03 mars 2008

Fram med Augsburgska bekännelsen

Domkapitlet i Skara stift öppnar för en intressant vår där lekfolk och ämbetsbärare i Svenska Kyrkan med den inomkyrkliga rörelsen Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen kan idka närstudie av den Augsburgska bekännelsen som ingår i Svenska Kyrkans bekännelseskrifter.

När domkapitlet i Skara motiverar beslutet att ta ifrån prästen K-G Larsson rätten att utöva prästämbetet, så tar man till Augsburgska bekännelsen: ""ingen utan vederbörlig kallelse bör i kyrkan predika offentligen eller förvalta sakramenten"

Att K-G Larsson från Alingsås blev ett ärende i domkapitlet beror på att han valde att säga upp sitt medlemsskap i Svenska Kyrkan i protest. Om pastor Larsson tycker att det är för få som han i Svenska Kyrkan, så inte har de blivit fler genom hans utträde. Att rösta med fötterna är en känslomässig med ologisk handling. Pastor Larsson är ingen vidare förebild.

Nå, ämnet för min postning var närmast domkapitlets bruk av Augsburgska bekännelsen. Det måste finnas många andra intressanta passager att lyfta fram i dagens ljus, som kan användas som argument i tillsynens av diakoner, präster och församlingar i Svenska Kyrkan. Några förslag, kära läsare?

Hela texten här

Jag länkar till allkristna dagstidningen Dagen. Chefredaktören där, Elisabeth Sandlund, klipper rakryggad sanningen likt en Karl Bertil Jonsson när hon kommenterar min sötsura postning om ordet avkragning. Men så är det också hon som hittat på det.

Andra bloggar om: , , , , ,

1 kommentar:

Kristian sa...

I över 40 år har KG förkunnat. Han är en av få i Sverige som vågar säga emot den riktning som Svenska Kyrkan tagit de senaste åren. Men det är inte i protest utan för hans eget samvetet skull. Jag är själv med i Sv Ky men blir mörkrädd när jag märker vad som händer. De som omtolkar, förkastar Guds ord, inte lever efter Bibeln får förkunna för att de har medlemsskap medan prästen KG "kastas ut" för att han lever efter Guds ord. Det är klart som den att detta är av intresse. Vart är Svenska Kyrkan på väg?