Den uppskattade författaren Thomas Sjödin berättar hur kyrkklockornas klang hjälpte honom tillbaka till livsmelodin i sorgen över sina söner.
I pressmeddelandet för hans bok Ett brustet halleluja som kom i oktober läser jag:
En höstklar söndagsmorgon sneddar Tomas Sjödin över kanalbron i Haga i Göteborg. Klockorna i Hagakyrkan ringer som de gjort i långt mer än hundra år. Trots att han rört sig i dessa kvarter i mer än 25 år har han aldrig tidigare lagt märke till ringningen som han nu gör. Det är något i rytmen, den dova, tunga klangen som får honom att fundera: Vad är det där som kan sägas vara klangen av en människa, det som sjunger i själen?
Se och hör honom berätta på SVT Play i ett inslag från Gokväll 19 november.
Andra bloggar om: kyrkklockor, kyrkklocka, thomas sjödin,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar