Strömmar av levande vatten

Den 1-3 februari samlade Svenska Kyrkan i Uppsala stift till en Teologifestival. En av söndagens två huvudtalare var prästen och teologiprofessorn Christina Grenholm. Hennes ämne var Strömmar av levande vatten - om teologi och spiritualitet.

Hon inledde att sjunga "Herren vare med er!" och mötesdeltagarna svarade sjungande: "Med dig vare och Herren!" Därmed var kontakt upprättad på ett finurligt sätt.

Det finns teologi. Och det finns kristen teologi. Här är Kristus, sann gud och sann människa, i centrum. Att teologi bärs mer av de flesta i det traderade - i sång och berättelser - än i läroskrifter, det gjorde Christina Grenholm tydligt:

"Tryggare kan ingen vara..."

" O Kristus, du som ljuset är..."

"Thuma mina..." (Sänd mig...)

Hon behövde bara sjunga de första stavelserna för att få med sig alla i sång.

Det är här strömmarna börjar, sa Christina Grenholm. Det rör sig och det är den "rubbade tron" som ger liv.

I det strömmande vattnet uppstår en obalans. Men alla strömmar är inte goda. Det finns de som dränker också.

Visst förenklar vi med de gemensamma och kända formuleringarna av kristen teologi, konstaterade hon. För att det behövs.

För att strömmarna ska fortsätta kan nya ord föras in i det teologiska samtalet. Christina Grenholm föreslog schablon. Med den utskurna schablonen blir väggen målad på ett enkelt sätt. Med schablonen förenklar vi, för att det behövs. Samtidigt är schablonen förrädisk. Den kan inge trygget, men bara för vissa.

Ska då kristen teologi börja i den personliga erfarenheten eller i den gemensamma bekännelsen? I en bibeltext om kärlekens väg, som den läsas i söndagens högmässa, eller som ord av kärlek i en schlager.

Något i polemik mot Anders Nygrens klassiska bok Eros och Agape - om den kristna kärlekstanken - gjorde Christina Grenholm en utläggning av Jesus kända liknelse om den förlorade sonen. Hade Nygren använt liknelsen för att visa skillnaden mellan Gud i sitt faderskap och en mänsklig far, så lyfte Grenholm fram att också en människa vill sina barn väl. Även de barn som varit förlorade men kommer tillbaka. Och Jesus frågar i en annan evangelietext: vem ger sitt barn när han ber om bröd? Skulle då inte Gud hjälpa sitt folk?

I slutet av sitt föredrag refererade Christina Grenholm till den feministiska brefrielseteologen Carter Heyward. Det jag gissar är en av Grenholms studenter vid Karlstad universitet, Gunilla Sjöö har lagt fram en uppsats Att ta inkarnationnen på allvar.

Andra bloggar om: christina grenholm, anders nygren, teologi, svenska kyrkan, tro, religion