Bloggaren Stillsam i en metropol på Närkesslätten diktar med anledning av Ulf Ekmans Brännpunkt (?) i SvD.
Levi Petrus var pingsrörelsens förste ledare. Han steg åt sidan och lämnade en kyrklig mittfåra. Det tog mer än ett halvsekel innan pingsvännerna av merparten kristna i Sverige betraktades som en omkomplicerade del av den den svenska kristenheten.
När tiden trängs samman och rummet tidgas är det inte konstigt att Ekmans resa går snabbare än Levis.
Men Ekmans hårda ord från den extatiska och sekteristiska tiden har sårat och skadat. När tiden rusar, vad ska då läka?
Räcker det att kristna från olika traditioner uppskattar det som man har gemensamt? Troligen inte. Vad sägs om att visa respekt för det som skiljer? Att uppstatta en mångfald? Att inte kräva likriktning?
Andra bloggar om: pingströrelsen, religion, brännpunkt, ulf ekman, stillsam, sekter,
3 kommentarer:
Varför ska man i mångfaldens namn tolerera Ulf Ekman när han själv inte tolererar mångfald?
Brygubben undrar just om det verkligen räcker med det gemensamma. Och föreslår Ekman att vidga till en tolerans mot mångfald.
Välkommen till Tealogen!
Skicka en kommentar