Veckans Svenska Kyrkans Tidning toppar på papper och på nätet denna vecka med artiklar om de kommande biskopsvalen i fyra av Svenska Kyrkans tolv stift.
Rubrikerna leder inte tankarna i den riktning som stöder vad ett herdeuppdrag i Kristi kyrka handlar om: "Vem tar vem?" "Jakten på kandidater har börjat."
Det är mycket namn droppning. Mest av kända namn, vilket i och för sig är en av poängerna med Lennart Lundbergs analys: Ett begränsat antal namn valsar runt. Noterbart många ratade blir till slut valda. Någonstans.
Av pratminusen framgår att Kyrkans Tidning inte får så mycket ut av intervjuerna, eftersom de man frågar inte gett biskopsvalen så särskilt stor uppmärksamhet ännu. Fyra av de intervjuade omnämnda kandidaterna verkar inte heller ha kommit så långt i processen.
Kyrkans Tidnings artikel kommer säkert att refereras av och trigga andra tidningar att tidigt skriva om biskopsvalen. Ett fenomen som accelererat under senare biskopsval är att uppmärksamheten varit störst kring det val som rätt oegentligt kallas provval. När det är dags för det riktiga valet har strålkastarljuset riktats åt ett annat håll. Det ger en skev bild av processen i sin helhet.
En nominering på webben är inte heller något som underlättar för förståelsen av vad som skiljer biskopsval för rekryteringen av en börs-vd eller en Idol-stjärna.
En diakon tycker att en ny biskop ska komma utifrån. Så är det säkert fler som ser det. Men stiftsbanden som innebar att präster fick be om lov för att byta stift är sedan 50 år upplösta. Rörligheten mellan stiften har aldrig varit större i Svenska Kyrkan. Så en stor andel av de präster som finns i det egna stiftet kommer redan utifrån.
Bland kyrkopolitiker finns de som vill avskaffa det nuvarande sättet att välja biskop i Svenska Kyrkan med ett stiftsstyrelsebeslut. Man har motionerat om saken i Kyrkomötet för ett par år sedan. Det har framförts att det skulle vara för många människor som deltar i valen. Jag undrar jag...
Svenska Kyrkans Tidnings Lennart Lundberg påminner om att det för 22 år sedan också var fyra biskopsval inom ett år. Det är bra att påminna sig historien. En biskop kan byta stift. Det har skett för och borde ske igen. När man önskar sig äldre personer som biskopar för att de inte ska sitta för länge, då leder det till en brist på mångfald. Svenska Kyrkan behöver också unga biskopar. Med ett stiftsbyte efter 10-12 år har biskopen hunnit med minst en visitationsrunda och kan ta tag i en ny herdestav i en annan del av Svenska Kyrkan.
Svenska Kyrkan delar kyrkogemenskap med många andra kyrkor genom Borgå-överenskommelsen. Det skulle vara en injektion för Svenska Kyrkan om ett stift ville kalla en en präst i någon annan kyrka till biskop. Därmed skulle urvalet breddas.
Carina Etander Rimborg skriver på POSK-bloggen att en biskop inte bara är herde för ett stift, utan biskop i hela Svenska Kyrkan. Och så är det. Fyra av 14 biskopar är en stor andel av biskopsmötet. Därför är det av intresse att det samlade biskopsmötet har en bra sammansättning. Präster och elektorer i de fyra stift som nu ska förrätta val har därför del i ansvaret för hela kyrkan.
Det finns inget behov av varken jakt eller idolisering för att ge Svenska Kyrkan nya biskopar. Vad som behövs är att den personliga kallelsen hos präster som i hjärtat delar kyrkans tro, bekännelse och lära möter sin kyrkas kallelse genom prästerskapet och lekfolkets ombud.
Att biskopen går sist i processionen fram till altarbordet är en föredömlig bild. Herdestaven duger som pilgrimsstav när biskopen färdas mellan församlingarna i stiftet. Det är inte massmediala figurer kyrkan behöver, men mobila. Inte moderna, men modiga.
Så vänd blicken mot dem som är rörliga, valt en lätt packning, har ett gott teologiskt lokalsinne, som inte snubblar med blicken på egna fötter utan rakryggade ser mot horisonten i öster.
Brygubben har skrivit om biskopsval förr om åren. Använd sökrutan uppe till vänster och sökorden ett stycke ner i högerspalten för att hitta tidigare bloggposter.
För övrigt är det hög tid att ändra Svenska Kyrkans stiftsindelning. Det borde bli fler och mindre stift, så att relationerna mellan församlingar och biskop kan bli tätare och mer personliga. Minst dubbelt så många som idag.
12 mars 2010
Jag är upptagen i flödet
Solen skiner. Det är vår. Jag har blivit upptagen i den del av medieströmmen som kyrkokansliet i Uppsala leder in på Svenska Kyrkans gemensamma intranät. Brygubben bloggposter hamnar där direkt och inte bara via finska Kyrkpressens webb numera.
Under flera år visades "pressklipp" om Svenska Kyrkan på den gemensamma nationella webbplatsen, så att vi alla kunde följa med, se och läsa. Det var bra.
För några månader togs sidan bort och stängdes in på intranätet. Där kan inte ens alla som har ett uppdrag för Svenska Kyrkan se och läsa. Man måste ha ett konto och lösenord. Det är många, många som inte har.
Men ta hjälp av någon av de gratistjänster som finns på nätet för att följa nyheter om Svenska Kyrkan.
Här är två exempel: PS Spy där man kan skapa flera filter som sen skickar dig mejl med nyheterna och
Eniro Nyhetssök som är en lite enklare tjänst.
Under flera år visades "pressklipp" om Svenska Kyrkan på den gemensamma nationella webbplatsen, så att vi alla kunde följa med, se och läsa. Det var bra.
För några månader togs sidan bort och stängdes in på intranätet. Där kan inte ens alla som har ett uppdrag för Svenska Kyrkan se och läsa. Man måste ha ett konto och lösenord. Det är många, många som inte har.
Men ta hjälp av någon av de gratistjänster som finns på nätet för att följa nyheter om Svenska Kyrkan.
Här är två exempel: PS Spy där man kan skapa flera filter som sen skickar dig mejl med nyheterna och
Eniro Nyhetssök som är en lite enklare tjänst.
11 mars 2010
Inga onödiga chefredaktörer på Aftonbladet och Expressen
Igår hamnade jag vid tjockteven och på en sände SVT Aktuellt. Expressens och Aftonbladets chefredaktörer stod vid studiobordet med nyhetsankaret i mitten. Som så ofta är dramaturgin inte samtal, inte ens debatt.
Nyhetsankaret ställer frågor till den ene och den andre. När den ene gör ett påstående, då upprepar ankaret det redan sagda i form av en fråga som riktas till den andre. Sen sker det omvända ett par gånger fram och tillbaka tills dess programledaren förkunnar att hon måste bryta för att man ska byta ämne.
SVT Aktuellt är inte ensamma om det här sättet att hålla folk med åsikter från varandra. Det låter likadant i Eko-redaktionens morgonsändningar i P1 och på eftermiddagarna i SR Studio Ett.
Igår stod chefredaktörerna där och försökte få det att se ut som att de var engagerade för yttrandefrihet. Min magkänsla var att de stod där och pratade upp sina varumärken för att sälja lösnummer och dra in stålar till sina ägare. Hade jag kommit in utan introduktion i inslaget, så hade jag kunnat tro att de talade publiceringen av ett kändisbröllop i S:t Jakobs kyrka vid Kungsan.
Där och då i tevesoffan kom det över mig att jag att jag borde skämmas som inte trodde gott om herrarna på skärmen. Jag bara snuddade vid tanken att blogga om detta. Saken fick bero.
Så läser jag via tidningen Dagen om att Magnus Betnér skrivit ett debattinlägg på SVT-webben. Och hans mage sa samma sak som min. Så nu skäms jag inte som igår. Jag dristar mig till att tänka den fula tanken. Aftonbladets och Expressens chefredaktörer är inte onödiga - de är skitnödiga.
När det gäller debatten om Vilks konst så handlar det om yttrandefrihet och om konstteori. Och det handlar om religionsfrihet och politik. Betnér visar i sin debattartikel hur politiken för en partiledare och minister med besvärande lätthet blir överordnad ett partipolitiskt obundet frihetsbegreppet.
Magnus Betnér vill bli väckt när tidningen Dagen visar något från Elisabeth Ohlson Wallins elva år gamla bildsvit Ecce Homo. Men det är redan gjort. Återstår något av Andres Serrano. Gärna för mig. Hans bilder är stor konst och inte några illustrationer.
Nyhetsankaret ställer frågor till den ene och den andre. När den ene gör ett påstående, då upprepar ankaret det redan sagda i form av en fråga som riktas till den andre. Sen sker det omvända ett par gånger fram och tillbaka tills dess programledaren förkunnar att hon måste bryta för att man ska byta ämne.
SVT Aktuellt är inte ensamma om det här sättet att hålla folk med åsikter från varandra. Det låter likadant i Eko-redaktionens morgonsändningar i P1 och på eftermiddagarna i SR Studio Ett.
Igår stod chefredaktörerna där och försökte få det att se ut som att de var engagerade för yttrandefrihet. Min magkänsla var att de stod där och pratade upp sina varumärken för att sälja lösnummer och dra in stålar till sina ägare. Hade jag kommit in utan introduktion i inslaget, så hade jag kunnat tro att de talade publiceringen av ett kändisbröllop i S:t Jakobs kyrka vid Kungsan.
Där och då i tevesoffan kom det över mig att jag att jag borde skämmas som inte trodde gott om herrarna på skärmen. Jag bara snuddade vid tanken att blogga om detta. Saken fick bero.
Så läser jag via tidningen Dagen om att Magnus Betnér skrivit ett debattinlägg på SVT-webben. Och hans mage sa samma sak som min. Så nu skäms jag inte som igår. Jag dristar mig till att tänka den fula tanken. Aftonbladets och Expressens chefredaktörer är inte onödiga - de är skitnödiga.
När det gäller debatten om Vilks konst så handlar det om yttrandefrihet och om konstteori. Och det handlar om religionsfrihet och politik. Betnér visar i sin debattartikel hur politiken för en partiledare och minister med besvärande lätthet blir överordnad ett partipolitiskt obundet frihetsbegreppet.
Magnus Betnér vill bli väckt när tidningen Dagen visar något från Elisabeth Ohlson Wallins elva år gamla bildsvit Ecce Homo. Men det är redan gjort. Återstår något av Andres Serrano. Gärna för mig. Hans bilder är stor konst och inte några illustrationer.
Dagens goda nyhet: Svenska Kyrkans Tidning öppnar sig
Idag blev jag verkligen glad och förhoppningsfull när jag öppnade Svenska Kyrkans Tidning, veckans nummer i på papper. För här händer det grejer på ledarsidan. Och inte så litet av det jag haft på min önskelista när det gäller min kyrkas egen veckotidning ser jag har infriats. Kul, kul.
Dag Tuvelius blir kvar som ledarskribent. Och han får sällskap av mångåriga medarbetaren Brita Häll. Hon är en i den trojka fört fram Svenska Kyrkans magasin Amos till framgång. Amos är en av landets största magasin, med en imponerande upplaga på en halv miljon eller mer för vart och ett av årets sex nummer.
Nye chefredaktören Anders Ahlberg, med för Svenska Kyrkans Tidning nya titeln publisher, är en av de tre i ledarredaktionen. Fler röster, mera mångfald.
Och det stannar inte vid detta. Anders Ahlberg har engagerat fyra i Svenska Kyrkan kända och i stora grupper (om än inte helt överlappande) uppskattade medlemmar: Annika Borg, Bo Brander, Anna Karin Hammar och Susanne Wigorts Yngvesson. (Tillägg 12:26 Alla fyra är disputerade - riktiga - doktorer i teologi.)
De kommer varje vecka att få ge en rekyl (ja, tidningen kallar det så) på ledaren signerad Brita, Anders eller Dag. Och de kommer också som det ser ut att kommentera veckans Dilemma.
Ledasidan blir ett helt uppslag, följt av ett helt uppslag för debattartiklar, insändare och veckans krönikör. Denna veckas krönikör är ambassadör Ulla Gudmundsson. De andra fyra stående krönikörerna är Ann Heberlein, Jackie Jakubowski, Ulrika Knutsson och Annika Borg. Jag gissar att Annika Borg kommer att få en ersättare när hon nu fått ett nytt uppdrag på ledarskidan. En ny krönikör skulle kunna vara Celina Falk, Luleå stift, Eva-Maria Munck, Stockholms stift eller Hannah Kroksson, Stockholms stift.
Jag ser fram att förnyelsen i Svenska Kyrkan Tidning på papper får färga av sig utan fördröjning i tidningen på nätet. Här kan den nya ledarsidan och platsen för debatt (hellre mer av dialog också) få sin utvidgning och engagera fler medlemmar i Svenska Kyrkan.
Relaterade inlägg här på Brygubben
Dag Tuvelius blir kvar som ledarskribent. Och han får sällskap av mångåriga medarbetaren Brita Häll. Hon är en i den trojka fört fram Svenska Kyrkans magasin Amos till framgång. Amos är en av landets största magasin, med en imponerande upplaga på en halv miljon eller mer för vart och ett av årets sex nummer.
Nye chefredaktören Anders Ahlberg, med för Svenska Kyrkans Tidning nya titeln publisher, är en av de tre i ledarredaktionen. Fler röster, mera mångfald.
Och det stannar inte vid detta. Anders Ahlberg har engagerat fyra i Svenska Kyrkan kända och i stora grupper (om än inte helt överlappande) uppskattade medlemmar: Annika Borg, Bo Brander, Anna Karin Hammar och Susanne Wigorts Yngvesson. (Tillägg 12:26 Alla fyra är disputerade - riktiga - doktorer i teologi.)
De kommer varje vecka att få ge en rekyl (ja, tidningen kallar det så) på ledaren signerad Brita, Anders eller Dag. Och de kommer också som det ser ut att kommentera veckans Dilemma.
Ledasidan blir ett helt uppslag, följt av ett helt uppslag för debattartiklar, insändare och veckans krönikör. Denna veckas krönikör är ambassadör Ulla Gudmundsson. De andra fyra stående krönikörerna är Ann Heberlein, Jackie Jakubowski, Ulrika Knutsson och Annika Borg. Jag gissar att Annika Borg kommer att få en ersättare när hon nu fått ett nytt uppdrag på ledarskidan. En ny krönikör skulle kunna vara Celina Falk, Luleå stift, Eva-Maria Munck, Stockholms stift eller Hannah Kroksson, Stockholms stift.
Jag ser fram att förnyelsen i Svenska Kyrkan Tidning på papper får färga av sig utan fördröjning i tidningen på nätet. Här kan den nya ledarsidan och platsen för debatt (hellre mer av dialog också) få sin utvidgning och engagera fler medlemmar i Svenska Kyrkan.
Relaterade inlägg här på Brygubben
Tidigare det här
10 mars 2010
I försoningens tid
Den tidiga våren är i kyrkoråret fastans förberedelsetid för Långfredag och Påskdag. Om några veckor kommer miljarder människor jorden runt att läsa och lyssna till evangeliet (just, det glada budskapet) om hur Barabbas (ett hebreiskt namn som betyder faderns barn) blir räddad från döden och hur en fullständigt oskyldig människoson går in i hans ställe. Alla fyra evangelierna berättar om den historiska händelsen: Matteus kap 27, Markus kap 15, Lukas kap 23 och Johannes kap 18.
Människor kommer att följa Långfredagens kamp mellan ont och gott in i den död som övergår i den segrande uppståndelsens påskmorgon. På mer eller mindre tafatta sätt kommer människor försöka gestalta den största berättelsen av dem alla, om den verkliga sanningen om livets mening och en barmhärtighet utan gräns. Inte minst med sånge bärs budskapet om räddning för var och en som ser in i ansiktet hos den som sa om sig själv: Jag är vägen, sanningen och livet.
Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid, löser ur vanmakt, ur synd och skam, ger oss sin kraft och frid: himmelriket är nära. (Nr 39 i den Svenska psalmboken)
Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, herre mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig. (Nr 45 i den Svenska psalmboken)
Prästern Lars B Stenström skriver på sin blogg Stillsam om försoningens ofrånkomliga plats i kristen tro och dess hoppfulla budskap som fyller den Svenska Psalmboken. Han gör det med anledning av det andra avsnittet i Sveriges Televisions serie under fastan och påsken, Åh herre gud. Det är säkert många, många präster som liksom honom nu ser vikten av att ta sig extra tid de kommande veckorna att lyfta fram bibelns ord och sjunga psalmer tillsammans med medlemmarna i församlingen.
Kunde de vara fler? Kunde det vara färre präster som nöjer sig med att intellektuellt (?) kittlas av att följa hur SVT ger plats för en tendensiös, rätt känslolös och i flera avseende nedsättande skildring av judisk och kristen tro, som mest går ut över människor som kämpar med sin tro och som saknar formuleringsprivilegiet och sändningtid. Ja, jag att kvoten är fylld för ett bra tag sedan.
Den Kristna kyrkan förvaltar genom årtusendena det glada och skandalösa budskap, som redan från dag 1 skojades bort av en del, skulle reduceras intellektuellt av andra och för vissa var en provokation som bara måste kämpas ned.
Jag tar min Frälsarkransen i handen, låter fingrarna dra över de färgade pärlorna. Stannar vid den svarta nattpärlan. Sjunger tyst i mig själv: Gud, för dig är allting klart,allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig. (nr 217 i den Svenska psalmboken) Samtidigt strålar vårsolen in genom köksfönstret, får de röda tulpanerna att brinna.
Är det inte förenklingarna som reducerar människan och gör oss till främlingar för varandra? Och blir det kanske just därför den provocerande paradoxen som bär på hoppet, som inte lovar frihet från det svåra, men all den kraft som bär rakt igenom?
Människor kommer att följa Långfredagens kamp mellan ont och gott in i den död som övergår i den segrande uppståndelsens påskmorgon. På mer eller mindre tafatta sätt kommer människor försöka gestalta den största berättelsen av dem alla, om den verkliga sanningen om livets mening och en barmhärtighet utan gräns. Inte minst med sånge bärs budskapet om räddning för var och en som ser in i ansiktet hos den som sa om sig själv: Jag är vägen, sanningen och livet.
Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid, löser ur vanmakt, ur synd och skam, ger oss sin kraft och frid: himmelriket är nära. (Nr 39 i den Svenska psalmboken)
Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, herre mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig. (Nr 45 i den Svenska psalmboken)
Prästern Lars B Stenström skriver på sin blogg Stillsam om försoningens ofrånkomliga plats i kristen tro och dess hoppfulla budskap som fyller den Svenska Psalmboken. Han gör det med anledning av det andra avsnittet i Sveriges Televisions serie under fastan och påsken, Åh herre gud. Det är säkert många, många präster som liksom honom nu ser vikten av att ta sig extra tid de kommande veckorna att lyfta fram bibelns ord och sjunga psalmer tillsammans med medlemmarna i församlingen.
Kunde de vara fler? Kunde det vara färre präster som nöjer sig med att intellektuellt (?) kittlas av att följa hur SVT ger plats för en tendensiös, rätt känslolös och i flera avseende nedsättande skildring av judisk och kristen tro, som mest går ut över människor som kämpar med sin tro och som saknar formuleringsprivilegiet och sändningtid. Ja, jag att kvoten är fylld för ett bra tag sedan.
Den Kristna kyrkan förvaltar genom årtusendena det glada och skandalösa budskap, som redan från dag 1 skojades bort av en del, skulle reduceras intellektuellt av andra och för vissa var en provokation som bara måste kämpas ned.
Jag tar min Frälsarkransen i handen, låter fingrarna dra över de färgade pärlorna. Stannar vid den svarta nattpärlan. Sjunger tyst i mig själv: Gud, för dig är allting klart,allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig. (nr 217 i den Svenska psalmboken) Samtidigt strålar vårsolen in genom köksfönstret, får de röda tulpanerna att brinna.
Är det inte förenklingarna som reducerar människan och gör oss till främlingar för varandra? Och blir det kanske just därför den provocerande paradoxen som bär på hoppet, som inte lovar frihet från det svåra, men all den kraft som bär rakt igenom?
08 mars 2010
Snälla, säg att det inte är sant!
Affärstidningen Realtid skriver om betalning till kyrkopolitiker i en församling i Svenska Kyrkan Stockholms stift. Snälla, säg att det inte är sant. Säg att journalisten som skriver fått det här om bakfoten.
05 mars 2010
Minst tre nya biskopar i Svenska Kyrkan. Valet av efterträdare spelar roll.
I ett påskbrev meddelar biskop Carl Axel Aurelius att han kommer att sluta redan nästa år, flera år före uppnådd pensionsålder. Tidigare är det klart att biskop Martin Lind slutar 2011 och för några veckor kom beskedet från biskop Sven Thidevall att han i förtid lämnar sin tjänst för Växjö stift.
Tre av de tretton stiften i Svenska Kyrkan ska alltså få nya herdar inom en snar framtid: Linköpings, Växjö och Göteborgs stift, för att ta dem i åldersordning. Stiften alltså.
Det blir provval i alla tre stiften redan i år. Hinner Linköpings stift även med själva valet också? Nomineringsarbetet där har i alla fall redan tagit fart. Provvalen har tyvärr alltmer - inte minst mediemässigt - kommit att överskugga det riktiga biskopsvalet, som genomförs i ett eller två steg, beroende på om någon får mer än hälften av rösterna eller inte.
Biskop Carl Axel och biskop Sven blev båda starkt kritiserade i massmedia för sina ställningstagande ifråga om Svenska Kyrkan och vigselrätten. En av de mest högröstade kritikerna var prästen och ledarskribenten Helle Klein. Hon skrev i sin tidning Aftonbladet om dessa två (och fem till):
Kommande händelser i de tre stiften kommer att säga en hel del om lärofrågornas ställning och läroämbetet plats i Svenska Kyrkan, liksom om hur det ska bli med den tilltagande partipolitiska styrningen av Svenska Kyrkan.
Mer om biskopsval här hos Brygubbens blogg.
Tillägg 18:47 Dagen rapporterar
Tre av de tretton stiften i Svenska Kyrkan ska alltså få nya herdar inom en snar framtid: Linköpings, Växjö och Göteborgs stift, för att ta dem i åldersordning. Stiften alltså.
Det blir provval i alla tre stiften redan i år. Hinner Linköpings stift även med själva valet också? Nomineringsarbetet där har i alla fall redan tagit fart. Provvalen har tyvärr alltmer - inte minst mediemässigt - kommit att överskugga det riktiga biskopsvalet, som genomförs i ett eller två steg, beroende på om någon får mer än hälften av rösterna eller inte.
Biskop Carl Axel och biskop Sven blev båda starkt kritiserade i massmedia för sina ställningstagande ifråga om Svenska Kyrkan och vigselrätten. En av de mest högröstade kritikerna var prästen och ledarskribenten Helle Klein. Hon skrev i sin tidning Aftonbladet om dessa två (och fem till):
Biskoparna uppvisar ett omdömeslöst ledarskap och visar förakt för demokratin. Än en gång måste frågan ställas: hur ska de kunna företräda Svenska kyrkan efter dagens beslut och deras agerande efteråt? Kanske dags att avgå?Då i oktober 2009 såg det väl inte ut som att Helle Klein och de som med henne i kraftfulla ord rasade mot biskoparna skulle få sin vilja igenom. Nu knappt ett halvår är scenen en annan. Vilka namn som nu nämns som biskoparnas efterträdare kommer ge indikationer på om tonen ska skärpas ytterligare och taket sänkas ytterligare i Svenska Kyrkan.
Kommande händelser i de tre stiften kommer att säga en hel del om lärofrågornas ställning och läroämbetet plats i Svenska Kyrkan, liksom om hur det ska bli med den tilltagande partipolitiska styrningen av Svenska Kyrkan.
Mer om biskopsval här hos Brygubbens blogg.
Tillägg 18:47 Dagen rapporterar
04 mars 2010
Nu går jag emot riksdagen: Folkrörelse är inte samma sak som det civila samhället
Mina fastelöften, om att se på mänskligheten och världen med ljus sinne fram till påsk, utsätts för prövning.
Jag får i efterhand veta att riksdagen igår voterade om att ersätta den tidigare folkrörelsepolitiken med "en politik för det civila samhället". Borgarna har gjort sak av att utmönstra ordet folkrörelse i den svenska lagstiftningen.
Oppositionen har med rätta röstat emot och reserverat dig mot ett nyspråk som tycks grundat på politiska värderingar. "Ska dom säga. Och han." tänker du. Må så vara, men min invändning och att jag i detta fall sällar mig till oppositionen betyder väl inte att jag gör det i alla lägen? Så är jag inte funtad.
Det finns som det står i reservationen anledning att "påminna om att i folkrörelsetanken låg även idén om folkupplysning." Nyspråket försvagar de historiska rötterna. Kopplingen till folkbildning, med studieförbund och folkrörelser, går språkligt förlorad. Och språkbruket påverkar tanken.
Jag får i efterhand veta att riksdagen igår voterade om att ersätta den tidigare folkrörelsepolitiken med "en politik för det civila samhället". Borgarna har gjort sak av att utmönstra ordet folkrörelse i den svenska lagstiftningen.
Oppositionen har med rätta röstat emot och reserverat dig mot ett nyspråk som tycks grundat på politiska värderingar. "Ska dom säga. Och han." tänker du. Må så vara, men min invändning och att jag i detta fall sällar mig till oppositionen betyder väl inte att jag gör det i alla lägen? Så är jag inte funtad.
Det finns som det står i reservationen anledning att "påminna om att i folkrörelsetanken låg även idén om folkupplysning." Nyspråket försvagar de historiska rötterna. Kopplingen till folkbildning, med studieförbund och folkrörelser, går språkligt förlorad. Och språkbruket påverkar tanken.
Sammansättningen av folk och rörelse stimulerar tanken betydligt mer än civil och samhälle. Etymologin kräver en längre spaning, som jag gärna vill återkomma till.
Utskottsbetänkandet debatterads i kammaren redan. Här är snabbprotokollet. Jag ser att den debatten kort referaras på Forum för socialt arbete, som kort, förd av dåligt pålästa ledamöter som fastnade i terminologin.
Jag invänder mot att terminologin inte skulle vara en huvudsak. Politik förs med språket och orden har laddning, rymmer värderingar.
Var det Tuvelius sista ledare i Svenska Kyrkans Tidning?
I veckans nummer av Svenska Kyrkans Tidning som kom med tidningsbudet på morgonen presenterar sig tidningens nye publisher - vd och chefredaktör i samma person - Anders Ahlberg.
- Var med oss på papper och på nätet, skriver han på första sidan. Och på ledarsidan ger han besked om en nyordning redan från nästa nummer. Kan det vara den sista ledaren signerad avgående chefredaktören Dag Tuvelius i tidningen idag? Eller signalerar hans nya titel - ledarskribent - att han kommer att fortsätta?
Anders Ahlberg skriver kort på samma sida att det ska bli fler röster i debatten och mer utrymme. Redan i nästa veckas nummer av Svenska Kyrkans Tidning.
Jag skrev om Svenska Kyrkans ledarsida när Anders Ahlberg utnämndes.
- Var med oss på papper och på nätet, skriver han på första sidan. Och på ledarsidan ger han besked om en nyordning redan från nästa nummer. Kan det vara den sista ledaren signerad avgående chefredaktören Dag Tuvelius i tidningen idag? Eller signalerar hans nya titel - ledarskribent - att han kommer att fortsätta?
Anders Ahlberg skriver kort på samma sida att det ska bli fler röster i debatten och mer utrymme. Redan i nästa veckas nummer av Svenska Kyrkans Tidning.
Jag skrev om Svenska Kyrkans ledarsida när Anders Ahlberg utnämndes.
Såsom den nye publishern Anders Ahlberg svarar i intervjun ges intrycket att han inte själv kommer att hålla i pennan på Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Frågan är vilken lösning han kommer att välja. Kommer ledarskribenten, eller blir det en grupp skribenter, från kretsen av kyrkofrämmande kändistyckare eller kommer det att bli människor med god förankring i Svenska Kyrkan som utan frustrationer kan tala klarspråk om om både kyrka, samhälle och värld? De senare kanske till att börja med inte är de mest bekanta inom andra medier, men är förstås de personer som i längden kommer visa sig ha något med substans att tala om och bli de kyrkans röster man lyssnar till med respekt och intresse.
Jag skulle helst se att det blev en grupp om tre eller fyra ledarskribenter som tog hand om Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Ingen av dem bör vara vigd till präst eller diakon. Vigningstjänsten står i en särskild relation till biskopen och domkapitlet där prästen eller diakonen är anställd eller är bosatt. Namnen kan med fördel sökas inom Svenska Kyrkans Unga, bland lärarna på Svenska Kyrkans folkhögskolor, bland de partipolitiskt obundna förtroendevalda och bland de aktiva kyrkomedlemmarna som arbetar med diakoni och internationella frågor. Minst en bör jobba i en församling och någon borde vara en ideell medarbetare.
De partipolitiskt uppbunda förtroendevalda år trots sitt kyrkliga engagemang och sina positioner diskvalificerade för ett uppdrag hos Svenska Kyrkans Tidning. De står helt enkelt inte fria att opponera mot felaktiga beslut och missförhållande i staten, i landstingen och kommunerna. Att öppna ledarsidan för dem med vigningstjänst är att ytterligare förstärka bilden av en prästkyrka där lekfolket inte räknas som fullvärdiga.Hela bloggposten
För ett år sedan fastebloggade jag
Vad skrev jag på bloggen för på dagen ett år sedan? Mitt ämne för dagen var reklam som jag gillar. Den som inte ensidigt tjatar om produkten eller tjänsten, utan ser till sammanhanget och berättar o vad det man säljer ska åstadkomma. Mitt exempel var reklam för el från Jämtkraft. Min länk i bloggposten från 2009 är bruten.
