Svenska Kyrkans Teologifestival har startat i Uppsala. Först fylldes domkyrkan. De 1000 deltagarna firade en gudstjänst tillsammans som bandades av Sveriges Radio. Den kommer att sändas den 2 mars 2008.
Teologifestivalens första talare var Kathy Galloway, präst och ledare för skotska kommuniteten Iona. Inledningsvis konstaterade hon att religioner både har makten att såra och att läka. Hon talade om hoppet som rymmer chans till förändring och uppmanade till en tro som lämnar säkerheten i privatreligiositet för den tillhörighet som är en förutsättning för kristen tro. Men det var inte en sluten kristen gemenskap hon argumenterade för:
- Gud älskade världen - inte kyrkan - och det var därför han gav mänskligheten sin son.
Kathy Galloway betonade att en kristen gemenskap utan törst efter rättvisa, bär ett falskt vittnesbörd. Och hon konstaterade att den som vill förändring och gör motstånd, kommer i konflikt med status quo. Därmed också med värdslig makt.
Hon drog upp en linje mellan profeterna som talade till Israels folk för 3.000 år sedan och nuet. Brotten mot mänskligheten består, konstaterade hon. Hur håller vi då hoppet levande? Genom att inse att hoppet inte är beroende av världen. För hoppet är att arbeta för det goda, utan garantier om framgång. Hoppet är ingen "timestory", men hoppet är en "lovestory". Inte en känsla , men ett dagligt beslut.
- Jag kommer inte till er med något nytt, sa Kathy Galloway till de 1.000 deltagarna i Teologifestivalen. Jag talar om inkarnation - om att Gud blir människa, om rättvisa, om kärlekens kraft och om utmaningen till ett kristet lärjungaskap. Till ett lärjungaskap utan garantier.
Låt oss tala och handla trovärdigt. Låt oss ge hoppet näring, var Kathy Galloways avslutande uppmaning.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, teologi, kathe galloway, hopp, uppsala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar