Kan man tolka hur som helst?

Jag deltar i Svenska Kyrkans Teologifestival i Uppsala, tillsammans med 1.000 andra. Vi rör oss under dagen i olika självvalda "strömmar". Teologifestivalen 2008 rymmer åtta "strömmar" med varsitt tema. Den ström som jag följer har kallats "Vem tolkar Bibeln, vem tolkar livet? Kan man tolka hur som helst?" I två pass talarar Lina Sjöberg, Jesper Svartvik, Jayne Svenungsson och Anders Tyrberg . Vi andra får tid för reflexion, för samtal med varandra och för frågor till talarna.

Alla fyra företräder meningen att en text tolkas kontextuellt, i sitt sammanhang. Det finner jag vara den mest rimliga ståndpunkten, som ger bra förutsättningar för samtal mellan dem som tolkar.

Jayne Svenungsson är systematiker tog sin utgångspunkt i några scener från Robert Duvals film Aposteln. Hon exemplifierade risken med en religiös tolkning som fastnar i det destruktiva. Och hon pekade på det komplexa i tolkningen hos en troende människa.

Varför blir tolkningarna så många och skilda? frågade hon. Hennes eget svar är att mångfalden i tolkningar är inbyggda i den kristna teologin. Teologins och den kristna kyrkans historia styrker hennes tes. Kristen tro ser uppenbarelsen som något fortgående, där Kristus inkarneras och uppstår som en en brännpunkt över det läromässiga. Intressant är hennes påstående att idén om ett fortgående tolkande mer kommit till uttryck i en romersk katolsk tradition än i en luthersk eller pietistisk. Det är sannolikt en ståndpunkt som skiljer sig från en allmän uppfattning utifrån en snäv svensk kontext.

- God kristen teologi är en svår konst, som handlar om att navigera mellan den personliga erfarenheten och en normativ uppenebarelse som den är given genom Kristus och i den kristna traditionen, sa Jayne Svenungsson avslutningsvis i sitt 13 minuter korta inlägg.

Litteraturvetaren Anders Tyrberg var andre talare. Han framhöll genrebestämning som den viktigaste kontexten. Den som inte förstår vad det är förslags text hon läser kan inte tolka.

- Ni ser vad som finns bakom min rygg, jag ser var dom finns bakom era ryggar, sa Anders Tyrberg till sina lyssnare. Med det ville han lyfta fram betydelsen av tolkning i ett mänskligt sammanhang. Ensam blir jag ingen tolk, bara en tyckare.

Tolkning kräver en position, en plats. Och platsen förutsätter ett val. Och valet är ett ansvar, ingen oskyldig handling. Så löd en av hans "tankeströmmar". Givetvis är detta ett synsätt som kan appliceras på all slags text. Verkligen inte bara på Bibelns böcker.

Interpretation betyder tolkning. Och en interpret är den som ställer sig mellan texten och läsaren, mellan partituret och lyssnaren. Läraren, musikern är en interpret med ansvar.

- Att tolka är att kompromettera sig, sa Anders Tyrberg. Det tycker jag är både tänkvärt och utmanande. Särskilt eftersom vi knappast kan låta bli att tolka. Tolkning är att ta ställning. Att göra sig till tolk är att bli till ett vittne. Ett sant ansvar.

Han ställde immun mot kommun. Att göra gemensamt (communicare) har sin motsats i att göra sig opåverkbar för att göra sin obesmittad. Då tänker jag på att det sägs att grekerna ogärna själva läste en text, om de kunde få den läst för sig. De ville undvika den "våldtäkt" som läsaren utsätter sig för.

Anders Tyrberg lämnade över till Lina Sjöberg, skönlitterär författare, bibelforskare och litteraturkritiker. Lina Sjöberg ser den rörelse som väcks i en läsare som en tolkning av texten. Hon värjde sig för en begränsning i den akademiska definitionen av tolkning, nu som i sitt avhandlingsarbete. Hon ville beskriva tolkningen som en existentiell händelse i läsaren, att likna vid den kemiska reaktion när två ämnen sammanförs: text och läsare.

Den existentiella reaktionen kan vara ett "ja!" ett "oj" eller ett "aj!", sa Lina Sjöberg. Och själv skulle jag vilja lägga till att reaktionen kan vara ett estetiskt, njutningsfullt "ah!"

- Det finns frågor som inte klarar att behandlas av ett annat språk än det skönlitterära, enligt Sjöberg. Undringarna kan vara desamma som i den akademiska avhandlingen, men finnandet - som hon kallade det - är i sin skönlitterära form en intensifierad fråga.

Genom att hålla öppet för att Bibelns böcker till övervägande del hör till den skönlitterära genren, så menar Lina Sjöberg att det är möjligt att komma bortom det auktoritära som gör ensidiga anspråk på en uppenbarelse. Hennes önskan var ett förhållande till bibeltexterna där - som jag förstod det interpreten - kommer med förslag, gestaltar och framför allt väntar in.

Den fjärde talaren var Jesper Svartvik, och han återgav samtal som han nyligen haft med forskarkollegor med sin hemvist i judendom och islam. Tillsammans med dem hade han på ett seminarium i Istrael från olika utgångspunkter närmat sig religiösa texter. En av texterna var den mycket kända om den barmhärtige samariern. Vad händer, frågade Svartvik, när en kristen läser om hur två judar går förbi den rånade och misshandlade mannen (också han jude) och det istället är en främling, en ickejude som är föredömet i liknelsen? Och vad händer det om man t.ex. läser en text i Talmud och använder en text ur Lukas evangelium som hjälp i tolkningen?

Det gemensamma för de fyra talarna var att de alla är väl skolade i sina discipliner. De har lärt sig att använda sina verktyg. Tolkning utan språk eller andra verktyg, på ren intuition och känsla får, som jag ser det, ett mycket begränsat värde. Inte minst därför det är svårt eller omöjligt att dela med en annan människa. Genom att göra sig begriplig, förstådd, ska kan jag dela min tolkning. Genom att lära mig begrepp, så kan jag förstå en annan människa och hennes tolkning.

Jesper Svartvik citerade Ordspråksboken i Bibeln: Järn skärper järn, en människa sin nästa.


Andra bloggar om: teologi, tolkning, litteraturvetenskap, Svenska Kyrkan, lina sjöberg, jesper svartvik, jayne svenungsson, anders tyrberg