I höstas startade jag en blogg fristående från Brygubben. Det var för att ge mig själv uppmuntran som Livet i Svenska Kyrkan kom till. Helt ensam om att vilja se min kyrka från den ljusa sidan var jag inte, visade det sig. Flera glada tillrop motiverade en fortsättning.
Nu förgrenar sig bloggen Livet i Svenska Kyrkan till nätverket med samma namn. Här kan vem som vill registrera sig som medlem och bidra med sin närvaro och med inlägg, länkar, bilder och videor.
Nätverket Livet i Svenska Kyrkan är skapat med gratistjänsten Ning, som är ett exempel på tjänster i målet som det går att göra så mycket med utan att det kostar en massa pengar. Det känns så rätt att använda de lösningar som kan gynna den sidledes kommunikationen i Svenska Kyrkan. Den som också bygger på en ömsesidighet, där det är genom att ge som man får. Men också "bröd till den som inte har pengar".
Nätverket Livet i Svenska Kyrkan får sitt innehåll med medlemmars hjälp och genom att länka in det som redan finns på andra sajter, större som mindre.
27 januari 2010
24 januari 2010
Helle Klein frågande inför Kyrkans Tidnings nye chef; Hur är det med erfarenhet av kyrka och intresse för tro?
På egna webbplatsen Seglora Smedja kommenterar prästen Helle Klein den aktuella utnämningen av en ny chefredaktör för veckotidningen Svenska Kyrkans Tidning. Hon berättar att hon känner tidningens nye publisher Anders Ahbberg som en "oerhört gedigen publicist och journalist". Men hon undrar överhans hans kyrkoerfarenhet och religiösa intresse.
Inte är väl Helle Klein beredd att ställa sin plats i ledningen för Aftonbladet till förfogande, till förmån för en medborgare som är som de flesta? Alltså en som inte är en regelbunden kvällstidningsläsare, som är en medieagnostiker och som sällan läser ledare och krönikor för att man så sällan får något ut av dem? Tror inte det. Och det ser jag inte som att hon därmed sätter sig andra människor och inte ens sina läsare.
Jag ser gärna att Svenska Kyrkans Tidning blir läst av många fler och att upplagan ökar. Ska intresset för tidningen öka bland många medlemmar i kyrkan, så är det en förutsättning att den blir läst av de medlemmar som också är anställda, har ett förtroendeuppdrag eller är volontärer. Det är på samma sätt som med gudstjänsten: Ska fler människor komma till kyrkan och göra det oftare, då är det en förutsättning att de anställda och de förtroendevalda tillsammans med volontärerna i vardagsverksamheterna möts i söndagens gudstjänst.
Helle Klein tror att Anders Ahlberg vid sin sida behöver anställa en opinionsredaktör som ansvarar för ledarsidan och debattsidorna i Svenska Kyrkans Tidning. Även här är jag på samma linje som henne.
Han ska väl ändå ansvara för tidningens opinionsbildande och lägga sig i både den världsliga och kyrkliga debatten?Samma bild har jag av Anders Ahlberg och samma invändningar. Och det har jag redan gett uttryck för, här på min blogg för tre veckor sedan. Men det tycks som att Helle Klein närmast menar att vi andra som ställt frågor är beklämmande i vår krisstna inskränkthet. Vi som svarat på Jesus kallelse och vill leva i vårt dop, varför ska vi beskrivas som ofräscha och är det verkligen så säkert att vi inte - i de olika uppdrag kyrkan gett oss - har förmåga att nå ut bland grupper av människor som inte är kyrksamma?
Inte är väl Helle Klein beredd att ställa sin plats i ledningen för Aftonbladet till förfogande, till förmån för en medborgare som är som de flesta? Alltså en som inte är en regelbunden kvällstidningsläsare, som är en medieagnostiker och som sällan läser ledare och krönikor för att man så sällan får något ut av dem? Tror inte det. Och det ser jag inte som att hon därmed sätter sig andra människor och inte ens sina läsare.
Jag ser gärna att Svenska Kyrkans Tidning blir läst av många fler och att upplagan ökar. Ska intresset för tidningen öka bland många medlemmar i kyrkan, så är det en förutsättning att den blir läst av de medlemmar som också är anställda, har ett förtroendeuppdrag eller är volontärer. Det är på samma sätt som med gudstjänsten: Ska fler människor komma till kyrkan och göra det oftare, då är det en förutsättning att de anställda och de förtroendevalda tillsammans med volontärerna i vardagsverksamheterna möts i söndagens gudstjänst.
Helle Klein tror att Anders Ahlberg vid sin sida behöver anställa en opinionsredaktör som ansvarar för ledarsidan och debattsidorna i Svenska Kyrkans Tidning. Även här är jag på samma linje som henne.
18 januari 2010
Vad som inte är detsamma som religion i reklamen
Idag är det Jesus Kristus som får illustrera tidningen Resumés kampanj för att sälja annonser i sin egen pappersupplaga. Han sträcker ut sina armar mot mig i toppbannern på Resumés sajt. Och jag klickar vidare
och läser: Du ska många andra gudar hava jämte mediebyråerna.
Jag blir uppmuntrad, för sådana här grejer stärker min tes: religion i reklamen funkar. Så kör på.
Och det stärker syskon-tesen: reklam i religionen funkar sällan. Så ta det försiktigt.
Det blir oftare roligt än plumpt med religion i reklamen. HiFi-klubbens Maria med högtalarjesus
i famnen i julas, tyckte jag var skoj.
Religiösa symboler, Jesus, Maria, helgonen, en prästklädd människa - ja det är mycket som används av reklamare för att göra en produkt eller en tjänst mer intressant.
Det är ofta prylar och tjänster som i sig är grå och tråkiga som görs mer attraktiva och får färg med hjälp av religion i reklamen. Tidningen Dagen uppmärksammade både HiFi-klubben och Teknikmagasinets reklam med religiösa lån.
Våren 2007 hade jag en postning i denna blogg i samma ämne som jag nu skriver om. För tre år sedan kommenterade jag en annonskampanj med Svenska Kyrkan i Stockholms stift. Kunde fyllt på med att säga något om samma stifts julkampanj 2009. Men jag avstår, eftersom jag tycker samma nu som då: Ta det försiktigt med religiös reklam. För det så svårt. Och det finns så många alternativ att kommunicera som är lättare att få till på ett bra sätt.
Fördjupa dig gärna i ämnet genom att se en massa exempel på bloggen Reklamtro.se Här finns en trosbekännelse från Libresse. En helsida från SJ om att man inte botar sjuka men går på vatten. Hösten 2008 gick även Tiger Woods på vatten. Det gör han inte längre. Ett lokalt exempel på kristen reklam som funkar kommer från Växjö och Tegelborgskyrkan. Tack Typiskt Anders (Anders Josefsson) för allt du samlat och för dina kommentarer - även om jag inte håller med om allt du skriver. Och det är ju inte nödvändigt.
och läser: Du ska många andra gudar hava jämte mediebyråerna.
Och det stärker syskon-tesen: reklam i religionen funkar sällan. Så ta det försiktigt.
Det blir oftare roligt än plumpt med religion i reklamen. HiFi-klubbens Maria med högtalarjesus
i famnen i julas, tyckte jag var skoj.
Religiösa symboler, Jesus, Maria, helgonen, en prästklädd människa - ja det är mycket som används av reklamare för att göra en produkt eller en tjänst mer intressant.
Det är ofta prylar och tjänster som i sig är grå och tråkiga som görs mer attraktiva och får färg med hjälp av religion i reklamen. Tidningen Dagen uppmärksammade både HiFi-klubben och Teknikmagasinets reklam med religiösa lån.
Våren 2007 hade jag en postning i denna blogg i samma ämne som jag nu skriver om. För tre år sedan kommenterade jag en annonskampanj med Svenska Kyrkan i Stockholms stift. Kunde fyllt på med att säga något om samma stifts julkampanj 2009. Men jag avstår, eftersom jag tycker samma nu som då: Ta det försiktigt med religiös reklam. För det så svårt. Och det finns så många alternativ att kommunicera som är lättare att få till på ett bra sätt.
Fördjupa dig gärna i ämnet genom att se en massa exempel på bloggen Reklamtro.se Här finns en trosbekännelse från Libresse. En helsida från SJ om att man inte botar sjuka men går på vatten. Hösten 2008 gick även Tiger Woods på vatten. Det gör han inte längre. Ett lokalt exempel på kristen reklam som funkar kommer från Växjö och Tegelborgskyrkan. Tack Typiskt Anders (Anders Josefsson) för allt du samlat och för dina kommentarer - även om jag inte håller med om allt du skriver. Och det är ju inte nödvändigt.
17 januari 2010
Pappret är inte dött. Men det är lite 00-tal
Nyhetsbrevet från CAP&Design visade mig vägen till en amerikansk sammanfattning av ett svunnet 00-tal med hjälp av likaledes amerikanska magasinsomslag.
Pappret är inte dött. Magasinsomslag är en genre. Jag skulle inte ha ett dugg emot att ha kreerat flera av dem som visas i den här 2-minuters videon.
Hur kommer magasinen att förändras under det nya decennium vi gått in i, 10-talet? Vilka är de titlar som kommer att försvinna och vilka kommer till? Svenska Dagbladet hade förra veckan ett reportage om den indiska tidningsmarknaden. Mest handlade den i och för sig om dagspress, men var ändå nog så intressant och en påminnelse om vad som händer österut. Här mår papperstidningen väl i flera länder. Antalet tidningsläsare i Indien ökar.
Marshall McLuhan slog fast det: Inga medier försvinner. Så är det och så kommer det att förbli. Men inga medier är oföränderliga. De lever inte oberoende av varandra. Och de är självklart beroende av kontexten.
Pappret är inte dött. Magasinsomslag är en genre. Jag skulle inte ha ett dugg emot att ha kreerat flera av dem som visas i den här 2-minuters videon.
Hur kommer magasinen att förändras under det nya decennium vi gått in i, 10-talet? Vilka är de titlar som kommer att försvinna och vilka kommer till? Svenska Dagbladet hade förra veckan ett reportage om den indiska tidningsmarknaden. Mest handlade den i och för sig om dagspress, men var ändå nog så intressant och en påminnelse om vad som händer österut. Här mår papperstidningen väl i flera länder. Antalet tidningsläsare i Indien ökar.
Marshall McLuhan slog fast det: Inga medier försvinner. Så är det och så kommer det att förbli. Men inga medier är oföränderliga. De lever inte oberoende av varandra. Och de är självklart beroende av kontexten.
12 januari 2010
Hej Mumintroll. Heja SvD
Idag har serien Mumin nypremiär i Svenska Dagbladet. Så passande att de finlandsvenska trollen firar 65 år i år. De gamla albumen med Mumin som serie är eftertraktade. Nu inleder SvD med äventyret Mumin i Vilda Västern.
Svenska Kyrkans Tidnings nye chefredaktör bekräftar mediebilden
Intervjuad av tidningen Dagen bekräftar Svenska Kyrkans Tidnings vd och chefredaktör att han sätter pappertidningen framför andra kanaler till tidningens mottagare. Han beskriver pappret i brevlådan som suveränt, alltså oberoende av andra medier. Han står också för sin kritiska inställning till den kristna tron. Och han går sällan i kyrkan efter som han inte får ut något av det.
Jag skulle helst se att det blev en grupp om tre eller fyra ledarskribenter som tog hand om Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Ingen av dem bör vara vigd till präst eller diakon. Vigningstjänsten står i en särskild relation till biskopen och domkapitlet där prästen eller diakonen är anställd eller är bosatt. Namnen kan med fördel sökas inom Svenska Kyrkans Unga, bland lärarna på Svenska Kyrkans folkhögskolor, bland de partipolitiskt obundna förtroendevalda och bland de aktiva kyrkomedlemmarna som arbetar med diakoni och internationella frågor. Minst en bör jobba i en församling och någon borde vara en ideell medarbetare.
De partipolitiskt uppbunda förtroendevalda år trots sitt kyrkliga engagemang och sina positioner diskvalificerade för ett uppdrag hos Svenska Kyrkans Tidning. De står helt enkelt inte fria att opponera mot felaktiga beslut och missförhållande i staten, i landstingen och kommunerna. Att öppna ledarsidan för dem med vigningstjänst är att ytterligare förstärka bilden av en prästkyrka där lekfolket inte räknas som fullvärdiga.
Synen att papperstidningen skulle vara en suverän, oberoende kanal till läsarna är förstås ett smalt perspektiv som saknar verklighetsförankring. Och det fördunklar vad som är Svenska Kyrkans Tidnings egentliga mission. Tidningen har en historia och en förhistoria som den nye vd:n och chefredaktören bör studera noga. Och många av de som var med att stifta tidningen finns i livet och står säkert till tjänst för samtal och kommer att dela med sig av visionerna.
Svenska Kyrkans Tidnings existensberättigande har med dess ärende att göra. Handlar om att ha något angeläget att berätta och om att bygga och utveckla relationer mellan läsarna och de som gör tidningen. Den visionen kan förverkligas med en helhetsyn och ett kommunikativt tänkande som öppnar för ett mediebruk som präglas av mångfald och som räknar med läsaren som en aktör. Och viktigast av allt: att arbetet i alla delar grundar sig i den kristna tron, bekännelsen och läran.
Så står inte Svenska Kyrkans Tidning som en torsdagspappersprodukt längre ensam och oberoende, utan blir en del i en väv, blir en tidning som umgås och relaterar till andra tidningar inom Berling Media Berling Press och andra tidningar som görs av Svenska Kyrkan. Och som blir ett namn som möter respekt och intresse också på nätet, i den digitala radion och i rörliga bilder.
10-talet kan bli ett händelserikt mediedecennium för Svenska Kyrkan om goda krafter samverkar. Just nu händer det mest intressanta lokalt i Svenska Kyrkan, i församlingarna och kanske i radarskugga för det rikskyrkliga. Här görs församlingstidningar på ett nytt sätt, här ifrågasätts de invända men omoderna sätten att kommunicera, här prövas nya sätt att berätta om församlingslivet och här tas de nya digitala medierna i bruk med nyfikenhet och engagemang. Det bloggas och twittras, det anordnas berättaraftnar, man lär och uppmuntrar varandra till ett gott värdskap, omprövar predikans innehåll och form, brottas med språket, med de kyrkliga symbolerna, den kristna konstens uttryck och mycket mer.
Svenska Kyrkans Tidning och magasinet Amos under Anders Ahlbergs ledning skulle kunna spela en roll i den utveckling som redan slagit rot i många församlingar. Det krävs inte så mycket: några mejlfrågor "får vi komma och se vad ni håller på med?", några tågbiljetter, ett glatt humör och en allvarlig vilja att bidra till att bygga vidare på en del av Kristi Kyrka som vår svenska evangelisk-lutherska kyrka ändå är.
- Jag har aldrig varit oreflekterat troende och när man går från en gudstjänst och upplever att predikan inte gett något nytt känns det som en begränsning. Jag har tyckt mig möta den utvecklande analysen och argumentationen på andra platser. Trist, men så är det.Såsom den nye publishern Anders Ahlberg svarar i intervjun ges intrycket att han inte själv kommer att hålla i pennan på Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Frågan är vilken lösning han kommer att välja. Kommer ledarskribenten, eller blir det en grupp skribenter, från kretsen av kyrkofrämmande kändistyckare eller kommer det att bli människor med god förankring i Svenska Kyrkan som utan frustrationer kan tala klarspråk om om både kyrka, samhälle och värld? De senare kanske till att börja med inte är de mest bekanta inom andra medier, men är förstås de personer som i längden kommer visa sig ha något med substans att tala om och bli de kyrkans röster man lyssnar till med respekt och intresse.
Jag skulle helst se att det blev en grupp om tre eller fyra ledarskribenter som tog hand om Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Ingen av dem bör vara vigd till präst eller diakon. Vigningstjänsten står i en särskild relation till biskopen och domkapitlet där prästen eller diakonen är anställd eller är bosatt. Namnen kan med fördel sökas inom Svenska Kyrkans Unga, bland lärarna på Svenska Kyrkans folkhögskolor, bland de partipolitiskt obundna förtroendevalda och bland de aktiva kyrkomedlemmarna som arbetar med diakoni och internationella frågor. Minst en bör jobba i en församling och någon borde vara en ideell medarbetare.
De partipolitiskt uppbunda förtroendevalda år trots sitt kyrkliga engagemang och sina positioner diskvalificerade för ett uppdrag hos Svenska Kyrkans Tidning. De står helt enkelt inte fria att opponera mot felaktiga beslut och missförhållande i staten, i landstingen och kommunerna. Att öppna ledarsidan för dem med vigningstjänst är att ytterligare förstärka bilden av en prästkyrka där lekfolket inte räknas som fullvärdiga.
Synen att papperstidningen skulle vara en suverän, oberoende kanal till läsarna är förstås ett smalt perspektiv som saknar verklighetsförankring. Och det fördunklar vad som är Svenska Kyrkans Tidnings egentliga mission. Tidningen har en historia och en förhistoria som den nye vd:n och chefredaktören bör studera noga. Och många av de som var med att stifta tidningen finns i livet och står säkert till tjänst för samtal och kommer att dela med sig av visionerna.
Svenska Kyrkans Tidnings existensberättigande har med dess ärende att göra. Handlar om att ha något angeläget att berätta och om att bygga och utveckla relationer mellan läsarna och de som gör tidningen. Den visionen kan förverkligas med en helhetsyn och ett kommunikativt tänkande som öppnar för ett mediebruk som präglas av mångfald och som räknar med läsaren som en aktör. Och viktigast av allt: att arbetet i alla delar grundar sig i den kristna tron, bekännelsen och läran.
Så står inte Svenska Kyrkans Tidning som en torsdagspappersprodukt längre ensam och oberoende, utan blir en del i en väv, blir en tidning som umgås och relaterar till andra tidningar inom Berling Media Berling Press och andra tidningar som görs av Svenska Kyrkan. Och som blir ett namn som möter respekt och intresse också på nätet, i den digitala radion och i rörliga bilder.
