I den kyrkligare delen av den svenska bloggosfären kan den som önskar just nu följa två case som belyser att det inte är helt säker mark ens för dem som har lång och rik erfarenhet av ordets makt att röra sig i den sköna nya digitala världen.
Evangeliska Frikyrkans ordförande Stefan Swärd är inte helt överens med redaktionen för samfundets tidskrift NOD. Swärd är en av de mest lästa kristna bloggarna. Han citeras av andra bloggare och av kristna medier. Senaste turen i den här historien är att Håkan Arenius, som är med i samma kyrka som Swärd och är ledarskribent på kristna tidningen Dagen, skriver en kommentar i Swärds blogg och får ett utförligt svar. NOD står utan egen webbplats och fick i alla hast ta sig in i matchen genom att använda en annan EFK-sajt, den för Örebro Missionsskola. Om det har har Dagens Emanuel Karlsten skrivit.
Svenska Kyrkans domprost i Stockholms stift Åke Bonnier var inte helt överens med de andra i ledningen för vad som kallas Jesusmanifestationen, så han hoppade av. Om det skrev han på sin blogg. Senaste turen i den här historien är att Åke Bonniers öppna brev, ett svar på Stanley Sjöbergs debattartikel i Dagen, först publiceras som en bloggpost för att i nästa fas bli grunden för en artikel i Dagen.
Av meningsutbytet mellan Håkan Arenius och Stefan Swärd får jag intrycket att det nu finns en debatt inom EFK om vad uppdraget som samfundsordförande är förknippat med för ansvar, möjligheter och begränsningar.
Åke Bonnier har på kort tid blivit en mycket aktiv och säkert av många läst bloggare. I tiden sammanfaller det med att Åke Bonnier är en av de namngivna kandidaterna till uppdraget som biskop för Stockholms stift i Svenska Kyrkan. Samtidigheten behöver inte betyda något orsakssamband, men det är givetvis så att Bonniers bloggande och synlighet i massmedia kommer att inverka på biskopsvalet. På något sätt.
Det finns några tidigare fall där kyrkoarbetare hamnat i ett dilemma när kyrkotjänst och bloggande blivit korsande linjer. Men att kyrkoledare så här påtagligt står i händelsernas centrum med bloggosfären som arena, det är nytt för Sverige.
Det är många som skrivit kommentarer i båda herrarnas bloggar. Och informationsflödet är förstås snabbare här än vad till och med pigga Dagen klarar av. Det är intressant. Åke Bonnier i alla fall borde bevakats mer aktivt av Svenska Kyrkans veckotidning Kyrkans Tidning, som också har en webbplats att använda sig av. Men här är det lite glesare med publiceringen än hos konkurrenten Dagen. Så borde det inte vara.
Varken Stefan Swärd eller Åke Bonnier finns ännu på Facebook. Nog skulle båda platsa där.
Andra bloggar om: bloggosfären, åke bonnier, stefan swärd, debatt, kyrka,
3 kommentarer:
Kyrkans tidning har en webbplats som uppdateras sällan och lite (saker som står i tidningen på torsdagarna läggs helt enkelt ut då), det mesta kan bara läsas av de som redan är prenumeranter eftersom webben är lösenordsskyddad (varför man nu skulle vilja logga in för att läsa samma sak som man fick i tidningen har Dag Tuvelius ännu inte skrivit en sida om), debattsidorna är ointressanta (ett generalfel, detta beror på det aktiva motståndet hos redaktörerna att följa upp debatter redan nästföljande vecka. Istället sprider man ut repliker över månader. Man låter också chefredaktören nyttja ca 1/2 utrymmet, samt låter kända eller etablerade namn ha företräde framför insändare av okända personer vilket undergräver dynamiken - det är kort sagt mest pensionärer som tas in) och man är i allmänhet sist om alla nyheter som redan internet och Dagen plockat upp för längesedan. Kyrkans tidning är varken hackat eller malet. Vill den vara en ICA-Kuriren med bullrecept och feel good-intervjuer? Vill den vara en politisk brandfackla? Vill den vara en reklamtidskrift för sin huvudman? Den försöker vara allt det här och lyckas därför med inget. Det enda riktigt spännande och unika är skvallerspalten "Nya i tjänsten".
Jag har lusläst KT i två år, men det blir nog inte två år till.
Hej Martin!
Vi vanliga kyrkoledare (jag arbetar 75 % som biträdande komminister i S:ta Birgitta församling i Kalmar)får nöja oss med en liten mer undanskymd plats i bloggsfären. Det är ju ganska OK.
Nu är vi ju även vänner på facebook, du och jag,så då kan jag ju känna att jag ligger före domprosten i Sockholm åtminstone där.
Vi hörs!
Anders Göranzon
Skicka en kommentar