När Svenska kyrkans biskop i Västerås stift Claes-Bertil Ytterberg tillsammans med stiftsjägmästaren Åsa Tham uppmärksammar ett omvälvande förslag om att flytta förvaltningen av kyrkans jord och skog till riksnivå, så för de en motargumentation som visar att det är en bekännelsefråga för Svenska kyrkan vem som tar kommandot.
Biskop och stiftsjägmästare i Västerås stift tar till orda i Svenska Dagbladet med en Brännpunkt den 29 april. Deras debattartikel ger uppslag till viktiga samtal och bjuder på en kyrkohistorisk fond som bör få väga tungt i pågående remissarbete och i kommande behandling av frågan i kyrkomötet.
När Svenska kyrkans skildes från staten 2000 infördes en ny demokratisk struktur där de tre nivåerna i Svenska kyrkan skildes från varandra. Med direktval till stiften och den rikskyrkliga nivån skulle det bli mer demokratiskt. Men det var en förlust att klippa relationen mellan församlingar och stift, och mellan stift och riksnivå.
Hur Svenska kyrkan förvaltar sina tillgångar ska i första hand vara en ideologisk fråga. Maktfördelningen är också en ideologisk fråga, kopplad till kyrkan tradition och bekännelse. Innan makten flyttas ska frågorna besvaras: Vem eller vilka vinner på förändringen? Och hur påverkar det kyrkans bekännelse och profil?
Samordning är många gånger att föredra, vilket framgår av debattartikeln som beskriver hur Västerås stift samarbetar med Strängnäs och Linköpings stift. Poängen är att de gör det av egen kraft och stärker kyrkan lateralt.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, Claes-Bertil Ytterberg, ekonomi, kyrkan, Åsa Tham,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar