I försoningens tid

Den tidiga våren är i kyrkoråret fastans förberedelsetid för Långfredag och Påskdag. Om några veckor kommer miljarder människor jorden runt att läsa och lyssna till evangeliet (just, det glada budskapet) om hur Barabbas (ett hebreiskt namn som betyder faderns barn) blir räddad från döden och hur en fullständigt oskyldig människoson går in i hans ställe. Alla fyra evangelierna berättar om den historiska händelsen: Matteus kap 27, Markus kap 15, Lukas kap 23 och Johannes kap 18.

Människor kommer att följa Långfredagens kamp mellan ont och gott in i den död som övergår i den segrande uppståndelsens påskmorgon. På mer eller mindre tafatta sätt kommer människor försöka gestalta den största berättelsen av dem alla, om den verkliga sanningen om livets mening och en barmhärtighet utan gräns. Inte minst med sånge bärs budskapet om räddning för var och en som ser in i ansiktet hos den som sa om sig själv: Jag är vägen, sanningen och livet.

Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid, löser ur vanmakt, ur synd och skam, ger oss sin kraft och frid: himmelriket är nära. (Nr 39 i den Svenska psalmboken)

Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, herre mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig. (Nr 45 i den Svenska psalmboken)
Prästern Lars B Stenström skriver på sin blogg Stillsam om försoningens ofrånkomliga plats i kristen tro och dess hoppfulla budskap som fyller den Svenska Psalmboken. Han gör det med anledning av det andra avsnittet i Sveriges Televisions serie under fastan och påsken, Åh herre gud. Det är säkert många, många präster som liksom honom nu ser vikten av att ta sig extra tid de kommande veckorna att lyfta fram bibelns ord och sjunga psalmer tillsammans med medlemmarna i församlingen.

Kunde de vara fler? Kunde det vara färre präster som nöjer sig med att intellektuellt (?) kittlas av att följa hur SVT ger plats för en tendensiös, rätt känslolös och i flera avseende nedsättande skildring av judisk och kristen tro, som mest går ut över människor som kämpar med sin tro och som saknar formuleringsprivilegiet och sändningtid. Ja, jag att kvoten är fylld för ett bra tag sedan.

Den Kristna kyrkan förvaltar genom årtusendena det glada och skandalösa budskap, som redan från dag 1 skojades bort av en del, skulle reduceras intellektuellt av andra och för vissa var en provokation som bara måste kämpas ned.

Jag tar min Frälsarkransen i handen, låter fingrarna dra över de färgade pärlorna. Stannar vid den svarta nattpärlan. Sjunger tyst i mig själv: Gud, för dig är allting klart,allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig. (nr 217 i den Svenska psalmboken) Samtidigt strålar vårsolen in genom köksfönstret, får de röda tulpanerna att brinna.

Är det inte förenklingarna som reducerar människan och gör oss till främlingar för varandra? Och blir det kanske just därför den provocerande paradoxen som bär på hoppet, som inte lovar frihet från det svåra, men all den kraft som bär rakt igenom?

Snälla, säg att det inte är sant!

Affärstidningen Realtid skriver om betalning till kyrkopolitiker i en församling i Svenska Kyrkan Stockholms stift. Snälla, säg att det inte är sant. Säg att journalisten som skriver fått det här om bakfoten.

Minst tre nya biskopar i Svenska Kyrkan. Valet av efterträdare spelar roll.

I ett påskbrev meddelar biskop Carl Axel Aurelius att han kommer att sluta redan nästa år, flera år före uppnådd pensionsålder. Tidigare är det klart att biskop Martin Lind slutar 2011 och för några veckor kom beskedet från biskop Sven Thidevall att han i förtid lämnar sin tjänst för Växjö stift.

Tre av de tretton stiften i Svenska Kyrkan ska alltså få nya herdar inom en snar framtid: Linköpings, Växjö och Göteborgs stift, för att ta dem i åldersordning. Stiften alltså.

Det blir provval i alla tre stiften redan i år. Hinner Linköpings stift även med själva valet också? Nomineringsarbetet där har i alla fall redan tagit fart. Provvalen har tyvärr alltmer - inte minst mediemässigt - kommit att överskugga det riktiga biskopsvalet, som genomförs i ett eller två steg, beroende på om någon får mer än hälften av rösterna eller inte.

Biskop Carl Axel och biskop Sven blev båda starkt kritiserade i massmedia för sina ställningstagande ifråga om Svenska Kyrkan och vigselrätten. En av de mest högröstade kritikerna var prästen och ledarskribenten Helle Klein. Hon skrev i sin tidning Aftonbladet om dessa två (och fem till):

Biskoparna uppvisar ett omdömeslöst ledarskap och visar förakt för demokratin. Än en gång måste frågan ställas: hur ska de kunna företräda Svenska kyrkan efter dagens beslut och deras agerande efteråt? Kanske dags att avgå?

Då i oktober 2009 såg det väl inte ut som att Helle Klein och de som med henne i kraftfulla ord rasade mot biskoparna skulle få sin vilja igenom. Nu knappt ett halvår är scenen en annan. Vilka namn som nu nämns som biskoparnas efterträdare kommer ge indikationer på om tonen ska skärpas ytterligare och taket sänkas ytterligare i Svenska Kyrkan.

Kommande händelser i de tre stiften kommer att säga en hel del om lärofrågornas ställning och läroämbetet plats i Svenska Kyrkan, liksom om hur det ska bli med den tilltagande partipolitiska styrningen av Svenska Kyrkan.

Mer om biskopsval här hos Brygubbens blogg.

Tillägg 18:47 Dagen rapporterar

Nu går jag emot riksdagen: Folkrörelse är inte samma sak som det civila samhället

Mina fastelöften, om att se på mänskligheten och världen med ljus sinne fram till påsk, utsätts för prövning.

Jag får i efterhand veta att riksdagen igår voterade om att ersätta den tidigare folkrörelsepolitiken med "en politik för det civila samhället". Borgarna har gjort sak av att utmönstra ordet folkrörelse i den svenska lagstiftningen.

Oppositionen har med rätta röstat emot och reserverat dig mot ett nyspråk som tycks grundat på politiska värderingar. "Ska dom säga. Och han." tänker du. Må så vara, men min invändning och att jag i detta fall sällar mig till oppositionen betyder väl inte att jag gör det i alla lägen? Så är jag inte funtad.

Det finns som det står i reservationen anledning att "påminna om att i folkrörelsetanken låg även idén om folkupplysning." Nyspråket försvagar de historiska rötterna. Kopplingen till folkbildning, med studieförbund och folkrörelser, går språkligt förlorad. Och språkbruket påverkar tanken.

Sammansättningen av folk och rörelse stimulerar tanken betydligt mer än civil och samhälle. Etymologin kräver en längre spaning, som jag gärna vill återkomma till. 

Utskottsbetänkandet debatterads i kammaren redan. Här är snabbprotokollet. Jag ser att den debatten kort referaras på Forum för socialt arbete, som kort, förd av dåligt pålästa ledamöter som fastnade i terminologin. 

Jag invänder mot att terminologin inte skulle vara en huvudsak. Politik förs med språket och orden har laddning, rymmer värderingar. 

Var det Tuvelius sista ledare i Svenska Kyrkans Tidning?

I veckans nummer av Svenska Kyrkans Tidning som kom med tidningsbudet på morgonen presenterar sig tidningens nye publisher - vd och chefredaktör i samma person - Anders Ahlberg.

- Var med oss på papper och på nätet, skriver han på första sidan. Och på ledarsidan ger han besked om en nyordning redan från nästa nummer. Kan det vara den sista ledaren signerad avgående chefredaktören Dag Tuvelius i tidningen idag? Eller signalerar hans nya titel - ledarskribent - att han kommer att fortsätta?

Anders Ahlberg skriver kort  på samma sida att det ska bli fler röster i debatten och mer utrymme. Redan i nästa veckas nummer av Svenska Kyrkans Tidning.

Jag skrev om Svenska Kyrkans ledarsida när Anders Ahlberg utnämndes.

Såsom den nye publishern Anders Ahlberg svarar i intervjun ges intrycket att han inte själv kommer att hålla i pennan på Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Frågan är vilken lösning han kommer att välja. Kommer ledarskribenten, eller blir det en grupp skribenter, från kretsen av kyrkofrämmande kändistyckare eller kommer det att bli människor med god förankring i Svenska Kyrkan som utan frustrationer kan tala klarspråk om om både kyrka, samhälle och värld? De senare kanske till att börja med inte är de mest bekanta inom andra medier, men är förstås de personer som i längden kommer visa sig ha något med substans att tala om och bli de kyrkans röster man lyssnar till med respekt och intresse.

Jag skulle helst se att det blev en grupp om tre eller fyra ledarskribenter som tog hand om Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Ingen av dem bör vara vigd till präst eller diakon. Vigningstjänsten står i en särskild relation till biskopen och domkapitlet där prästen eller diakonen är anställd eller är bosatt. Namnen kan med fördel sökas inom Svenska Kyrkans Unga, bland lärarna på Svenska Kyrkans folkhögskolor, bland de partipolitiskt obundna förtroendevalda och bland de aktiva kyrkomedlemmarna som arbetar med diakoni och internationella frågor. Minst en bör jobba i en församling och någon borde vara en ideell medarbetare.

De partipolitiskt uppbunda förtroendevalda år trots sitt kyrkliga engagemang och sina positioner diskvalificerade för ett uppdrag hos Svenska Kyrkans Tidning. De står helt enkelt inte fria att opponera mot felaktiga beslut och missförhållande i staten, i landstingen och kommunerna. Att öppna ledarsidan för dem med vigningstjänst är att ytterligare förstärka bilden av en prästkyrka där lekfolket inte räknas som fullvärdiga.

Hela bloggposten

För ett år sedan fastebloggade jag

Vad skrev jag på bloggen för på dagen ett år sedan? Mitt ämne för dagen var reklam som jag gillar. Den som inte ensidigt tjatar om produkten eller tjänsten, utan ser till sammanhanget och berättar o vad det man säljer ska åstadkomma. Mitt exempel var reklam för el från Jämtkraft. Min länk i bloggposten från 2009 är bruten.

Hela bloggposten från 4 mars 2009

Så här i efterhand kan jag tycka att jag skrivit mer intressanta och underhållande bloggposter än denna genom åren. Jag tröstar mig själv med att jag inte vill kännas vid någon hög ambition med Brygubben från start. Jag gladdes åt andras bloggande och ville prova själv. Så började det. Och det är snart dags för 5-års jubileum.

Min blogg är som alla andras sökbar. Högst upp till vänster finns sökrutan. Skriv in ett sökord och se vad jag skrivit om saken sedan starten 13 mars 2005.

Titta här då: Kommuniteten som ett tecken (i tiden)

Sammankomst 2010 - Magnus Malm: Kommuniteten som tecken from Kristen Underjord on Vimeo.


Magnus Malms snack kring kommuniteten som tecken från Sammankomst 2010 - för kristna kommuniteter och vardagsgemenskaper i Hammarkullen.

Mer info: kommuniteter.se

Böcker längs vägen till en vuxen tro

Svenska Kyrkans webbplats behöver utöka och uppdatera den sidan är man rekommenderar böcker för läsning längs vägen till vuxen tro. Jag skrev om saken för ett par dagar sedan och välkomnade tips. Och de har nått mig på lite olika vägar. Så här kommer en första utökad boklista. Tack kära bloggläsare för era bidrag. Fortsätt att höra av er. Och fortsätt gärna att kommentera min blogg i största allmänhet.

Anteckningar efter en frontalkrock med Gud, Maria Küchen, Cordia 2006
Steg på vägen - en katekes för vår tid, Verbum 2007
Jesus Guds hemlighet, Margit Sahlin, Verbum 1999
Frälsarkransen (originalet i 4:e upplagan) Martin Lönnebo, Verbum 2010
Drabbad av det oväntade, Elisabeth Sandlund, Cordia
Jesus - motspänstig medmänniska, Dag Sandahl, Verbum 2004
Språk för en vuxen tro, Ylva Eggehorn, Cordia 2001 (tillägg 4 mars 2010)
Tecken och verklighet • Samtal om Gud • Ecce Homo, KG Hammar, Arcus 2006

Omvänd, Göran Skytte, Libris (pocket även i 10-pac)

Evangelium för Gudlösa, Erik Aurelius, Verbum 2005

Jesus från Nasaret, Joseph Ratzinger Artos Norma 2007

Att söka en helhet, Henri JM Nouwen, Libris 2001

Ja, det var elva titlar, några moderna klassiker, ett par läroböcker och andra mer personliga vittnesbörd i samma genre som Gardells båda böcker. I listan finns både de böcker som ger andlig vägledning och de som berättar levande om Jesus. De flesta böckerna är bara några år gamla och finns att köpa. En och annan är några år äldre och får sökas i antikvariaten (på nätet) och hos vänners eller i församlingens bibliotek.  

Bloggen Storasyster i Vassen har sin boklista. Poskval-bloggen ger också lästips.

Den som senast gav offentlighet åt den korta och enahanda litteraturlistan på Svenska Kyrkans gemensamma webbplats var prästen Bertil Murray, med ett debattinlägg i Svenska Kyrkans Tidning förra veckan. 

Det var den här sidan på Svenska Kyrkans gemensamma webb som startade debatten.