Bloggposten uppdaterad fredag 16:15 och söndag 20:39
Tidningsstatistiken för 2010 är summerad. Jag twittrade tidigare på morgonen och gruffade om en rubrik i DN. Det är fantastiskt avslöjande när massmedia skriver och på andra sätt berättar om sig själva. Sällan blir det så förskönande omskrivningar, uppenbara bortförklaringar och helt utan uppföljande och kritiska frågor. Nu är rubriken i Dagen närmast ett undantag som bekräftar regeln.
Kristna tidningar tappar prenumeranter - Dagen drabbas som övrig press
Dagen tappar 8 procent och meddelar att Svenska Kyrkans Tidning backar lika mycket. För Dagen betyder det i faktiska tal, 1 500 prenumeranter. Det är rätt mycket det.
Svenska Kyrkans Tidning presenterar ännu inga nya siffror. På sin webbplats har man inte uppdaterat sedan 2005
Uppdatering fredag 16:15 Sedan någon timme sedan har även Svenska Kyrkans Tidning en artikel om tidningstatistiken för 2010. Tidningens chefredaktör och vd Anders Ahlberg säger:
- Målet är att vi inte ska tappa i upplaga i år och sedan vända uppåt.
Han är vd också för Svenska Missionskyrkans tidning Sändaren, som rätt nyligen gått från att vara fjortdagarstidning till veckotidning. Med det räknar Anders Ahlberg att intresset för tidningen och upplagan ska öka.
Svenska Kyrkans Tidning har nu en upplaga på strax under 36 000 ex. Med tanke på att Svenska Kyrkan har ungefär 22 000 anställda och minst 40 000 förtroendevalda, så borde upplagan ligga på över 50 000 ex. Svenska Kyrkans Tidning fyller 30 år 2012. För sex år sedan var upplagan knappt 52 000 ex.
Svenska Kyrkans Tidningar tillkom efter år av utredande om floran av nationella tidningar och tidskrifter inom Svenska Kyrkan. Kvar blev Svensk Kyrkotidning, Svensk Pastoraltidskrift, Vår Lösen och flera rörelsetidningar, som lekmannaförbundets och kyrkosångsförbundets tidningar. Egna tidningar hade också de dåvarande barn- och ungdomsrörelserna, liksom Svenska Kyrkans Unga har sin Troligt idag. Budbäraren är också en av Svenska Kyrkans tidningar.
Men de många tidningarna är de lokala församlingstidningarna. Hur många hundra de nu kan vara. Deras sammantagna upplaga är imponerande. Lägg till det en samling församlingar som ger ut sina editioner av magasinet Amos, som Anders Ahlberg också basar över i bolaget Berling Press.
Vad finns det mer? Några stiftstidningar: Linköping, Strängnäs, Skara, Visby ... och fler? Plus de rörelsetidningar som jag inte räknat upp (än).
Allkristna dagstidningen Dagen har haft en bra utveckling på webben. Det är ett stöd för dem när pappersupplagan viker. Svenska Kyrkans Tidning skulle behöva ta nästa steg med sin webbplats. Framför allt är det interaktiviteten som brister. Och tidningen skulle vinna tillbaka många läsare på papper genom att bli synlig på de många inomkyrkliga webbplatserna. Det skulle göra stor skillnad om alla medarbetare fick in de senaste nyheterna från Svenska Kyrkans Tidning i ett flöde på församlingens egen webbplats och på startsidan i det nya gemensamma intranät som många församlingar och stift anslutit sig till. Att nyheterna från Svenska Kyrkans Tidning inte rullar på Svenska Kyrkans gemensamma webbplats www.svenskakyrkan.se är en brist.
Berling Press borde erbjuda sig att digitalisera alla Svenska Kyrkans tidningar, mindre som större och samla dem i en webbportal tillsammans med alla editionerna av Amos. Det skulle ge flera positiva effekter: bättre bredd i nyhetsrapporteringen, bättre intern kommunikation mellan aktiva medlemmar i Svenska Kyrkan och en bredare, djupare och mer positiv bild utåt. Dessutom skulle det ha positiva ekonomiska följder från Berling Press. Samverkan och sammanlänkning med mångfald är den enda framtidsvägen.
Församlingstidningarna är som sagt väldigt många. Och ambitionerna med dem skiftar. Fler är välgjorda och skulle - om de syntes mer och var lättare att komma åt - fungera som förebilder för andra. En av förebilderna är den tidning Danderyds församling gör och som de har fått pris för. En annan är församlingarna i Umeås gemensamma tidning Spira. Den som också finns på nätet, framtidsmediet.
Vilka fler församlingstidningar borde nämnas i sammanhanget? Skriv om dem i en kommentar och länka gärna.
Uppdatering söndag 27 februari Redaktionen för magasinet Amos edition för Svenska Kyrkan i Helsingborg gör en bloggkommentar till upplagestatistiken. Den belyser vikten av en helhetssyn på Svenska Kyrkans kommunikation. En helhetssyn som - enligt min mening - inte kan uppnås av Berling Press eller Kyrkostyrelsens kansli var för sig.
Läs även andra bloggares åsikter om massmedia, kristen, dagen, Kyrkans tidning, upplaga, dagspress
25 februari 2011
24 februari 2011
Politikerspöket
Det partipolitiska styret av Svenska Kyrkan bör bli en parantes, en 100-åring som kliver ut genom kyrkfönstret före 2020.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, spöke, svenska kyrkan, kyrkan, demokrati
21 februari 2011
18 februari 2011
Frälsarkrans får inte bli kvarnsten
Uppdatering 21 februari och 24 februari sist i bloggposten.
Frälsarkransen är samtidens radband, skapat av biskop Martin Lönnebo. Själva Frälsarkransen i flera versioner och en rad böcker om den säljs av förlaget Verbum, som har Svenska Kyrkan som huvudägare.
Det är tusentals aktiva medlemmar i Svenska Kyrkans över tusen församlingar som tagit emot det hjälpmedel för evangelisation och andligt växande som Frälsarkransen är. Och det är dessa människor som gett Frälsakransen en så stor spridning.
För någon vecka sedan sände förlaget ett brev till stiftsinformatörerna i Svenska Kyrkans tretton stift och tyckte att informatörerna skulle sända vidare det till församlingarna. Varför tog man inte kontakt med församlingarna direkt? Kanske kände medarbetare på förlaget någonstans inom sig inte helt bekväma med en direkt kontakt med församlingsfolket? För brevet var inte alls vänligt.
"Vi på Verbum Förlag har upptäckt att det finns ett stort intresse kring Frälsarkransen och Livets pärlor. Detta är naturligtvis jätteroligt och vi uppskattar initiativ. Det finns emellertid vissa saker som den som önskar använda Frälsarkransen eller Livets pärlor bör tänka på. Verbum Förlag har skyddat namnen Frälsarkransen och Livets pärlor för att på bästa möjliga sätt kunna förvalta och bevara den genuina tradition som Martin Lönnebo har skapat. Därför följer här rättslig information om användandet av Frälsarkransen och Livets pärlor.
Vi ber dig vänligen vidarebefordra detta mail till samtliga informatörer i församlingar inom ditt stift.
Vill du
... använda texter och bilder ur Frälsarkransen eller Livets pärlor?
Tänk på att texterna och bilderna i Frälsarkransen och Livets pärlor skyddas av upphovsrätt. Om du avser att använda texterna för annat än för privat bruk krävs det därför tillstånd. Det är inte privat bruk att framställa exemplar av texterna i broschyr eller på hemsida som görs tillgänglig för allmänheten. Det har ingen betydelse om det görs gratis.
Om du vill tonsätta någon av texterna i böckerna och avser att framföra dem någon annanstans än hemma på kammaren bör du först kontakta Verbum Förlags jurist för att kontrollera om tillstånd krävs. Detsamma gäller för dig som vill kopiera noter ur Runt Frälsarkransen.
... använda namnen Frälsarkransen, Livets pärlor eller logotypen?
Namnet Frälsarkransen och dess logotyp (bild på Frälsarkransen radbandet) samt namnet Livets pärlor, Kristuskransen m.m. är registrerade varumärken som innehas av Verbum Förlag AB. Detta innebär att det t.ex. inte är tillåtet, att i sin näringsverksamhet, använda namnen eller logotypen i t.ex. broschyr, på hemsida, som namn på pilgrimsvandring, föreläsning, egen ljuskreation eller på annat material inspirerat av Frälsarkransen etc, utan föregående tillstånd från Verbum Förlag AB. Observera att det endast är Verbum Förlag som kan utfärda giltigt tillstånd för användandet av Frälsarkransen och Livets pärlor.
Om tillstånd ges från Verbum Förlag ska namnet Frälsarkransen alltid skrivas ut i bestämd form, med versalt F och får ej skrivas ihop med annat ord (exv "Frälsarkransbok"). Livets pärlor skrivs i bestämd form och med versalt L.
… tillverka Frälsarkransen radbandet?
Även själva radbandet är skyddat av upphovsrätt. Det är alltså inte tillåtet att framställa kopior av radbandet annat än för privat bruk. Det är inte privat bruk att framställa kopior av Frälsarkransen i t.ex. söndagsskola eller i en församling oavsett om detta sker gratis eller till självkostnadspris. Det är naturligtvis tillåtet att köpa och trä de pärlor som säljs av Verbum Förlag samt anordna sammankomster när dessa träs.
… göra ett eget material om Frälsarkransen eller Livets pärlor?
Den som vill ge ut eget material om Frälsarkransen eller Livets pärlor bör kontakta Verbums förlagschef, Kerstin Kyhlberg Engvall via e-post, kerstin.kyhlberg-engvall@verbum.se, eller på telefon 08-7436500.
