Varför svarar en del människor i telefon för att berätta för mig att de inte har tid att tala med mig?
Själv har jag för vana att bara svara i telefon när jag också kan tala med den som ringer. Allt annat är oartigt.
Händer det någon gång att samtalet tar en vändning, så att jag måste be att få avsluta och ringa upp om det behövs, då är det genant och jag ber om ursäkt.
Kyrkoordnaren har helt rätt i att det troligen är vanligare att människor avstår från att svara när man ser vem som ringer, jämfört med om ett okänt nummer visas i displayen. Hans invändning mot dragningen i SvD på en undersökning från Eniro är korrekt.
Jag märker att jag gör människor glada när jag förklarar att jag förstås har tid att tala med dem eftersom jag svarat. En och annan som blir påmind om min vana för ofta kanske tycker jag är tjatig och udda. Men det får mig inte att byta attityd.
Andra bloggar om: etikett, telefon, eniro, svd, journalistik, kyrkoordnaren, brygubben
1 kommentar:
Oj, du måtte ha ett väldigt enkelt och okomplicerat liv!
För de allra flesta är det faktiskt så att de MÅSTE svara även när de inte har tid att prata: det kan ju vara dagis som vill berätta att lillpojken fått ett astmaanfall, lilltjejens bästis mamma som som talar om att flickorna blivit osams och absolut inte klarar av att umgås mer den dagen, vårdhemmet som meddelar att de tvingats skicka svårmor till sjukhuset, eller någon av de tusen andra saker som plötsligt kan inträffa i en vanlig familjs liv.
Eller så har man fem minuter till ett möte och svarar i tron att det skall räcka.
Eller så väntar man ett viktigt samtal och tror att du är det samtalet.
Eller...
Om man bara skulle svara i telefon när man har minst en halvtimme på sig att tala ostört, då skulle nog de flesta barnfamiljer ALDRIG svara i telefon...
Själv tycker jag DITT förhållningssätt är oartigt, för att inte säga oförskämt. Vill jag ha tag på någon och vederbörande är där, då förväntar jag mig att han/hon lyfter luren och säger 'jag kan inte tala just nu, men ring efter kl 19'. Varför skall jag behöva ägna en hel eftermiddag åt att en gång i kvarten ringa till någon som redan första gången visste att han inte tänkte svara på flera timmar? Det är inte "artigt" det är hänsynslöst och genomegoistiskt.
Jag kan bara hoppas att du slipper uppleva den dag då en nära anhörig ligger på sjukhus och dör medan du är upptagen med att vara "för artig" för att svara i telefon...
Skicka en kommentar