Svenska Kyrkan har med sin spridning stora möjligheter att utveckla nätverkandet som kommunikationsstrategi. Med det lokala, nära och direkta som ideal och bas ökar förutsättningarna för att väva in det nya och det senaste: en podradiosändande student i Uppsala, en bloggande prälle i Skövde och en diakon från Ekerö på Facebook.
Det är läge för språklig bodybuilding i församlingshemmen. Analogt med det svenska musikundret, så skapas apologeter av toppklass genom stor bredd. Uppvärdera berättandets konst och låt berättelserna ge den färg som lyser upp och den form som ger relief. Bättre en budskapsbärare ansikte mot ansikte, än tio debattartiklar åt skogen. Goda samtal förs med fördel vid ett runt bord, gärna ett kafébord.
Tystnaden kan brytas av en ny tillitsfull och mer tillåtande kultur. Med tydlighet kommer det svängrum som ger plats för både himmel och pannkaka, utan vilken lust och engagemang stängs ute.
1. Svenska Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap. Räkna inte med att just ditt sätt att leva tro blir mönster för alla, men ta heller inte skit för hur du lever i ditt dop.
2. Kyrkans tro, bekännelse och lära är en gudomlig uppenbarelse. Lita på att inga av nuets mänskliga trender rår på det kyrkan tidlöst förvaltar. Så du är skyddad från tuffa tag och kommer att falla mjukt även om det skulle bli från höga hästar.
3. Tro är ingen privatsak. Den får tvärtom prägla hela din personlighet.
4. Du är kyrka där du är. Vänta inte på att någon anställd eller politiker ska dyka upp, utan gör det du själv får och kan på direkten.
Men viktigare än allt: Gå nära Jesus, lär mästerlig kommunikation av en som skrev i sanden, som visste bordets hemlighet och var det mänskligaste Ord som gått i ett par sandaler.
[Det här är andra halvan av en artikel som jag skrev till Svenska Kyrkans Tidning i november 2007]
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkan, kommunikation, samtal, tro, mission, brygubben
3 kommentarer:
Ja Du har alldeles rätt. Men dessutom börjar kyrkans folk hävda att det spelar inte så stor roll att människorna/församlingsborna inte går lika ofta i kyrkan.
Vi kan behöva vägvisare. Till prästernas försvar är de trots vikande besöksantal ger de lika mycket varje gång. Är vi fem eller femtio så går det med flit och iver.
Domprosten i TV påpekade att det var viktigt att Svenska Kyrkan gör en kulturgärning som tar hand om kyrkobyggnaderna. Snart kommer nog kulturdepartementet med anspråk att få sköta den detaljen.
Om partipiskorna snärtar så gör Kyrkomötet som husse säger.
Jag uppskattade särskilt punkt 4. Hur ofta har jag inte hört församlingsbor säga: " Att inte Kyrkan gör / säger något och tänker då på politiker eller anställda excluderande sig själva.
Skicka en kommentar