Så ska de tas: 12 chefsargument mot beröring av sociala medier

Med nödvändig hjälp av Niclas Strandh hittar jag till Erik Fors-Andrées blogginlägg där han samlat tolv argument som chefer kan använda - och använder - för att inte låta sina företag eller organisationer beröras av det som provisoriskt samlas under begreppet sociala medier. Läs på Definition of Done.

Som chef, företagsledare eller styrelseledamot kan det vara svårt att stå emot alla krav på att "börja jobba med sociala medier" och önskemålen om att "ta bort filtren mot Facebook, YouTube och Twitter". Det är massa sociala medier-ivrare, pr-folk och unga nyanställda som försöker visa sig duktiga med sociala medier. Här är de 12 bästa argumenten ni kan använda för att hålla er undan sociala medier i er organisation. 

En annan bloggare, Björn Alberts, tar upp tråden och diskuterar vidare. På flera punkter ger han goda motargument som har med lyssnande och seende att göra. Att vända sig bort från de sociala medierna är att förlora mycket av kontakten med omvärlden. För företag att förlora kontakt med sin marknad, med sina kunders verklighet. För organisationer att förlora kontakt med de man vill dela sina värderingar med och med sina medlemmar.

I helgen skrev Karin Thunberg en krönika i Svenska Dagbladet där hon blottade en vit fläck i sin journalistiska begåvning och erfarenhet. Det var nog en och annan chef och ledare som läste och nickade instämmande. Så skönt att avsluta arbetsveckan med att bli bekräftad i att snart kunna ta helg i förvissningen om att det inte ska behöva tas några nya vägval i veckan som kommer heller.

Att Karin Thunberg har många vänner bland sina läsare bevisas av flera kommentarer på hennes artikel. Flera som bryr sig och hjälper henne med argumenten för att prova på Facebook, som hon i krönikan mest ägnade sig åt att skriva ner.

Det gamla talesättet In vino veritas, som ungefär betyder att det är med lite vin i kroppen som folk visas sitt sanna jag, kan faktiskt användas på sociala medier i överförd bemärkelse. Jag lär mig inte så litet om mig själv när jag brukar de sociala medierna. Och jag lär mig verkligen mycket om vänner och de människor jag arbetar med och för i mötet med dem i de sociala medierna. Här visar de nya sidor av sig själva, jag ser skilda förmåga att anpassa sig och på ett skapande sätt använda det nya. Och jag märker skillnader i vad de väljer att visa upp, liksom skillnader mellan dem som använder sociala medier som megafon och för konversation.

Nytt nätverk: Livet i Svenska kyrkan

I höstas startade jag en blogg fristående från Brygubben. Det var för att ge mig själv uppmuntran som Livet i Svenska Kyrkan kom till. Helt ensam om att vilja se min kyrka från den ljusa sidan var jag inte, visade det sig. Flera glada tillrop motiverade en fortsättning.

Nu förgrenar sig bloggen Livet i Svenska Kyrkan  till nätverket med samma namn. Här kan vem som vill registrera sig som medlem och bidra med sin närvaro och med inlägg, länkar, bilder och videor.

Nätverket Livet i Svenska Kyrkan är skapat med gratistjänsten Ning, som är ett exempel på tjänster i målet som det går att göra så mycket med utan att det kostar en massa pengar. Det känns så rätt att använda de lösningar som kan gynna den sidledes kommunikationen i Svenska Kyrkan. Den som också bygger på en ömsesidighet, där det är genom att ge som man får. Men också "bröd till den som inte har pengar".

Nätverket Livet i Svenska Kyrkan får sitt innehåll med medlemmars hjälp och genom att länka in det som redan finns på andra sajter, större som mindre.

Helle Klein frågande inför Kyrkans Tidnings nye chef; Hur är det med erfarenhet av kyrka och intresse för tro?

På egna webbplatsen Seglora Smedja kommenterar prästen Helle Klein den aktuella utnämningen av en ny chefredaktör för veckotidningen Svenska Kyrkans Tidning. Hon berättar att hon känner tidningens nye publisher Anders Ahbberg som en "oerhört gedigen publicist och journalist". Men hon undrar överhans  hans kyrkoerfarenhet och religiösa intresse. 

Han ska väl ändå ansvara för tidningens opinionsbildande och lägga sig i både den världsliga och kyrkliga debatten?  

Samma bild har jag av Anders Ahlberg och samma invändningar. Och det har jag redan gett uttryck för, här på min blogg för tre veckor sedan. Men det tycks som att Helle Klein närmast menar att vi andra som ställt frågor är beklämmande i vår krisstna inskränkthet. Vi som svarat på Jesus kallelse och vill leva i vårt dop, varför ska vi beskrivas som ofräscha och är det verkligen så säkert att vi inte - i de olika uppdrag kyrkan gett oss - har förmåga att nå ut bland grupper av människor som inte är kyrksamma?  

Inte är väl Helle Klein beredd att ställa sin plats i ledningen för Aftonbladet till förfogande, till förmån för en medborgare som är som de flesta? Alltså en som inte är en regelbunden kvällstidningsläsare, som är en medieagnostiker och som sällan läser ledare och krönikor för att man så sällan får något ut av dem? Tror inte det. Och det ser jag inte som att hon därmed sätter sig andra människor och inte ens sina läsare.

Jag ser gärna att Svenska Kyrkans Tidning blir läst av många fler och att upplagan ökar. Ska intresset för tidningen öka bland många medlemmar i kyrkan, så är det en förutsättning att den blir läst av de medlemmar som också är anställda, har ett förtroendeuppdrag eller är volontärer. Det är på samma sätt som med gudstjänsten: Ska fler människor komma till kyrkan och göra det oftare, då är det en förutsättning att de anställda och de förtroendevalda tillsammans med volontärerna i vardagsverksamheterna möts i söndagens gudstjänst.

Helle Klein tror att Anders Ahlberg vid sin sida behöver anställa en opinionsredaktör som ansvarar för ledarsidan och debattsidorna i Svenska Kyrkans Tidning. Även här är jag på samma linje som henne.

Vad som inte är detsamma som religion i reklamen

Idag är det Jesus Kristus som får illustrera tidningen Resumés kampanj för att sälja annonser i sin egen pappersupplaga. Han sträcker ut sina armar mot mig i toppbannern på Resumés sajt. Och jag klickar vidare
och läser: Du ska många andra gudar hava jämte mediebyråerna.

Jag blir uppmuntrad, för sådana här grejer stärker min tes: religion i reklamen funkar. Så kör på.

Och det stärker syskon-tesen: reklam i religionen funkar sällan. Så ta det försiktigt.

Det blir oftare roligt än plumpt med religion i reklamen. HiFi-klubbens Maria med högtalarjesus
i famnen i julas, tyckte jag var skoj.

Religiösa symboler, Jesus, Maria, helgonen, en prästklädd människa - ja det är mycket som används av reklamare för att göra en produkt eller en tjänst mer intressant.

Det är ofta prylar och tjänster som i sig är grå och tråkiga som görs mer attraktiva och får färg med hjälp av religion i reklamen. Tidningen Dagen uppmärksammade både HiFi-klubben och Teknikmagasinets reklam med religiösa lån.

Våren 2007 hade jag en postning i denna blogg i samma ämne som jag nu skriver om. För tre år sedan kommenterade jag en annonskampanj med Svenska Kyrkan i Stockholms stift. Kunde fyllt på med att säga något om samma stifts julkampanj 2009. Men jag avstår, eftersom jag tycker samma nu som då: Ta det försiktigt med religiös reklam. För det så svårt. Och det finns så många alternativ att kommunicera som är lättare att få till på ett bra sätt.

Fördjupa dig gärna i ämnet genom att se en massa exempel på bloggen Reklamtro.se  Här finns en trosbekännelse från Libresse. En helsida från SJ om att man inte botar sjuka men går på vatten. Hösten 2008 gick även Tiger Woods på vatten. Det gör han inte längre. Ett lokalt exempel på kristen reklam som funkar kommer från Växjö och Tegelborgskyrkan. Tack Typiskt Anders (Anders Josefsson) för allt du samlat och för dina kommentarer - även om jag inte håller med om allt du skriver. Och det är ju inte nödvändigt.

Pappret är inte dött. Men det är lite 00-tal

Nyhetsbrevet från CAP&Design visade mig vägen till en amerikansk sammanfattning av ett svunnet 00-tal med hjälp av likaledes amerikanska magasinsomslag.

Pappret är inte dött. Magasinsomslag är en genre. Jag skulle inte ha ett dugg emot att ha kreerat flera av dem som visas i den här 2-minuters videon.




Hur kommer magasinen att förändras under det nya decennium vi gått in i, 10-talet? Vilka är de titlar som kommer att försvinna och vilka kommer till? Svenska Dagbladet hade förra veckan ett reportage om den indiska tidningsmarknaden. Mest handlade den i och för sig om dagspress, men var ändå nog så intressant och en påminnelse om vad som händer österut. Här mår papperstidningen väl i flera länder. Antalet tidningsläsare i Indien ökar. 

Marshall McLuhan slog fast det: Inga medier försvinner. Så är det och så kommer det att förbli. Men inga medier är oföränderliga. De lever inte oberoende av varandra. Och de är självklart beroende av kontexten.

Hej Mumintroll. Heja SvD

Idag har serien Mumin nypremiär i Svenska Dagbladet. Så passande att de finlandsvenska trollen firar 65 år i år. De gamla albumen med Mumin som serie är eftertraktade. Nu inleder SvD med äventyret Mumin i Vilda Västern.

Svenska Kyrkans Tidnings nye chefredaktör bekräftar mediebilden

Intervjuad av tidningen Dagen bekräftar Svenska Kyrkans Tidnings vd och chefredaktör att han sätter pappertidningen framför andra kanaler till tidningens mottagare. Han beskriver pappret i brevlådan som suveränt, alltså oberoende av andra medier. Han står också för sin kritiska inställning till den kristna tron. Och han går sällan i kyrkan efter som han inte får ut något av det.

- Jag har aldrig varit oreflekterat troende och när man går från en gudstjänst och upplever att predikan inte gett något nytt känns det som en begränsning. Jag har tyckt mig möta den utvecklande analysen och argumentationen på andra platser. Trist, men så är det.

Såsom den nye publishern Anders Ahlberg svarar i intervjun ges intrycket att han inte själv kommer att hålla i pennan på Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Frågan är vilken lösning han kommer att välja. Kommer ledarskribenten, eller blir det en grupp skribenter, från kretsen av kyrkofrämmande kändistyckare eller kommer det att bli människor med god förankring i Svenska Kyrkan som utan frustrationer kan tala klarspråk om om både kyrka, samhälle och värld? De senare kanske till att börja med inte är de mest bekanta inom andra medier, men är förstås de personer som i längden kommer visa sig ha något med substans att tala om och bli de kyrkans röster man lyssnar till med respekt och intresse.

Jag skulle helst se att det blev en grupp om tre eller fyra ledarskribenter som tog hand om Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Ingen av dem bör vara vigd till präst eller diakon. Vigningstjänsten står i en särskild relation till biskopen och domkapitlet där prästen eller diakonen är anställd eller är bosatt. Namnen kan med fördel sökas inom Svenska Kyrkans Unga, bland lärarna på Svenska Kyrkans folkhögskolor, bland de partipolitiskt obundna förtroendevalda och bland de aktiva kyrkomedlemmarna som arbetar med diakoni och internationella frågor. Minst en bör jobba i en församling och någon borde vara en ideell medarbetare.

De partipolitiskt uppbunda förtroendevalda år trots sitt kyrkliga engagemang och sina positioner diskvalificerade för ett uppdrag hos Svenska Kyrkans Tidning. De står helt enkelt inte fria att opponera mot felaktiga beslut och missförhållande i staten, i landstingen och kommunerna. Att öppna ledarsidan för dem med vigningstjänst är att ytterligare förstärka bilden av en prästkyrka där lekfolket inte räknas som fullvärdiga.

Synen att papperstidningen skulle vara en suverän, oberoende kanal till läsarna är förstås ett smalt perspektiv som saknar verklighetsförankring. Och det fördunklar vad som är Svenska Kyrkans Tidnings egentliga mission. Tidningen har en historia och en förhistoria som den nye vd:n och chefredaktören bör studera noga. Och många av de som var med att stifta tidningen finns i livet och står säkert till tjänst för samtal och kommer att dela med sig av visionerna.

Svenska Kyrkans Tidnings existensberättigande har med dess ärende att göra. Handlar om att ha något angeläget att berätta och om att bygga och utveckla relationer mellan läsarna och de som gör tidningen. Den visionen kan förverkligas med en helhetsyn och ett kommunikativt tänkande som öppnar för ett mediebruk som präglas av mångfald och som räknar med läsaren som en aktör. Och viktigast av allt: att arbetet i alla delar grundar sig i den kristna tron, bekännelsen och läran.

Så står inte Svenska Kyrkans Tidning som en torsdagspappersprodukt längre ensam och oberoende, utan blir en del i en väv, blir en tidning som umgås och relaterar till andra tidningar inom Berling Media  Berling Press och andra tidningar som görs av Svenska Kyrkan. Och som blir ett namn som möter respekt och intresse också på nätet, i den digitala radion och i rörliga bilder.

10-talet kan bli ett händelserikt mediedecennium för Svenska Kyrkan om goda krafter samverkar. Just nu händer det mest intressanta lokalt i Svenska Kyrkan, i församlingarna och kanske i radarskugga för det rikskyrkliga. Här görs församlingstidningar på ett nytt sätt, här ifrågasätts de invända men omoderna sätten att kommunicera, här prövas nya sätt att berätta om församlingslivet och här tas de nya digitala medierna i bruk med nyfikenhet och engagemang. Det bloggas och twittras, det anordnas berättaraftnar, man lär och uppmuntrar varandra till ett gott värdskap, omprövar predikans innehåll och form, brottas med språket, med de kyrkliga symbolerna, den kristna konstens uttryck och mycket mer.

Svenska Kyrkans Tidning och magasinet Amos under Anders Ahlbergs ledning skulle kunna spela en roll i den utveckling som redan slagit rot i många församlingar. Det krävs inte så mycket: några mejlfrågor "får vi komma och se vad ni håller på med?", några tågbiljetter, ett glatt humör och en allvarlig vilja att bidra till att bygga vidare på en del av Kristi Kyrka som vår svenska evangelisk-lutherska kyrka ändå är.

Kan det vara sant? Vigselprov för präster

Hittade en artikel i Värmlands Folkblad som jag delade med mig av på Facebook igår. Fick en hel del reaktioner. Enligt tidningen ska präster få vigselrätt först efter att ha testats av kammarkollegiet i Stockholm. Jag tror närmast att det är tidningen som missuppfattat saken. Men är inte helt säker.

Bloggande Yrhättan skriver om saken och ser närmast fram emot att sitta videolänkad från länsstyrelsen i Örebro för att bli testad av en tjänsteman i Stockholm.

Kyrkoordnaren har lovat forska i ärendet. Själv hoppas jag han kommer fram till att det visar sig vara falskt alarm.

Tillägg 13:04 Det kom ett mejl från Kyrkoordnaren: Det är nys, skriver han. Och då är det så.

Uppdatering 12 januari: VF dementerar inte gårdagens artikel, men skriver att Svenska kyrkan inte tror det ska behövs prov för präster.