Brygubben frestas till hobbypsykologi

Forskaren Jan Almäng kan nu kalla sig filosofie doktor. Han har dispiterat på en avhandling om det som kallas praktisk intentionalitet.

Hur kommer det sig att människor inte kan låta bli att tillskriva andra människor mentala tillstånd, och förutsäga hur de skall bete sig? Almäng jobbar med ett par teorier:

Teori 1: Vi ser att andra grimaserar illa, minns att vi själva har ont när vi beter oss på det sättet, och drar slutsatsen att också andra har ont när de beter sig så.

Teori 2: Vi ser att en annan människa gråter, och har en teoretisk kunskap om att gråt normalt betyder sorg eller smärta.

Begreppet praktisk intentionalitet kommer från den franske filosofen Maurice Merleau-Pontys och handlar om det mentala tillståndet i vilket vi är medvetna om vilka praktiska handlingsmöjligheter vi har i en specifik situation. Ett kunnande som mer sitter i kroppen än knoppen.

Brygubben är inte helt bekväm med att gång på gång alldeles för snabbt göra en tolkning av en annan människa och hasta vidare till en reaktion, en handling, en lösning på problemet. Vilket problem?

Nog skulle världen och människor må bättre av lite mer konstpauser, lite mer av dra efter andan, räkna till tre (eller längre) och lite mer av ett nyfiket frågande än dessa psykologiserande ryggmärgsreaktioner? Eller finns inte den tiden och skulle en sävligare interaktion skapa ännu mer av missförstånd?

Fortsättning följer. Eller inte.

Källa Forskning.se

Andra bloggar om: filosofi, intentionalitet, jan almäng, psykologi, kommunikation, avhandlingar, teori, teorier,