Vid tiden för det sena 1600-talet diskuterades bland västeuropeiska intellektuella med oro och avsky den flod av tryckta böcker som välde ut från tryckerierna som bara blev fler och fler, effektivare och effektivare.
Det hade börjat med att Gutenberg hade "bygg om" en vinpress till en tryckpress två sekler tidigare. Förhoppningar om hur mänsklighetens utveckling skulle betjänas av den nya tekniken ansågs långt ifrån ha infriats.
Gottried Wilhelm von Liebniz skriver om hur en ohygglig mängd böcker kommer att leda till en avsky för vetenskap och föra förtvivlade vetenskapare tillbaka till ett barbari:
Ty tillslut kommer desorganisationen att bli nära nog oövervinnlig. Den oändliga mängden författare kommer snart att nog att utsätta dem alla för risken att falla i allmän glömska. I bästa fall kommer den ene att roa sig med att skriva småböcker för stunden som kommer att ha åtgång ett par år, men som har skrivits utan något syfte att främja den mänskliga kunskapen eller att förtjäna eftervärldens aktning.
Utsnittet är ur Liebniz skrifter är inte mitt, utan kommer från Marshall McLuhans bok Gutenberggalaxen från 1962. Det kunde lika gärna ha varit bloggandet och twittrandet som Liebniz occh hans fränder bekymrade sig över och några rent av bekämpade.
Nu var Gottfried Wilhelm von Liebniz inget annat än ett geni. Hans idé om monaderna är fantastisk. Men när det gällde detta med det växande antalet skrivande och bokfloden, då var han fel ute.
Marshall McLuhans bok Gutenberggalaxen är en i flera stycken profetisk skrift om hur en tidsålder där typografin ändrar sinnenas bruk och människors verklighetsuppfattning. En tid som McLuhan finner avslutad med att Albert Einstein 1905 publicerar sitt arbete om relativitetsterorin som rymmer tanken om det krökta rummet.
Internet är bara en generation, 25 år, ungt. Facebook firar sin sjuårsdag den 4 februari nästa år och Twitter är inte ens en femåring. McLuhan konstaterar 1962 att det inte är lönt att diskutera de egentliga effekterna av det unga mediet television förrän om ett par decennier. Samtidigt varnar han för risken med att ta en ny teknik för kommunikation i bruk, i tron att dess påverkan kan isoleras.
Med det krökta rummet 1905 inleds en elektronisk era vars teknologi stöter samman med den mekaniska. En tid där filosofier som tar typografin och dess produkter för givna kolliderar med de som växer fram ur det digitala som strömmar allt snabbare på allt bredare "motorvägar" av glas (för det är vad den opitiska fibern kan liknas vid).
Lästips: Marshall McLuhan – den cybernetiska erans Nostradamus av Jonas Ingvarsson
Läs även andra bloggares åsikter om internet, facebook, twitter, gutenberg, mcluhan, kommunikation
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar