Också kyrkans demokrati med behöver sitt nav – och det är ett bord

Den här texten skrevs som en debattartikel inför kyrkovalet 15 september 2013 och publicerades först av Upsala Nya Tidning på UNT.se två dagar före valdagen. UNT satte rubriken Ett kyrkoval som passerat sitt bäst-före-datum. Jag väljer en annan rubrik.


Svenska Kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. Med den innehållsrika och uppfordrande meningen har Partipolitiskt Obunda i Svenska Kyrkan formulerat sin vision.

I centrum för kyrkovalet har POSK som partipolitiskt obunden grupp fokus på tre frågor. Alla tre har stor betydelse för församlingslivet i Uppsala. Den första handlar om att sätta församlingen i centrum. Och den markeringen behövs när fem stora pastorat vid årsskiftet läggs samman till ett enda stort pastorat för hela Uppsala. De närmaste åren blir det om möjligt ännu viktigare än på senare tid att konkret vara en närvarande kyrka som erbjuder en kristet öppen gemenskap för varje människas växt och fördjupning.

Den andra valfrågan handlar om att Svenska Kyrkan genom sina församlingar och medlemmar ska ta på sig en tydligare social roll, tala det handlingens språk som ger människor befrielse och livsmod. Diakoni kallas det och handlar om att möta människors materiella och sociala behov, men också att vara en profetiskt röst som protesterar där  frihet och rättvisa inte råder.

Den tredje valfrågan handlar också Svenska kyrkan ska vara trovärd, om reellt medlemsinflytande och om att rätt använda medlemmarnas pengar. Den speciella ordningen med kyrkoval och politiska partier i Svenska Kyrkan användes första gången 1931 och då röstade 1 av 5 medlemmar med rösträtt. Rekordåret 1934 röstade 23,9 % och knappt 40 år senare, 1973 hade andelen röstande minskat till 15,2 %. Ytterligare 40 år senare röstar färre än så.

Ett 80 år gammalt system har för länge sedan passerat sitt bäst-före-datum. Det luktar inte gott och det läcker energi och pengar. Att valet skulle ge tillfälle att tala om allt gott församlingarna genom sina aktiva medlemmar och medarbetare uträttar är ingen tillräcklig anledning för mångmiljonrullningen var fjärde år. Med direkta insatser utan omvägar så kunde samma pengar och människors tid och kompetens göra så mycket större nytta i församlingarnas vardagsverksamhet och i medlemskommunikationen. Svenska Kyrkan ska vara demokratisk, mer än idag.

När jag idag lägger ut valsedlarna för det lokala valet till nya kyrkofullmäktige för Svenska Kyrkan i Uppsala framför mig, så ser känner jag igen dugliga och engagerade kyrkomedlemmar på nästan alla de tio valsedlarna. Jag skulle vilja ha möjligheten att fördela mina tre personvalskryss på mer än en av dessa. Och jag skulle vilja utöva min rösträtt utan att bidra till ett slöseri med resurser, utan att bidra till ett system som skymmer sikten för vad just dessa människor så ofta är eniga om: Att det finns ett uppdrag från Jesus som ska omsättas i ord och handling.

Svenska Kyrkan är en folkkyrka därför att hon samlar människor omkring Jesus och söndagens festgudstjänst, högmässan är ett nödvändigt nav, utan vilken allt faller samman som ett hjul där ekrarna förlorat sitt gemensamma fäste. Hon är ingen åsiktsgemenskap utan mer en livsgemenskap. Och kyrkans folk är mycket mer än bokens ett bordets folk. När nattvardsbordet är avdukat kommer sändningsord som ett löfte och en uppmaning: Gå i frid och tjäna Herren med glädje. Frid och fred som gör hela veckan “vardagshel” och en glädje att dela i mötet med människor och en arbetsglädje som räcker till nästa helg. Det är ingen dålig utväxling på min egen futtiga insats i kyrkbänken.

Min vision om en levande del i Uppsala av av den världsvida kristenhet, som Svenska Kyrkan ingår i, är på många sätt min egen och rätt personlig. I kyrkovalet väljer jag att stödja valprogrammet för den grupp som jag ändå känner igen mig mest i, och röstar på de människor som jag dessutom vet kan sin sak och står beredda att lägga sin tid och kraft på att orden ska bli verklighet. Det är mitt positivt val och inget ställningstagande mot någon annan kyrkomedlem eller grupp av medlemmar. Min rösträtt är min medlemsrätt och jag använder den.


Martin Garlöv, nr 42 på POSK-listan för val till kyrkofullmäktige i Uppsala pastorat

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkoval, demokrati, rösträtt, kyrkovalet, svenska kyrkan, kyrkan, politik, folkkyrka, gudstjänst,

Bara en tanke

Om man 1931 införde en medicin eller en terapi av något slag, som skulle göra människor friska, och den inte tog, inte fungerade särskilt bra i början, skulle man då fortsätta behandla? 

Ja, kanske. Man kanske ville ge det nya en chans för att se om den verkade och läkte på lite längre sikt. För det finns ju piller och salvor som man behöver behandla med regelbundet och flera veckor innan det blir resultat. I början funkar det på 1 av 5. Inte så pjåkigt, tycker vårdfolket.

Sen 40 år senare, 1971, så visar det sig att behandlingen biter ändå sämre. Nu tar den bara på 1 av 8. Men de som bestämmer på sjukhuset förklarar med myndig stämma: Vi fortsätter ändå, det finns inget bättre medel. 

Nu skriver vi 2013. Vad tror du? Har något hänt på de 40 senaste åren? Det måste det väl, eller hur?

Ja, hade det handlat om hälsa, då vore det förstås så. Ledningen hade varit utbytt. Forskningsresultaten hade talat sitt tydliga språk, folk hade för länge sedan krävt grejer som verkligen fungerade och vårdfolkets yrkesheder hade lett till förändring: nya piller och ny behandlingsmetoder.

Men nu handlar det om kyrkovalet och då gäller andra lagar. Det har gått 80 år sedan det partipolitiska systemet infördes i Svenska Kyrkan. I början var samlingslistor inte helt ovanliga. Och de gavs då skulden för att för få medlemmar tog vara på sin rösträtt. När Svenska Kyrkan skulle bli fri från staten för 13 år sedan, så fick hon ingen ny demokratisk ny dräkt. Hon fick ärva den gamla statskyrkliga. Visserligen inte utan förändring, för det som ändå hade hängt samman från församling genom stiftet in i det gemensamma kyrkomötet, det klipptes i tre delar. Klipp, klipp!

Så här står hon nu, Svenska Kyrkan, det år hon fyller tonåring: Illa klädd och mindre väl rustad för en framtid. Jag lider med henne: Det är inte lätt att bli lyssnad på och inte lätt att bli tagen på allvar när man är ung. Och inte blir det lättare att möta människor när dräkten skymmer innersidan och hennes ärende, vad hon vill berätta och vad hon vill uträtta i den här världen. 

Skulle det ha varit en förmildrande omständighet om den ärvda dräkten med sina generande revor var något skänkt, något som inte kostat pengar? Det är möjligt. Så mycket värre då det du ser går loss på miljoner, minst 100, ja kanske 200.

På söndag är det kyrkoval. Vad väljer du för framtid för din församling, för Svenska Kyrkan? 

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, kyrkoval, kyrkovalet,

Uppmaningen till mera bråk i kyrkovalet bygger på ett fleslut

När Svenska Kyrkans Tidning förmedlar åsikter från valforskare och statsvetare, så visar sig ett felslut som hänger samman med att det gamla statskyrkosystemet spökar.

Slutsatser från allmänna val i ett samhälle där medborgarskap i kommun och nation inte är valbart på samma sätt som i ett trossamfund kan bara i mycket ringa utsträckning och med tydliga reservationen tilllämpas på Svenska Kyrkan. Det visar sig enkelt om resonemanget skulle överföras på vilket annat trossamfund som helst, i Sverige eller i någon annan sekulär demokrati.

Intresset bland Svenska Kyrkans medlemmar för kyrkovalet skulle inte på något positivt sätt alls öka om de medlemmar som förklarat sig villiga att ställa upp som förtroendevalda skulle inleda sin karriär med att verbalt puckla på varandra, eller värre.

Däremot behöver demokratin i Svenska Kyrkan stärkas. Dels närdemokratin i den lokala församlingen med ett mycket större mått av integration med församlingslivet med gudstjänster och gruppverksamhet, dels genom att stärka banden mellan församling och stift, och mellan församling, stift och Svenska kyrkan som ett trossamfund med nationellt arbete.

Till det demokratiska livet i Svenska Kyrkan hör också de många inomkyrkliga föreningarna och organisationerna. De behöver göras med synliga och deras relation till kyrkofullmäktige i pastoratet, till stiftsfullmäktige och kyrkomötet behöver stärkas. Till helt övervägande del har de inomkyrkliga rörelserna anslutit sig till Svenska Kyrkans organisation och har distrikt som motsvarar stiften.

Ulf Sundblad och Gustaf Bengtsson är båda aktiva medlemmar i Svenska kyrkan i Södertälje. Idag skriver på debattsidan i Svenska Kyrkans Tidning "Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering". Och så är det verkligen: demokratin och de demokratiska arbetsformerna behöver moderniseras i Svenska kyrkans alla delar.

Den partipolitisering av valen som infördes under mellankrigstiden på 1900-talet har haft sin tid. Ur historien går att finna exempel på där den konstruktionen, som hämtade sina förebilder från den tiden, har gjort nytta. Men nu är en annan tid.

Som det med rätta påpekas i olika sammanhang är Svenska Kyrkan ingen åsiktsgemenskap, hon är en trosgemenskap med ett syskonskap mellan medlemmar, som liksom biologiska syskon inte är något man direkt kan välja. Just därför är det inte uppmaning till bråk, utan till träning till respekt, förståelse och samarbete det borde handla om.

Anna Sophia Bonde bloggar för Frimodig Kyrka. Idag kommenterar hon Sundblads och Bengtssons artikel.

Det finns i Svenska Kyrkan en allt mer utbredd förståelse för vikten av att stärka det ideella engagemanget bland medlemmarna. Allt fler förtroendevalda och anställda ser sig som möjliggörare för ett brett och mångskiftande medlemsengagemang, där människor får ta på sig uppgifter och får ansvar på riktigt. I takt med att församlingslivet utvecklas med en större andel ideellt arbete i förening med de anställda medarbetarnas insatser, så behöver direktdemokrati och brukarinflytande praktiseras på lokaltplanet.

Den här förnyelsen behöver också få influera församlingarnas samverkan inom stiften och det nationella arbetet där kyrkomötet och kyrkostyrelsen – mer än idag – bör samverka med de inomkyrkliga rörelserna, föreningarna och organisationerna.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, demokrati, kyrkoval,

Kyrkopolitiker är ett belastat ord

Jag tillhör den stora skaran i min kyrka, vi som är lekfolket. Det stora flertalet. Mer eller mindre aktiva. Med betoning på lek eller folk?

Jag är också förtroendevald. Man kan säga med mindre förtroende idag än förr i tiden. Anno 2012 som ersättare i ett församlingskyrkoråd och ledamot av ett kyrkofullmäktige, är uppdragen jämförelsevis begränsade. Men jag är förstås ändå mer insyltad än de allra flesta medlemmar i min församling, i Svenska Kyrkan. Det senare är ingen belastning. Rätt använt, främst en tillgång.

För en tid sedan, en längre tid sedan läste jag bloggande Leo Holters funderingar. De tangerar mina egna. Det här med att kallas sig själv och andra kyrkopolitiker, det blir jag allt mindre bekväm med. Inte så att jag har något emot varken kyrka eller politik. Jag utgår dessutom från att en kristen kyrka värd namnet är politisk och att politik utan relation till tro och livsåskådning i vidare mening blir fattigare och mindre intressant.

Förra veckan beslutade kyrkomötet i Svenska Kyrkan om en i grunden ny demokratisk organisation för Svenska Kyrkan med sina församlingar och pastorat. En kyrkoherde leder en församling. Leder kyrkoherden flera församlingar ingår de i ett pastorat. Fram till nu har varje församling haft sitt kyrkoråd. Från 2014 kommer pastorat ha ett kyrkoråd och det blir inte fler även om flera församlingar ingår.

Det heter kyrkomötet och inte kyrkopolitikmötet. Så bra.

Med den nya lokala organisationen för Svenska Kyrkan får församlingarna styrelser som får namnet församlingsråd. Om det är två eller fler församlingar i pastoratet. Ledamöterna ska väljas av ett kyrkofullmäktige ditt församlingsmedlemmarna valt sina representanter i kyrkovalet, det som hålls tredje söndagen i september vart fjärde år. Nästa gång 15 september 2013.

Väljas ovanifrån av kyrkofullmäktige ska ledamöterna i församlingsråden, men föreslås av ett lokalt nomineringsmöte i församlingen. Det blir obligatoriskt. Nyordningen öppnar upp ett osmidigt system med nomineringsgrupper som Svenska Kyrkan 2000 ärvde från statskyrkotidens sista decennier. En ordning som infördes på 1930-talet och som det nu är läge att sätta den bortre parentesen om.

På väg mot parentesen skulle jag önska att det blev vanligare att tala mer samlat om församlingens medarbetare. Och då det behövs lägga till upplysningen om det är en ideell medarbetare, en som är anställd eller en som är förtroendevald. Den förtroendevalde kan vara ledamot av det nya församlingsrådet, sitta med i kyrkofullmäktige eller en av ledamöterna i kyrkorådet. Medarbetare jag känner gör inte sällan insatser i flera roller, även om det sker i olika delar av kyrkan och i olika skeden av livet. Så mycket bättre då att i vardagslag inte göra mer skillnad på folk och folk än vad nöden kräver.

Men kyrkopolitiker tycker jag kan avvecklas. Det tillför liksom inget till församlingslivet. Kyrkopolitikråd, låter inte bra. Inte blir det bättre med kyrkopolitikfullmäktige. Bara för långt. De nya ledamöterna i församlingsråden blir många och vore märkligt att kalla dem kyrkopolitiker, samtidigt som det är av stor betydelse att deras uppdrag jämställs med att sitta i ett kyrkoråd. Det kommer säkert att bli ganska vanligt med större församlingar som delegerar från kyrkoråd till sockenråd, verksamhetråd, distriktsråd osv. Och ledamöterna där bör också ses som medarbetare, förtroendevalda sådana.

Förresten är det så många av "kyrkopolitikerna" som är noga med att de politiska partierna i Svenska kyrkan ska kallas nomineringsgrupper. Så bollen har redan sats i rörelse. Jag bara puttar på lite. I rätt riktning.



Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkan, församling, politik, kyrkoval,


 

Min församling på nätet

Församlingliv, liksom annat folkrörelseliv har utvecklats mest tack vare ny teknik. Bara i en mycket begränsad mening: trots allt ny teknik. Även om det finns en hel del människor som har ett motsatt perspektiv.

Framgångsrika företag lånar inte så lite av den ideella sektorn - så som den såg ut igår och så som den ser ut idag - och det är i första hand en positiv signal: Kom igen! Åter till källorna!

Starbucks inbjuder sina gäster att vara med och påverka produkter och tjänster med My Starbcucks

Det fattas i den digitala delen av t.ex. Svenska Kyrkan ett motsvarande erbjudande. Webbplatsen Svenska Kyrkan behöver förnyas, för att bli mindre enkelriktad. Eftersom alla medlemmar i Svenska Kyrkan finns kyrkobokförda, så finns förutsättningarna för att också låta medlemmarna logga in och bidra.

Som inloggade skulle de också få del av sina egna data och se sina familjemedlemmar. För i kyrkobokföringen räknar man med familjen: Har medlemmarna barn, ja då finns en anteckning om vilka de är. Och barn och ungdomar som är medlemmar, har en koppling till sina föräldrar även om dessa inte är medlemmar.

Den viktigaste digitala kopplingen i Svenska Kyrkan är den som har lokal förankring. Så därför skulle Svenska Kyrkans webbplats vinna så mycket på att publicera artiklar från församlingarnas webbsidor.

Nästa år är det kyrkoval i Svenska Kyrkan. Alla medlemmar från 16 år och uppåt får brev med röstkort.  Det är bra. Brev är bra. Men ett brev var fjärde år räcker inte. Som tur var, så har fler än hälften av medlemmarna personlig kontakt med sin egen församling eller någon annan - varje år.

Pappersbrev oftare, det kan bli för lite pang för pengarna. Men att öppna upp digitalt och aktivt börja samla in e-postadresser. Och använda dem.

Ett arbete med att förenkla och förbättra systemet för kyrkobokföringen har kommit en god bit på väg. Det kallas Kyrksam. Blir det använt av församlingarna, då kommer det kunna leda till en större kyrksamhet. Det kulle kunna bidra till att skapa relationer mellan medlem och församling, där de saknas. Och till att stärka relationer som redan finns.

Församlingar som aktivt söker involvera medlemmarna mer använder Facebook. Bäst går det för dem som inte nöjer sig med en Facebook-sida, utan lägger till en eller ett par Facebook-grupper.

Kyrkovalen har i decennier alldeles för mycket blivit de politiska partiernas angelägenhet. I takt med att partiernas betydelse och förmåga minskar i Svenska Kyrkan, så behöver församlingsledningen, dess medarbetare ta flera steg framåt.

Många hundra församlingar har anställda medarbetare som är informatörer (vad de nu har för olika titlar). Vad kan vara viktigare uppgift för dem 2013 än att jobba med Kyrkovalet, som ger möjlighet att kommunicera med så många medlemmar?


Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, starbucks, kyrkobokföring, delaktighet, församling

Brygubben hälsade Juholt välkommen redan 2008

Jag hade inte mycket mer än en aning om att jag för två och ett halvt år sedan kommenterade och länkade till den intervju med Håkan Juholt som jag hade läst samma dag, den 13 september 2008 i Östran.

I min bloggpost hälsade jag Juholt välkommen tillbaka till Svenska Kyrkan. Eftersom jag själv är aktiv medlem i Svenska Kyrkan så var jag vi den här tiden uppmärksam på att vi stod ett år före ett val, ett kyrkoval. Så jag passade på att skriva något om att Svenska Kyrkan och socialdemokraterna är två folkrörelser som inte helt matchar varandra. För om Håkan Juholt skulle ta ansvar som medlem i sin kyrka får han passa sig något.

Men Håkan måste se upp. För om han skulle ta plats i en kyrklig styrelse som POSK:are, då blir han sannolikt utesluten ur sitt parti. Där är en stor skillnad mellan Svenska Kyrkan och SAP. Medlemmar i Svenska Kyrkan får vara med i vilka föreningar de vill, men den vill göra en insats i Svenska Kyrkan som styrelsemänniska och inte gör det genom socialdemokraterna blir utesluten. Hårda bud.

Vännen Kyrkoordnaren hängde på och någon dag senare bloggade även Helle Klein om Svenska Kyrkans nya medlem. I samma veva gjorde tidningen Dagen en grej på Håkan Juholts återkomst.

Kyrkoordnaren saxade en mening ur intervjun i Östran som idag återkommit i mitt twitterflöde:

Folkrörelsen är död. Kyrkan är det enda som kan föra människor samman och främja solidaritet.

Kyrkoordnaren återkommer med en andra bloggpost om Håkan Juholt idag. Så även Helle Klein. Och på Dagen bloggar den politiske kommentatorn Hasse Boström om S-beredningens förslag och passar då på att påminna om det som är ämnet för min bloggpost.

Läs även andra bloggares åsikter om håkan juholt, socialdemokraterna, svenska kyrkan, kyrkan, helle Klein, partiledare, östran

"Gnälligt och abstrakt. Bättre kan du, det vet jag."

Rubriken är ett citat hämtat ur kommentarfältet till en av mina bloggposter tidigare i den här månaden. En anonym läsare recenserar mig och mästrar mig. Det är inte många gånger genom åren mina blogginlägg lett till nedlåtande pekpinnar av det här slaget. Beror det på att jag inte skriver om något angeläget? Att jag inte tar ställning? Kanske, men troligare är en annan förklaring.

Det är i stort sett bara när jag sätter strålkastaren på det förnedrande partipolitiska systemet som på alla nivåer och ut i så många vardagliga och helgdagliga sammanhang hämmar Svenska Kyrkan och hennes medlemmar.

Det finns inga inom Svenska Kyrkan som har så ömma tår och så få sakargument som de partipolitiskt uppbunda kyrkomedlemmarna. När sakargumenten saknas använder de hela buketten av härskartekniker. Ofta den nedlåtande. Och det retoriska greppet guilt by association äger sin popularitet.

På måndag samlas Svenska Kyrkans kyrkomöte för första gången efter förra årets kyrkoval. Kyrkokansliet som servar kyrkomötet storsatsar för kommunicera mötet i många kanaler. Det är bara kyrkomötet som år för år direktsänds på internet. Inga liknande sändningar gjordes från Världens Fest, Svenska Kyrkans internationella möte i Växjö i somras. Dokumentationen från kyrkomötet ligger till stor del ute på webben och det är bra. Men en motsatt strategi drabbar annan information som denna höst flyttas in bakom lösensordens lås i ett nytt intranät, som hittills mest befolkats anställda medlemmar och en del kyrkopolitiker.

När kyrkomötet ska välja kyrkostyrelsen, nämnder och utskott i veckan som kommer, då visar det sig naket om det är evangelium eller partipolitik som styr.

Tillägg kl 22:15 Ett folkpartistiskt ombud i Svenska Kyrkans kyrkomöte är Karin Långström Vinge. På sin blogg frågor hon om de grupper som hon kallar "extrempartier" ska släppas in eller inte i kyrkomötets utskott. Hon räknar dem alltså till två eller flera. Mig veterligen är det endast Sverigedemokraterna som i partipolitisk mening är extrema. I samma bloggpost gör hon sin personliga beskrivning av vad ett kyrkomöte är.

Demokratisera Svenska Kyrkans kyrkomöte - då har SD ingen plats här längre

Igår kom ett uttalat främlingsfientligt parti vars ledning vill stänga Sveriges gränser för flyktingar på samma sätt som Finland och Norge in i den svenska riksdagen. I Svenska Kyrkans kyrkomöte finns SD sedan tidigare.

Jag håller med prästen Eva Lindqvist Hotz när hon på Seglora Smedjas webb nu vill mobilisera folkrörelsesverige för att stärka de demokratiska värderingarna. Jag håller inte med henne om att Svenska Kyrkan skulle till sin karaktär vara självupptagen. Däremot behöver Svenska Kyrkan bli mer självständig.

Svenska Kyrkan ska själv bestämma om sina demokratiska arbetsformer, utan styrning eller ens inblandning av allmänpolitiska partier. Genom att stärka folkrörelsedraget i Svenska Kyrkan och förnya demokratin så att banden mellan församlingarna, stiften och kyrkomötet stärks kommer också SD förlora sin plattform i just kyrkomötet. Den bortre parentesen om det partisystem med ett val till kyrkomötet helt frikopplat från livet i de många församlingarna och stiftens beslutande fullmäktige bör sättas omgående. Så kan ske om socialdemokrater och moderater tar sitt ansvar.

Kyrkomötet samlas om en vecka, för första gången efter förra årets kyrkoval, redan då bör samtal föras mellan nomineringsgrupperna om att skyndsamt reformera Svenska Kyrkans demokratiska organisation. Och det som Svenska Kyrkan minst av allt behöver är att ombuden i kyrkomötet apar efter blockpolitiken som med gårdagens val visade sig få så negativa följder. Redan i valet av kyrkostyrelser och rikskyrkliga nämnder kommer de politiska partiernas företrädare i kyrkomötet att få bekänna färg. Vad sätter de främst? De värden som den kristna kyrkan står för eller partintresset?

Svenska Kyrkan har i sig själv stora förutsättningar att utgöra den miljö i vilken människor fostras till ansvarstagande för sig själva och varandra med den humanistiska och demokratiska människosyn som grundas i evangeliet. Med ett större oberoende och mer av inre samhörighet mellan församlingar och stift kan stora saker hända, till nytta för människor i Sverige och världen.

När kyrkan med kraft hävdar människovärdet i ord och handling, då kommer detta med att synas i media bli en följd. Intresset från journalister och redaktioner kommer, när det finns en berättelse som engagerar och trovärdiga handlingar.

Brygubben kommer från Finland

Svenska Kyrkans Informationsavdelning låter ett företag samla in länkar till artiklar på nätet om just Svenska Kyrkan. Det företaget letar på tidningarnas webbsidor och i ett litet urval av bloggar. Till den utvalda skaran hör inte jag och inte heller Lars B Stenström, kyrkoherde i Örebro, men någon av sina fyra bloggar.

Men finlandssvenska tidningen Kyrkpressen följer både hans och och min blogg. Och Kyrkpressen i sin tur följs av företaget som informationsavdelningen i Kyrkans Hus anlitar. Så den vägen kommer våra blogginlägg med i listningen på Svenska Kyrkans intranät. För det är bara de som har behörighet att logga in på intranätet som får se vad som skrivs om Svenska Kyrkan på nätet numera. Fram till i slutet på förra året var det mycket mer transparent. Då visades informationen på den öppna gemensamma webbplatsen för Svenska Kyrkan.

Bloggar som hör till de utvalda är bloggen för Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan, prästerna Dag Sandahls och Karin Långströms bloggar.

Så här görs urvalet. Saxat från Svenska Kyrkans Intranät

Urvalet baserar sig på ett antal agenter/kategorier som utifrån sökord skannar av artiklar och bloggar på internet.

Kategorierna kan och kommer att ändras men de nu aktuella är:

Svenska kyrkan

Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete

Globala bloggar

Kyrkoval

Vigsel och äktenskap

Ärkebiskopen

Församlingsnyheter

Countdown to Copenhagen

Eftersom länkarna publiceras automatiskt kan mindre relevanta artiklar bli publicerade. Samma artikel kan ibland även bli publicerad flera gånger. Vi hoppas att ni har överseende med detta och uppskattar att löpande få en överblick över det som skrivs om Svenska kyrkan i riks-, lokal-, internationell press samt delar av den svenska bloggosvären.

Men visst heter det väl bloggosfären? Svära ska man ju inte göra i kyrkan.

Valet i Svenska Kyrkan 2009 - Det var då det vände

Hela kyrkovalet i Svenska Kyrkan är färdigräknat. Sist kom resultaten för Kyrkomötet. Det blir stor omsättning på ledamöterna i denna beslutande församling med 251 platser. Ganska precis varannan ledamot i det nyvalda kyrkomötet är en färsking eller en person som gör comeback.

Nyordningen i årets kyrkoval med möjlighet till ett personval med upp till tre kryss på varje röstsedel har fått stor inverkan på valresultatet, inte bara i kyrkomötet utan också i de lokala församlingsvalen och i valet av stiftsfullmäktige. 2009 blev därmed året då det vände, personval blev en avgörande faktor som visar vägen till en nödvändig demokratisk reform inom Svenska Kyrkan.

Det är nog inte riktigt de röstande kyrkomedlemmarnas mening att kryssandet skulle föra med sig att präster sparkade ut lekfolket när de i kraft av sina personröster klättrade på listorna. Jag tror detta kommer att korrigeras i valet om fyra år. Dels genom att väljarna blir mer uppmärksamma. Dels genom att fler präster ställer sina platser till förfogande för lekfolket. För det är ingen brist på inflytande för präster i Svenska Kyrkan.

Att den ordning med direktval till kyrkomötet som praktiserades för tredje gången den 20 september blir lite av en kändisgrej ger ytterligare en anledning att se över valsystemet. Genom att välja ombud till kyrkomötet stiftsvis skulle kyrkomötet bättre spegla mångfalden bland de aktiva medlemmarna i Svenska Kyrkans församlingar.

Carina Etander Rimborg på sin Valblogg för POSK om alla dessa inkryssade präster.

Prästen och kyrkomötesledamoten och bloggaren Karin Långström Vinge om resultatet för egen del och andras.

Kyrkans Tidning om valresultatet. Tidningen Dagen i samma ämne.

Väljare och ickeväljare om kyrkovalet 20 september

Tidningen Dagens Emanuel Karlsten rörde sig på Gärdet förrförra söndagen och pratade kyrkoval med röstare och icke-röstare. En ung modemedveten man i sina bästa år röstar för att stoppa sverigedemokraterna. Se honom 1:52 in i videon.

Andra bloggar om: kyrkoval, svenska kyrkan, politik, sverigedemokraterna, dagen

Valvakan gick över i måndag

Så var det måndag igen. Dagen efter kyrkovalet. Inga siffror är definitiva än. Men från min horisont har gruppen jag tillhör gjort ett bra val. Det blev inte den grad av kannibalisering från de andra obundna gruppernas sida, som man kunde befarat.

Den tydliga trenden är att moderaterna och centern tappar väljare. Av olika skäl, antar jag. Moderaternas väljare föreställer jag mig går före partiledningen och vill komma bort från partipolitiken. Centern förlorar helt enkelt sympatisörer pga ett otidsenligt budskap.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkoval, svenska kyrkan

En klok kvinna om kyrkovalet

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkovalet, kyrkoval, svenska kyrkan, kyrkan, politik

Känd S-politiker i kyrkomötet om mig: Korkad och aningslös!

Irene Gustafsson sitter redan i kyrkomötet i Svenska Kyrkan. Och hon kandiderar i morgondagens val. Hon påstår på fullt allvar att om Svenska Kyrkans medlemmar skulle välja sina förtroendevalda på något annat sätt än det som riksdagen bestämde 1931 då blir det odemokratiskt. Hon förklarar hur viktigt det är att hennes parti behåller inflytandet i Svenska Kyrkan.

Mig som kandiderar för ett program som handlar om att förstärka och förnya demokratin kallar hon korkad och aningslös. Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Det får väl gå för sig. Men helst inte från en ledamot av kyrkomötet.

Om du kan välja mellan att tro på vad Irene Gustafsson påstår eller idka källkritik: Vad väljer du? Ta en titt på www.posk.se

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkoval, svenska kyrkan

Hur kan den som vill ha fler och mer engagerade vara elitist?

De sista timmarna före valdagen i Svenska Kyrkan blir parollerna från S, M och C allt svårare att följa. Rösten höjs, skamgreppen ersätter justa tagen. När den som vill engagera fler medlemmar i kyrkan och ge många delaktighet och ansvar beskylls för elitism, då är logiken puts väck.

Om villkoret för att få räknas som folkkyrka är att allmänpolitiska partier styr, då finns det ingen annan folkkyrka i hela universum. Kan det vara sant?

Man kan inte samtidigt snacka om en öppen kyrka och sen skälla ut dem som tar fasta på inbjudan och kommer. Anklaga dem för att komma för ofta, för att vara för andliga och för kära i Jesus.


Läs även andra bloggares åsikter om kyrkoval, kyrkovalet, Svenska kyrkan, partier, politik

Sahlin och Adelsohn Liljeroth är välkomna på valvaka i Uppsala

Både Mona och Lena är hjärtligt välkomna på valvaka hemma hos mig på Vaksalagatan mitt i Uppsala. På söndag kl 20 drar vi igång. Direkt efter det att vallokalerna i kyrkovalet har stängt. Ta gärna med någon dricka (ni har väl handlat taxfree) och någon spansk korvbit eller ost. Ni hinner säkert hem från Mallis. Regeringsplanet hämta er när ni bestämmer?

Vi är ett glatt gäng som ska vara uppkopplade och ringa runt för att få in de första röstsiffrorna. Sen ska vi Skypa med kamrater i andra delar av landet. Med Carina i Göteborg till exempel.

Bindans partaj blir säkert ändå för skränigt för mogna damer som er, så kom och softa på vår valvaka.

Och ingen av oss som tar emot på Vaksalagatan kommer att gnälla på er alls. Vi lever väl i ett fritt land för sjutton och då gör man väl vad man vill på sin fritid, eller hur?

På ett sätt är det bra att ni båda tackade jag till en skön fest söderöver på söndag. Då visar ni i handling det som inte Socialdemokraterna och Moderaterna förmått i ord: Svenska Kyrkan är sedan snart ett decennium en frikyrka bland andra kyrkor. Och ska behandlas som en sådan. När Svenska Missionskyrkan har årskonferens, den 132:a för övrigt nästa vår, då kan ni känna er fria att vara ute och partaja.

Andra bloggar om: mina sahlin, Lena Adelsohn Liljeroth, kyrkoval, kyrkovalet, svenska kyrkan, politik

På söndag säger jag hej till alla röstare

Svenska Kyrkan kallar sina medlemmar till val. Det kommer signaler från flera håll i landet om att uppmärksamheten på kyrkovalet är större än för fyra år sedan och möjligen också större än vid det första valet i den fria kyrkan efter 2000. Så bra om det stämmer och kommer att märkas vid rösträkningen.

Att valet i Svenska Kyrkan uppmärksammas mer än det mesta som denna kyrka ägnar sig åt inte helt oproblematiskt. Svenska Kyrkan borde vara mer synlig, menar många med rätta. Men på vilket sätt? undrar jag.

Ett vanligt argument från människor mot att aktivera sitt medlemskap i Svenska Kyrkan är att kristna bråkar med varandra. En och annan kyrklig informatör beklagar sig över att det inte finns några stridsfrågor, för de vet att massmedias inbyggda dramaturgi kräver motsättningar och förenklingar. Så vad händer då när vi som är kandidater i valet faller till föga och plockar fram våra sämsta sidor för att bli sedda? undrar jag.

Går något att misstolka, då ska det göras. Kan jag ge mig på någon som inte kan försvara sig, då ska det göras. Kan jag hota med något människor instinktivt och känslomässigt tar avstånd ifrån, då ska det göras.

Så mänskligt. Så dumt.

Efter valet ska de som får medlemmarnas förtroende sätta sig vid sammanträdesborden och i lag med människor från andra partier göra jobbet tillsammans. Överallt i Svenska Kyrkan på alla nivåer är styrelsen en "samlingsregering".

Där vid sammanträdesbordet ska vi "träda samman" och lyssna på varandra, försöka förstå och anstränga oss för att bli förstådda. Där vet vi att vi inte kan lura varandra genom att sätta upp ärenden på dagordningen som vi inte har mandat att besluta om.

På söndag ska jag stå ett par pass vid en vallokal. Då säger jag hej till de andra som vid sidan av mig står och delar ut valsedlar. Och jag ska säga hej till alla som kommer för att rösta. Till alla dem som inte bara tänkte göra en bra sak. Utan som också gick från ord till handling. Och med ansvar använde sin demokratiska medlemsrätt. Den stora skillnaden ligger inte i vilken lista man väljer, vilja människor man kryssar. Skillnaden ligger i om man röster eller inte.

På söndag säger jag hej till dem jag firar gudstjänst med. Till alla dem som låter insinuationerna om att de med sitt kyrkbänksnötande skulle vara elitmänniskor rinna av dem. För de ser omkring sig barn och gamlingar, studenter och folk mitt i livet. Att med öppna sinnen fira gudstjänst med bön, förlåtelse, guds ord, psalmsång och nattvard är en vaccinering mot allt vad elitism är.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkoval, kyrkovalet, svenska kyrkan

Kyrkoval 20 sept: Nu blev minst 200 miljoner en valfråga

Alliansregeringens minister för kyrkofrågor vill att Svenska Kyrkans medlemmar ska tro att det statliga kulturstödet till vården av Sveriges kyrkor är garanterat. Svenska Kyrkans generalsekreterare tycks ha på fötterna när han kritiserar henne och regeringen.

Nu blir vården av kyrkobyggnader en valfråga i Kyrkovalet 2009. Svenska Kyrkans medlemmar bör få veta var moderater och centerpartister som ställer upp som partier i kyrkovalet har sin lojalitet: gentemot kyrkan eller sittande regering?

Nästa år är det riksdagsval. Det kan bli maktskifte. Vem tror att den röd-gröna regeringen återställer det statliga kyrkobyggnadsbidraget? Röstande medlemmar i Svenska Kyrkan gör gott i att fråga sossarnas kandidater också: När kyrkan och staten inte kommer överens, på vems sida står du?

Andra bloggar om: politik, svenska kyrkan, kyrkoval, kyrkor, kultur, ekonomi

Blivande biskop i Stockholm sätter partipoliken främst?

Om referatet i tidningen Dagen från Svenska Kyrkans nationella presskonferens inför Kyrkovalet Söndag 20 september stämmer, då har den blivande biskopen i Stockholms stift valt en märklig position.

Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund skriver att Eva Brunne sa ungefär så här:

Svenska kyrkan skulle bli antingen en förening eller en sekt om dagens valsystem gjordes om så att det bara blev de som är aktiva i kyrkan som fick bestämma.

Ordalydelsen kan ha varit en annan, men innebörden denna. Med det intar Eva Brunne en distans till de medlemmar i Svenska Kyrkan hon kommer att vigas som biskop för. Och till deras församlingar.

De medlemmar som tar sitt dop på allvar och som söker sig till församlingarnas gudstjänster ska förstå att de är en fara för Svenska Kyrkan. Att de genom sitt engagemang gör Svenska Kyrkan till en sekt. Men hallå, det håller inte. Det är ingen biskops uppgift att göra troslära av ett valsystem.

Eva Brunnes uttalande väcker frågor om hennes kyrkokunskaper: de internationella, liksom de ekumeniska nationellt och historiska. Men jag tror mig veta att hon kunskaperna så det räcker och blir över. Men uttalandet tyder på att hon inte kan koppla ihop det med en analys av Svenska Kyrkans nuvarande läge. Den nationella presskonferensen skulle ha handlat om en reklamfilm för bön, men verkade mer ha blivit en uppvisning i hur snett det kan bli när handling och bön inte blir ett.

Andra bloggar om: eva brunne, kyrkoval, svenska kyrkan,

Viktigt meddelande: Personrösta redan i årets kyrkoval

Svenska Kyrkans medlemmar har sin egen valdag om en månad, söndag 20 september. En nyhet i årets val är en möjlighet till personval som utökats och har större betydelse än i något tidigare val.

Den som medlem som röstar kan välja tre kandidater på varje valsedel man röstar med. Vill man öka chansen för någon ett stycke ner på listan att bli invald, så ska man kryssa honom eller henne. Och vill man att den som redan står först ska vara säker på att bli invald, då ska man kryssa den kandidaten.

Alla kryss är lika mycket värda. Och alla är lika viktiga.

I EU-valet förlorade Ella Bohlin en till synes säker plats som en av Sveriges representanter i EU-parlamentet på grund av att hon fick för få kryss och Alf Svensson fick för många. Det var säkert många kristdemokrater som ville att Ella skulle komma med, men de kryssade henne inte...

Den som använder en valsedel utan förtryckta kandidater kan skriva tre namn på valsedeln. Men se till att välja de som verkligen är det partiets godkända kandidater och stava namnen rätt.

Läs om kyrkovalet här och om kryssande här.

Andra bloggar om: kyrkovalet, Svenska kyrkan, kryssa, personval, demokrati