Vi har därför alltid svårast för dem som är nästan som vi själva, som tror och tycker nästan som vi, men inte riktigt. För de kan inte avfärdas och avföras. De kommer nära, kryper inpå oss och tvingar oss utvärdera och kanske korrigera det vi själva säger oss tro på och stå för.
Det ligger en hel del i det där. Det gör det. Läs hela krönikan här.
Det märkliga är att jag tror att jag nästan tycker samma sak som honom. Och ändå känner jag inte alls att jag har det minsta svårt för Magnus Sundell.
Andra bloggar om: kristendom, tro, religion, kyrka, magnus sundell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar