen text. Informationschefen menade att jag varit ironisk. Men det var inte fallet. Då undrade jag varför han inte mejlade mig. För adressen följde ju med mitt inskickade bidrag och finns i den kyrkliga adressboken. Liksom mitt telefonnummer.

Den här bloggposten får sluta med att jag citerar mig själv:

Det bord presidiet sitter vid på podiet får symbolisera ett sammanträdesbord för alla ledamöter och biskopar. Ett bord som ni gör tjänst vid tillsammans. Liksom diakoner och präster gör gemensam tjänst vid nattvardsbord, tjänstgör ni ledamöter i ert allmänna prästadöme. Den som inte är beredd att uppträda prästerligt vid sammanträdesbordet, med heligt ansvar för helheten, bör lämna sin plats, åka hem och bereda sig.

Guds och biskopens skånska närvaro

En text i Ystads Allehanda av av kulturskribenten Crister Enander har väckt medlemmar i Svenska kyrkan ur den skånska myllan. Prästen Per Frostensson bemöter vad han uppfattar som grova generaliseringar i Enanders text. Men han är enig med honom på några punkter. I ett annat inlägg samlar sig informatörerna Rickard Bonnevier och Claus Grue till ett svaromål. De stöder sig på ett rikt siffermaterial.

Jag kan tänka mig att det är rätt att ta ett snack med Crister Enander. Han hade säkert räknat med att inte tala ut i tomma luften. Och jag hittar hans svar på Per Frostenssons inlägg. Samtidigt får jag en känsla av att när Svenska Kyrkan kritiseras för att skjuta bekännelsen, trosgemenskapen och sakramenten åt sidan, då blir bemötandet ofta rätt aggressivt. Medan om kritiken går ut på att Svenska Kyrkan inte är tillräckligt samhällsanpassad då är tonen mer förstående.

Nu drar möjligen in Per och Rickard i en diskussion där de inte är några bra representanter för den attityd jag funderar kring. Ni båda, häng inte upp er på min fundering. Inte ni andra heller, men läs gärna alla de inlägg jag länkar till och fundera själva. Vad vill Enander säga och hur kan han tolkas? Och vad vill Claus, Rickard och Per säga och hur kan de tolkas?

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, debatt, tro, svenska kyrkan

Helt nyss gick John Cleese med helt vanliga steg i Uppsala domkyrka...

... och här sitter han sig till till stor konst i den ständigt aktuella Life of Brian. Apropå den här sekvensen så är det kyrkomöte i Uppsala nästa vecka.



Läs även andra bloggares åsikter om john cleese, kyrkan, humor, kyrkomötet

Samtal? Ja. Predikan? Tveksamt

När Visby stift i Svenska Kyrkan nu söker sig fram inför valet av ny biskop så blir de nominerade kallade till provpredikan i en veckomässa. Vad är det för ett påhitt?

Före mässan är det samtal med en biskopskandidat i taget, varje torsdag en tid fram över med början förra veckan. Och tycks mig vara ett bra alternativ till de panelsamtal med journalister som utfrågare,  som blivit nästan regel under senare år i andra stift.

Men vem är jag att lägga mig i och ha synpunkter? Kolla själv. Förra veckan gästade prästen Sven-Bernard Fast det stift som är omgivet av ett farligt gift. Här predikar han och här samtalar han. Fast är generalsekreterare för Sveriges Kristna Råd. Han och de andra biskopskandidaterna presenteras här med CV och allt.

Det har berättats för mig om en församling där man överraskade präster som sökt tjänst som kyrkoherde med att under anställningsintervjun leda en andakt, för att testa om de kunde improvisera en sådan med hjälp av en psalmbok.

Äldre präster jag talat med har inte mycket gott att säga om den gamla ordningen med provpredikningar i Svenska Kyrkan. Det förekommer provpredikningar i gamla svenska frikyrkor och i den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland finns ordningen kvar. För ett par år sedan fick en församling i Lund idén att återuppväcka ordningen när vikarie för den tjänstledige kyrkoherden skulle väljas. Den bloggande prästen Karin Långström Vinge använde ordet fiktiv och det är väl någonstans där jag känner tveksamhet. Låtsaspredikan, på något vis.

Det där med att hitta rätt skydd blir ett projekt i sig

Jag är glad för den iPhone 4 som jag skaffade mig för en tid sedan. Min första iPhone var av den allra första generationen och jag hade köpt den begagnad av en vän som hjälpt mig komma igång och löst det där med abonnemang från rätt operatör med ett hack.

Den nya fina iPhone 4 är som bekant inglasad back och fram. Redan i butiken där jag hämtade ut telefonen  rekommenderades jag att köpa skydd till den. Undrar just vilka andra teknikprylar, stora som små, som kräver skydd på samma sätt som en mobiltelefon? Inte är det kameran och inte är det bilen.

Jag nappade först på Apples erbjudanden om att få ett case utan kostnad. Och det fanns förvånansvärt många olika att välja på. Men det är inte helt lätt att riktigt begripa sig på alla egenskaperna bara utifrån bilden på en webbsida. Jag valde ett svart bumperfodral som kom med posten efter någon vecka. Men det var inte mjukt och sådär gummiaktigt som jag hoppats på, utan blankt och stelt.

Nå, det har hängt med någon månad nu, men jag är inte helt tillfreds. Så jag har börjat titta på vad andra har för fodral till sina mobiler. Oj, vad det finns många olika lösningar, modeller och varianter. En del går förstås bort av rent estetiska skäl. Ändå återstår mängder: mjuka, hårda, med och utan lucka, med och utan baksida, osv.

Molskine med de snygga och bra anteckningsböckerna har gjort sin variant av fodral. Och här kollar jag in en massa olika.


Läs även andra bloggares åsikter om iphone, fodral, case, apple

TGIF - time for trendspotting

Varför reste sig inte statsministern och gick ut?

Det har gått ett par dagar sedan några (eller alla?) SD-märka riksdagsledamöter reste sig ur kyrkbänken och marscherade ut ur Storkyrkan från gudstjänsten där i samband med riksmötets öppnande. Som en reaktion på vad biskop Eva Brunne sa i sin predikan. Och då närmast i det att hon anknöt till den gångna helgens demonstrationer mot främlingsfientlighet med anledning av att 6% av de röstande folket valt in 20 SD-are i riksdagen.

Det var väl inte alls förvånande att SD-are tog åt sig av predikan? Biskopen har sagt i tv (och i radio?) att hon blev förvånad. Det tror jag inte på, fast det gör inte det hon predikade mindre relevant att lyssna till. Och tänka självständigt om.

Men varför reste sig inte statsminister Fredrik Reinfeldt också från sin plats och stegade ut han med? Det är ju han som är ansvarig för den immigrations- och asylpolitik som tillämpas av svenska myndigheter. Bara därför att han är mer polerad än hr Åkesson & CO? Eller för att han inte kände sig träffad? Som han borde om biskopen verkligen talat klarspråk, så där oborstat ur skägget som profeter plägar göra?

Prästen Anders Göranzon skriver några ord på sin blogg och ställer flera frågor som jag vill fundera vidare över.

Det här var de tre texter som lästes i gudstjänsten före biskop Evas predikan.

Först Salomos vishet, kapitel 7, vers 15-22 (finns inte med i alla slags biblar)

Vishetens gåvor och egenskaper

Må nu Gud hjälpa mig att klä min insikt i ord och göra mina tankar värdiga hans gåvor. Ty han är vägvisaren till visheten, och det är han som leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Det är han som har gett mig osviklig kunskap om tingen: jag känner världens byggnad och elementens verkningar, tidsåldrarnas början och slut och förlopp, solhöjdens växlingar och årstidernas skiften, årens kretslopp och himlakropparnas ställningar, djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen, andarnas våldsamma krafter och människornas tankar, växternas arter och rötternas hemliga krafter - allt lärde jag känna, det dolda och det synliga, ty jag fick undervisning av visheten, hon som med sin konst har format allt.

Aposteln Petrus första brev till församlingen i Thessaloniki, kapitel 5, vers 16-24

Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.

Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.

Lukas evangelium, kapitel 19, vers 37-40 (plocka gärna fram din bibel eller läs på nätet mer text runt omkring de här fyra verserna för att få med det sammanhang biskopen predikar över)

Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden." Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta." Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa." 

Det är under det spektakulära intåget i Jerusalem på det som kommit att kallas Palmsöndagen som Jesus talar om för fariseerna att det inte är någon idé att försöka tysta lärjungarna. I en följande verser berättar Lukas om hur Jesus gråter över Stockholm (förlåt, Jerusalem menar jag förstås).

Avhåll er från allt slags ont, uppmanar Paulus dem han skickar brev till. Så när jag läser brevet eller får det uppläst för mig är orden riktade till mig. I första hand till mig och inte till de andra som sitter tillsammans med mig i kyrkan. Så är det inte bara när när riksdagsledamöterna firar gudstjänst, så är det varje söndag och i varje gudstjänst. Paulus bryr sig om, han önskar alla människor det goda, han vill att alla ska vara oskadda och helgade rakt igenom. Själv hade han varit en som jagat livet ur dem som inte trodde och levde som han, men efter mötet med Jesus utanför staden Damaskus hade han börjat ett helt nytt liv. Nu varnar han och förmanar, tröst och kommer med goda nyheter.

Kung Salomo har fattat att människan inte är något, vet något eller kan uträtta något av egen kraft. Allt kommer från Gud. Och allt är gott som kommer från Fadern, Sonen och Anden. Salomo ber om hjälp att klä det i ord som han begripit, så att han kan dela de insikter Gud gett honom med andra människor. Han ber om hjälp att tänka värdiga tankar. Alltså ber han om hjälp att kommunicera med människor och att om att inte bara tänka stort, utan också att tänka rätt och under ansvar. Han ber om att hans samvete ska bevaras.

Den som tar avstånd eller sluter biskop Eva till sitt hjärta eller för den skull den kyrka hon representerar utifrån en enda kort predikan gör det enkelt för sig. Varje söndag har sitt tema och det tar minst ett år att ta sig igenom de mer väsentliga delarna av bibelns böcker. Så kom igen efter en sisådär 50 predikningar.

Ja, då tänker jag mig inte nödvändigtvis 50 gånger med biskop Eva. Det går ju mycket bra att variera konfekten.

Anders Göranzon och några till har funderat över biskop Evas tillämpning av den lutherska tvåregementsläran. Apropå det lutherska arvet, så hoppas jag att det som hände i Storkyrkan måndag 4 oktober 2010 - där och då - ska före med sig det goda att människor öppnar sin bibel - här och nu - för att själva läsa Guds ord genom Salomo, Lukas och Paulus för att ta det till sig, smaka på det, tugga på det...

Jag röstade och twittrade som en god medborgare

När tidningen Fokus listar de flitigaste twittrarna under valvakan den 19 september och dagarna därefter, så är jag listad. Tack Markus som gjorde att jag fann artiklen.  Jag känner igen flera filurer som jag följer på twitter. Är inte helt hundra på om plats 15 av 900 är hedrande eller ska tolkas på något sätt som inte är till min fördel. Tesen att alla publicitet är av goda, har inte mitt stöd. Därav och lite till, ger grund för min tvehågsenhet.

Bruket av sociala medier i Svenska Kyrkan

Ideellt Forum i Svenska Kyrkan samlade 1-3 oktober 2010 till Idédagar. Årets upplaga av detta "kyrkomöte" för en mix av medlemmar som är frivilliga, förtroendevalda eller anställda i Svenska Kyrkan inleddes med ett seminarium om sociala medier och hur de kan främja kommunikationen i Svenska Kyrkan på ett sätt som stöder de ideella krafterna.

Inför seminariet om sociala medier startades Facebookgruppen Ideellt Forum: Sociala medier i Svenska Kyrkan. Seminarieledare var Martin Garlöv och medverkade gjorde Carina Etander Rimborg, Ulrika Knutsson och Anders Ahlberg.

Bilder till Martin pass i seminariet finns på Prezi. Så snart Carinas och Ulrikas presentationer är tillgängliga kommer de också att läggas ut på nätet och länkar kommer i en uppdaterad version av den här bloggposten.

Svenska Kyrkans Tidnings Annika Ahlefelt var på plats och rapporterade från seminariet, där också tidningens chefredaktör och tillika vd medverkade.

Ideellt Forum: Sociala Medier för Ideellt Forum on Prezi