10-talet kan bli ett händelserikt mediedecennium för Svenska Kyrkan om goda krafter samverkar. Just nu händer det mest intressanta lokalt i Svenska Kyrkan, i församlingarna och kanske i radarskugga för det rikskyrkliga. Här görs församlingstidningar på ett nytt sätt, här ifrågasätts de invända men omoderna sätten att kommunicera, här prövas nya sätt att berätta om församlingslivet och här tas de nya digitala medierna i bruk med nyfikenhet och engagemang. Det bloggas och twittras, det anordnas berättaraftnar, man lär och uppmuntrar varandra till ett gott värdskap, omprövar predikans innehåll och form, brottas med språket, med de kyrkliga symbolerna, den kristna konstens uttryck och mycket mer.
Svenska Kyrkans Tidning och magasinet Amos under Anders Ahlbergs ledning skulle kunna spela en roll i den utveckling som redan slagit rot i många församlingar. Det krävs inte så mycket: några mejlfrågor "får vi komma och se vad ni håller på med?", några tågbiljetter, ett glatt humör och en allvarlig vilja att bidra till att bygga vidare på en del av Kristi Kyrka som vår svenska evangelisk-lutherska kyrka ändå är.
11 januari 2010
Kan det vara sant? Vigselprov för präster
Hittade en artikel i Värmlands Folkblad som jag delade med mig av på Facebook igår. Fick en hel del reaktioner. Enligt tidningen ska präster få vigselrätt först efter att ha testats av kammarkollegiet i Stockholm. Jag tror närmast att det är tidningen som missuppfattat saken. Men är inte helt säker.
Bloggande Yrhättan skriver om saken och ser närmast fram emot att sitta videolänkad från länsstyrelsen i Örebro för att bli testad av en tjänsteman i Stockholm.
Kyrkoordnaren har lovat forska i ärendet. Själv hoppas jag han kommer fram till att det visar sig vara falskt alarm.
Tillägg 13:04 Det kom ett mejl från Kyrkoordnaren: Det är nys, skriver han. Och då är det så.
Uppdatering 12 januari: VF dementerar inte gårdagens artikel, men skriver att Svenska kyrkan inte tror det ska behövs prov för präster.
Bloggande Yrhättan skriver om saken och ser närmast fram emot att sitta videolänkad från länsstyrelsen i Örebro för att bli testad av en tjänsteman i Stockholm.
Kyrkoordnaren har lovat forska i ärendet. Själv hoppas jag han kommer fram till att det visar sig vara falskt alarm.
Tillägg 13:04 Det kom ett mejl från Kyrkoordnaren: Det är nys, skriver han. Och då är det så.
Uppdatering 12 januari: VF dementerar inte gårdagens artikel, men skriver att Svenska kyrkan inte tror det ska behövs prov för präster.
07 januari 2010
Rusch till Santiago de Compostela i år
Mer om kristna pilgrimer här hos Pilgrimscentrum i Vadstena.
Pilgrimsmöte i Taizeanda i Vadstena 18-21 mars 2010.
Svenska Franciskusleden går här
Brygubben har läsare i Finland
Så snart tillfälle gavs, och det för flera år sedan, registrerade jag min blogg Brygubben på den Finska Kyrkans finlandssvenska tidning Kyrkpressen. Så har Kyrkpressens läsare haft möjlighet att läsa mig direkt från den sajten. Och det är aktiva läsare som hittar mig österifrån. Uppmuntrande. Nu jubilerar tidningen, snyggar till sin webbplats och förbättrar tjänsten för oss bloggare.
Dopet i Svenska Kyrkan - det är något heligt med det
På bloggen Livet i Svenska Kyrkan skriver jag idag om dopet. Morgonens läsning av några artiklar i nya numret av Svenska Kyrkans Tidning inspirerade till en postning.
06 januari 2010
Mina kvinnliga vänners underkläder
Igår slösurfade jag på Facebook och det bröjade rada upp sig statusar med bara namnet på en färg. Nästan bara hos de kvinnliga vännerna. En och annan herre provade att skriva en färg. Det blev mindre bra. Om de nu inte ville komma ut med att de under skjortan eller tröjan valt att bära bh. För det var det färgerna handlade om: att damerna annonserade aktuell färg på brösthållarna. Jag fick veta mer än jag behövde veta.
Emanuel Karlsten har bloggat om saken. Min vän Helena har skrivit om hur man skulle önskat fånga fenomenet och kunnat ta betalt för det. Underklädesförsäljare på Facebook kan knappast ha fångat upp fenomenet med mindre än att det nu börjas skrivas i kommentarer till statusarna vad det hela handlar om. En annan kamrat funderar i gendertermer och hon väljer att hålla informationen andra systrar generöst delar med sig av. En annan kvinna är bloggaren Sjumilakliv. Hon skriver både på egna bloggen och på Twitter. Hon får en hel del kommentarer.
Lite googlande ger vid handen att det tog några dagar innan lavinen med färgade underkläder sköljde över oss. Och den lär stanna upp redan idag. Ser på twitter att Socialdemokratiska Arbetarpartiets ordförande valt att berätta att hennes tuttar har röd förpackning. En tidig kommentar från henne detta valår 2010.
Tillägg 17:37 Kan det vara ett rent sammanträffande eller har det uppstått synkrocitet? Samma vecka som nackenscanning införs på flygplats efter flygplats, så handlar det om bh-färg på Facebook. En slags frivillig och förekommande scanning innan storebror ser dig?
Andra bloggar om: facebook, färg, underkläder, kvinnor
Emanuel Karlsten har bloggat om saken. Min vän Helena har skrivit om hur man skulle önskat fånga fenomenet och kunnat ta betalt för det. Underklädesförsäljare på Facebook kan knappast ha fångat upp fenomenet med mindre än att det nu börjas skrivas i kommentarer till statusarna vad det hela handlar om. En annan kamrat funderar i gendertermer och hon väljer att hålla informationen andra systrar generöst delar med sig av. En annan kvinna är bloggaren Sjumilakliv. Hon skriver både på egna bloggen och på Twitter. Hon får en hel del kommentarer.
Lite googlande ger vid handen att det tog några dagar innan lavinen med färgade underkläder sköljde över oss. Och den lär stanna upp redan idag. Ser på twitter att Socialdemokratiska Arbetarpartiets ordförande valt att berätta att hennes tuttar har röd förpackning. En tidig kommentar från henne detta valår 2010.
Tillägg 17:37 Kan det vara ett rent sammanträffande eller har det uppstått synkrocitet? Samma vecka som nackenscanning införs på flygplats efter flygplats, så handlar det om bh-färg på Facebook. En slags frivillig och förekommande scanning innan storebror ser dig?
Andra bloggar om: facebook, färg, underkläder, kvinnor
04 januari 2010
Svenska Kyrkan behöver en generationsväxling. Nu.
Svenska Kyrkan lider av ett åldrande ledarskikt. Till största del kopplat till att de som styr och ställer är födda på 40- eller 50-talet om de är anställda och på 30- och 40-talet om de är politiker. Denna åldersmässiga monokultur uppvägs inte av enstaka lillgamla påläggskalvar. För gamla till sinnes med gamla världsbilder och gamla idéer bidrar de inte till den nödvändiga förnyelsen.
Räddningen ligger i att det i lokala församlingar händer saker utanför makthavarnas intressesfär. Här möts de unga 80- och 90-talisterna med de som trots sin fysiska ålder är unga och fortfarande rörliga till sinnes. Det finns plats för de angelägna samtalen om sanningar som inte inte är relativa, det finns hopp för gemenskap omkring det som är bortom det begränsat mänskliga.
Det nya 10-talet kommer att innebära påfrestningar för Svenska Kyrkan. Men det är ingen risk att Svenska Kyrkan som en del av den allmänliga kyrkan försvinner, även om delar av det som trossamfundet idag i juridisk mening omfattar tynar bort eller avskiljs.
Det nya 10-talet har mer att ge än de tio senaste åren, som alltför mycket var en baksmälla efter en halvdan skilsmässa mellan kyrka och stat. Vid en generationsväxling kommer det att finnas mer plats för de nyfikna frågorna om varför det är som det är, hur det var innan och hur det skulle kunna bli så mycket annorlunda och bättre imorgon.
Visionärer från det tidiga 70-talet kommer att plockas fram och läsas om av en ny generation. Deras tankar och framtidsbilder kommer att tillsammans med inspirerande tankar av betydligt äldre gestalter ur kyrkohistorien på ett nytt och spännande sätt mixas med samtidens unga föreställningar och förhoppningar.
Den nya tiden kommer att ge en bra jordmån för undervisning om kyrkans tro, lära och bekännelse. Goda lärare kommer att bli efterfrågade. 10-talet kommer att bli ett decennium med den tredje trosartikeln i centrum.
Andra bloggar om: kyrkan, svenska kyrkan, framtiden, prognos, 10-talet, 2010, ungdom
Räddningen ligger i att det i lokala församlingar händer saker utanför makthavarnas intressesfär. Här möts de unga 80- och 90-talisterna med de som trots sin fysiska ålder är unga och fortfarande rörliga till sinnes. Det finns plats för de angelägna samtalen om sanningar som inte inte är relativa, det finns hopp för gemenskap omkring det som är bortom det begränsat mänskliga.
Det nya 10-talet kommer att innebära påfrestningar för Svenska Kyrkan. Men det är ingen risk att Svenska Kyrkan som en del av den allmänliga kyrkan försvinner, även om delar av det som trossamfundet idag i juridisk mening omfattar tynar bort eller avskiljs.
Det nya 10-talet har mer att ge än de tio senaste åren, som alltför mycket var en baksmälla efter en halvdan skilsmässa mellan kyrka och stat. Vid en generationsväxling kommer det att finnas mer plats för de nyfikna frågorna om varför det är som det är, hur det var innan och hur det skulle kunna bli så mycket annorlunda och bättre imorgon.
Visionärer från det tidiga 70-talet kommer att plockas fram och läsas om av en ny generation. Deras tankar och framtidsbilder kommer att tillsammans med inspirerande tankar av betydligt äldre gestalter ur kyrkohistorien på ett nytt och spännande sätt mixas med samtidens unga föreställningar och förhoppningar.
Den nya tiden kommer att ge en bra jordmån för undervisning om kyrkans tro, lära och bekännelse. Goda lärare kommer att bli efterfrågade. 10-talet kommer att bli ett decennium med den tredje trosartikeln i centrum.
Andra bloggar om: kyrkan, svenska kyrkan, framtiden, prognos, 10-talet, 2010, ungdom
Totalkommunikation valåret 2010
Svenska Dagbladet har idag en artikel om politikers bruk av bloggar, Facebook och Twitter, med anledning av att vi nu gått in i ett valår. Många som använder det som på 00-talet kom att gå under samlingsnamnet sociala medier har uppmärksammat artikeln. Än mer de som arbetar med den här sortens medier och yrkesmässigt lär ut och uppmuntrar till användning.
Brit Stakston på JMW har redan för några timmer sedan bloggat utförlig och länkat generöst i ämnet.
SVD-vinkeln på ämnet är kanske inte så upplyftade. Den som inte vet mycket om nya och mer personliga sätt att kommunicera ömsesidigt kan nog få intrycket att det mesta är trivialt, tidsödande och med lite inverkan på opinionsbildningen. Och det är nog som någon twittrade tidigare idag: om man utgår från att alla andra använder ett visst medium precis som man själv blir beskrivningen begränsad.
Med nya sätt för enskilda människor (även politiker) att kommunicera gäller det verkligen att de gamla massmedierna finner sina nya roller fortsätter att vara så efterfrågade att de kommer att existera i framtiden. En uppenbar risk är att massmedier blir alltmer självrefererande när journalisters tid upptas av att bevaka varandra och därför missar vad människor talar om och skriver till varandra i helt nya kanaler.
Dagstidningen har sina rötter i vägtidningarna på tehusen i London. En vaken journalist hittar till 2010-talets virtuella tehus och bidrar till de digitala vägtidningarna där.
Tillägg 5 januari Johan Ronnestam bloggar också med anledning av artikeln i SVD.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, kommunikation, valår, valet 2010,
Brit Stakston på JMW har redan för några timmer sedan bloggat utförlig och länkat generöst i ämnet.
SVD-vinkeln på ämnet är kanske inte så upplyftade. Den som inte vet mycket om nya och mer personliga sätt att kommunicera ömsesidigt kan nog få intrycket att det mesta är trivialt, tidsödande och med lite inverkan på opinionsbildningen. Och det är nog som någon twittrade tidigare idag: om man utgår från att alla andra använder ett visst medium precis som man själv blir beskrivningen begränsad.
Med nya sätt för enskilda människor (även politiker) att kommunicera gäller det verkligen att de gamla massmedierna finner sina nya roller fortsätter att vara så efterfrågade att de kommer att existera i framtiden. En uppenbar risk är att massmedier blir alltmer självrefererande när journalisters tid upptas av att bevaka varandra och därför missar vad människor talar om och skriver till varandra i helt nya kanaler.
Dagstidningen har sina rötter i vägtidningarna på tehusen i London. En vaken journalist hittar till 2010-talets virtuella tehus och bidrar till de digitala vägtidningarna där.
Tillägg 5 januari Johan Ronnestam bloggar också med anledning av artikeln i SVD.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, kommunikation, valår, valet 2010,
Före detta chefred tar över Svenska Kyrkans Tidning
Svenska Kyrkans veckotidning Kyrkans Tidning får en publisher efter Dag Tuvelius. Det blir förra chefredaktören på Medievärlden Anders Ahlberg som tar över från 1 mars, rapporterar hans gamla tidning som sedan en tid helt övergivit pappersupplagan.
När Medievärlden frågar om hans relation till Kyrkans Tidning svarar han med att berätta om att han har präster i släkten. Tydligen var både hans farfar och morfar präster i Svenska Kyrkan.
Anders Ahlberg är inte kristen utan beskriver sig själv som agnostiker. Nu ska han alltså leda Svenska Kyrkans egen veckotidning, som också är en av de få svenskkyrkliga tidningarna med nationell spridning i någon större upplaga. I uppdraget som publisher ingår även att svara för Kyrkans Tidnings ledarsida. Anders Ahlberg delar inte den kristna tron på ett evigt liv.
Han har före tiden med Medivärlden varit ansvarig utgivare för Västmanlands Läns Tidning. Och tidigare har han ett förflutet på Expressen.
Kyrkans Tidning har också på sin webbplats publicerat nyheten om Ahlberg. Han blir även vd för Berling Media och tar över ledningen av magasinet Amos och Svenska Missionskyrkans tidning Sändaren.
Anders Ahlberg är fyller 55 år om några veckor och blir därmed en av Kyrkans Tidnings äldsta chefredaktörer sedan starten 1982.
Tillägg 16:41
Tidningen Dagen har lagt ut en kortis.
Svenska Kyrkans Tidning måste ha en ledarsida som är en kyrkokristen röst i medievärlden. Även magasinet Amos vars affärsidé bygger på att den betalas av församlingar i Svenska Kyrkan som delar ut den till medlemmarna och hushållen inom församlingen, måste ledas av en medlem i Svenska Kyrkan som frimodigt företräder sin kyrka och den allmänliga kyrkans tro.
Anders Ahlberg har starka kopplingar till Västerås. Är det Berlings förre och mångårige ordförande Mats Svegfors, tidigare landshövding i samma stad, som haft ett finger med i spelet?
Mer bloggat om Svenska Kyrkans tidningar här hos Brygubben. Och om ett uttalande från koncernens vd. Och apropå att Berling Media (tidigare Svenska Kyrkans Press) har lagt ner fler tidningar än man startat.
Tillägg 17:17
Journalisten om utnämningen av Anders Ahlberg
Andra bloggar om: journalistik, journalist, media, massmedier, tidning, tidningar, kyrkans tidning, Svenska Kyrkan, kyrkan, förlag
När Medievärlden frågar om hans relation till Kyrkans Tidning svarar han med att berätta om att han har präster i släkten. Tydligen var både hans farfar och morfar präster i Svenska Kyrkan.
Anders Ahlberg är inte kristen utan beskriver sig själv som agnostiker. Nu ska han alltså leda Svenska Kyrkans egen veckotidning, som också är en av de få svenskkyrkliga tidningarna med nationell spridning i någon större upplaga. I uppdraget som publisher ingår även att svara för Kyrkans Tidnings ledarsida. Anders Ahlberg delar inte den kristna tron på ett evigt liv.
Han har före tiden med Medivärlden varit ansvarig utgivare för Västmanlands Läns Tidning. Och tidigare har han ett förflutet på Expressen.
Kyrkans Tidning har också på sin webbplats publicerat nyheten om Ahlberg. Han blir även vd för Berling Media och tar över ledningen av magasinet Amos och Svenska Missionskyrkans tidning Sändaren.
Anders Ahlberg är fyller 55 år om några veckor och blir därmed en av Kyrkans Tidnings äldsta chefredaktörer sedan starten 1982.
Tillägg 16:41
Tidningen Dagen har lagt ut en kortis.
Svenska Kyrkans Tidning måste ha en ledarsida som är en kyrkokristen röst i medievärlden. Även magasinet Amos vars affärsidé bygger på att den betalas av församlingar i Svenska Kyrkan som delar ut den till medlemmarna och hushållen inom församlingen, måste ledas av en medlem i Svenska Kyrkan som frimodigt företräder sin kyrka och den allmänliga kyrkans tro.
Anders Ahlberg har starka kopplingar till Västerås. Är det Berlings förre och mångårige ordförande Mats Svegfors, tidigare landshövding i samma stad, som haft ett finger med i spelet?
Mer bloggat om Svenska Kyrkans tidningar här hos Brygubben. Och om ett uttalande från koncernens vd. Och apropå att Berling Media (tidigare Svenska Kyrkans Press) har lagt ner fler tidningar än man startat.
Tillägg 17:17
Journalisten om utnämningen av Anders Ahlberg
Andra bloggar om: journalistik, journalist, media, massmedier, tidning, tidningar, kyrkans tidning, Svenska Kyrkan, kyrkan, förlag
02 januari 2010
Bloggen nedlusad med spam. Jag lägger ner.
Eländes. Någon har spammat min blogg med 6-7 kommentarer på varenda bloggpost från det senaste halvåret. Inte kan jag sitta för hand och klicka bort dem alla.
Nu tvingas jag koppla in moderering av kommentarerna.
Det är sånt här som kan få en att vilja lägga ner bloggandet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)