För tillstånd, kontakta Verbums förlagsjurist på juridik@verbum.se Var noga med att uppge exakt vad ni avser att göra, samt vilka texter eller bilder som ni vill använda för smidigare och snabbare handläggning. Alla tillstånd från Verbum Förlag ges skriftligen. Om tillstånd beviljas från Verbum Förlag ska det i aktuellt material alltid finnas en hänvisning till vår hemsida juridik@verbum.se.
Vänlig hälsning Verbum Förlag"
Slut citat. Brevet som det såg ut när det skickades till stiften.
Jag kort i en status om saken på Facebook och förstod att jag inte var ensam om att reagera på förlagets attityd och budskap. Så skrev jag en kommentar på väggen i den grupp för vänner av Frälsarkransen som Sanna Nilsson från Halmstad har startat på Facebook. För det tredje skrev jag ett mejl till förlagschefen.
Förlagschefen har svarat på mitt mejl och jag har fått en kopia av ett nytt brev som skickats ut från förlaget.
"Hej!
Igår skickade vi ut ett e-brev med rättslig information kring användandet av Frälsarkransen och Livets pärlor. Vi bad dig som stiftsinformatör om hjälp att skicka brevet vidare till övriga informatörer inom stiftet, vilket också gjordes. Stort tack för hjälpen!
Dessvärre fanns en del olyckliga formuleringar i brevet, vilket några mottagare också – med rätta – har reagerat på. Istället för att tillsammans med den juridiska informationen uppmuntra alla de fantastiska initiativ som görs kring Frälsarkransen och Livets pärlor runtom i kyrkan, fokuserade vi enbart på vad man får och inte får göra. Brevet fick en uppfordrande ton, vilket inte var meningen. Juridik kan ofta låta fyrkantigt och vi kunde ha formulerat oss annorlunda. Man kunde också uppfatta det som att Verbum Förlag tror att församlingarna bedriver näringsverksamhet kring Frälsarkransen och Livets pärlor, vilket vi naturligtvis inte tror. Det blev helt enkelt väldigt fel, och det beklagar vi djupt.
Vi vill understryka att de allra flesta initiativ runt Frälsarkransen och Livets pärlor både beviljas och mottas med glädje från Verbums håll. Vi uppmuntrar verkligen såväl enskilda som församlingar att utforska Frälsarkransen och Livets pärlor! Frälsarkransen är Martin Lönnebos skapelse och Verbums uppdrag är att vara hans ombud och skydda hans verk och anda. I detta uppdrag ligger ett ansvar att se till att Frälsarkransens anda inte urvattnas och blir till något annat än det som är Frälsarkransens grund. Frälsarkransen växer hela tiden, och upptäcks av fler och fler människor – både i och utanför Sveriges gränser. Men i och med detta uppstår här och var också felaktigt användande av varumärkena Frälsarkransen och Livets pärlor. Det finns till exempel de som tillverkar egna böcker om Frälsarkransen och Livets pärlor, eller egna radband som de säljer vidare. Detta sker inte ofta i Svenska kyrkans församlingar, men det tvingar oss att informera så många och så tydligt som möjligt, om varumärkesrätten. I vårt ansvar mot Martin Lönnebo och de andra upphovsmännen inom familjen Frälsarkransen ingår att hålla ihop allt och skydda Martin Lönnebos ursprungstanke.
Vi vill alltså be om ursäkt för tonen i brevet och samtidigt ställa en fråga till dig. Kan vi få skicka en betydligt mer positiv text om detta, skriven i artikelform, med tillhörande bildmaterial, som ni skulle kunna publicera i något kommande nummer av stiftstidningen? Det skulle kunna bli ett enklare och mer lättillgängligt sätt för församlingarna att ta del av vad som gäller kring användandet av varumärkena Frälsarkransen och Livets pärlor.
Återkom gärna med synpunkter till oss om detta! Stort tack på förhand och varma hälsningar
Per Andersson
Marknadschef Verbum Förlag
per.andersson@verbum.se, telefon 0705614749"
Slut citat. Här har jag inget att länka till. Du läsare får lita på att jag kopierat vad jag fått med mejl rakt av utan ändringar.
Så läser jag idag en artikel i tidningen Dagen som uppmärksammar förlagets agerande gentemot församlingar i Svenska Kyrkan. (Nog används Frälsarkransen även i andra kyrkor. Om deras informatörer också fått brev, vet jag inte.)
Dagen frågar och marknadschefen Per Andersson svarar.
- Känns som att nivån på tilliten till oss i församlingarna är rätt liten. Jobbar man i huvudsak i relation till oss, såsom Verbum gör, kan det vara bra med lite större lyhördhet och utifrån det ge lite större flexibilitet kring hur produkterna kan användas, säger han.
Frälsarkransen är samtidens radband, skapat av biskop Martin Lönnebo. Själva Frälsarkransen i flera versioner och en rad böcker om den säljs av förlaget Verbum, som har Svenska Kyrkan som huvudägare.
Det är tusentals aktiva medlemmar i Svenska Kyrkans över tusen församlingar som tagit emot det hjälpmedel för evangelisation och andligt växande som Frälsarkransen är. Och det är dessa människor som gett Frälsakransen en så stor spridning.
För någon vecka sedan sände förlaget ett brev till stiftsinformatörerna i Svenska Kyrkans tretton stift och tyckte att informatörerna skulle sända vidare det till församlingarna. Varför tog man inte kontakt med församlingarna direkt? Kanske kände medarbetare på förlaget någonstans inom sig inte helt bekväma med en direkt kontakt med församlingsfolket? För brevet var inte alls vänligt.
"Vi på Verbum Förlag har upptäckt att det finns ett stort intresse kring Frälsarkransen och Livets pärlor. Detta är naturligtvis jätteroligt och vi uppskattar initiativ. Det finns emellertid vissa saker som den som önskar använda Frälsarkransen eller Livets pärlor bör tänka på. Verbum Förlag har skyddat namnen Frälsarkransen och Livets pärlor för att på bästa möjliga sätt kunna förvalta och bevara den genuina tradition som Martin Lönnebo har skapat. Därför följer här rättslig information om användandet av Frälsarkransen och Livets pärlor.
Vi ber dig vänligen vidarebefordra detta mail till samtliga informatörer i församlingar inom ditt stift.
Vill du
... använda texter och bilder ur Frälsarkransen eller Livets pärlor?
Tänk på att texterna och bilderna i Frälsarkransen och Livets pärlor skyddas av upphovsrätt. Om du avser att använda texterna för annat än för privat bruk krävs det därför tillstånd. Det är inte privat bruk att framställa exemplar av texterna i broschyr eller på hemsida som görs tillgänglig för allmänheten. Det har ingen betydelse om det görs gratis.
Om du vill tonsätta någon av texterna i böckerna och avser att framföra dem någon annanstans än hemma på kammaren bör du först kontakta Verbum Förlags jurist för att kontrollera om tillstånd krävs. Detsamma gäller för dig som vill kopiera noter ur Runt Frälsarkransen.
... använda namnen Frälsarkransen, Livets pärlor eller logotypen?
Namnet Frälsarkransen och dess logotyp (bild på Frälsarkransen radbandet) samt namnet Livets pärlor, Kristuskransen m.m. är registrerade varumärken som innehas av Verbum Förlag AB. Detta innebär att det t.ex. inte är tillåtet, att i sin näringsverksamhet, använda namnen eller logotypen i t.ex. broschyr, på hemsida, som namn på pilgrimsvandring, föreläsning, egen ljuskreation eller på annat material inspirerat av Frälsarkransen etc, utan föregående tillstånd från Verbum Förlag AB. Observera att det endast är Verbum Förlag som kan utfärda giltigt tillstånd för användandet av Frälsarkransen och Livets pärlor.
Om tillstånd ges från Verbum Förlag ska namnet Frälsarkransen alltid skrivas ut i bestämd form, med versalt F och får ej skrivas ihop med annat ord (exv "Frälsarkransbok"). Livets pärlor skrivs i bestämd form och med versalt L.
… tillverka Frälsarkransen radbandet?
Även själva radbandet är skyddat av upphovsrätt. Det är alltså inte tillåtet att framställa kopior av radbandet annat än för privat bruk. Det är inte privat bruk att framställa kopior av Frälsarkransen i t.ex. söndagsskola eller i en församling oavsett om detta sker gratis eller till självkostnadspris. Det är naturligtvis tillåtet att köpa och trä de pärlor som säljs av Verbum Förlag samt anordna sammankomster när dessa träs.
… göra ett eget material om Frälsarkransen eller Livets pärlor?
Den som vill ge ut eget material om Frälsarkransen eller Livets pärlor bör kontakta Verbums förlagschef, Kerstin Kyhlberg Engvall via e-post, kerstin.kyhlberg-engvall@verbum.se, eller på telefon 08-7436500.
För tillstånd, kontakta Verbums förlagsjurist på juridik@verbum.se Var noga med att uppge exakt vad ni avser att göra, samt vilka texter eller bilder som ni vill använda för smidigare och snabbare handläggning. Alla tillstånd från Verbum Förlag ges skriftligen. Om tillstånd beviljas från Verbum Förlag ska det i aktuellt material alltid finnas en hänvisning till vår hemsida juridik@verbum.se.
Vänlig hälsning Verbum Förlag"
Slut citat. Brevet som det såg ut när det skickades till stiften.
Jag kort i en status om saken på Facebook och förstod att jag inte var ensam om att reagera på förlagets attityd och budskap. Så skrev jag en kommentar på väggen i den grupp för vänner av Frälsarkransen som Sanna Nilsson från Halmstad har startat på Facebook. För det tredje skrev jag ett mejl till förlagschefen.
Förlagschefen har svarat på mitt mejl och jag har fått en kopia av ett nytt brev som skickats ut från förlaget.
"Hej!
Igår skickade vi ut ett e-brev med rättslig information kring användandet av Frälsarkransen och Livets pärlor. Vi bad dig som stiftsinformatör om hjälp att skicka brevet vidare till övriga informatörer inom stiftet, vilket också gjordes. Stort tack för hjälpen!
Dessvärre fanns en del olyckliga formuleringar i brevet, vilket några mottagare också – med rätta – har reagerat på. Istället för att tillsammans med den juridiska informationen uppmuntra alla de fantastiska initiativ som görs kring Frälsarkransen och Livets pärlor runtom i kyrkan, fokuserade vi enbart på vad man får och inte får göra. Brevet fick en uppfordrande ton, vilket inte var meningen. Juridik kan ofta låta fyrkantigt och vi kunde ha formulerat oss annorlunda. Man kunde också uppfatta det som att Verbum Förlag tror att församlingarna bedriver näringsverksamhet kring Frälsarkransen och Livets pärlor, vilket vi naturligtvis inte tror. Det blev helt enkelt väldigt fel, och det beklagar vi djupt.
Vi vill understryka att de allra flesta initiativ runt Frälsarkransen och Livets pärlor både beviljas och mottas med glädje från Verbums håll. Vi uppmuntrar verkligen såväl enskilda som församlingar att utforska Frälsarkransen och Livets pärlor! Frälsarkransen är Martin Lönnebos skapelse och Verbums uppdrag är att vara hans ombud och skydda hans verk och anda. I detta uppdrag ligger ett ansvar att se till att Frälsarkransens anda inte urvattnas och blir till något annat än det som är Frälsarkransens grund. Frälsarkransen växer hela tiden, och upptäcks av fler och fler människor – både i och utanför Sveriges gränser. Men i och med detta uppstår här och var också felaktigt användande av varumärkena Frälsarkransen och Livets pärlor. Det finns till exempel de som tillverkar egna böcker om Frälsarkransen och Livets pärlor, eller egna radband som de säljer vidare. Detta sker inte ofta i Svenska kyrkans församlingar, men det tvingar oss att informera så många och så tydligt som möjligt, om varumärkesrätten. I vårt ansvar mot Martin Lönnebo och de andra upphovsmännen inom familjen Frälsarkransen ingår att hålla ihop allt och skydda Martin Lönnebos ursprungstanke.
Vi vill alltså be om ursäkt för tonen i brevet och samtidigt ställa en fråga till dig. Kan vi få skicka en betydligt mer positiv text om detta, skriven i artikelform, med tillhörande bildmaterial, som ni skulle kunna publicera i något kommande nummer av stiftstidningen? Det skulle kunna bli ett enklare och mer lättillgängligt sätt för församlingarna att ta del av vad som gäller kring användandet av varumärkena Frälsarkransen och Livets pärlor.
Återkom gärna med synpunkter till oss om detta! Stort tack på förhand och varma hälsningar
Per Andersson
Marknadschef Verbum Förlag
per.andersson@verbum.se, telefon 0705614749"
Slut citat. Här har jag inget att länka till. Du läsare får lita på att jag kopierat vad jag fått med mejl rakt av utan ändringar.
Så läser jag idag en artikel i tidningen Dagen som uppmärksammar förlagets agerande gentemot församlingar i Svenska Kyrkan. (Nog används Frälsarkransen även i andra kyrkor. Om deras informatörer också fått brev, vet jag inte.)
Dagen frågar och marknadschefen Per Andersson svarar.
Har det missbrukats i församlingar? - Det har väl funnits någon enstaka incident men inget större. I allmänhet är det inga som helst problem, det mesta sanktioneras, alla goda initiativ uppmuntras. Men efterfrågan på Frälsarkransen finns bredare än så och på den kommersiella marknaden har den exempelvis kopierats och plagierats på ett sätt som strider emot copyrightlagen.
Svaret kan uppfattas som om förlagets representant ytterligare vill tona ned de närmast hotfulla formuleringarna och den bild av missbruk man tecknade. I det andra brevet talas om felaktig användning nu och då av Frälsarkransen. I tidningen om enstaka incidenter. Om det senast sagda nu gäller, då kan man verkligen fundera över tillkomsten av det första brevet och hur det överhuvudtaget kunde lämna förlaget och varför stiftsinformatörerna förväntades vara budbärare av ett annat meddelande än vad tidningen nu blir.
Tidningen Dagen intervjuar prästen David Silverkors. Till tidningen säger han:
David Silverkors har en poäng i att det inte tycks som att förlaget, trots att Svenska Kyrkan och Svenska Missionskyrkan är ägarna, anser sig stå på församlingarnas och de aktiva medlemmarnas sida.
I det första brevet skriver förlaget att det inte är tillåtet församlingarna att använda skriva Frälsarkransen broschyr, på församlingens hemsida, som namn på pilgrimsvandring, eller en föreläsning utan föregående tillstånd från Verbum Förlag AB. "Observera att det endast är Verbum Förlag som kan utfärda giltigt tillstånd för användandet av Frälsarkransen och Livets pärlor."
Niclas Strandh kommenterar brev nr 1 på sin blogg DigitalPR och skriver:
Lite udda säkert men eftersom jag har ett förflutet inom kyrkan och eftersom Martin Lönnebo alltid varit en av mina idoler så blir jag upprörd över det här. Att så totalt missa att vissa saker kan man inte skydda med någon sorts generell copyright är en sak: att som förlag totalt negligera det faktum att såväl bibel som kyrklig tradition bygger på remixkulturens grundvalar är galet. Jag blir lätt upprörd.
Tänk om - som en vän skrev till mig - alla församlingar och alla människor som använder Frälsarkransen skulle ta Verbum på orden, då skulle de väl få anställa ett par människor som inte gjorde annat än satt och administrerade den här tillståndsgivningen. Skulle jag be om tillstånd för att skriva om Frälsarkransen med namnet nämnt i min blogg? Ja, så tycks förlaget vilja att församlingarna och vi som använder Frälsarkransen ska uppfattade det. Men det är förstås inte rimligt.
Mission är den världsvida kristna kyrkans främsta uppdrag. Frälsarkransen är ett hjälpmedel för bön, för kontemplation, för att sprida den glada budskapet, evangelium och ett ting för tanken, för andlig växt. Precis som David Silverkors säger till Dagen är inte frågor om upphovsrätt en given naturlag. Det handlar om en reglering till skydd för upphovsmannen, ideellt och ekonomiskt. Hur den ska praktiseras rymmer flera val.
Bli gärna medlem i Facebook-gruppen Frälsarkransen och dela med dig av dina berättelser och tankar om Frälsarkransen där.
Bli gärna medlem i Facebook-gruppen Frälsarkransen och dela med dig av dina berättelser och tankar om Frälsarkransen där.
Om Frälsarkransen på bloggen Livet i Svenska Kyrkan
Uppdatering 24 februari: Prästen David Silverkors bloggar om att han blev intervjuad i Dagen. Han utvecklar sina argument för Creative Commons.
Uppdatering 21 februari: Jag har tagit bort två korta kommentarer till den här bloggposter - den ena anonym och den andra från Sofia - som båda enligt min mening föll utanför vida ram som gäller för bloggen Brygubben. Ni som skrivit är välkomna tillbaka med nya inlägg, för det går att vara kritisk utan att vara kränkande.
Läs även andra bloggares åsikter om frälsarkransen, svenska kyrkan, förlag, verbum, martin lönnebo, biskop lönnebo
15 februari 2011
Namnbyte när Svenska Kyrkan ska samla in pengar till bistånd
Det här blogginlägget är uppdaterat torsdag 17 februari, söndag 20 februari och måndag 21 februari. Uppdateringar också från torsdag 24 februari med anledning av artiklar och debattinlägg i Svenska Kyrkans Tidning. Ytterligare en uppdatering måndag 28 februari med länk till Lars B Stenströms kommentar på egna bloggen Stillsam. Se alla tilläggen allra sist i det här blogginlägget.
Det var bara lite mer än två år sedan som kansliet för Svenska Kyrkans nationella styrelse verkställde uppdraget att släcka ner Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission. Inför julinsamlingen 2008 var kampanjen med spotlighten på det nya namnet Hela Världen omfattande.
Till tidningen Dagens Media sa då projektledaren för hela omläggningen, Hans Josefsson:
- Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission uppfattas ofta som verksamheter som ligger vid sidan av Svenska kyrkan. Nu kraftsamlar vi för att visa att det internationella arbetet är en del av kyrkans verksamhet.
Det var snabba ryck då. Först skickades information ut från kansliet i Uppsala till de lokala församlingarna. Sen följde två veckor med helsidesannonser i dagspressen.
I en skrivelse från kyrkostyrelsen till Kyrkomötet 2001 finns en beskrivning av hur Lutherhjälpen som en av Svenska Kyrkans egna insamlingsorganisationer fungerade från start:
När de båda insamlingsorganisationerna skulle ersättas med en enda, då var det ett kulturbyte för många inblandade. Inte minst i de många församlingarna. Det handlade om mer än ett enkelt namnbyte och byte av en logga, en ny "färgad plupp".
När stat och kyrka skildes åt vid millenieskiftet var det också aktuellt med en omorganisation nationellt inom Svenska Kyrkan för det internationella arbetet. I maj 2001 var det sista gången som församlingsombuden i Lutherhjälpens och Svenska Kyrkans Missions respektive representantskap. För så var det: båda de inomkyrkliga rörelserna hade egna demokratiska organ med direkt koppling till församlingarna.
I ett nyhetsbrev till församlingarna nr3/2008 stod det:
Redan i april 2010 hade det konstaterats att namnfrågan (varumärket om man så vill) behöver ses över i och med det förnyade medlemskapet i ACT. Så ett knappt år senare var kyrkostyrelsens kansli klar med sitt förslag: Svenska Kyrkan ACT-alliance. Våren 2011 ska ägnas åt att ta fram en ny grafisk profil. Om den beslutas högre upp, i kyrkostyrelsen.
Det var bara lite mer än två år sedan som kansliet för Svenska Kyrkans nationella styrelse verkställde uppdraget att släcka ner Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission. Inför julinsamlingen 2008 var kampanjen med spotlighten på det nya namnet Hela Världen omfattande.
- Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission uppfattas ofta som verksamheter som ligger vid sidan av Svenska kyrkan. Nu kraftsamlar vi för att visa att det internationella arbetet är en del av kyrkans verksamhet.
Det var snabba ryck då. Först skickades information ut från kansliet i Uppsala till de lokala församlingarna. Sen följde två veckor med helsidesannonser i dagspressen.
Kampanjen då var signerad Forsman & Bodeforsbyrån Happy. Samma byrå som hade ritat om Svenska Kyrkans logotyp, vapenskölden några år tidigare.
I en skrivelse från kyrkostyrelsen till Kyrkomötet 2001 finns en beskrivning av hur Lutherhjälpen som en av Svenska Kyrkans egna insamlingsorganisationer fungerade från start:
Fram till 1955 sköttes hela Lutherhjälpens administrativa verksamhet som frivilliguppdrag av styrelseledamöterna med kyrkoherden i Staffanstorp, Daniel Cederberg, som sekreterare och verkställande ledamot. Att fortsätta att arbeta på detta sätt var inte möjligt när verksamheten kraftigt växte. En tanke att verksamheten skulle inordnas under Svenska kyrkans diakonistyrelse förverkligades inte.
Kansliet flyttades från ett rum i Staffanstorps prästgård till egna lokaler i Stockholm och en person kunde heltidsanställas, sedermera biskopen Åke Kastlund, som under lång tid kom att personifiera Lutherhjälpen. Kring sig samlade han en aktiv stab. Hans mycket aktiva, offensiva och slagkraftiga insamlingsarbete med församlingarna som bas och spektakulära kampanjer ledde till att intäkterna dramatiskt växte. Församlingsombud utsågs av kyrkoråden för att organisera den årliga, mycket uppmärksammade "fasteaktionen", som genomförts i hela Svenska kyrkan sedan 1965.
Snart inleds fasteaktionen 2011 som är ett arv från de över 40 åren under namnet på Lutherhjälpen. Årest andra stora insamlingperiod under advent över jultiden, med målgång på Trettondagen tillhörde Svenska Kyrkans Mission fram till omorganisation och namnbyte 2008.
Den tidigare månårige medarbetaren i Lutherhjälpen och kyrkostyrelsens kansli, Björn Ryman har forskat och skrivit Svenska Kyrkans biståndsarbetes historia. Han bidrog i en skrivelse till Kyrkomötet med den här beskrivningen av skillnaderna mellan Svenska Kyrkans Mission och Lutherhjälpen:
Svenska Kyrkans Mission
- mission
- kyrkohjälp
- offentligrättslig
- bilateral
- lutersk och ekumenisk
Lutherhjälpen
- diakoni
- katastrof- och ulandshjälp
- frivilligrörelse
- multilateral
- luthersk
När de båda insamlingsorganisationerna skulle ersättas med en enda, då var det ett kulturbyte för många inblandade. Inte minst i de många församlingarna. Det handlade om mer än ett enkelt namnbyte och byte av en logga, en ny "färgad plupp".
När stat och kyrka skildes åt vid millenieskiftet var det också aktuellt med en omorganisation nationellt inom Svenska Kyrkan för det internationella arbetet. I maj 2001 var det sista gången som församlingsombuden i Lutherhjälpens och Svenska Kyrkans Missions respektive representantskap. För så var det: båda de inomkyrkliga rörelserna hade egna demokratiska organ med direkt koppling till församlingarna.
Vid ingången av 00-talet drevs ett projektarbete för att finna nya former för främjande av frivilligengagemanget för Svenska Kyrkans internationella mission och diakoni och för kanalisera idéer och impulser till de nämnder och styrelser som det partipolitiskt styrda Kyrkomötet tillsatte. Man planerade för inspirationsmöten utan beslutsrätt.
Det var för ett år sedan som Svenska Kyrkan formellt blev medlemskyrka i världsvida ACT-alliansen. ACT står för Action by Churches Together med över 100 kyrkor och organisationer som medlemmar och med verksamhet i 140 länder. Redan från 1995 var Lutherhjälpen medlemmar.
De allra senaste turerna i namnfrågan är inte helt lätt att sätta sig in i. På Facebook och på Svenska Kyrkans intranät har nyheten om ett nytt namnbyte från Hela Världen med sin jordgloblogga till Svenska Kyrkan ACT-alliance. Att kyrkostyrelsen kansli nu så starkt markerar ACT som en nyhet står i kontrast till att Svenska Kyrkan genom Lutherhjälpen var anslutna till ACT redan för mer än 15 år sedan.
I ett nyhetsbrev till församlingarna nr3/2008 stod det:
Hela världen är den korta formulering den internationella nämnden valt som beskrivning av vårt (Svenska Kyrkan min amn.) globala engagemang. Hela världen är inte en organisation utan Svenskan kyrkans internationella arbete. Hela världen beskriver sammanhanget vi lever i. Men hela är också ett verb, ett aktivt engagemang. Tanken går till det gammaltestamentliga fredsbegreppet shalom som handlar om att hela brustna relationer till Gud, till medmänniskor, till skapelsen. En rättvis värld handlar om att se helheter. Det som utmärker Svenska kyrkans internationella arbete är dess bredd. Vi är en del av ett stort internationellt nätverk. Det garanterar kvalitet och närvaro. Tillsammans med partner arbetar vi långsiktigt med landsbygdsutveckling, hiv, fred, mänskliga rättigheter och demokrati. Genom ACT International har vi ett aktivt och kompetent katastrofarbete i ett nätverk av 127 kyrkor och organisationer.
Det var 10 februari 2011 - förra veckan alltså - som Kyrkomötets internationella nämnd beslutade om namnbytet. Ett beslut som grundar sig på att det namn Hela Världen Svenska Kyrkan Internationellt arbete , skapat av reklambyrån Happy, är för långt och svår att hantera.
Den internationellt engagerade prästen Anders Göranzon i Kalmar kommenterar det senaste namnbytet på sin blogg Moruti. Han är kritisk till vad han upplever som brist på intern information.
En annan präst som bloggandes kommenterat nyheten om namnbytet är Karin Långström Vinge i Skara. Hon är också ledamot av Kyrkomötet. Hon skriver:
I Svenska Kyrkans Tidning uttalar sig en tredje präst. Det är Kjell Knutas från Skultorps församling. Han säger att församlingarna arbetat hårt för att marknadsföra Hela Världen, som efter några år blivit inarbetat. Knutas har nog blivit kontaktad av Svenska Kyrkans Tidning eftersom han var en av dem som snabbast kommenterade på Facebook. De andra kommentarerna på Facebook kommer från - vad det verkar - luttrade aktiva medlemmar. Det är inte precis vågen som de som hittat notisen på Facebook gör inför nyordningen.Här i Skövde, där vi försökt säga det långa "Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete" i lojal anda, har jag ändå märkt att fotfolket börjat säga: "Men kollekten går la till koprojektet?" Församlingsbor runt om i riket börjar redan protestera. Jag tror att ackt allajans blir en flopp. Vi kommer att fokusera på vad vi faktiskt vill göra.
Namnbyten är bland de roligaste informatörer kan få ägna sig åt. Det är till största del ett lustfyllt, kreativt arbete att få ta fram nya fräscha logotyper och det är ett arbete som ger synliga resultat när man får rulla ut en grafisk profil som sätter spår i nya brevpapper, skyltar och webbsidor. Så det gäller att verkligen göra jobbet utifrån ett behov. Annars har knappast nöjet förenats med nytta.
"Ackt Allajans" skriver Karin Långström Vinge och belyser med det utmaningen som ligger i att blanda flera språk innan orden eventuellt blivit assimilerade inlån. För att ta det från den mer lättsamma sida - som Karin Långström Vinge inspirerar till - så ser namnet skrivet så ut som namnet på biskopen i stiftet längst söderut.
Allvarligt talat ligger det något trösterikt att det lokalt församlingsförankrade internationella arbetet med insamlingar till bistånd inte avgörs av namnfrågor, utan av mötet människor emellan och de inblandades personliga engagemang. Och genom att kommunikationerna blir alltmer gränslösa till allt lägre kostnader så har alltfler församlingar direkta kontakter med människor i andra delar av världen. Kyrkostyrelsens kansli finns i en hierarkisk organisation som var en nödvändighet i gårdagen och vars legitimitet imorgon kommer att behöva förvärvas.
Om någon skulle fråga mig - vilket inte är aktuellt - då skulle jag lite vagt surra om att det kanske möjligtvis skulle kunna funka med att lyfta fram församlingsnamnet, få fler att säga att det är "vi i församlingen som samlar in pengar till en ko, typ". Och vad sägs om att använda ett kors som logga? Det är ju lite tydligt och kristet på något vis.
Om någon skulle fråga mig - vilket inte är aktuellt - då skulle jag lite vagt surra om att det kanske möjligtvis skulle kunna funka med att lyfta fram församlingsnamnet, få fler att säga att det är "vi i församlingen som samlar in pengar till en ko, typ". Och vad sägs om att använda ett kors som logga? Det är ju lite tydligt och kristet på något vis.
Men vad tycker du? Skriv en kommentar. Du får stå oemotsagd. I alla fall vad mig anbelangar.
Vad står i kyrkliga medier om saken idag? Tidningen Dagen har en artikel som mestadels bygger på Svenska Kyrkans Tidnings artikel. Jag hittar en kortare grej i en annan av Svenska Kyrkans tidningar, Budbäraren.
Bloggposten uppdaterad torsdag 17 februari 2011: Anders Göranzon gör ett andra inlägg om internationella nämndens beslut om ett namnbyte. Carina Etander Rimborg ger sin syn på saken.
Många har kommenterat artikeln i Svenska Kyrkans Tidning om namnbytet. Nu är kommentarsfunktionen inte den mest tillgängliga. Jag väljer att ur den långa tråden klippa ut ett utförligt svar från en av informatörerna i kyrkostyrelsens kansli. Ulrika Lagerlöf skriver:
Jag ser att det dykt upp en hel del frågor här i kommentarerna, och jag tänkte försöka svara på dem.
Jan Elmqvist: I tal och skrift har vi sedan 1 januari 2010 använt oss av uttrycket ACT-alliansen. Det är en försvenskning av ACT Alliance, och det är troligt att vi även i fortsättningen kommer att säga och skriva ACT-alliansen på svenska. När det gäller logotypen för ACT så finns det ingen svensk. Alla organisationer fick välja mellan en engelsk, en spansk och en fransk logotyp. De ser dock likadana ut, men ”alliance” blir lite olika på de olika språken. Svenska kyrkan valde den engelska logotypen. Matts Martinsson och GSn: Varken medlemspengar eller kollektpengar ska betala för detta. Den förändring av benämning för den internationella verksamheten som nämnden nu har beslutat om kostar nämligen ingenting. Vid varumärkesförändringar är det framtagningen av nya logotyper som kostar. Enligt förslaget använder vi Svenska kyrkans och ACT-alliansens redan befintliga logotyper. kb: Nej, missionsarbetet kommer inte att ligga under ACT-alliansen. ACT-alliansen är ett samarbete för katastrofinsatser, utvecklings- och påverkansarbete. Svenska kyrkans engagemang i dessa frågor samordnas därför under ACT-alliansen. Men Svenska kyrkans internationella arbete är ju större än så. Svenska kyrkans uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus i ord och handling. Det är ett uppdrag som vi delar tillsammans med våra systerkyrkor världen över. Och det är ett uppdrag som inte förändras, vare sig vi benämner det Svenska kyrkans mission, Hela världen eller Svenska kyrkan. Stöd till kyrkor, teologiska utbildningar, fortbildning för präster med mer fortsätter därför precis som innan, och det gör vi som Svenska kyrkan. Att vi ändå väljer att benämna oss som Svenska kyrkan med tillägget ACT-alliansen är för att vi vill vara konsekventa och visa att vi är medlemmar i ACT-alliansen. Svenska kyrkan är vårt namn – det är vi som arbetar, vi som har relationer med systerkyrkor runt om i världen. ACT-alliansen är en allians vi tillhör – något som vi delar med hundratals andra kyrkor och kristna organisationer som arbetar med bistånd. Morse: Genom ACT är vi medlemmar i en av världens största biståndsallianser. Lutherhjälpen gick med i katastrofalliansen ACT International redan 1995 och Svenska kyrkan har varit med i formandet av den nya ACT-alliansen. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är ACT-alliansen som är vårt namn. Vi är Svenska kyrkan. Kort och gott. Sedan väljer vi dessutom att berätta att vi är medlemmar i ACT-alliansen. Hela världen och Internationellt arbete är ett sätt att berätta om vilken del av Svenska kyrkan som vi menar. Men det är ju vi som kyrka som gör det här, i och med förändringen så blir det ännu tydligare att det internationella engagemanget är en naturlig del av Svenska kyrkan, ingenting vid sidan av. Per: Du undrar om materialet som skickats ut inför fasteaktionen. Det är på intet sätt inaktuellt. Under fastekampanjen 2011 kan vi fortfarande prata om Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete. Det är först när kyrkostyrelsen har fattat beslut om utformningen av logotypen som vi ska börja tänka på en övergång till den nya benämningen. Det är så beslutsprocesserna ser ut, och även om det kan kännas konstigt att veta om att benämningen ska ändras så får vi kämpa på så gott det går! Men även på materialet som det står Hela världen på så är det ju Svenska kyrkan är avsändaren. Det nya beslutet innebär att vi framöver ska bli en ännu tydligare del av Svenska kyrkans namn och verksamhet. Men det finns ingen anledning att slänga material där benämningen Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete används. Det får bli en successiv övergång. Nytt material produceras som vanligt i samband med kommande kampanjer. Vad gäller kostnaderna för administration så ligger de fortfarande på 3 %, vilket är väldigt lågt jämför med de flesta andra organisationer.
Läs alla de kommentarer hon besvarar och några till under den här artikeln på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats.
Anders Göranzon har skrivit ett blogginlägg till om detta med namn på Svenska Kyrkans internationella arbete och internationella kollekter och andra insamlingar. Hans fru och han har skickat en debattartikel till Svenska Kyrkans Tidning.
Angela Boëthius är en av ledamöterna i kyrkomötets internationella nämnd. På Poskvalbloggen skriver hon om nämnändringen:
Bloggposten uppdaterad torsdag 17 februari 2011: Anders Göranzon gör ett andra inlägg om internationella nämndens beslut om ett namnbyte. Carina Etander Rimborg ger sin syn på saken.
Många har kommenterat artikeln i Svenska Kyrkans Tidning om namnbytet. Nu är kommentarsfunktionen inte den mest tillgängliga. Jag väljer att ur den långa tråden klippa ut ett utförligt svar från en av informatörerna i kyrkostyrelsens kansli. Ulrika Lagerlöf skriver:
Jag ser att det dykt upp en hel del frågor här i kommentarerna, och jag tänkte försöka svara på dem.
Jan Elmqvist: I tal och skrift har vi sedan 1 januari 2010 använt oss av uttrycket ACT-alliansen. Det är en försvenskning av ACT Alliance, och det är troligt att vi även i fortsättningen kommer att säga och skriva ACT-alliansen på svenska. När det gäller logotypen för ACT så finns det ingen svensk. Alla organisationer fick välja mellan en engelsk, en spansk och en fransk logotyp. De ser dock likadana ut, men ”alliance” blir lite olika på de olika språken. Svenska kyrkan valde den engelska logotypen. Matts Martinsson och GSn: Varken medlemspengar eller kollektpengar ska betala för detta. Den förändring av benämning för den internationella verksamheten som nämnden nu har beslutat om kostar nämligen ingenting. Vid varumärkesförändringar är det framtagningen av nya logotyper som kostar. Enligt förslaget använder vi Svenska kyrkans och ACT-alliansens redan befintliga logotyper. kb: Nej, missionsarbetet kommer inte att ligga under ACT-alliansen. ACT-alliansen är ett samarbete för katastrofinsatser, utvecklings- och påverkansarbete. Svenska kyrkans engagemang i dessa frågor samordnas därför under ACT-alliansen. Men Svenska kyrkans internationella arbete är ju större än så. Svenska kyrkans uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus i ord och handling. Det är ett uppdrag som vi delar tillsammans med våra systerkyrkor världen över. Och det är ett uppdrag som inte förändras, vare sig vi benämner det Svenska kyrkans mission, Hela världen eller Svenska kyrkan. Stöd till kyrkor, teologiska utbildningar, fortbildning för präster med mer fortsätter därför precis som innan, och det gör vi som Svenska kyrkan. Att vi ändå väljer att benämna oss som Svenska kyrkan med tillägget ACT-alliansen är för att vi vill vara konsekventa och visa att vi är medlemmar i ACT-alliansen. Svenska kyrkan är vårt namn – det är vi som arbetar, vi som har relationer med systerkyrkor runt om i världen. ACT-alliansen är en allians vi tillhör – något som vi delar med hundratals andra kyrkor och kristna organisationer som arbetar med bistånd. Morse: Genom ACT är vi medlemmar i en av världens största biståndsallianser. Lutherhjälpen gick med i katastrofalliansen ACT International redan 1995 och Svenska kyrkan har varit med i formandet av den nya ACT-alliansen. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är ACT-alliansen som är vårt namn. Vi är Svenska kyrkan. Kort och gott. Sedan väljer vi dessutom att berätta att vi är medlemmar i ACT-alliansen. Hela världen och Internationellt arbete är ett sätt att berätta om vilken del av Svenska kyrkan som vi menar. Men det är ju vi som kyrka som gör det här, i och med förändringen så blir det ännu tydligare att det internationella engagemanget är en naturlig del av Svenska kyrkan, ingenting vid sidan av. Per: Du undrar om materialet som skickats ut inför fasteaktionen. Det är på intet sätt inaktuellt. Under fastekampanjen 2011 kan vi fortfarande prata om Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete. Det är först när kyrkostyrelsen har fattat beslut om utformningen av logotypen som vi ska börja tänka på en övergång till den nya benämningen. Det är så beslutsprocesserna ser ut, och även om det kan kännas konstigt att veta om att benämningen ska ändras så får vi kämpa på så gott det går! Men även på materialet som det står Hela världen på så är det ju Svenska kyrkan är avsändaren. Det nya beslutet innebär att vi framöver ska bli en ännu tydligare del av Svenska kyrkans namn och verksamhet. Men det finns ingen anledning att slänga material där benämningen Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete används. Det får bli en successiv övergång. Nytt material produceras som vanligt i samband med kommande kampanjer. Vad gäller kostnaderna för administration så ligger de fortfarande på 3 %, vilket är väldigt lågt jämför med de flesta andra organisationer.
Läs alla de kommentarer hon besvarar och några till under den här artikeln på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats.
Anders Göranzon har skrivit ett blogginlägg till om detta med namn på Svenska Kyrkans internationella arbete och internationella kollekter och andra insamlingar. Hans fru och han har skickat en debattartikel till Svenska Kyrkans Tidning.
Angela Boëthius är en av ledamöterna i kyrkomötets internationella nämnd. På Poskvalbloggen skriver hon om nämnändringen:
I förra veckan ställdes vi i Internationella nämnden inför ett nytt beslut angående namnfrågan. Vi visste sedan novembersammanträdet att vi skulle behöva ta förnyad ställning. Och vi hade nog hört, men tidigare förträngt, att ingåendet i Act (Action by churches together) Alliance skulle kräva någon slags tribut ifråga om namnet.
Jag är helt för att vi ingår i Act Alliance. Det är en fantastisk möjlighet för Svenska kyrkan att vara en del i det globala nätverk som arbetar med att förebygga kriser och katastrofer. Och som finns på plats för återuppbyggnad genom alla sina lokala organisationer, när katastrofen är ett faktum. Som vet hur man gör, och har alla kontakterna. Detta är något att vara mycket stolt och tacksam över. Och att vilja marknadsföra!
Men jag har varit – och är - ytterst tveksam till ytterligare ett namnbyte. Och det av flera skäl. Svenska kyrkans internationella arbete är ju så mycket mer än Act Alliance. Det finns – och bör finnas - mycket som sker inom Svenska kyrkan som inte alls har med Act Alliance att göra. Hur tydliggör vi detta?
Uppdatering torsdag 24 februari Kristina Göranzon och Anders Göranzon skriver tillsammans en debattartikel i Svenska Kyrkans Tidning med invändningar i flera punkter mot internationella nämndens namnändringsbeslut. De avslutar med det konkreta förslaget att helt enkelt använda namnet Svenska Kyrkans Internationella arbete för insamlingarna i Sverige.
Prästen och det internationella ombudet Daniel Sjöö använder rätt starka ord i sitt debattinlägg i samma tidning: katastrof och fatalt missgrepp. Han gör en koppling mellan namnändringen och den debatt om Svenska kyrkans läge och teologi som dragits igång av den avgående biskopen Lennart Koskinen.
Kyrkans Tidning ägnar ytterligare ett uppslag åt namnfrågan. Men jag hittar inte intervjun med Anna Alsterlund och Ola Marklund i Piteå på tidningen webbplats. Men den kanske publiceras under dagen. Jag hittar inte heller intervjun med internationella nämndens ordförande Anders Åkerlund. Såsom tidningen återger hans svar blir intrycket att Anders Åkerlund inte kommer ihåg argumentationen för avvecklingen av Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission. Och det tycks som han försvarar ett beslut som han mest känt sig tvingad till på grund av yttre omständigheter. Kyrkans Tidning låter också Henrik Sjödin komma till tals. Han forskar om varumärken på Handelshögskolan i Stockholm. Sjödins slutsats i namnfrågan ligger nära den som paret Göranzon hamnar i.
Det finns många kommentarer om namnbekymret att läsa på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats. Du hittar dem under artiklarna på sajten och de senaste syns i vänsterspalten.
Uppdatering måndag 28 februari: Lars B Stenström är präst och kyrkoherde i Olaus Petri församling i Örebro. Han har varit adjunkt till en tidigare ärkebiskop och var under flera år chefredaktör för Svenska Kyrkans Tidning. Så han har egen erfarenhet från arbetet i kyrkans topp. Ändå eller är det just därför som han har många invändningar mot ett namnbyte och på det sätt som det nya namnet på Svenska Kyrkans internationella arbete presenterats. Han skriver på sin blogg Stillsam:
Läs även andra bloggares åsikter om varumärke, branding, internationellt, svenska kyrkan, kyrkan
Prästen och det internationella ombudet Daniel Sjöö använder rätt starka ord i sitt debattinlägg i samma tidning: katastrof och fatalt missgrepp. Han gör en koppling mellan namnändringen och den debatt om Svenska kyrkans läge och teologi som dragits igång av den avgående biskopen Lennart Koskinen.
Kyrkans Tidning ägnar ytterligare ett uppslag åt namnfrågan. Men jag hittar inte intervjun med Anna Alsterlund och Ola Marklund i Piteå på tidningen webbplats. Men den kanske publiceras under dagen. Jag hittar inte heller intervjun med internationella nämndens ordförande Anders Åkerlund. Såsom tidningen återger hans svar blir intrycket att Anders Åkerlund inte kommer ihåg argumentationen för avvecklingen av Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission. Och det tycks som han försvarar ett beslut som han mest känt sig tvingad till på grund av yttre omständigheter. Kyrkans Tidning låter också Henrik Sjödin komma till tals. Han forskar om varumärken på Handelshögskolan i Stockholm. Sjödins slutsats i namnfrågan ligger nära den som paret Göranzon hamnar i.
Det finns många kommentarer om namnbekymret att läsa på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats. Du hittar dem under artiklarna på sajten och de senaste syns i vänsterspalten.
Uppdatering måndag 28 februari: Lars B Stenström är präst och kyrkoherde i Olaus Petri församling i Örebro. Han har varit adjunkt till en tidigare ärkebiskop och var under flera år chefredaktör för Svenska Kyrkans Tidning. Så han har egen erfarenhet från arbetet i kyrkans topp. Ändå eller är det just därför som han har många invändningar mot ett namnbyte och på det sätt som det nya namnet på Svenska Kyrkans internationella arbete presenterats. Han skriver på sin blogg Stillsam:
Samverka med ACT Alliance internationellt kan man göra utan att byta namn - så det samarbetet kan rulla ändå. Det ifrågasätter jag inte. Men man kan, ironiskt nog, märka att Lutheran World Relief finns med bland organisationerna i ACT, dvs Internationella Lutherhjäpen.
Läs även andra bloggares åsikter om varumärke, branding, internationellt, svenska kyrkan, kyrkan
14 februari 2011
Prästen Kjell Wiklund skriver öppet brev till Svenska Kyrkans fjorton biskopar
Den här bloggposten är ett enda citat:
Vi ska vara en hundnos i världen
Öppet brev till svenska kyrkans biskopar.
Sverige är ett gott land att få leva i. Vi är skonade från krig. Folkhemmet kunde byggas i lugn och ro. Lycksalighetens ö blev vår arvedel i världen.
Nu ser vi sprickor i vår fasad. Det som anats syns allt tydligare. Fattigdomen återvänder. Och barn, för många barn, ingår i nyfattigdomens statistik. Rädda Barnen, brukar vi betona. Låt oss ändra betoningen: Rädda barnen! Och bakom de fattiga barnen finns alltid fattiga vuxna.
Vi lever i ett sprucket land. Förvisso i relativ mening: Fattigdom i Sverige är annat än fattigdom i Niger. Men i vårt välfärdsland är det nu illa nog. Hur tänker vi nu? Vad gör vi? Här och internationellt? Ärkebiskop Anders Wejryds initiativ till en konferens kring barnen i världen bådar gott. Mer finns att göra.
Vi ser alltmer av folkhemmets sprickbildningar. Författaren Birger Norman svarar på frågan ”Vad är bön?” ”Att vara en hundnos i världen”.
Kyrkan, dess medlemmar, dess medarbetare, ska vara hundnosar, nära marken.
Där det är svårt att vara, där ska kyrkan vara. Inte bara med sin bön. Också med sin handling. Med den lidelse för den utsatta människans värdighet, som Jesus visat oss. Om de utsatta, de små, barnen, säger ju Jesus: ”… deras änglar i himlen ser alltid min himmelske faders ansikte”(Matt. 18:10).
Att höja sin röst och att forma sin protest mot växande klyftor i samhället är en politisk handling. Dock inte partipolitisk. Inför omsorgen om den sköra människan finns ingen anledning att oroas för kritik, från det ena eller andra hållet. ”Hjälp oss att ej kallt se och tåla allt, men när det blir brott att tiga, kom att våra läppar viga och gör rösten varm av din kärleks harm” sjunger vi i Emil Liedgrens psalm (294:4).
Detta brev till Er skrivs av en gammal emerituspräst, nu volontär inom socialt arbete. Vi är många, som litar till stödet från vår kyrkas ledning. Vi vet att Ni, våra biskopar, är väl medvetna om situationen i vårt samhälle. Vi räknar med Ert engagemang i samhällets utkanter. Vår kyrka är ju en kyrka för andra.
Vi hör ibland att biskopar numera inte har någon makt.
Även om makten att agera inom det regelverk, som avser den interna kyrkliga organisationen, är annorlunda idag, finns alltid en annan makt tillgånglig.
Makten över det egna ordet kan ingen begränsa. Makten att utöva ledarskap via övertygelse, värderingar och inspiration kan alltid utövas.
År 1993 skrev biskopsmötet ”Ett brev om rika och fattiga”. Jag tror att ett biskopsbrev, skrivet i dagens samhälle, skulle ha en stor betydelse. som belysning av en brännande utmaning, som ett stöd för alla dem som lever under bräckliga villkor och som en bekräftande uppmuntran till alla dem tagit uppgiften att vara hundnosar, inom kyrkan likaväl som i samhället i stort.
Med hälsningar och tillönskan om Guds välsignelse över Er och Ert ledaruppdrag!
Nyköping 7 februari 2011
Kjell Wiklund
fd stiftsprost
frivilligarbetare, hundnos
Publicerat i tidningen Folket och säkert skickat även till Svenska Kyrkans Tidning och andra tidningar. Finner jag att fler publicerat, så kommer bloggposten att uppdateras.
Uppdatering: måndag 11:38 publicerar Svenska Kyrkans Tidning en artikel om Kjell Wiklunds öppna brev till Svenska Kyrkans biskopar.
Läs biskoparnas brev om fattiga och rika från 1993 (det är 18 år sedan det). Några av biskoparna refererar till biskopsbrevet i en debattartikel i Dagens Nyheter 13 juni 2000.
Läs även andra bloggares åsikter om
Vi ska vara en hundnos i världen
Öppet brev till svenska kyrkans biskopar.
Sverige är ett gott land att få leva i. Vi är skonade från krig. Folkhemmet kunde byggas i lugn och ro. Lycksalighetens ö blev vår arvedel i världen.
Nu ser vi sprickor i vår fasad. Det som anats syns allt tydligare. Fattigdomen återvänder. Och barn, för många barn, ingår i nyfattigdomens statistik. Rädda Barnen, brukar vi betona. Låt oss ändra betoningen: Rädda barnen! Och bakom de fattiga barnen finns alltid fattiga vuxna.
Vi lever i ett sprucket land. Förvisso i relativ mening: Fattigdom i Sverige är annat än fattigdom i Niger. Men i vårt välfärdsland är det nu illa nog. Hur tänker vi nu? Vad gör vi? Här och internationellt? Ärkebiskop Anders Wejryds initiativ till en konferens kring barnen i världen bådar gott. Mer finns att göra.
Vi ser alltmer av folkhemmets sprickbildningar. Författaren Birger Norman svarar på frågan ”Vad är bön?” ”Att vara en hundnos i världen”.
Kyrkan, dess medlemmar, dess medarbetare, ska vara hundnosar, nära marken.
Där det är svårt att vara, där ska kyrkan vara. Inte bara med sin bön. Också med sin handling. Med den lidelse för den utsatta människans värdighet, som Jesus visat oss. Om de utsatta, de små, barnen, säger ju Jesus: ”… deras änglar i himlen ser alltid min himmelske faders ansikte”(Matt. 18:10).
Att höja sin röst och att forma sin protest mot växande klyftor i samhället är en politisk handling. Dock inte partipolitisk. Inför omsorgen om den sköra människan finns ingen anledning att oroas för kritik, från det ena eller andra hållet. ”Hjälp oss att ej kallt se och tåla allt, men när det blir brott att tiga, kom att våra läppar viga och gör rösten varm av din kärleks harm” sjunger vi i Emil Liedgrens psalm (294:4).
Detta brev till Er skrivs av en gammal emerituspräst, nu volontär inom socialt arbete. Vi är många, som litar till stödet från vår kyrkas ledning. Vi vet att Ni, våra biskopar, är väl medvetna om situationen i vårt samhälle. Vi räknar med Ert engagemang i samhällets utkanter. Vår kyrka är ju en kyrka för andra.
Vi hör ibland att biskopar numera inte har någon makt.
Även om makten att agera inom det regelverk, som avser den interna kyrkliga organisationen, är annorlunda idag, finns alltid en annan makt tillgånglig.
Makten över det egna ordet kan ingen begränsa. Makten att utöva ledarskap via övertygelse, värderingar och inspiration kan alltid utövas.
År 1993 skrev biskopsmötet ”Ett brev om rika och fattiga”. Jag tror att ett biskopsbrev, skrivet i dagens samhälle, skulle ha en stor betydelse. som belysning av en brännande utmaning, som ett stöd för alla dem som lever under bräckliga villkor och som en bekräftande uppmuntran till alla dem tagit uppgiften att vara hundnosar, inom kyrkan likaväl som i samhället i stort.
Med hälsningar och tillönskan om Guds välsignelse över Er och Ert ledaruppdrag!
Nyköping 7 februari 2011
Kjell Wiklund
fd stiftsprost
frivilligarbetare, hundnos
Sveriges Radio P4 Södermanland har intervjuat Kjell Wiklund om brevet till biskoparna.
Publicerat i tidningen Folket och säkert skickat även till Svenska Kyrkans Tidning och andra tidningar. Finner jag att fler publicerat, så kommer bloggposten att uppdateras.
Uppdatering: måndag 11:38 publicerar Svenska Kyrkans Tidning en artikel om Kjell Wiklunds öppna brev till Svenska Kyrkans biskopar.
Läs biskoparnas brev om fattiga och rika från 1993 (det är 18 år sedan det). Några av biskoparna refererar till biskopsbrevet i en debattartikel i Dagens Nyheter 13 juni 2000.
Läs även andra bloggares åsikter om
11 februari 2011
4 av 10 svenska företag har helt eller delvis klippt bort fast telefoni
De senaste svaren från den företagarpanel som Tele2 ställer frågor till visar att telekomkostnaderna under 2010 ökade för nästan vartannat företag.
Jag var själv en av dem som svarat. Som soloföretagare har jag begränsade kostnader för telefoni och internet. Mina driftkostnader ökade inte, trots att jag både ringde mer och använde nätet mer. Inköp av en ny mobil höjde de totala kostnaderna. Just smarta telefoner är en orsak till kostnadsökningen i flera företag.
Panelen svarar att man i vartannat företag under 2011 ökat sin data- och telekombudget. En följd av 2010 års ökade användning av smartphones och surf i mobilen är nu att säkerhet i mobilen blivit branschens viktigaste utmaning, lyder Tele2:s egen slutsats. Ytterligare utmaningar blir att få användarna att ta till sig den nya tekniken och på samma gång bli mer kostnadsmedvetna.
Redan idag har nästan fyra av tio helt eller delvis ersatt den fasta telefonin med endast mobil, och sju av tio arbetsplatser har mobilt bredband tillgängligt. Det visar svaren från företagspanelen.
Redan idag har nästan fyra av tio helt eller delvis ersatt den fasta telefonin med endast mobil, och sju av tio arbetsplatser har mobilt bredband tillgängligt. Det visar svaren från företagspanelen.
10 februari 2011
Uppsatser om sociala medier
Uppsatser.se är en tjänst som jag har stor nytta av i min omvärldsbevakning. Den här veckan hittar jag bland en hel del annat smått och gott fyra kandidatuppsatser om Facebook och andra sociala medier.
Sociala medier i lokal politik : En undersökning om hur sociala medier uppfattas och används inom den lokala politiken i Uppsala
Facebooka på arbetstid? : Upplevelsen av Facebook i privatlivet och arbetslivet
Sociala medier i lokal politik : En undersökning om hur sociala medier uppfattas och används inom den lokala politiken i Uppsala
Facebooka på arbetstid? : Upplevelsen av Facebook i privatlivet och arbetslivet
Facebook har blivit ett av de mest populära redskapen för socialt nätverkande och kommunikation. År 2010 hade Facebook över 500 miljoner anhängare. Syftet med studien var att undersöka användandet av Facebook i privatlivet men även i relation till arbetslivet. En kvalitativ studie genomfördes via tillgänglighetsurval, det var naturligt i denna studie att finna respondenterna via Facebook. Intervjuerna var halvstrukturerade. Intervjuguiden var uppdelad utifrån olika ämnesområden: användandet av Facebook, Integritet, Sociala faktorer och Arbetsplatsen. Medverkande var 13 personer, varav fyra män som använde Facebook i arbetslivet. Resultatet visade att Facebook var ett populärt kommunikativt verktyg för att hålla kontakten med vänner, familj och kollegor och ett sätt att ta pauser i arbetet. Resultatet påvisade även oro kring hur respondenterna upplevde att de uppfattades av kollegor och chefer. Studien bidrar till ökad kunskap om hur Facebook påverkar anställda. Studien var ett bekvämlig-hetsurval.
Det första jag gör när jag vaknar är att logga in på Facebook : En studie om hur användare av de sociala nätverken upplever den användargenererade produktionen
Vi blir som en liten ambassadör i Facebooklandet: En uppsats om Sveriges Radios närvaro på Facebook
Läs även andra bloggares åsikter om uppsatser, facebook, sociala medier, sveriges radio
Det första jag gör när jag vaknar är att logga in på Facebook : En studie om hur användare av de sociala nätverken upplever den användargenererade produktionen
Vi blir som en liten ambassadör i Facebooklandet: En uppsats om Sveriges Radios närvaro på Facebook
Läs även andra bloggares åsikter om uppsatser, facebook, sociala medier, sveriges radio
Inte vilken söndag som helst
Nu på söndag 13 februari firas sjätte söndagen efter Trettondagen i Svenska Kyrkans församlingar. Och i flera andra kyrkor. Det är en ovanlig söndag som oftast inte får plats i kyrkoåret. Men när påsken infaller så sent som i år, då behövs den här söndagen.
24 april är det Påskdag (med en himla uppståndelse) i år. Bara en dag senare kan påskdagen infalla. Och det är ovanligt. 1943 hände det senast att påsken firades 25 april.
Söndagens tema är Gud verkar nu. Passa på att gå till kyrkan och vara med, för tillfället återkommer inte förrän 2038 nästa gång.
Jag läser i allkristna tidningen Dagen att församlingarna i Växjö stift uppmärksammar 6:e söndagen efter Trettondagen tillsammans med extra annonsering i de lokala tidningarna. Och de lyfter söndagen på den gemensamma stiftswebben också.
Påsktiden följer månen och solen: Första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen.
Det var elva år sedan den här söndagen firades. Och först nu är det alltså dags igen.
Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, gudstjänst, kalendern, almanackan, växjö
24 april är det Påskdag (med en himla uppståndelse) i år. Bara en dag senare kan påskdagen infalla. Och det är ovanligt. 1943 hände det senast att påsken firades 25 april.
Söndagens tema är Gud verkar nu. Passa på att gå till kyrkan och vara med, för tillfället återkommer inte förrän 2038 nästa gång.
Påsktiden följer månen och solen: Första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen.
Det var elva år sedan den här söndagen firades. Och först nu är det alltså dags igen.
Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, gudstjänst, kalendern, almanackan, växjö
09 februari 2011
Video med åtta hitta bra innehåll i sociala medier
Se den här videon. 10 minuter och 52 sekunder väl använda och du får tips om hur du hittar bra innehåll i de vanligaste sociala medierna. Och det ryms bra förslag om hur du delar med dig till andra av det du letar upp.
Läs om det som videon handlar om här.
Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, omvärldsbevakning
Läs om det som videon handlar om här.
Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, omvärldsbevakning
03 februari 2011
Angeläget samtal om kyrka och nät
För en tid sedan anslöt jag mig till en Facebookgrupp som handlar om Internet och Svenska Kyrkan. Vi är väl ett 30-tal människor med det gemensamt att vi är aktiva medlemmar i Svenska Kyrkan och bryr oss om hur nätet brukas och hur det står till med kristnas och kyrkans närvaro på nätet.
Idag hade gruppen ett första möte offline. Vi sågs på Le Café i nya Waterfront Buildning intill Stockholm Central. Alla gruppmedlemmar kunde inte sluta upp vid det första mötet. Gör inte så mycket, det blir fler tillfällen.
Vi som var samlade hade en en hyfsat välfylld dag dagordning som betades av på tre timmar. Vi berättade för varandra hur vi ser på nätet i Svenska Kyrkans kontext. För som min vän Niclas Strandh brukar säga: context is king. Så talade vi vidare om var vi i första hand ser behov av förändring och förnyelse inom Svenska Kyrkan i synen på och bruket av nätet.
Själv är jag glad i analogier som hjälper mig själv att förstå och tolka begrepp och och företeelser. Och jag behöver analogier, liknelser när jag ska förklara för människor. Mötet idag hjälpte mig att komma ihåg hur värdefullt det är att förstå nätet ur mer än en aspekt: Internet kan både liknas vid en plats och en väg.
Tor Nørretranders bok Platsen som inte finns, Bokförlaget DN 1998 har mer än titeln gemensamt med det samtal vi hade idag. Nørretranders påminner om vikten av att inte hasta till handling, utan åtminstone för ett par ögonblick stanna i varför-frågan. Jag tycker vi gjorde det idag.
Att förstå nätet som en plats betyder att de som begripit platsens betydelse före den digitala eran också ger besked från sin tid till vår om vad som är av vikt, vad det är avgörande att vara uppmärksam på. Ett nyckelord är närvaro. Platsen gör mötet möjligt. Mötet ger mening.
Svenska Kyrkan lägger i sin konstitution stor vikt vid territoriet. Församlingen i Svenska Kyrkan är som regel, med få undantag, ett område. Ändå är skolkyrkan, sjukhuskyrkan, kyrkan på universitetet och kyrkan på fängelset begrepp. Platsen är inte bara socknen eller stadsdelen. Platsen är också institutionen, anstalten.
Nätet som en väg, som en kanal ger ett annat perspektiv. Det är nätet som överbryggar avstånd. Budskap kan överföras mellan människor. Vägarna förenar. Jourhavande Präst finns för att Svenska Kyrkan tar ett ansvar. Telefonen ger tillgänglighet. Tekniken tjänar sitt syfte.
Svenska Kyrkans har en struktur som mer är anpassad för att dra mesta nytta av äldre kommunikationsmedel. Digital kommunikation har hittills i mycket begränsad utsträckning förändrat den kyrkliga strukturen. Vi som vill förändring får förhålla oss till terrängen. Även om vi hoppas på en karta som håller på att ritas om.
Vår strategi får bli att agera i flera riktningar och på flera arenor. Antagligen behöver vi komma i dialog med dem som har de bästa positionerna i den nuvarande alltför hierarkiska Svenska Kyrkan. Även om vi tror att nya medier gynnar en församlingar med jämlikar, så kommer vi att behöva vinna kyrkoherdar för en mycket större öppenhet mot nya sätt att kommunicera än vad som är typiskt inom Svenska Kyrkan i allmänhet. Av samma skäl kan vi inte kortsiktigt förbigå biskopar eller de kyrkliga styrelsernas tunga namn. Även om ett nytt mediebruk bäst förenas med visionen av en annan slags kyrka.
Måtte vi inte göra dem besvikna som gör pionjärinsatser som nyskapande kommunikatörer i sina församlingar, för Svenska Kyrkan utan varken position, mandat eller makt. Jag fick med mig nya berättelser om nytt slags mediebruk idag. Och visst var det så att jag bidrog med ett par av mina i utbyte?
Vi talade om att det som hämmar ett öppet bruk av de nya medierna. Om det som behöver tvättas bort. Det finns en okunskap som ger en oförståelse, kanske till och med en rädsla. Det finns en hel del förutfattade meningar om att nya medier framför allt är tidstjuvar och ger nya tillfällen till flykt från det egentliga. Vad vi kan erbjuda människor som inte accepterar de nya medier är "tvål & vatten". Tvätta bort stämplarna får de göra själva. De som vill.
Facebookgruppen heter Svenska Kyrkan & Internet. Ta vägen till platsen.
Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, nya medier, svenska kyrkan
Idag hade gruppen ett första möte offline. Vi sågs på Le Café i nya Waterfront Buildning intill Stockholm Central. Alla gruppmedlemmar kunde inte sluta upp vid det första mötet. Gör inte så mycket, det blir fler tillfällen.
Vi som var samlade hade en en hyfsat välfylld dag dagordning som betades av på tre timmar. Vi berättade för varandra hur vi ser på nätet i Svenska Kyrkans kontext. För som min vän Niclas Strandh brukar säga: context is king. Så talade vi vidare om var vi i första hand ser behov av förändring och förnyelse inom Svenska Kyrkan i synen på och bruket av nätet.
Tor Nørretranders bok Platsen som inte finns, Bokförlaget DN 1998 har mer än titeln gemensamt med det samtal vi hade idag. Nørretranders påminner om vikten av att inte hasta till handling, utan åtminstone för ett par ögonblick stanna i varför-frågan. Jag tycker vi gjorde det idag.
Att förstå nätet som en plats betyder att de som begripit platsens betydelse före den digitala eran också ger besked från sin tid till vår om vad som är av vikt, vad det är avgörande att vara uppmärksam på. Ett nyckelord är närvaro. Platsen gör mötet möjligt. Mötet ger mening.
Svenska Kyrkan lägger i sin konstitution stor vikt vid territoriet. Församlingen i Svenska Kyrkan är som regel, med få undantag, ett område. Ändå är skolkyrkan, sjukhuskyrkan, kyrkan på universitetet och kyrkan på fängelset begrepp. Platsen är inte bara socknen eller stadsdelen. Platsen är också institutionen, anstalten.
Nätet som en väg, som en kanal ger ett annat perspektiv. Det är nätet som överbryggar avstånd. Budskap kan överföras mellan människor. Vägarna förenar. Jourhavande Präst finns för att Svenska Kyrkan tar ett ansvar. Telefonen ger tillgänglighet. Tekniken tjänar sitt syfte.
Svenska Kyrkans har en struktur som mer är anpassad för att dra mesta nytta av äldre kommunikationsmedel. Digital kommunikation har hittills i mycket begränsad utsträckning förändrat den kyrkliga strukturen. Vi som vill förändring får förhålla oss till terrängen. Även om vi hoppas på en karta som håller på att ritas om.
Vår strategi får bli att agera i flera riktningar och på flera arenor. Antagligen behöver vi komma i dialog med dem som har de bästa positionerna i den nuvarande alltför hierarkiska Svenska Kyrkan. Även om vi tror att nya medier gynnar en församlingar med jämlikar, så kommer vi att behöva vinna kyrkoherdar för en mycket större öppenhet mot nya sätt att kommunicera än vad som är typiskt inom Svenska Kyrkan i allmänhet. Av samma skäl kan vi inte kortsiktigt förbigå biskopar eller de kyrkliga styrelsernas tunga namn. Även om ett nytt mediebruk bäst förenas med visionen av en annan slags kyrka.
Måtte vi inte göra dem besvikna som gör pionjärinsatser som nyskapande kommunikatörer i sina församlingar, för Svenska Kyrkan utan varken position, mandat eller makt. Jag fick med mig nya berättelser om nytt slags mediebruk idag. Och visst var det så att jag bidrog med ett par av mina i utbyte?
Vi talade om att det som hämmar ett öppet bruk av de nya medierna. Om det som behöver tvättas bort. Det finns en okunskap som ger en oförståelse, kanske till och med en rädsla. Det finns en hel del förutfattade meningar om att nya medier framför allt är tidstjuvar och ger nya tillfällen till flykt från det egentliga. Vad vi kan erbjuda människor som inte accepterar de nya medier är "tvål & vatten". Tvätta bort stämplarna får de göra själva. De som vill.
Facebookgruppen heter Svenska Kyrkan & Internet. Ta vägen till platsen.
Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, nya medier, svenska kyrkan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)