Vilka åtgärder avser Kyrkostyrelsen att vidta för att komma till rätta med de sedan lång tid rådande missförhållandena på Svenska kyrkans informationsavdelning?
Läs hela frågan här. Och inom kort svaret på samma webbplats. Tillägg 22 oktober: kyrkostyrelsens svar
Det är bra att kyrkostyrelsen får tillfälle att inför det samlade kyrkomötet med sina modiga 251 ledamöter får tillfälle att berätta om den omfattande verksamhet som den rikskyrkliga informationsavdelningen bedriver.
Kommunikations- och mediefrågorna har med rätta prioriterats högre än tidigare av Svenska kyrkans nationella styrelse efter skiljandet mellan kyrka och stat. Mycket har gjorts på senare år som är nyskapande och fyller verkliga behov.
Förra veckan mötte jag en mellansvensk församling som tagit det strategiska beslutet att 10 % av budgeten för verksamheten skulle användas till kommunikation. I kyrkokansliet är det mer än var tionde medarbetare som arbetar på informationsavdelningen. Hur stor del av rikskyrkans budget som går till kommunikation och media vet jag inte. Det kan jag förstås ta reda på, men nöjer mig med att gissa att det minst är 10 %.
Pengar är inte allt. Tid är inte allt. Vision och värderingar är det som avgör.
Det är bra att kyrkostyrelsen idag får en anledning att berätta för kyrkomötesledamöterna om vad vilken vision och vilka värderingar som är motor inom den rikskyrkliga informationsavdelningen.
Kyrkostyrelsen antog för några år sedan en kommunikationsplattform. Här spelar orden närvaro, öppenhet och hopp central roll. Det är dessa tre värdeord som ska prägla Svenska kyrkans kommunikation.
Ett sätt att mäta informationsavdelningens kompetens, kapacitet och resultat är att fråga några medarbetare i Svenska kyrkans församlingar om det är ett hoppingivande stöd det får i sitt kommunikationsarbete av rikskyrkan, om de upplever att det som kommuniceras från kansliet på Sysslomansgatan i Uppsala, om de tjänster och det material som erbjuds ger intryck av närvaro i Svenska kyrkans tro och liv, och om kyrkokansliet präglas av öppenhet i kontakten med resten av Svenska kyrkan.
Den konstruktiva utgångspunkten är att de enskilda medarbetarna på informationsavdelningen, liksom i hela kyrkokansliet är som folk är mest: de kan sitt jobb, vill lösa sitt uppdrag på bästa sätt och bidra till framgång för sin arbetsgivare.
Att vara rikskyrkliga kyrkoarbetare är egentligen inte annorlunda än att jobba i församling. Men om en församling har strukturella problem eller problem med ledning och styrning, om målen är diffusa eller om det brister i effektivitet och verksamheten drivs orationellt, då finns det alltid 10 andra församlingar som reder sig. Värre är om det strular i det enda rikskyrkliga kansli som finns.
Tillägg: Det vore en Gud i behaglig gärning om några engagerade ledamöter i kyrkostyrelsen tillsammans med de som vill leva ett bättre liv på informationsavdelningen gjorde ett studiebesök i Dublin på Googles kontor, gärna med Fredrik eller Teo Härén som resesällskap. Varför? Läs den här
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet,
1 kommentar:
Det var väl en sådan diger organisation som ändrade medlemsmärkets form från båt med köl till båt utan köl.
Att segla förutan vind är inte enkelt men att driva med den rent av farligt. Kölen hade varit bra för att lägga in en riktig kurs och ¨hålla sig till den.
Bra att Du plockar fram hur det ser ut i organisationen.
Till vem riktar sig gruppens kommunikation jag tvivlar på att det gäller den församling som behöver undervisning av de präster som skall ge den.
Skicka en kommentar