31 januari 2009

Svenska kyrkan: För troende?

Aktuellt i veckan som gick var Cosmos Communications senaste upplaga av Ungdomsbaromtern. 10.000 svenska tonåringar och unga vuxna mellan 15 och 24 år har svarat på massor med frågor. I paketet ingick att berätta vilket förtroende man har för olika företag och institutioner.

Den allkristna dagstidningen Dagen har uppmärksammat vad de unga svarade om förtroendet för Svenska Kyrkan. Och Svenska Kyrkans egen veckotidning Kyrkans Tidning har valt samma vinkel. Båda tidningarna uppehåller sig vid att det är mer än hälften av ungdomar som har litet eller inget förtroende för Svenska Kyrkan.

4 av 10 ungdomar (39%) har Mycket stort eller Hyfsat stort förtroende för Svenska Kyrkan. 3 av 10 (33%) svarar att de inte har något förtroende för Svenska Kyrkan.

1 av 4 unga (27%) svarar att de har Ganska litet förtroende för Svenska Kyrkan. Det hör till tolkningen av undersökningen om den här gruppen ska läggas till minus- eller pluskontot. I marknadsundersökningar räknar man allmänt mer att en grupp att även en grupp med mindre förtroende har en relation till företaget eller organisationen i fråga, och därför i hög grad är påverkbara.

Ungdomsbarometerns egen Joakim Mannestens förklarar resultatet:

En förklaring till att det ser ut som det gör tror vi hänger ihop med att Svenska kyrkan inte syns så mycket, framförallt inte bland de yngre i samhället. Det gör det svårt för unga att ha en uppfattning om vad kyrkan gör och står för, och att ha en relation till kyrkan. Har man ingen personlig relation till någon så är det givetvis svårt att ha ett högt förtroende för denne.

Nog är sanningen snarare att Svenska Kyrkan syns en hel del i samhället. Men jag delar Mannestens beskrivning att det är mindre lätt för yngre att få syn på Svenska Kyrkan. Det är nog också så att en hel del som unga känner till och gillar inte förknippas med Svenska Kyrkan.

En mycket stor andel av ungdomarna har som barn deltagit i församlingarnas verksamhet. De har kommit med sina föräldrar till öppna förskolan, som är utbredd och samlar massor med ungar och deras föräldrar.

Knappt 4 av 10 tonåringar väljer att gå i konfirmationsundervisning i Svenska Kyrkan och avslutar med att låta konfirmera sig. Andelen unga som väljer konfirmation har minskat flera år i rad. Nu görs mycket bra insatser på många håll i landet för att stoppa minskningen och vända trenden. Bättre sent än aldrig. Det skulle vara mycket värt att åter minst hälften av de unga medlemmarna i Svenska Kyrkan konfirmeras i tonåren.

Den rikskyrkliga satsningen på 0-18-åringar inom Svenska Kyrkan leds av prästern Lena Olsson Fogelberg. I Dagen får hon påminna om den senaste attitydmätningen bland konfirmandet som visar att 7 av 10 är Mycket nöjda med sin konfirmandtid och att hela 9 av 10 svarar att de kommer fortsätta hålla kontakt med Svenska Kyrkan.

Fler än 1 av 3 tonåringar säger själva att de kommer att fortsätta hålla kontakt med Svenska Kyrkan. Bollen ligger med andra ord hos församlingarnas ansvariga, hos kyrkoherden och kyrkorådet, för att så många ungas positiva attityd ska bekräftas.

Svenska Kyrkans Ungas förbundsordförande Maria Wingård kommenterar statistiken så här i Dagen:

Jag tror att färre och färre unga har en personlig erfarenhet av Svenska kyrkan. Det gör att man tar till sig den bild som media ger, och där är det sällan positiva saker som kommer fram.

Därför blir det personliga mötet så viktigt. Och där tror jag att vi kan bli bättre. Om folk får en positiv bild av oss, så ser de saker och ting på ett annat sätt.

Undrar just vad de unga i undersökningen i allmänhet ser framför sig för bild, när det får en fråga om förtroendet för Svenska Kyrkans?

Inte minst Svenska Kyrkans egen veckotidning har ett ansvar för att minska ensidigheten i bevakningen av livet i den unga delen av Svenska Kyrkan. Ett stort ansvar vilar också på de informatörer som är anställda av Svenska Kyrkan, i församlingar, på stiftsnivå och i det rikskyrkliga kansliet i Uppsala.

Det unga delen av Svenska Kyrkan trängs undan i Svenska Kyrkans egna kanaler, sett till hur stor andel av församlingslivet som barn och ungdomar svarar för. På Svenska Kyrkans egen webbplats får man leta envist för att hitta aktuell information om det som rör tonåringar och unga vuxna. Ansvarig för webbplatsen svenskakyrkan.se skulle med ett enkelt handgrepp på några minuter kunna förse startsidan på sajten med en länk till Svenska Kyrkans Ungas webbplats. Det är det minsta man kan begära.

Det hade suttit fint med ett pressmeddelande från Svenska Kyrkans ledning som kommenterat Ungdomsbarometerns resultat. Men det är inte försent. Kommer ett sådant i nästa vecka, är det helt ok.

Tidningen Dagens chefrredaktör hade en konstruktiv avslutning på sin ledare om ungdomen och kyrkorna i fredags:

I dagens situation behöver varje kristen församling rannsaka sig själv och analysera situationen. Frågorna är många:
Hur ser åldersstrukturen ut?
Råder det en obalans?
Vart har i så fall ungdomarna tagit vägen? (Har de hittat vägen till andra kristna gemenskaper finns ingen anledning till dystert revirtänkande.)
Hur tas de unga som finns kvar till vara?
Vilka uppgifter har de i kyrkan?
Tas deras synpunkter på allvar?
Och, sist men inte minst, vad kan vi lära av dem som har lyckats bättre?

Benchmarking, att systematiskt jämföra sig med andra i samma eller andra branscher, var under många år ett modeord i näringslivet. Det förtjänar att komma i bruk även på kyrkans område.

Kanske bör inspiration hämtas inte bara från andra församlingar inom eller utom det egna samfundet utan även från andra ideella organisationer. Scoutrörelsen kan vara ett exempel. Här finns förvisso både medlemstapp och ledarbrist men också en ledarskapsutveckling som börjar redan i barnaåldern och som systematiskt byggs på med alltmer kvalificerade uppgifter.

Elisabeth Sandlunds frågor om hur det står till med de ungas inflytande i kyrkorna är viktiga att svara på. Hennes uppmaning till benschmarking är utmärkt. Att hon lyfter fram scoutrörelsen är bra. Många chefer i näringslivet, liksom i den offenliga verksamheten, har tagit sin första viktiga steg i ledarrollen i en scoutpatrull. En gång scout, alltid scout, är fortfarande i många sammanhang en sanning.

I Svenska Kyrkan kallas alla medlemmar från 16 år till val den 20 september i år. En föryngring av styrelser på alla nivåer är nödvändigt. Det är bara att hoppas att de som styr och ställer i de kyrkliga partierna (på kyrkiska kallade nomineringsgrupper) läser artiklarna i Dagen och Kyrkans Tidning och förstår vilket ansvar för sakernas tillstånd de själva har. Kyrkomötesbloggen talade i höstas med ungdomars plats, eller snarare brist på plats, i den demokratiska apparaten.

Ungdomsbarometern mäter ungas förtroende för 20 olika institutioner. Det verkar vara så att 12 av dem är organisationer, som t.ex. Världsnaturfonden och Svenska Kyrkan. Jag har sökt upplysning om det är fler kyrkor eller andra trossamfund som ingår i Ungdomsbarometern. Det vore förstås intressant att jämföra ungas attityd till Svenska Kyrkan med romersk katolska kyrkan, islam och de kyrkorna i Sverige som tillämpar troendedop.

Att WWF med sin pandasymbol får bättre siffror än Svenska Kyrkan, hur ska det tolkas?

Andra bloggar om: , , , , , ,

2 kommentarer:

Per Ingemar Persson sa...

Du har rätt i mycket. Men i www.bibelsajten.nu (som visserligen är ekumenisk) ligger fokus på de unga och deras frågeställningar.

Anonym sa...

None belives in bullshit anymore. Religion is only for those that are affraid of dying, but arn't we all affraid of death are we?
Back to the matter the porblem is that alot of people dosen't wan't to listen to the flying spaggeti monster anymore. Neither am i willing to waste my time to that kind of crap.