Helt osponsrade förklarar ICA i den senaste reklamen med gott humör varför kyrkan egentligen firar påsk. Mer upplyftande än Jonas Gardells bokprojekt. Påsken firas för att Jesus från Nasaret Kristus den Uppståndne.
I SVT Babel (länk till video) ser och hör jag Jonas Gardell påstå att Jesus från Nasaret nästan helt exkluderats i kyrkans trosbekännelser och att de lärjungar som verkligen mötte Jesus före uppståndelsen är bortplockade ur kyrkohistorien. Inte konstigt att slutsatserna drar iväg, när premisserna är som de är. I klippet ryms inte det som citeras i text på SVT-webben: "Jesus dog inte för våra synder."
Det blir liksom lite mycket Dan Brown av det hela. En ordningssam bibliotekarie bör göra med Gardells bok som med Liza Marklunds Gömda: flytta till rätt hylla.
Märkligt är det att så många kulturknuttar vet så lite om kristen tro och verkar vara för lata för att läsa på och sedan ställa de kritiska frågorna till författaren. Men Gardell bjuder kultureliten och dessutom inte så få ledare i Svenska Kyrkan på det som passar dem. Han utmanar inte dem ett enda dugg. Istället blir hans oneliners piffiga inredningsdetaljer i intellektuella tankekonstruktioner. Inte mycket som mättar i detta. Knappast något att hänga upp sig på.
Den marknadsföringen av Jonas Gardells Jesusbok visar på hur en levande tro skrumpnar till en skrott hos den som dekonstruerar likaväl som hos den bokstavstroende. Båda förhållningssätten leder till en stor ensamhet, när agitatorerna når sina mål. Det blir så närsynt och torftigt. Gör det någon skillnad om man blundar med det ena ögat eller det andra? Nej, uppenbarligen inte. Djupseendet och perspektivet försvinner likafullt. Det blir inte ens underhållande, bara ledsamt.
Nu ser jag fram emot att fira Skärtorsdagens mässa, allvaret i Långfredagens korsandakt och så få vara med när påskljuset tänds i påsknatten och jag i en gemenskap av människor som hoppas och tror få ropa och sjunga ett halleluja och önska varandra en Glad Påsk.
Tillägg på Dymmelonsdagen: Nu har jag lyssnat på hela Annika Ahlefeldts intervju (Webbradion Refugen har en länk ett stycke ned på sidan till intervjun) med Jonas Gardell. Tillsammans med de avsnitt i Gardells bok som jag läst, ett par-tre intervjuer och något fler recensioner, ger de mig en delvis annan bild av författarens budskap. Det kontroversiella budskapet i boken är tron på Jesus uppståndelse, nattvardens hemlighet och det pietistiska arvets genomslag. Kvar står Gardells hangups på Paulus och den märkliga tesen att apostlarna rensas ut av urkyrkans första ledare. Liksom hans underliggande generaliserande tes att kyrkokristna är okunniga människor som tvärsäkert förfäktar omänskliga dogmer.
- Jag har inget emot att människor är oeniga med mig, säger han sist i intervjun.
Det är bra. Själv har jag inget emot att Jonas Gardell är oenig med med den allmänneliga kyrkan.
Andra bloggar om: påsk, kristendom, kristen tro, tro, teologi
2 kommentarer:
"Nu ser jag fram emot att fira Skärtorsdagens mässa, allvaret i Långfredagens korsandakt och så få vara med när påskljuset tänds i påsknatten och jag i en gemenskap av människor som hoppas och tror få ropa och sjunga ett halleluja och önska varandra en Glad Påsk."
AMEN! Jag med!
Det är synd att människor som du, tar sig ensamrätten över tron och tar sig tolkningsrätten för en tro som är så mycket större än en enskild människas rädsla. Att du känner dig provocerad av Jonas Gardell är ju ynkedom tycker jag. Man behöver inte hålla med om vad andra tycker, men att glädjas att frågan om tro lyfts fram och diskuteras i en tid då många slutat fundera är väl bara att tacka och ta emot. Jag upplever inte att Gardell förminskar Gud eller Jesus, snarare tvärtom. Det är inte allt jag håller med om, men är glad för en diskussion som inte är så ensidig. Från en som tror men inte känner sig hemma i kyrkans värld
Skicka en kommentar