Hela bloggposten från 4 mars 2009
Så här i efterhand kan jag tycka att jag skrivit mer intressanta och underhållande bloggposter än denna genom åren. Jag tröstar mig själv med att jag inte vill kännas vid någon hög ambition med Brygubben från start. Jag gladdes åt andras bloggande och ville prova själv. Så började det. Och det är snart dags för 5-års jubileum.
Min blogg är som alla andras sökbar. Högst upp till vänster finns sökrutan. Skriv in ett sökord och se vad jag skrivit om saken sedan starten 13 mars 2005.
Hela bloggposten från 4 mars 2009
Så här i efterhand kan jag tycka att jag skrivit mer intressanta och underhållande bloggposter än denna genom åren. Jag tröstar mig själv med att jag inte vill kännas vid någon hög ambition med Brygubben från start. Jag gladdes åt andras bloggande och ville prova själv. Så började det. Och det är snart dags för 5-års jubileum.
Min blogg är som alla andras sökbar. Högst upp till vänster finns sökrutan. Skriv in ett sökord och se vad jag skrivit om saken sedan starten 13 mars 2005.
01 mars 2010
Titta här då: Kommuniteten som ett tecken (i tiden)
Sammankomst 2010 - Magnus Malm: Kommuniteten som tecken from Kristen Underjord on Vimeo.
Magnus Malms snack kring kommuniteten som tecken från Sammankomst 2010 - för kristna kommuniteter och vardagsgemenskaper i Hammarkullen.
Mer info: kommuniteter.se
Böcker längs vägen till en vuxen tro
Svenska Kyrkans webbplats behöver utöka och uppdatera den sidan är man rekommenderar böcker för läsning längs vägen till vuxen tro. Jag skrev om saken för ett par dagar sedan och välkomnade tips. Och de har nått mig på lite olika vägar. Så här kommer en första utökad boklista. Tack kära bloggläsare för era bidrag. Fortsätt att höra av er. Och fortsätt gärna att kommentera min blogg i största allmänhet.
Anteckningar efter en frontalkrock med Gud, Maria Küchen, Cordia 2006
Steg på vägen - en katekes för vår tid, Verbum 2007
Jesus Guds hemlighet, Margit Sahlin, Verbum 1999
Frälsarkransen (originalet i 4:e upplagan) Martin Lönnebo, Verbum 2010
Drabbad av det oväntade, Elisabeth Sandlund, Cordia
Jesus - motspänstig medmänniska, Dag Sandahl, Verbum 2004
Språk för en vuxen tro, Ylva Eggehorn, Cordia 2001 (tillägg 4 mars 2010)
Tecken och verklighet • Samtal om Gud • Ecce Homo, KG Hammar, Arcus 2006
Anteckningar efter en frontalkrock med Gud, Maria Küchen, Cordia 2006
Steg på vägen - en katekes för vår tid, Verbum 2007
Jesus Guds hemlighet, Margit Sahlin, Verbum 1999
Frälsarkransen (originalet i 4:e upplagan) Martin Lönnebo, Verbum 2010
Drabbad av det oväntade, Elisabeth Sandlund, Cordia
Jesus - motspänstig medmänniska, Dag Sandahl, Verbum 2004
Språk för en vuxen tro, Ylva Eggehorn, Cordia 2001 (tillägg 4 mars 2010)
Tecken och verklighet • Samtal om Gud • Ecce Homo, KG Hammar, Arcus 2006
Omvänd, Göran Skytte, Libris (pocket även i 10-pac)
Jesus från Nasaret, Joseph Ratzinger Artos Norma 2007
Ja, det var elva titlar, några moderna klassiker, ett par läroböcker och andra mer personliga vittnesbörd i samma genre som Gardells båda böcker. I listan finns både de böcker som ger andlig vägledning och de som berättar levande om Jesus. De flesta böckerna är bara några år gamla och finns att köpa. En och annan är några år äldre och får sökas i antikvariaten (på nätet) och hos vänners eller i församlingens bibliotek.
Bloggen Storasyster i Vassen har sin boklista. Poskval-bloggen ger också lästips.
Den som senast gav offentlighet åt den korta och enahanda litteraturlistan på Svenska Kyrkans gemensamma webbplats var prästen Bertil Murray, med ett debattinlägg i Svenska Kyrkans Tidning förra veckan.
Det var den här sidan på Svenska Kyrkans gemensamma webb som startade debatten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)