Eskil Franck har varit präst i Svenska kyrkan, höll i trådarna när Svenska kyrkan 1983-1993 jobbade sig igenom bekännelse- och trosfrågor och var senare rektor för prästutbildningen i Uppsala.
Vägen från äppleätandets livsförbannelse i Edens lustgård till påskens segerinriktade övervinnelseperspektiv över kroppens död och förgänglighet är lång. Från de äldsta traditionerna om att de döda – ganska odramatiskt - går in i skuggorna och samlas till sina fäder, till det personliga livets fortsättning efter döden, antingen inför Guds ansikte i glädje och triumf eller i det brinnande gehenna, det yttersta nederlaget.
Jag undrar vad av dessa tankegångar svenska präster tar upp i sina predikningar denna påskhelg och annars. Utlovar de evigt liv i himlen för alla oavsett vilket liv de levt, om de inte trott på ett liv efter detta eller inte velat komma till himlen?
Hela essän på Kyrkans Tidnings webbplats och papperstidningen en intervju med Eskil Franck.
1988 skrev Eskil Franck i boken Din uppståendelse bekänner vi, som han också var redaktör för. Kapitlet finns på sajten Språk, tro och religion.
Andra bloggar om: kristen tro, uppståndelsen, påsk, teologi, eskil franck, kyrkans tidning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar