Ett nyhetsbrev på morgonen från sajten Motivera leder mig till den korta kärnfulla video med Tom Peters, där han uttalar de fyra ord som ska sägas för att på bästa sätt engagera människor. En chef kan säga säga dem till sina medarbetare, kollegor kan säga dem till varandra, en ordförande till ledamöterna i styrelsen, en medarbetare till en chef som tappat lusten, en förälder till sina barn, ett vuxet barn till sin gamle far, en präst till sin församling, en hustru till sin man...
Läs även andra bloggares åsikter om management, leda, engagemang, motivation,
22 december 2011
Frihet motiverar intellektuellt arbete - inte pengar
Om du är chef och anser att du utför ett intellektuellt arbete, då är det inte din höga lön som motiverar dig. Det är fin frihetskänsla.
Och din chef gör inte ett bättre arbete för att hon eller han har en mycket högre lön än du. Möjligen kan du tro att du jobbar på ett finare företag än din granne, bara för att din chef har hög lön. Men det är en illusion.
Din kapacitet och din chefs, maximeras av ett skäl för arbetet, inte av vinst. Den här videon förklarar varför.
Och din chef gör inte ett bättre arbete för att hon eller han har en mycket högre lön än du. Möjligen kan du tro att du jobbar på ett finare företag än din granne, bara för att din chef har hög lön. Men det är en illusion.
Din kapacitet och din chefs, maximeras av ett skäl för arbetet, inte av vinst. Den här videon förklarar varför.
21 december 2011
Julen är på tapeten - Adventskalender 21 december
I Holmsund lever och verkar konstnären Helena Dahlberg Jonsson. För umeåtidningen Spira har hon skapat den här julkrubban av gamla tapeter.
Läs även andra bloggares åsikter om vintage, konst, bildkonst, holmsund, umeå, julkrubba, jul, adventskalender, julkalender
Läs även andra bloggares åsikter om vintage, konst, bildkonst, holmsund, umeå, julkrubba, jul, adventskalender, julkalender
20 december 2011
Det rör på sig i en kyrka österut - Adventskalender 20 december
Adventskalendrarna på nätet tycks vara fler i år än någonsin. Många bloggare gör sina egna bidrag. Företag lägger ner pengar på att dra kunder till sina sajter med adventskalendrar av mer eller mindre o
innovativt slag. Sveriges Television med årets Dickens-inspirerade "julkalender" har extramaterial på nätet, men ännu ingen digital lucköppning. Eller har jag bara inte hittar rätt.
Den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har en serie animerade filmer om advent och den stundande julen. Och en hel kalender på nätet. Kalendern är på finska och de animerade filmerna är på finlandssvenska. De samsas på bloggen Julglimtar med andra filmer, en för varje dag.
Läs även andra bloggares åsikter om advent, adventskalender, adventskalendern, julkalendern, finland, kyrkan
innovativt slag. Sveriges Television med årets Dickens-inspirerade "julkalender" har extramaterial på nätet, men ännu ingen digital lucköppning. Eller har jag bara inte hittar rätt.
Den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har en serie animerade filmer om advent och den stundande julen. Och en hel kalender på nätet. Kalendern är på finska och de animerade filmerna är på finlandssvenska. De samsas på bloggen Julglimtar med andra filmer, en för varje dag.
Läs även andra bloggares åsikter om advent, adventskalender, adventskalendern, julkalendern, finland, kyrkan
19 december 2011
Ångmaskinsindex - Adventskalender 19 december
Läser i bladet om om att Oslo är dyrast att shoppa i. Däremot är det fyndläge i Warszawa och Kapstaden. Det är tydligen PriceRunner som räknat ut det hela med stöd av bland annat ett BigMac-index.
Undrar hur det ligger till med ångmaskiner, är de billigare i Warszawa än i Stockholm? Clas Ohlsson har sänkt priset oå en klassisk ångmaskin Wilesco, en D10 från 1966 kr till 1499 kr. Stora pengar iallafall. Man får väl ett par tre dvd-spelare för samma summa. Hos Modellhobby är den nersatt ännu lite mer. Ångmaskinen alltså. Och jämför man med en lite vassare modell, då är priset i nivå med en netbook.
Jag undrar vad en ångmaskin kostade för 40 år sedan? Vad var det i pengar barn på den tiden önskade sig av jultomten? Utan prislapp har jag inte så mycket nytta av Myntkabinettets räknare för penningvärdet.
Undrar hur det ligger till med ångmaskiner, är de billigare i Warszawa än i Stockholm? Clas Ohlsson har sänkt priset oå en klassisk ångmaskin Wilesco, en D10 från 1966 kr till 1499 kr. Stora pengar iallafall. Man får väl ett par tre dvd-spelare för samma summa. Hos Modellhobby är den nersatt ännu lite mer. Ångmaskinen alltså. Och jämför man med en lite vassare modell, då är priset i nivå med en netbook.
Jag undrar vad en ångmaskin kostade för 40 år sedan? Vad var det i pengar barn på den tiden önskade sig av jultomten? Utan prislapp har jag inte så mycket nytta av Myntkabinettets räknare för penningvärdet.
18 december 2011
Sångerna kommer att överleva honom - Adventskalender 18 december
Jag har vänner som tar Melodikrysset på stort allvar. Ja, jag utgår från att traditionen att kryssa sig fram varje lördagsmorgon är dem till glädje. Mitt eget kryssandet inleds söndagmorgnar och fortsätter sedan i maklig takt, för att sällan avslutas alls. Det handlar då om Profilen i Svenska Dagbladet.
Idag var det Mikael Wiehe som var profilen. Han finns representerad i mitt bibliotek. Nu kom storboken Sångerna från 2002 väl tillpass. Här hittar jag användbar fakta som jag glömt, aldrig lagt på minnet eller ens kände till. Sen fastnar jag i sångtexterna. Inser att jag kan fler av 70-talslåtarna än 80-talslåtarna och har grymt dålig koll på vad mannen flitigt fått ur sig de senaste 20 åren.
Hörde och såg honom senast igår i TV4 Så mycket bättre och läste bu och bä på twitter. Själv tyckte jag Mikael Wiehe gjorde ett positivt intryck.
Wiehe och Hoola Bandoola är en rätt stor del av mitt 70-tal, min tonårstid. Sångerna kommer att överleva honom. Så är det.
Korsordet räcker nog iallafall till onsdag.
Idag var det Mikael Wiehe som var profilen. Han finns representerad i mitt bibliotek. Nu kom storboken Sångerna från 2002 väl tillpass. Här hittar jag användbar fakta som jag glömt, aldrig lagt på minnet eller ens kände till. Sen fastnar jag i sångtexterna. Inser att jag kan fler av 70-talslåtarna än 80-talslåtarna och har grymt dålig koll på vad mannen flitigt fått ur sig de senaste 20 åren.
Hörde och såg honom senast igår i TV4 Så mycket bättre och läste bu och bä på twitter. Själv tyckte jag Mikael Wiehe gjorde ett positivt intryck.
Wiehe och Hoola Bandoola är en rätt stor del av mitt 70-tal, min tonårstid. Sångerna kommer att överleva honom. Så är det.
Korsordet räcker nog iallafall till onsdag.
17 december 2011
Postade julkorten i Peterskyrkan - Adventskalender 17 december
Igår pysslades det vid köksbordet, in i det sista. Årets julkort, vars ingredienser är beskrivna här, är färdiga och stoppade i de adresserade och frimärkta kuverten. Idag har jag stoppat dem alla i den rödaste brevlåda jag kunde finna.
Den står uppställd på platsen där en gång den medeltida S:t Pers kyrka i Uppsala reste sig. En församlingskyrka för människor på östra sidan om ån, riven på 1540-talet.
Så det finns nästan fog för rubriken på den här bloggposten. Brevlådan med årets julhälsningar från hustrun och mig står i en kyrka, eller i alla fall ovanpå ruinerna av ett tempel med aposteln Petrus som sin skyddspatron.
Den står uppställd på platsen där en gång den medeltida S:t Pers kyrka i Uppsala reste sig. En församlingskyrka för människor på östra sidan om ån, riven på 1540-talet.
Så det finns nästan fog för rubriken på den här bloggposten. Brevlådan med årets julhälsningar från hustrun och mig står i en kyrka, eller i alla fall ovanpå ruinerna av ett tempel med aposteln Petrus som sin skyddspatron.
16 december 2011
Blandaren i år och varje år - Adventskalender 16 december
Min önskelista för julen är kort.
* Blandaren
Men bra, som vän av ordning och gott humör förstår. Mer än väl.
I väntan på julaftons klappöppning, drar jag fram årgång 2000. Här finner jag några sidor fram i publikationen en fråga som också får sitt svar:
- Hur inviger man nya bredbandet mellan Stockholm och Södertälje?
- Man klipper av det.
Så var det då. Och det håller än.
* Blandaren
Men bra, som vän av ordning och gott humör förstår. Mer än väl.
I väntan på julaftons klappöppning, drar jag fram årgång 2000. Här finner jag några sidor fram i publikationen en fråga som också får sitt svar:
- Hur inviger man nya bredbandet mellan Stockholm och Södertälje?
- Man klipper av det.
Så var det då. Och det håller än.
Bilden av Blandaren är hämtad från Vi i villa.
15 december 2011
Ge mig en lucka. Behöver hämta andan - Adventskalender 15 december
Kan återhämtningen effektiviseras? Kan jag hämta igen förlorad tid? Sova ikapp?
Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders får i ett pressmeddelande ge ansikte åt en undersökning, beställd av hans eget kansli, om vad svenska folket tycker och tänker om den jul som närmar sig.
- Julen är kidnappad av kommersen, deklarerar biskop Anders.
Jag tror inte att det är riktigt så illa. Mycket jul finns ändå kvar i mänskliga gemenskaper, i hemmen, i församlingshem och kyrkor. Det mesta av julen faktiskt.
Det blir lite kontraproduktivt när ärkebiskopens hälsning till Svenska Kyrkans medlemmar och svenska folket kommer att handla om att julen gör en del på dåligt humör och att någras - om än förmånga - övervägande julkänsla är stress. Tanken var att statistiken skulle bilda fond till en positiv presentation av en matkasse till den som inget har. Men går sådant verkligen fram i massmedierna?
Även den som vill väl kan bli stressad och missa att unna sig och sina medarbetare en andningspaus och plats för eftertanke. Budskap som stressas fram blir inte de samma som de som mognat. Lite som julstjärnorna jag köpte: fina i butiken och fina i fönstret i två dagar. Sen sa det poff och alla bladen släppte som på en given signal.
En lucka i adventskalendern av stilla ro och snövit som ett blankt papper, det kan man gott unna sig.
Meningarna går isär om det där med att ta igen förlorad sömn. Och meningarna går isär om vad som är kommersiell jul och givandets glädje.
Min lucka mitt i det hela, kanske inte ser ut som den du söker. Ändå kanske vi kan leta efter tid för eftertanke tillsammans. Du och jag och ärkebiskop Anders.
Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders får i ett pressmeddelande ge ansikte åt en undersökning, beställd av hans eget kansli, om vad svenska folket tycker och tänker om den jul som närmar sig.
- Julen är kidnappad av kommersen, deklarerar biskop Anders.
Jag tror inte att det är riktigt så illa. Mycket jul finns ändå kvar i mänskliga gemenskaper, i hemmen, i församlingshem och kyrkor. Det mesta av julen faktiskt.
Det blir lite kontraproduktivt när ärkebiskopens hälsning till Svenska Kyrkans medlemmar och svenska folket kommer att handla om att julen gör en del på dåligt humör och att någras - om än förmånga - övervägande julkänsla är stress. Tanken var att statistiken skulle bilda fond till en positiv presentation av en matkasse till den som inget har. Men går sådant verkligen fram i massmedierna?
Även den som vill väl kan bli stressad och missa att unna sig och sina medarbetare en andningspaus och plats för eftertanke. Budskap som stressas fram blir inte de samma som de som mognat. Lite som julstjärnorna jag köpte: fina i butiken och fina i fönstret i två dagar. Sen sa det poff och alla bladen släppte som på en given signal.
En lucka i adventskalendern av stilla ro och snövit som ett blankt papper, det kan man gott unna sig.
Meningarna går isär om det där med att ta igen förlorad sömn. Och meningarna går isär om vad som är kommersiell jul och givandets glädje.
Min lucka mitt i det hela, kanske inte ser ut som den du söker. Ändå kanske vi kan leta efter tid för eftertanke tillsammans. Du och jag och ärkebiskop Anders.
14 december 2011
Inte direkt klappat och klart - Adventskalender 14 december
Idag har det varit en helt vanlig dag på jobbet. Klev iväg till det postkontor som är inbäddad i Hemköps butik. Här var det minsann folksamling och sådär en trettifyrti nummer före. Men med kontoret på fickan går det att härarbeta stödd mot närmaste pelare i väntans tider. Emedan många medmänniskor i samlingen tröttnade på att vänta, så blev den desto kortare för oss som lämnades kvar.
Postkassören, tillika butiksbiträdet, lämnade vänligen över kartongen med årets julklappsböcker till dem jag yrkesmässigt haft mest att göra med 2011. Här är inte platsen för att avslöja varken bokens titel eller författare.
Åter vid arbetsbordet kunde jag dela med mig av några upplysningar och berättelser som andra i sin godhet låtit mig på ta del av: Några länkar blev twittrade, några videor bäddades in i ett videotek jag ser mig som vaktmästare för och en handfull responderande inlägg famnade i ett par grupper på Facebook.
Så doppade jag det tänkta ritstiftet för att sedan föra det mot det tänkta pappret och börja skriva mig samman. Berättelser från några dagars resande till Umeå, Västerås, Märsta, Trollhättan och Staffanstorp ska knådas samman till artiklar om kommunikation och mediebruk i Svenska Kyrkans tjänst. Såsom detta arbete ter sig när dugliga kvinnor och män handlar medvetet och med omsorg.
Tidiga kvällen gjorde jag en paus för en tallrik soppa och tittade på ett avsnitt av den danska tv-serien om Bertelsens vandring på caminon till Santiago de Compostela. Det är SVT som sänder ett av 24 korta avsnitt varje dag. Den visas inte å SVT Play, men hos DR går det bra att titta. Serien om pilgrimsvandraren har egen sida på Facebook också.
Bilden från Caminon är min egen. Den är tagen före flera år sedan, på min första vandring. Det är märkligt, bara det där lilla inslaget på teve och jag är igång och vandrar i tanken...
Läs även andra bloggares åsikter om advent, adventskalender, camino, santiago de compostela, pilgrim, pligrimsvandring, julklapp,
Postkassören, tillika butiksbiträdet, lämnade vänligen över kartongen med årets julklappsböcker till dem jag yrkesmässigt haft mest att göra med 2011. Här är inte platsen för att avslöja varken bokens titel eller författare.
Åter vid arbetsbordet kunde jag dela med mig av några upplysningar och berättelser som andra i sin godhet låtit mig på ta del av: Några länkar blev twittrade, några videor bäddades in i ett videotek jag ser mig som vaktmästare för och en handfull responderande inlägg famnade i ett par grupper på Facebook.
Så doppade jag det tänkta ritstiftet för att sedan föra det mot det tänkta pappret och börja skriva mig samman. Berättelser från några dagars resande till Umeå, Västerås, Märsta, Trollhättan och Staffanstorp ska knådas samman till artiklar om kommunikation och mediebruk i Svenska Kyrkans tjänst. Såsom detta arbete ter sig när dugliga kvinnor och män handlar medvetet och med omsorg.
Tidiga kvällen gjorde jag en paus för en tallrik soppa och tittade på ett avsnitt av den danska tv-serien om Bertelsens vandring på caminon till Santiago de Compostela. Det är SVT som sänder ett av 24 korta avsnitt varje dag. Den visas inte å SVT Play, men hos DR går det bra att titta. Serien om pilgrimsvandraren har egen sida på Facebook också.
Bilden från Caminon är min egen. Den är tagen före flera år sedan, på min första vandring. Det är märkligt, bara det där lilla inslaget på teve och jag är igång och vandrar i tanken...
Läs även andra bloggares åsikter om advent, adventskalender, camino, santiago de compostela, pilgrim, pligrimsvandring, julklapp,
Tittar tillbaka: Jag på Bokmässan med Leif GW
Sitter vid arbetsbordet för en skrivardag. Tillåter mig impulser i högtalarna och kikar då och då på bilderna från höstens bokmässa i Göteborg. Det är Dan-Erik Sahlberg från Sigtunastiftelsen som samtalar med Leif GW Persson med anledning av hans senaste bok Gustavs grabb.
13 december 2011
Julkortets anatomi - Adventskalender 13 december
Ikväll bestämde vi oss. Nu vet vi hur årets julkort från Nina och mig ska se ut. Lite pyssel blir det. Hoppas mottagarna tycker att vi håller måttet. Imorgon blir det tomteverkstad och julkortframställning vid köksbordet.
Ingredienser
1 ark papper 120 gram
1 rött snöre
10 g kolpulver
1 kuvert
Redskap
1 skrivare
1 håltagare
1 sax
Blanda ingredienserna väl med inspirationen.
Var är nu adresserna?
Ingredienser
1 ark papper 120 gram
1 rött snöre
10 g kolpulver
1 kuvert
Redskap
1 skrivare
1 håltagare
1 sax
Blanda ingredienserna väl med inspirationen.
Var är nu adresserna?
12 december 2011
50 ord kan räcka - Adventskalender 12 december
Det var väl inte meningen att rada upp en massa videor på bloggen. Men så hittade jag den här. Och den gillar jag. Det vill gärna bli bra när man kokar ner en berättelse och låter några få ord samla tankarna.
Läs även andra bloggares åsikter om jul, advent, betlehem, evangelium, budskap
Läs även andra bloggares åsikter om jul, advent, betlehem, evangelium, budskap
11 december 2011
En jul med Vite Krist - Adventskalender 11 december
Tack vare vänner på nätet och en, annan krok som jag själv lagt ut och en bukett digitala agenter som jobbar för mig i cyberrymden, så trillar julens evangelium, i olika form och format. Det är uppmuntrande och ger hopp om framtiden.
Den Stora Berättelsen som får liv, om och om igen, står i kontrast till den ängsliga tystnad som skolledare runt om i landet känner sig tvingade till eller tar tillfället i akt till.
Här är berättelsen om vad julen handlar om hämtad från Mikaelskyrkan i Linköping. Tack Royne Mercurio
Läs även andra bloggares åsikter om jul, advent, adventskalender, lucka, linköping
Den Stora Berättelsen som får liv, om och om igen, står i kontrast till den ängsliga tystnad som skolledare runt om i landet känner sig tvingade till eller tar tillfället i akt till.
Här är berättelsen om vad julen handlar om hämtad från Mikaelskyrkan i Linköping. Tack Royne Mercurio
Läs även andra bloggares åsikter om jul, advent, adventskalender, lucka, linköping
10 december 2011
Kvinnan med barnet - Adventskalendern - 10 december
Hon var den unga kvinnan som tog emot den himmelske budbäraren Gabriels besked med ett oreserverat ja. Hon bar världens ljus, hon fostrade en son och såg honom lida och dö. Så kom han tillbaka till henne som segrare över all död i alla tider. Hon blev himlarnas drottning och liksom hon tog emot honom, så skulle han ta emot henne i himlen.
Den här bilden av den havande Maria är tagen i Strängnäs Domkyrka. Här är hon krönt och gyllene. Livets under hör till det man mycket väl kan meditera över de stunder som ges, i de mellanrum som uppstår i lagda scheman i advent.
Livets under uppstår i en öppenhet inför Skaparen.
Läs även andra bloggares åsikter om maria, jesus, strängnäs, ljus, himlen
09 december 2011
Det finns lagar och lagar - adventskalender 9 december
Det finns lagar som verkar konstruerade utan eftertanke. Det finns lagar som det känns som ett kall att bryta mot. Det finns lagar som har sin förankring bland människor och som försvaras med rätta.
Så finns det lagar som är i det närmaste naturlagar och det gäller att med förnuftet och känslan i behåll förhålla sig proaktivt till. Parkinsons lag räknar jag dit.
Det är den lag som säger, att en uppgift tenderar att expandera så att den fyller ut den tillgängliga tiden.
En lag som formulerades av Cyril Northcote Parkinson. Det värsta är att den är tillämplig på en rad områden. Jag tror knappt det finns en arbetsuppgift undantagen.
Inte ens att skriva en bloggpost.
Läs även andra bloggares åsikter om lagar, parkinson, arbete, tid
Så finns det lagar som är i det närmaste naturlagar och det gäller att med förnuftet och känslan i behåll förhålla sig proaktivt till. Parkinsons lag räknar jag dit.
Det är den lag som säger, att en uppgift tenderar att expandera så att den fyller ut den tillgängliga tiden.
En lag som formulerades av Cyril Northcote Parkinson. Det värsta är att den är tillämplig på en rad områden. Jag tror knappt det finns en arbetsuppgift undantagen.
Inte ens att skriva en bloggpost.
Läs även andra bloggares åsikter om lagar, parkinson, arbete, tid
08 december 2011
En amerikansk Swift - Adventskalender 8 december
Jag slår i djävulens ordbok och läser:
Bild - En representation av två dimensioner av något som är tröttsamt i tre.
Kanon - Ett instrument som används vid justering av nationsgränser.
Måleri - Konsten att skydda en platta från elementen och sedan utsätta den för kritiken.
Väg - En bit land utefter vilken man kan färdas från den plats där man inte vill vara till den plats där man inte har någon vettig anledning att tro är bättre.
Många fler ord och ordförklaringar skrev Ambrose Bierce. Han har kallats den amerikanske Swift. För cyniker var han, denne veteran från inbördeskriget som kunde skriva författare, poet och journalist på sitt visitkort.
Läs även andra bloggares åsikter om cynism, cyniker, citat, humor, adventskalender
Bild - En representation av två dimensioner av något som är tröttsamt i tre.
Kanon - Ett instrument som används vid justering av nationsgränser.
Måleri - Konsten att skydda en platta från elementen och sedan utsätta den för kritiken.
Väg - En bit land utefter vilken man kan färdas från den plats där man inte vill vara till den plats där man inte har någon vettig anledning att tro är bättre.
Många fler ord och ordförklaringar skrev Ambrose Bierce. Han har kallats den amerikanske Swift. För cyniker var han, denne veteran från inbördeskriget som kunde skriva författare, poet och journalist på sitt visitkort.
Läs även andra bloggares åsikter om cynism, cyniker, citat, humor, adventskalender
07 december 2011
Han hette Agaton - Adventskalender 7 december
Fram till 1985 hade Agaton namnsdag den här dagen. Jag kände en man som hette just så. Han levde ett långt liv. Född i slutet av ett sekel och död i ett annat. Nu var Agaton hans tillnamn och kallades Bror.
Det var den helige Agatho av Alexandria, en martyr på 200-talet som gett sitt namn åt dagen.
Bror Agaton föddes 3 september 1894 i Västerlövsta församling i Uppland. Sitt vuxna liv levde han i Eskilstuna. Där arbetade han på fabrik, på anrika Bolinder-Munktell som grundades redan 1832.
Men det var innan jobbet på fabriken som Bror Agaton flydde militärtjänsten och första världskrigets beredskap i Sverige. Han tog sig till Norge och därifrån med en valfångstbåt ned till Sydgerorgien. En ensligt belägen som var centrum för ett krig långt senare mellan Argentina och Storbritannien.
Bror Agaton byggde sitt eget hus, en villa för två familjer och en trädgård med ett duvslag bortom fruktträden och odlingarna. Bror fick tre barn, två söner och en dotter. Hans yngste son fick namnet Karl-Erik.
Den 9 april 1987 dog Bror Agaton på en servicehus i Eskilstuna. Det fanns förstås varken radio eller tv i Bror Agatons barndom. Han hörde till de många som växte upp under små omständigheter. Efter det andra världskriget fick han uppleva hur Sverige rörde sig upp från positionen från ett av världens många fattiga länder, för att bli ett av del allra mest välmående. Muren mellan öst och väst stod kvar till två år efter hans död. Men diktaturerna i Portugal, Spanien och Grekland föll under hans tid.
Bror Agaton tillhörde den generation som kunde säga: Vi var med och byggde landet. Han var min farfar.
Läs även andra bloggares åsikter om historia, adventskalender, första världskriget, murens fall, bolinder, munktell
Det var den helige Agatho av Alexandria, en martyr på 200-talet som gett sitt namn åt dagen.
Bror Agaton föddes 3 september 1894 i Västerlövsta församling i Uppland. Sitt vuxna liv levde han i Eskilstuna. Där arbetade han på fabrik, på anrika Bolinder-Munktell som grundades redan 1832.
Men det var innan jobbet på fabriken som Bror Agaton flydde militärtjänsten och första världskrigets beredskap i Sverige. Han tog sig till Norge och därifrån med en valfångstbåt ned till Sydgerorgien. En ensligt belägen som var centrum för ett krig långt senare mellan Argentina och Storbritannien.
Bror Agaton byggde sitt eget hus, en villa för två familjer och en trädgård med ett duvslag bortom fruktträden och odlingarna. Bror fick tre barn, två söner och en dotter. Hans yngste son fick namnet Karl-Erik.
Den 9 april 1987 dog Bror Agaton på en servicehus i Eskilstuna. Det fanns förstås varken radio eller tv i Bror Agatons barndom. Han hörde till de många som växte upp under små omständigheter. Efter det andra världskriget fick han uppleva hur Sverige rörde sig upp från positionen från ett av världens många fattiga länder, för att bli ett av del allra mest välmående. Muren mellan öst och väst stod kvar till två år efter hans död. Men diktaturerna i Portugal, Spanien och Grekland föll under hans tid.
Bror Agaton tillhörde den generation som kunde säga: Vi var med och byggde landet. Han var min farfar.
Läs även andra bloggares åsikter om historia, adventskalender, första världskriget, murens fall, bolinder, munktell
06 december 2011
Det såg ut som ett stall - Adventskalender 6 december
- Titta upp där till höger i garagelängan, sa Susanne och pekade. Det var på vägen till stationen från Lextorpskyrkan. Jag var passagerare i hennes röda SAAB för bara några timmar sedan.
Med hennes hjälp får jag ögonen på en öppen carport och där inne i dunklet hinner jag se ett möblemang uppställt, innan vi rullar vidare. Femtio meter bort i den långa raden av garage mot genomfartsleden i bostadsområdet ser jag ännu en öppen port. Och en till.
I den sista står en man lutad mot portens karm och bakom honom ser det ut som ena sidan på en stor gul stoppad soffa.
- De har inga bilar där, berättar Susanne. Det är männen som samlas där. Kvinnorna är hemma i lägenheterna. Susanne Lindström är pedagog i Lextorps församling. Här i garagelängan har några av hennes församlingsbor skapat sina rum, eller har de återskapat?
Det ser ut som de där mörka trånga bostäderna öppna mot gränden, som jag sett så många av på italienska och grekiska bakgator. Här trotsar alltså nya svenskar ett bistert klimat och slirar på den gräns mellan det privata och det offentliga rummet, som är så typiskt svenskt.
För mig är det något helt nytt i en svensk kontext. Det betyder förstås inte att det är unikt. Jag får kolla om samma fenomen existerar hemma i Uppsala-stadsdelarna Gottsunda och Stenhagen, där nationaliteter blandas på samma sätt som här i södra Trollhättan.
- 83 olika språk talas i vår församling, förklarar Susanne. Mångkulturellt är bara förnamnet, förstår jag. Och religionerna är många de med.
Så flyger min tanke iväg ännu längre mot orienten. Garaget blir ett stall och jag har sett Josef stå där i öppningen. Och hade verkligen Susanne rätt i att alla kvinnor är hemma i sina lägenheter, eller var det en ung havande kvinna som skymtade där, längre in i soffan?
Med hennes hjälp får jag ögonen på en öppen carport och där inne i dunklet hinner jag se ett möblemang uppställt, innan vi rullar vidare. Femtio meter bort i den långa raden av garage mot genomfartsleden i bostadsområdet ser jag ännu en öppen port. Och en till.
I den sista står en man lutad mot portens karm och bakom honom ser det ut som ena sidan på en stor gul stoppad soffa.
- De har inga bilar där, berättar Susanne. Det är männen som samlas där. Kvinnorna är hemma i lägenheterna. Susanne Lindström är pedagog i Lextorps församling. Här i garagelängan har några av hennes församlingsbor skapat sina rum, eller har de återskapat?
Det ser ut som de där mörka trånga bostäderna öppna mot gränden, som jag sett så många av på italienska och grekiska bakgator. Här trotsar alltså nya svenskar ett bistert klimat och slirar på den gräns mellan det privata och det offentliga rummet, som är så typiskt svenskt.
För mig är det något helt nytt i en svensk kontext. Det betyder förstås inte att det är unikt. Jag får kolla om samma fenomen existerar hemma i Uppsala-stadsdelarna Gottsunda och Stenhagen, där nationaliteter blandas på samma sätt som här i södra Trollhättan.
- 83 olika språk talas i vår församling, förklarar Susanne. Mångkulturellt är bara förnamnet, förstår jag. Och religionerna är många de med.
Så flyger min tanke iväg ännu längre mot orienten. Garaget blir ett stall och jag har sett Josef stå där i öppningen. Och hade verkligen Susanne rätt i att alla kvinnor är hemma i sina lägenheter, eller var det en ung havande kvinna som skymtade där, längre in i soffan?
05 december 2011
Önskelistor - Adventskalender 5 december
Det sitter en önskelista på kylskåpet där jag förvarar mina oliver och ett par ostbitar. Där står att någon önskar sig en hundvalp i julklapp. En jycke som ska levereras med rosett om halsen och sitta vänligt krafsande i en låda.
Men nu har Någon lämnat nya besked via Facebook. Hon låter meddela att listan ska toppas med en ung gråsäl. Statusraden förtäljer icke om det ska vara rosett på det gråa vattendjuret eller i vilken förpackning det ska levereras.
Jag avvaktar en 48 timmar eller så, innan jag inhandlar årets julklappar. Det kan komma nya besked.
Och det kan komma fler listor. På kylskåpet likaväl som på Facebook.
Andras önskelistor uppskattar jag. Men att tvingas till en egen, det är ett ok.
Men nu har Någon lämnat nya besked via Facebook. Hon låter meddela att listan ska toppas med en ung gråsäl. Statusraden förtäljer icke om det ska vara rosett på det gråa vattendjuret eller i vilken förpackning det ska levereras.
Jag avvaktar en 48 timmar eller så, innan jag inhandlar årets julklappar. Det kan komma nya besked.
Och det kan komma fler listor. På kylskåpet likaväl som på Facebook.
Andras önskelistor uppskattar jag. Men att tvingas till en egen, det är ett ok.
04 december 2011
Julmarknad på Piazza Navona - Adventskalender 4 december
I torsdags startade den traditionsenliga julmarknaden på Piazza Navona i Rom. Staden är som bekant evig och marknaden har hundra år på nacken.
Den här julmarknaden och några decemberdagar står på min önskelista. Det blir ingen önskning som kommer att infrias i år. Kanske nästa år.
Piazza Navona på Marsfältet, som fått behålla formen efter den antika kapplöpningsbanan den är anlagd ovanpå, är alltid värt att återvända till. Jag har varit där i soliga men lite kyliga februari, i vårmånaderna mars och april, liksom i bloggande maj och juni. Så även i somriga juli, augusti och september. Till och med i höstmilda oktober. Så det är inte mycket som ska till för att fullborda året.
Marsfältets torg och gränder har sin charm, men där är ändå mindre kända Monti som på senare år blivit en favoritstadsdel. Hukande under Quirinalen och tillbakadragen i förhållande till storslagna Colosseum och pampiga Via Imperiale behöver hon lite tid "donna Monti" för att man ska bli vän med henne.
Här i Monti finns flera bra hotell och ett par kloster till bra priser. Hotellen finns det både enkla med ett par stjärnor och några med full pott att välja mellan. Grifo hör till den förra kategorin, med ett par takterasser som plus. Nunnornas Casa Rossario i stadsdelen är ett bra ställe. Jag unnar mig en förkväll vid Piazza della Madonna dei Monti. Här tar jag ett glas tillsammans med mitt resesällskap på en av barerna där och försöker begripa mig på det sociala spelet äkta romare emellan kring fontänen mitt på torget. När det mörknar, då går går vi ut på Via Imperiale och ser Colosseum upplyst. Sen är det dags att söka sig till något matställe, antingen tillbaka in i Montis gränder eller varför inte promenera västerut och upp till Via Merulana, som löper mellan de stora kyrkorna Santa Maria Maggiore och San Giovanni in Laterano. Närmast på mitten, ett par steg in på tvärgatan Via Macchiavelli ligger Bai Chia. Stället är värt "omvägen" och varenda Euro. Det är det sardinska köket som visar sig från sin allra bästa sida här.
Skulle jag komma till Rom i december, då skulle jag förutom Bai Chia se till att få en pizza på da Francese vid Piazza del Fico, helt nära Piazza Navona mot floden till. Och ett vid vintermöte med Rom föreställer jag mig att ett eller flera museibesök är passande. Jag väljer i första hand nya moderna museet Maxxi. Enbart byggnaden ritad av Zaha Hadid är stor konst i sig. Kan tänka mig att det kan vara varmare här än i de gamla palatsen där äldre konst ofta visas. Kyrkobesöken kräver säkert att man är ordentligt påklädd den här tiden på året. Det lär inte - som sommartid - vara några bekymmer med halvnakna nordbor som inte har vett att skyla sig i heliga rum.
Det finns många webbsidor om Rom. Här är en länk till en dansk sida. Inte världens vackraste sajt, men mycket innehållsrik och för mig är den en ny bekantskap. En riktigt bra Rom-bok är Artos nyutgåva av Gösta Hagelins klassiska Alla tiders Rom.
 |
| Länkning till bild på GoItaly |
Piazza Navona på Marsfältet, som fått behålla formen efter den antika kapplöpningsbanan den är anlagd ovanpå, är alltid värt att återvända till. Jag har varit där i soliga men lite kyliga februari, i vårmånaderna mars och april, liksom i bloggande maj och juni. Så även i somriga juli, augusti och september. Till och med i höstmilda oktober. Så det är inte mycket som ska till för att fullborda året.
Marsfältets torg och gränder har sin charm, men där är ändå mindre kända Monti som på senare år blivit en favoritstadsdel. Hukande under Quirinalen och tillbakadragen i förhållande till storslagna Colosseum och pampiga Via Imperiale behöver hon lite tid "donna Monti" för att man ska bli vän med henne.
Här i Monti finns flera bra hotell och ett par kloster till bra priser. Hotellen finns det både enkla med ett par stjärnor och några med full pott att välja mellan. Grifo hör till den förra kategorin, med ett par takterasser som plus. Nunnornas Casa Rossario i stadsdelen är ett bra ställe. Jag unnar mig en förkväll vid Piazza della Madonna dei Monti. Här tar jag ett glas tillsammans med mitt resesällskap på en av barerna där och försöker begripa mig på det sociala spelet äkta romare emellan kring fontänen mitt på torget. När det mörknar, då går går vi ut på Via Imperiale och ser Colosseum upplyst. Sen är det dags att söka sig till något matställe, antingen tillbaka in i Montis gränder eller varför inte promenera västerut och upp till Via Merulana, som löper mellan de stora kyrkorna Santa Maria Maggiore och San Giovanni in Laterano. Närmast på mitten, ett par steg in på tvärgatan Via Macchiavelli ligger Bai Chia. Stället är värt "omvägen" och varenda Euro. Det är det sardinska köket som visar sig från sin allra bästa sida här.
Skulle jag komma till Rom i december, då skulle jag förutom Bai Chia se till att få en pizza på da Francese vid Piazza del Fico, helt nära Piazza Navona mot floden till. Och ett vid vintermöte med Rom föreställer jag mig att ett eller flera museibesök är passande. Jag väljer i första hand nya moderna museet Maxxi. Enbart byggnaden ritad av Zaha Hadid är stor konst i sig. Kan tänka mig att det kan vara varmare här än i de gamla palatsen där äldre konst ofta visas. Kyrkobesöken kräver säkert att man är ordentligt påklädd den här tiden på året. Det lär inte - som sommartid - vara några bekymmer med halvnakna nordbor som inte har vett att skyla sig i heliga rum.
 |
| Ett elskåp vid Via Borgo helt nära Petersplatsen |
Det finns många webbsidor om Rom. Här är en länk till en dansk sida. Inte världens vackraste sajt, men mycket innehållsrik och för mig är den en ny bekantskap. En riktigt bra Rom-bok är Artos nyutgåva av Gösta Hagelins klassiska Alla tiders Rom.
03 december 2011
En stark tradition - Adventskalender 3 december
Lördag före andra söndagen i advent, då infaller traditionsenligt den dagen då vi öppnar vårt hem för att bjuda på glögg, fika och lite plock till ett glas rött eller vitt. Det kan vara tioårsjubileum idag. Om så verkligen är fallet, det återstår att kontrollera.
Det är roligt att få förbereda, roligt att handla hem det ätbara och roligt att fundera ut lite av ett tema för dekorationer. I år blev det Skogen. Roligast är ändå de glada tillropen som kommer - som ett brev på e-posten - när vi sänder ut inbjudan.
Adventsminglet hemma hos oss blir ett tillfälle till återseenden och nya bekantskaper för våra vänner som kommer. Här blandas generationerna och livsberättelserna.
Det är roligt att få förbereda, roligt att handla hem det ätbara och roligt att fundera ut lite av ett tema för dekorationer. I år blev det Skogen. Roligast är ändå de glada tillropen som kommer - som ett brev på e-posten - när vi sänder ut inbjudan.
Adventsminglet hemma hos oss blir ett tillfälle till återseenden och nya bekantskaper för våra vänner som kommer. Här blandas generationerna och livsberättelserna.
 |
| Foto: Annasara Garlöv 2011 |
02 december 2011
Orden som sorteras bort - Adventskalendern 2 december
Svenska Akademins ordlista - nu också i min smarta mobil. Och där hör den hemma, även om jag inte gallrar ur den tryckta versionen som finns i mitt bibliotek.
Skrivmaskinsbyrå är ett av de många ord som utmönstrats i den 13:e upplagan av Svenska Akademins ordlista. Och det får man väl ha en viss förståelse. Hela listan här
Ord sorteras bort och ord läggs till. Ett nytt ord i listan är hjärnsläpp. Det kommer nog att finnas med i många upplagor framöver - användbart för många med mig - men nya nakenchock tror och hoppas jag blir mycket kortlivat.
Att praktisera advent som en förberedelse för julfirandet, det skulle kunna handla om att avstå från en del av orden och att lägga till andra. Så jag tänker efter: vilka ord är det jag i en julfasta skulle må väl av att avstå ifrån? Vad skulle mina närmaste, min omgivning önska att de fick höra från mig mindre? Och jag tänker: undrar vilka orden är som för sällan blir sagda, av mig och av andra? Skulle min advent 2011 kunna bli tid för nyorden och nyupptäckt av de glömda orden?
Skrivmaskinsbyrå är ett av de många ord som utmönstrats i den 13:e upplagan av Svenska Akademins ordlista. Och det får man väl ha en viss förståelse. Hela listan här
Ord sorteras bort och ord läggs till. Ett nytt ord i listan är hjärnsläpp. Det kommer nog att finnas med i många upplagor framöver - användbart för många med mig - men nya nakenchock tror och hoppas jag blir mycket kortlivat.
Att praktisera advent som en förberedelse för julfirandet, det skulle kunna handla om att avstå från en del av orden och att lägga till andra. Så jag tänker efter: vilka ord är det jag i en julfasta skulle må väl av att avstå ifrån? Vad skulle mina närmaste, min omgivning önska att de fick höra från mig mindre? Och jag tänker: undrar vilka orden är som för sällan blir sagda, av mig och av andra? Skulle min advent 2011 kunna bli tid för nyorden och nyupptäckt av de glömda orden?
01 december 2011
Adventskalendern 1 december: Många händers verk
Idag har jag sett världens största pärlplatta och på den fler än 450.000 indianpärlor. Jag har gästat Önsta Gryta kyrka i Västerås och sett en kopia av Leonardo da Vincis ikoniska väggmålning av Jesus sista måltid med sina lärjungar. Här hänger den och den är enorm. Pärlplattetavlan i kafét på Åbergs Museum i Bålsta är liten i jämförelse med denna.
Min värd i kyrkan, Per Wilder leder mig ner från läktaren och närstudien av verket. Det är från orgelpallen framme i kyrkan som man blickar upp mot hela tavlan på rätt avstånd.
1000 barn och deras lärare skapade det som sannolikt är världens största pärlplattetavla med start i oktober 2010 och slutmontering den 12 maj 2011.
Sannerligen är det resultatet av många händers verk. Inte så få av dem små händer och fingrar som i samlad koncentration fäst pärlorna, en efter en, bestämda färger i ett bestämt mönster. Arbetet med plattorna fördelades mellan fem skolor och en fritidsklubb i Önsta församling och gav tillfälle till läranre: öva på siffror och räkning, tala om form och färg.
450.000 plastpärlor - fatta hur mycket det är. 7,5 meter bred och 1,5 m hög är hela tavlan. Stor, men inte längre störst är en bild av Barack Obama från 2009.
Jag undrar vad prästen Peter Wilder och hans vänner och arbetskamrater i Önsta församling har för framtidsplaner. Nattvardstavlan är nog inte det sista spektakulära projektet som man kommer att samla människor i församlingen omkring. För Lego-Jesus av fler än 30 000 legobitar står i samma Önsta Gryta kyrka. Framöver tror jag den här församlingen ännu en gång kommer att låta tala om sig i hela Sverige och i världen.
Det här med att människor tar något alldagligt som en liten fyrkantig plastbit eller en ännu mindre ihålig plastpärla för att tillsammans skapa något helt unikt är fascinerande. Per och jag talar om saken. För honom är det viktigt att göra det man själv tror på och det som är ett lustfyllt arbete.
- Vi medarbetare gör det vi själva tycker är viktigt och så berättar vi om vad vi gör. För människorna närmast, de som bor i församlingen, förklarar Per.
Han vet och jag vet att både Lego-Jesus och och Nattvardstavlan blev mediehändelser, men det är inget han tar upp. Det här de 1 000 par händers verk som han vill att jag ska förstå meningen med. Och jag tror faktiskt att jag begriper det. Per tycker tavlan är vacker. Där är jag ännu inte. Men på orgelpallen med blicken upp på den stora läktarväggen blev jag en del av berättelsen om livet i Önsta församling.
PS Igår skrev jag om ett par annorlunda kalendrar på nätet. Det finns fler, vanliga som mer ovanliga. Jack Werner på Ajour listar sina tio favoriter och Carina Etander Rimborg lyfter fram några till i sin blogg.
Min värd i kyrkan, Per Wilder leder mig ner från läktaren och närstudien av verket. Det är från orgelpallen framme i kyrkan som man blickar upp mot hela tavlan på rätt avstånd.
1000 barn och deras lärare skapade det som sannolikt är världens största pärlplattetavla med start i oktober 2010 och slutmontering den 12 maj 2011.
Sannerligen är det resultatet av många händers verk. Inte så få av dem små händer och fingrar som i samlad koncentration fäst pärlorna, en efter en, bestämda färger i ett bestämt mönster. Arbetet med plattorna fördelades mellan fem skolor och en fritidsklubb i Önsta församling och gav tillfälle till läranre: öva på siffror och räkning, tala om form och färg.
450.000 plastpärlor - fatta hur mycket det är. 7,5 meter bred och 1,5 m hög är hela tavlan. Stor, men inte längre störst är en bild av Barack Obama från 2009.
Jag undrar vad prästen Peter Wilder och hans vänner och arbetskamrater i Önsta församling har för framtidsplaner. Nattvardstavlan är nog inte det sista spektakulära projektet som man kommer att samla människor i församlingen omkring. För Lego-Jesus av fler än 30 000 legobitar står i samma Önsta Gryta kyrka. Framöver tror jag den här församlingen ännu en gång kommer att låta tala om sig i hela Sverige och i världen.
Det här med att människor tar något alldagligt som en liten fyrkantig plastbit eller en ännu mindre ihålig plastpärla för att tillsammans skapa något helt unikt är fascinerande. Per och jag talar om saken. För honom är det viktigt att göra det man själv tror på och det som är ett lustfyllt arbete.
- Vi medarbetare gör det vi själva tycker är viktigt och så berättar vi om vad vi gör. För människorna närmast, de som bor i församlingen, förklarar Per.
Han vet och jag vet att både Lego-Jesus och och Nattvardstavlan blev mediehändelser, men det är inget han tar upp. Det här de 1 000 par händers verk som han vill att jag ska förstå meningen med. Och jag tror faktiskt att jag begriper det. Per tycker tavlan är vacker. Där är jag ännu inte. Men på orgelpallen med blicken upp på den stora läktarväggen blev jag en del av berättelsen om livet i Önsta församling.
PS Igår skrev jag om ett par annorlunda kalendrar på nätet. Det finns fler, vanliga som mer ovanliga. Jack Werner på Ajour listar sina tio favoriter och Carina Etander Rimborg lyfter fram några till i sin blogg.
30 november 2011
Adventskalender 30 november: Två annorlunda kalendrar
Inne i mataffären travas pallvis med enkla chokladkalendrar och vid kassan trängs SVT:s och SR:s gemensamma kalender, den som heter Julkalender. Samma sak varje år, mer på rutin än av tradition. Eller är jag för lite inkännande nu?
Mer intresse hos mig väcker två alldeles väldigt olika adventskalendrar som jag länkar till här.
Studenterna på Lunds Tekniska Högskola står för en bokstavligen experimentel kalender. Hrmf, de kallar den Julkalender.
Louise Andersson är informatör för Svenska Kyrkans församlingar i Karlstad. Hon har tillsammans med Kristina Andréen, från återbrukande företaget re:kreation gjort en Återbrukskalender.
Från församlingens webbplats man fritt hämta hem en pdf med beskrivningen av idéerna om återbruk bakom varje lucka fram till julafton. Bakom första luckan finns en beskrivning av hur man gör en finfin stjärna av en toarulle att hänga i granen.
Bilden visas med hjälp av en länk till webbplatsen för Svenska Kyrkan i Karlstad
Mer intresse hos mig väcker två alldeles väldigt olika adventskalendrar som jag länkar till här.
Studenterna på Lunds Tekniska Högskola står för en bokstavligen experimentel kalender. Hrmf, de kallar den Julkalender.
Louise Andersson är informatör för Svenska Kyrkans församlingar i Karlstad. Hon har tillsammans med Kristina Andréen, från återbrukande företaget re:kreation gjort en Återbrukskalender.
Från församlingens webbplats man fritt hämta hem en pdf med beskrivningen av idéerna om återbruk bakom varje lucka fram till julafton. Bakom första luckan finns en beskrivning av hur man gör en finfin stjärna av en toarulle att hänga i granen.
Bilden visas med hjälp av en länk till webbplatsen för Svenska Kyrkan i Karlstad
29 november 2011
Adventskalendern 29 november: Hilmas mjuka pepparkaka
"Men oktober och november och december är så grå" heter det i den månads-kom-ihåg-visa som jag "och många med mig" sjunger på samma melodi som gäller för EU-hymnen. Gamla Luddes dänga från 1823.
Texten tycks närmast vara en översättning från språk talat på kontinenten, om än inte nödvändigtvis söder om alperna. Grå är inte november på de breddgrader jag befinner mig: mörk för det mesta, om än barmhärtigt mild just i år.
Sommaren känns rätt avlägsen, den som är gången likaväl som den som ska komma. Så återstår att liva upp sig med sommarminnen. Många av mina hör Österlen till och där på kusten ligger Skillinge. Och det var på sista sträddet norrut i lejet där har jag en fast punkt i sommarsverige. Så har det varit sedan 1963.
Kring Båtbyggarsträddet trängs de små husen och ett av dem växte Hilma upp. Hon lämnade Skillinge för ett liv i Stockholm. På somrarna återvände hon. Då blev vi några veckor eller så, sommargrannar. Och jag sa tant till henne.
Sommarfikat blev fest när tant Hilma bjöd på sin godaste mjuka pepparkaka. Det hembakta till och med på Kaffestugan Annorlunda * vid Stenshuvud, smakade massproducerat i jömförelse med det hon kom och räckte över i en vit handduk till mor, som skivade upp och bjöd mig och mina syskon.
Hilma bakade vidare, sommar efter sommar. Så fick också mina barn ett stycke kaka.
Receptet på Hilmas mjuka pepparkaka är skiljer sig lite, för inte är väl vispad grädde den vanligaste ingrediensen. Men gott-gottigott-gott blir resultatet.
Vispa ihop 3 ägg med 4 dl socker. Och tillsätt:
150 gr rört smör
2dl lättvispad grädde
2 tsk nejlikor
1 msk kanel
2 tsk ingefära
4 dl vetemjöl
Häll i en bröad form och grädda i ugnen på 45 min i 175 C.
Återstår att se om kakan lämnar formen lika perfekt gräddad och utan att fastna det minsta. Som i tant Hilmas dagar.
Så, en mjuk pepparkaka till kaffet, det är sommar för mig. Sen må det vara hur tokmörkt och smällkallt som helst omkring mig. Punkt.
* = Jag förstår av omdömen på Cafékartan att Annorlunda inte är detsamma som i min ungdom. Då vallfärdade vi dit för att äta på poäng: 1 p för småkaka, 2 p för mjuk kaka och 3 p för bulle. Någonstans vid 30-40 poäng började det ta emot även om det brukade gå att få ner ett par mjuka till.
Texten tycks närmast vara en översättning från språk talat på kontinenten, om än inte nödvändigtvis söder om alperna. Grå är inte november på de breddgrader jag befinner mig: mörk för det mesta, om än barmhärtigt mild just i år.
Sommaren känns rätt avlägsen, den som är gången likaväl som den som ska komma. Så återstår att liva upp sig med sommarminnen. Många av mina hör Österlen till och där på kusten ligger Skillinge. Och det var på sista sträddet norrut i lejet där har jag en fast punkt i sommarsverige. Så har det varit sedan 1963.
Kring Båtbyggarsträddet trängs de små husen och ett av dem växte Hilma upp. Hon lämnade Skillinge för ett liv i Stockholm. På somrarna återvände hon. Då blev vi några veckor eller så, sommargrannar. Och jag sa tant till henne.
Sommarfikat blev fest när tant Hilma bjöd på sin godaste mjuka pepparkaka. Det hembakta till och med på Kaffestugan Annorlunda * vid Stenshuvud, smakade massproducerat i jömförelse med det hon kom och räckte över i en vit handduk till mor, som skivade upp och bjöd mig och mina syskon.
Hilma bakade vidare, sommar efter sommar. Så fick också mina barn ett stycke kaka.
Receptet på Hilmas mjuka pepparkaka är skiljer sig lite, för inte är väl vispad grädde den vanligaste ingrediensen. Men gott-gottigott-gott blir resultatet.
Vispa ihop 3 ägg med 4 dl socker. Och tillsätt:
150 gr rört smör
2dl lättvispad grädde
2 tsk nejlikor
1 msk kanel
2 tsk ingefära
4 dl vetemjöl
Häll i en bröad form och grädda i ugnen på 45 min i 175 C.
Återstår att se om kakan lämnar formen lika perfekt gräddad och utan att fastna det minsta. Som i tant Hilmas dagar.
Så, en mjuk pepparkaka till kaffet, det är sommar för mig. Sen må det vara hur tokmörkt och smällkallt som helst omkring mig. Punkt.
* = Jag förstår av omdömen på Cafékartan att Annorlunda inte är detsamma som i min ungdom. Då vallfärdade vi dit för att äta på poäng: 1 p för småkaka, 2 p för mjuk kaka och 3 p för bulle. Någonstans vid 30-40 poäng började det ta emot även om det brukade gå att få ner ett par mjuka till.
28 november 2011
Adventskalender 28 november: Dagens skörd
Denna dagen - ett liv, som han suckande undslapp sig, patriarken Melker. Han har citerats av många, också av mig. Och orden var inte hans egna. De var väl närmast Astrid Lindgren och hon hade hämtat dem från skalden och filosofen Thomas Thorild.
Denna dagen ett liv och en skörd, tänker jag. På morgonen gratulerade jag vänner via Facebook till att de hade fyllt ännu ett av sina år. För det är väl vad man gör: får ett tomt år - och fyller det med något. Och det ska firas.
Ligger det hopp och längtan i att annandag födelsedag börja att fylla nästa? Eller känns det som ett arbete, som enklast blir gjort om man mest fyller ut, med samma slag och sådant som tar tid och plats?
Det var Thorild som satte samman de där orden, som står över stora ingången till universitetsaulan i Uppsala:
Att tänka fritt är stort
men tänka rätt är större
Inga ord som omedelbart uppskattas av samtiden, och då tänker jag närmast på min egen. Det är bara någon månad sedan jag faktiskt uppehöll mig i trapphallen utanför aulan och en person inom mitt hörhåll, gav uttryck för sitt starka ogillande.
Nå, context is everything, som min vän Niclas påpekat både en och två gånger. Denne Thorild avsåg inte något rätt tänkande i maktens riktning, inte heller något politiskt korrekt tänkande. Det räcker faktiskt med att googla upp karln och läsa några biografiska rader om honom för att fatta att så icke alls är fallet.
Med stöd av en auktoritet som Pelle Holm (han med samlingen Bevingade ord) så håller jag mig till att Thomas Thorild uppmanade till ett följdriktigt, ett logiskt tänkande. Och det tycker jag han gjorde rätt i.
Den första måndagen i julfastan, som adventstiden kan kallas, blev en god dag. Planer lades, kontakter togs, något blev skrivet, annat blev rättat.
Till kvällen kom hon som är min stora kärlek hem och stökade till i köket. Den saffransgula degen jäste över alla assistentens breddar. Och se - det var mycket gott. Deg är gott.
Denna dagen ett liv och en skörd, tänker jag. På morgonen gratulerade jag vänner via Facebook till att de hade fyllt ännu ett av sina år. För det är väl vad man gör: får ett tomt år - och fyller det med något. Och det ska firas.
Ligger det hopp och längtan i att annandag födelsedag börja att fylla nästa? Eller känns det som ett arbete, som enklast blir gjort om man mest fyller ut, med samma slag och sådant som tar tid och plats?
Det var Thorild som satte samman de där orden, som står över stora ingången till universitetsaulan i Uppsala:
Att tänka fritt är stort
men tänka rätt är större
Inga ord som omedelbart uppskattas av samtiden, och då tänker jag närmast på min egen. Det är bara någon månad sedan jag faktiskt uppehöll mig i trapphallen utanför aulan och en person inom mitt hörhåll, gav uttryck för sitt starka ogillande.
Nå, context is everything, som min vän Niclas påpekat både en och två gånger. Denne Thorild avsåg inte något rätt tänkande i maktens riktning, inte heller något politiskt korrekt tänkande. Det räcker faktiskt med att googla upp karln och läsa några biografiska rader om honom för att fatta att så icke alls är fallet.
Med stöd av en auktoritet som Pelle Holm (han med samlingen Bevingade ord) så håller jag mig till att Thomas Thorild uppmanade till ett följdriktigt, ett logiskt tänkande. Och det tycker jag han gjorde rätt i.
Den första måndagen i julfastan, som adventstiden kan kallas, blev en god dag. Planer lades, kontakter togs, något blev skrivet, annat blev rättat.
Till kvällen kom hon som är min stora kärlek hem och stökade till i köket. Den saffransgula degen jäste över alla assistentens breddar. Och se - det var mycket gott. Deg är gott.
Ta rygg Carina Etander. Få koll på Svenska Kyrkan
En av Svenska Kyrkans flitigaste och mest intitierade bloggare är Carina Etander Rimborg. Hon är medlem i Härlanda församling i Göteborg. Till yrket är hon informatör och hennes kyrkliga uppdrag är många. Att hon är proffs på att samla, sortera och förmedla information, gör henne förstås lämpad för att också vara en bloggande källa för var och en som vill ha hjälp med att veta vad som är på tapeten runt om i Svenska Kyrkan. Hennes olika uppdrag ger henne givetvis insyn i mycket av det som händer.
Ändå är den avgörande skillnaden mellan Carina och många andra informatörer och förtroendevalda i Svenska Kyrkan hennes särskilda vilja att dela med sig. Och hon gör det hon vill: bjuder på det hon samlat in, det hon fått ta emot ger hon vidare.
Nu kan någon surt invända att Carina är partisk och att hela bloggen hon står för är det, eftersom den heter Poskvalbloggen, för att hon är anställd av den inomkyrkliga föreningen Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan. Den som gör det, har missat poängen. Och den som av det skälet avstår från att följa Carinas blogg missar en massa information, som det krävs både kunskap och mycket tid för att skaffa sig på egen hand.
Idag 28 november 2011 dominerar Carinas Blogg med rätta länklistan på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats.
Carina Etander Rimborg har från starten fram till idag publicerat 1 455 artiklar på sin blogg. Och hon har inte slagit av på takten den senaste tiden. Snarare tvärt om.
Tidigare i år utnämndes Carina av en ekumenisk jury till årets Up´n´coming inom sociala medier i kyrkliga sfären. Priset var en biljett till 2012 års upplaga av Sweden Social Web Camp. Så vi kan vara säkra på att få fylliga rapporter från den intressanta tillställning kommande sommar.
Carinas blogg representerar ett modernt sätt att kommunicera inom Svenska Kyrkan och med kyrkans omvärld. Hon länkar och man länkar till henne. Hon fångar upp människors berättelser och deras budskap i texter och bilder, och ger dem ett rum, en scen, en talarstol. Det här sidledes sättet att kommunicera kommer snart också att bli vardag för de kyrkliga tidningarnas webbplatser, för stiftens webbplatser och för den rikskyrkliga webbplatsen som kyrkostyrelsens kansli svarar för.
Det finns faktiskt ett surmagat skäl till förutom det där med poskandet att inte uppskatta Carinas blogg, ja eller snarare min bloggpost om hennes blogg: Jag skriver om min vän Carina.
Ändå är den avgörande skillnaden mellan Carina och många andra informatörer och förtroendevalda i Svenska Kyrkan hennes särskilda vilja att dela med sig. Och hon gör det hon vill: bjuder på det hon samlat in, det hon fått ta emot ger hon vidare.
Nu kan någon surt invända att Carina är partisk och att hela bloggen hon står för är det, eftersom den heter Poskvalbloggen, för att hon är anställd av den inomkyrkliga föreningen Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan. Den som gör det, har missat poängen. Och den som av det skälet avstår från att följa Carinas blogg missar en massa information, som det krävs både kunskap och mycket tid för att skaffa sig på egen hand.
Idag 28 november 2011 dominerar Carinas Blogg med rätta länklistan på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats.
Hon uppmärksammar den nyss inledda julinsamlingen till Svenska Kyrkans internationella arbete. Hon kommenterar en pågående utredning i Lunds stift om möjligheten för en församling att ha kyrkoherde på halvtid. Carina ger här den ekumeniska och internationella utblicken som det bara är att hoppas finns med i Lunds domkapitel där frågan ska avgöras.
Hennes bloggpost från i lördags om domkyrkan i Härnösand inför dess återinvigning och tv-gudstjänsten syns i bloggflödet hos Svenska Kyrkans Tidning. Fyra av fem länkar från tidningens webbplats går till Carinas blogg. Den fjärde handlar om att det nu äntligen ska bli möjligt att anställa diakoner som diakoner i Svenska Kyrkans församlingar utomlands.
Carina Etander Rimborg har från starten fram till idag publicerat 1 455 artiklar på sin blogg. Och hon har inte slagit av på takten den senaste tiden. Snarare tvärt om.
Tidigare i år utnämndes Carina av en ekumenisk jury till årets Up´n´coming inom sociala medier i kyrkliga sfären. Priset var en biljett till 2012 års upplaga av Sweden Social Web Camp. Så vi kan vara säkra på att få fylliga rapporter från den intressanta tillställning kommande sommar.
Carinas blogg representerar ett modernt sätt att kommunicera inom Svenska Kyrkan och med kyrkans omvärld. Hon länkar och man länkar till henne. Hon fångar upp människors berättelser och deras budskap i texter och bilder, och ger dem ett rum, en scen, en talarstol. Det här sidledes sättet att kommunicera kommer snart också att bli vardag för de kyrkliga tidningarnas webbplatser, för stiftens webbplatser och för den rikskyrkliga webbplatsen som kyrkostyrelsens kansli svarar för.
Det finns faktiskt ett surmagat skäl till förutom det där med poskandet att inte uppskatta Carinas blogg, ja eller snarare min bloggpost om hennes blogg: Jag skriver om min vän Carina.
27 november 2011
Adventskalender 27 november - Första Advent
Den första söndagen i advent kom tidigt i år. Den första dagen på kyrkoåret är en rörlig dag, en rörlig söndag som kan infalla tidigast 27 december och senast 3 december. Och ett år när advent inleds i sista minuten, den 3 december, då hamnar fjärde söndagen i advent och julafton på samma dag.
De vanliga adventskalendrarna får 24 luckor och är inte årgångsbundna. Det är väl närmast en ekonomisk eftergift. Kanhända skulle det bli dyrare kalendrar som gick anpassas efter det kyrkoår som ger advent med lite töj. Och för SVT och SR förenklar det att varje år hålla sig till 24 avsnitt.
Men en kristen och kyrklig adventskalender kan gott bjuda på en lucköppning redan idag söndag 27 december. Och i år blir det fyra dagar extra. 2017 börjar adventsfirandet sena 3 december och då har väl SVT och SR redan sänt ett par avsnitt i sina kalendrar.
Ikväll kom den första snön till Uppsala där jag bor. Blöta flingor flaxade i vinden ner mot gatan utanför mitt köksfönster. Fruset vatten hör årstiden till. Inget konstigt i det, även om jag varit mycket tacksam denna höst för att kylan och snön dröjt. Det räcker att brottas med mörkret. Nej, det blir inte så mycket ljusare av snö på marken att jag kan uppfatta det som en kompensation.
Bo Brander, som predikade i den gudstjänst där jag firade advent tidigare idag, talade om lucköppning. Och då om luckan till mitt inre, som jag kan öppna för att släppa in ljus. Allra helst då det Sanna Ljuset, som är den uppståndne Jesus. En god tanke. Ändå inte en helt fridfull tanke.
Att öppna upp till rum som förblir ostädade och nedsolkade, hur mycket man än plockar undan och putsar, det känns så där. Tur då att han som knackar på och kliver in med sandalerna på, inte fäster sig vid smulor och dammtussar, vid osorterade kvitton eller högen med gamla tidningar. Faktum är att han står ut med både lite skit i hörnen och ett rent helvete. Både med den som har det skinande vitt och den som är en vinande skit.
För att inga missförstånd ska uppstå så är de dåliga ordvitsarna helt mina egna stölder från vem det nu var, och prästen Bosse är helt oskyldig. Hans predikan hölls sig förstås på en helt annan nivå och nådde innanför det tramsiga.
Min plan är att få fart på bloggen Brygubben veckorna fram till jul. Det blir lucköppning varje dag här. Så är det tänkt.
Hör Bo Brander predika: Podradio varje söndag från S:t Ansgars kyrka i Uppsala
PS: I dagens Svenska Dagbladet fanns en Understreckare om Nordens apostel Ansgar. Det tycks som att han var en historieförbättrare som fuskade med ett brev från påven.
Läs även andra bloggares åsikter om advent, adventskalender, julkalender, jul,
De vanliga adventskalendrarna får 24 luckor och är inte årgångsbundna. Det är väl närmast en ekonomisk eftergift. Kanhända skulle det bli dyrare kalendrar som gick anpassas efter det kyrkoår som ger advent med lite töj. Och för SVT och SR förenklar det att varje år hålla sig till 24 avsnitt.
Men en kristen och kyrklig adventskalender kan gott bjuda på en lucköppning redan idag söndag 27 december. Och i år blir det fyra dagar extra. 2017 börjar adventsfirandet sena 3 december och då har väl SVT och SR redan sänt ett par avsnitt i sina kalendrar.
Ikväll kom den första snön till Uppsala där jag bor. Blöta flingor flaxade i vinden ner mot gatan utanför mitt köksfönster. Fruset vatten hör årstiden till. Inget konstigt i det, även om jag varit mycket tacksam denna höst för att kylan och snön dröjt. Det räcker att brottas med mörkret. Nej, det blir inte så mycket ljusare av snö på marken att jag kan uppfatta det som en kompensation.
Bo Brander, som predikade i den gudstjänst där jag firade advent tidigare idag, talade om lucköppning. Och då om luckan till mitt inre, som jag kan öppna för att släppa in ljus. Allra helst då det Sanna Ljuset, som är den uppståndne Jesus. En god tanke. Ändå inte en helt fridfull tanke.
Att öppna upp till rum som förblir ostädade och nedsolkade, hur mycket man än plockar undan och putsar, det känns så där. Tur då att han som knackar på och kliver in med sandalerna på, inte fäster sig vid smulor och dammtussar, vid osorterade kvitton eller högen med gamla tidningar. Faktum är att han står ut med både lite skit i hörnen och ett rent helvete. Både med den som har det skinande vitt och den som är en vinande skit.
För att inga missförstånd ska uppstå så är de dåliga ordvitsarna helt mina egna stölder från vem det nu var, och prästen Bosse är helt oskyldig. Hans predikan hölls sig förstås på en helt annan nivå och nådde innanför det tramsiga.
Min plan är att få fart på bloggen Brygubben veckorna fram till jul. Det blir lucköppning varje dag här. Så är det tänkt.
Hör Bo Brander predika: Podradio varje söndag från S:t Ansgars kyrka i Uppsala
PS: I dagens Svenska Dagbladet fanns en Understreckare om Nordens apostel Ansgar. Det tycks som att han var en historieförbättrare som fuskade med ett brev från påven.
Läs även andra bloggares åsikter om advent, adventskalender, julkalender, jul,
25 november 2011
Den idéburna ledarens framtida utmaningar
Med hjälp av goda delare i bloggosfären når jag fram till Nilla Helgessons blogg. Hon är chef för den brottsförebyggande och och socialt inriktade organisationen Skyddsvärnet. I en postning delar hon med sig av en framtidsanalys som hon gjort tillsammans med deltagare i den ledarutbildning hon gått på Ersta Sköndal Högskola.
Jag använder här de tio punkterna från kursens sammanfattande PM som en utgångpunkt för några egna reflektioner. Nilla Helgesson och hennes kurskamrater har haft sitt fokus på vård och omsorg. Mitt perspektiv drar mer åt det som har med kommunikation och kyrka att göra, där ideologi och opinionsbildning spelar en viktig roll.
Rubrikerna är alltså lån, citat rakt, men texten däremellan är min egen.
1) Byte av ledarskapskultur – från informell och ad-hoc till mer strukturell profil
De snörräta och storskaliga strukturernas tid är förbi. De organisationsscheman som ser så bra ut i en powerpoint, men tar så mycket onödig tid och kraft att förverkliga, dem är det länge sedan någon egentligen blev glad över. Framtidens ledare räds inte det komplexa.
Strukturer måste utformas på ett sådant sätt att de passar organisationens villkor, det är vad ledarna i kursen kom fram till. Det innebär att organisationens egna mål, val av teknologi, dess arbetsstyrka och sammanhanget där man verkar är villkor som strukturen ska anpassas till.
Som jag förstår det vill Nina Helgesson och de andra ledarna varna för en tillfällighetskultur och den till synes avslappande informella stil där några få starka tar över. I Svenska Kyrkan finns det flera exempel på där medelålders män och kvinnor når chefspositioner och från dem upphöjt förklarar att organiserad verksamhet är föråldrat och förlamande. Tro dem inte.
Större organisationer med mer heterogen sammansättning av människor och en varierad verksamhet, behöver tillåta sig en mer komplex struktur. Det som bör vara gemensam för den mindre och större organisationen är en återkommande reflexion och analys av arbetssätt, av flöden, av maktfördelning, som leder vidare till förbättring och förnyelse av strukturen.
Genom att avstå från att investera för mycket och låsa upp stora resurser i en struktur, en organisation vid ett visst givet tillfälle, så ökar möjligheten att med mesta flexibilitet ställa om när omvärldsvillkoren förändras, när arbetsstyrkan minskar eller ökar, när ny teknologi erbjuds och när medlemmarna ger verksamheten nya mål.
En utmaning som jag föreställer mig många, kanske till och med alla ideella organisationer delar, är att ta till sig en teknologi för kommunikation som ställer den sidledes kommunikationen framför alla hierarkier.
2) Snällhetskulturen som ofta leder till fel val av anställningar
Begreppet snällhetskultur är problematiskt. Det får inte användas för att försvara att sätta människor med bristande social kompetens i ledningen. En svag styrelse som längtar efter henne eller honom som pekar med hela handen, den går inte medlemmarnas ärende. Den styrelsen är inte lämpad för en ideell organisation.
Den konst att vara snäll som Stefan Einhorn i sina böcker och sina föredrag beskriver och argumenterar för är en brist inom den ideella sektorn. Och det är inte färre utan fler snälla ledare som behövs i framtiden.
Jag hoppas att det är en negativ snällhet, en eftergivenhet, en ovilja att stå för sina idéer och en rädsla för att stå upp för sina medarbetare, som ledarna bakom de tio punkterna vill göra upp med. För är det så, då är jag på samma sida. Men jag har ändå mina funderingar när just ledarna, cheferna vill röra sig bort från snällheten.
3) Projektformen som ett komplement till mer traditionella arbetsformer
Projektet som arbetsform stöder det aktiverande arbetssättet som ger helt andra möjligheter till delaktighet än det som sker i en fast linjeorganisation. Inget är så praktiskt för den idéburna medarbetaren som att lära sig att arbeta i projekt, få metoden att sitta i ryggmärgen, lika självklart som det är att cykla.
Projektformen uppmuntrar till tydliga mål, ger besked om resurserna, talar om ansvarsfördelningen och har en slutpunkt.
Vad hindrar att praktisera projektet som den ordinare arbetsformen och till det lägga ett eller annat kompletterande arbetssätt?
4) Problem när vinst och värdegrund ställs emot varandra
När kursdeltagarna i Ersta Sköndals Högskolas utbildning talar om vinst som ett problem, då får man anta att det är ett ekonomiskt överskott de menar. Men är det ett problem i sig? Ligger inte närmare problemet i om vinsten skulle användas till något som strider mot värdegrunden?
Vinst kan också mätas i medlemsnytta, nytta för brukarna, för de människor den idéburna organisationens verksamhet är till för.
Vinst, överskott behövs till organisationens investeringar. Och investeringarna är både materiella och immateriella.
Svenska Kyrkans ledare brottas med flera problem i samtiden. Ett är medlemsvård och medlemskommunikation. Det finns en låsning bland många kyrkliga makthavare, som handlar om att koppla medlemskap till medlemsavgift på ett sätt som ställer vinst mot värdegrund. Följderna blir t.ex. tankar om att göra medlemskapet billigare för rika människor eller att argumentera för medlemskapets kostnad med listade tjänster om det man får för pengarna man betalar.
5) Den utsatte mellanchefen – hänger ansvar och beslutsmöjligheter samman
Ja, nog är ledare och chefer i mellanställning mer utsatta än många andra, i de idéburna organisationerna liksom i företag. Så vad göra? Det är inte möjligt att fullt ut bygga medelstora och större organisationer med bara två nivåer. Därför måste förutsättningarna för mellanchefen uppmärksammas i varje organisation, uppdraget behöver vara attraktivt för de dugliga krafterna.
För styrelseledamöterna i de idéburna organisationerna som tillsätter mellanchefer eller beslutar om de strukturer där dessa ska verka, gäller det att dela med sig av makt och mandat.
Mellanchefers utsatt skulle minskas med mer av kollektivt ledarskap. Att jobba i lag är nyttigt för dem i laget och för dem de betjänar: En kvinna och en man. En gammal och en ung. En "högerhjärna" och en "vänsterhjärna". En lantis och en stadsråtta. En back och en forward. En sprinter och en långdistansare. En teoretiker och en praktiker.
6) Skillnader mellan chefskap och ledarskap
Utan att veta mer om resonemanget bakom den här punkten, så väljer jag att i stort sett passa. Funderar bara något över om det förutom skillnader också finns likheter: Kan man fungera som chef utan att vara ledare? Och vilka ledare gör nytta i en rörelse, i en organisation om de inte tilldelas ett chefskap?
7) Medarbetarskapets betydelse för förändring och utveckling är undervärderat
Ja, medarbetarskapet är undervärderat. En chef har de medarbetare hon eller han är värd. Möjligen lite bättre. Det är en tes som jag burit med mig och delat med mig av länge och många gånger. Framförd följs den oftast av intressanta samtal. Räcker det inte med den, då fyller jag på med: En medarbetare har den chef hon eller han är värd. Möjligen lite bättre.
Medarbetarskap är möjligt att lära sig och träna sig i att utveckla. Medarbetarskap och ledarskap är beroende av varandra - ja, de skapar varandra. Ur medarbetarskap växer ett ledarskap. Och ledare är de som får medarbetare att växa.
Förändringen kommer inte utifrån. Den kan inspireras och stimuleras av kontakter med omvärlden. Det är skälet till att en människa utifrån kan bjudas in för att bidra till förändring. Men det är medarbetarna som får det att hända. Eller inte.
8) Dubbla roller, jäv och otydlighet skapar målkonflikter och rättsosäkerhet
Att en medlem i rörelsen, en medarbetare i organisationen får ta mer än en roll, går det att undvika? Knappast. Så mycket viktigare är det då att individen är sig själv i grunden och inte har sin identitet och sitt värde i sina roller.
De exempel på jäv och otydlighet som jag själv upplevt på nära håll i idéburet arbete handlar om när rollen som styrelseledamot inte samspelar med rollen som volontär. Styrelsen som kollektiv tar stryk. Den enskilde som inte får vara operativ känner sig inte tagen i anspråk.
"Vi måste snacka om det" heter det. Och det är sant också i det här sammanhanget. I en styrelse, i ett arbetslag där det finns utrymme för att ge sina avsikter tillkänna, där minskar otydligheten. För i det idéburna arbetet blir motivet alltid överordnat formen. Varför är alltid viktigare än hur. Så borde det för övrigt vara i alla sammanhang.
9) Omstruktureringar och specialiseringar slår ut samhörighet och gemenskap
Det är sorgligt när omorganisation går ut över gemenskapskänslan och specialiseringen motverkar samhörigheten i den idéburna organisationen. När så sker kan bakgrunden vara en lång historia där visionerna vittrat och ersatts av en tro på strukturerna. Medlemmarnas gemenskap ligger inte längre i gemensamma värderingar och visioner, utan i tron på ett visst system. Såklart att omstrukturering slår sönder då.
Fria människor finner fria mötesformer som de mår bra av och som ger dem bästa möjlighet att förverkliga sina idéer. När Svenska Kyrkans kyrkomöte var samlat tidigare i höstas, så följde jag det via nätet. Såg och hörde webb-tv från plenum, läste blogginlägg och tweets. Det var anmärkningvärt många ledamöter som pustade över den officiella delen av kyrkomötet med utskottsöverläggningar och debatt och beslut i plenum. Och det särskilt i kontrast till vad man i positiva ordalag meddelade omvärlden om mingel i universitetshusets trapphall, fikapauser, middagar och ett och annat barhäng.
Kontorets viktigaste bord är kaffebordet, inte skrivbordet eller sammanträdesbordet. Så mycket bättre, om omorganisation ledde till att bekräfta den naturliga samvaron och se den som den stora resursen i en omstrukturering. Liksom människor delar på uppgifterna för att laga en stor och god middag, så kan det idéburna arbetet fördelas utan att specialiseringen gör det mindre gott och festligt.
10) Svårigheter att balansera flexibilitet och principfasthet som ledare
Den här sista punkten leder tillbaka till den första i listan. I alla fall blir det så för mig, med mina tolkningar och referenser. Principer är allmängiltiga och grundläggande till sin natur. Så det borde innebära att den ledare är principfast som ser till det allmänna och till det som är grunden. Hon eller han blir därmed flexibel utifrån sin principiella balanspunkt. Hon leder organisationen i ständig rörelse, som en cyklist håller balansen. Inte ens den människa som står rakt upp och ner kan förlora sin rörelse utan att falla. Testa själv får du se. Din kropp håller dig upprätt med hjälp a små, små korrigeringar. I princip.
Jag tackar Nilla Helgesson för att hon delade med sig av sina och kurskamraternas punkter om framtidens ledare för det idéburna. Tolkningarna i postningen är helt mina egna. Även misstolkningarna.
Läs även andra bloggares åsikter om ledarskap, ideellt, idéburet, management, chef, medarbetare, medarbetarskap,
12 november 2011
Leva mer kompakt
Idag är det städdag och tanken går till ett liv med mindre prylar, ett liv på mindre yta. Skulle det räcka med den här köksavdelningen?
Jag hittade en sparad folder från ett tyskt företag som heter Pro-art. Det nog nästan 15 år sedan jag plockade på mig foldern uppe på NK i Stockholm. Nu googlar jag på namnet och hittar företagets sajt. Här finns det här kompakta köket kvar, tillsammans med en del andra kluriga lösningar.
Jag hittade en sparad folder från ett tyskt företag som heter Pro-art. Det nog nästan 15 år sedan jag plockade på mig foldern uppe på NK i Stockholm. Nu googlar jag på namnet och hittar företagets sajt. Här finns det här kompakta köket kvar, tillsammans med en del andra kluriga lösningar.
11 november 2011
Pandurokitet dagisaktivitetens pärlplattekonstruktion - som vi andra kallar Frälsarkransen
I senaste numret av en tidning som heter Svensk Kyrkotidning och beskriver sig som "öppen, resonerande och nyskapande" så finns ett uppslag där professorn Henry Cöster sågar biskop Martin Lönnebo och Frälsarkransen han skapat.
Professorn slår fast att Frälsarkransen representerar något som står i motsats till kristen bön. Och biskop Martin representerar en skenbar fromhet tömd på kyrkans tradition, i det att han skapat och uppmuntrar till användning av "en pärlkrans som enbart bjuder till den aktivitet som låter skenbar religiös fantasi snurra runt i självcentreringens snöre".
För Henry Cöster är Frälsarkransen en dagisaktiviteternas pärlplattekonstruktion, ett pandurokit vars användning leder till ett missbruk av kristen bön.
Kan det vara så illa? Har Svensk Kyrkotidning berett plats för "skarp och självständig" kritik av upphovsmannen till Frälsarkransen och oss som använder den, så att det äntligen blir sagt vad som så länge förtigits?
Eller kan det förhålla sig på något annat vis?
Utanför min bloggpost ligger den känsla av överraskning som följdes av en ska-man-skratta-eller-gråta-reaktion när jag läste artikeln igår. Och eftersom jag vet ganska lite om vem Henry Cöster, så utvecklar jag inte de första tankar om vad det kan vara för en människa som skriver så här. Men låt mig ändå säga så här: Jag kom att tänka på en av figurerna i bilderboken Petter och hans fyra getter. Inte på Petter, inte på någon av getterna och inte heller på katten Murre Svart eller hans vän Sixten.
Kommentera gärna bloggposten med att berätta om hur du ser på Frälsarkransen i relation till kristen bön, till ditt eget böneliv och skriv gärna något om hur Frälsarkransen används i din församling. Eftersom det inte är min mening att uppmuntra till personangrepp, så kommer jag att rensa bland kommentarerna om det skulle behövas.
Biskop Martin Lönnebo tog den 10 november 2011 emot det kulturpris som delas ut av arbetsgivarorganisationen för Svenska Kyrkan.
Uppdatering måndag 14 november: Miriam W Klefbeck bloggar om Cösters kritik av biskop Martin och Frälsarkransen han skapat. Lars Karlsson i Karlstad har lämnat kommentar med länk som jag lyfter upp. Han bidrar med vägvisning till en recension ur Signum av Cösters bok Livsmodets språk från 2009.
Läs även andra bloggares åsikter om teologi, bön, tro, kristet, kristen, biskop
| Foto: Verbum Förlag |
För Henry Cöster är Frälsarkransen en dagisaktiviteternas pärlplattekonstruktion, ett pandurokit vars användning leder till ett missbruk av kristen bön.
Kan det vara så illa? Har Svensk Kyrkotidning berett plats för "skarp och självständig" kritik av upphovsmannen till Frälsarkransen och oss som använder den, så att det äntligen blir sagt vad som så länge förtigits?
Eller kan det förhålla sig på något annat vis?
Utanför min bloggpost ligger den känsla av överraskning som följdes av en ska-man-skratta-eller-gråta-reaktion när jag läste artikeln igår. Och eftersom jag vet ganska lite om vem Henry Cöster, så utvecklar jag inte de första tankar om vad det kan vara för en människa som skriver så här. Men låt mig ändå säga så här: Jag kom att tänka på en av figurerna i bilderboken Petter och hans fyra getter. Inte på Petter, inte på någon av getterna och inte heller på katten Murre Svart eller hans vän Sixten.
Kommentera gärna bloggposten med att berätta om hur du ser på Frälsarkransen i relation till kristen bön, till ditt eget böneliv och skriv gärna något om hur Frälsarkransen används i din församling. Eftersom det inte är min mening att uppmuntra till personangrepp, så kommer jag att rensa bland kommentarerna om det skulle behövas.
Biskop Martin Lönnebo tog den 10 november 2011 emot det kulturpris som delas ut av arbetsgivarorganisationen för Svenska Kyrkan.
Uppdatering måndag 14 november: Miriam W Klefbeck bloggar om Cösters kritik av biskop Martin och Frälsarkransen han skapat. Lars Karlsson i Karlstad har lämnat kommentar med länk som jag lyfter upp. Han bidrar med vägvisning till en recension ur Signum av Cösters bok Livsmodets språk från 2009.
Läs även andra bloggares åsikter om teologi, bön, tro, kristet, kristen, biskop
10 november 2011
Utan dig får glädjen gå på kryckor
Uden dig har kolde spekulanter skabt en hverdag uden lys og luft, uden tid til børn og gamle tanter, uden fuglesang og blomsterduft. Uden dig må glæden gå på krykker, uden dig må livet gå i stykker.
ur den danska psalmboken nr 369
Hur skulle det låta på svenska? Så här kanske.
Utan dig ger kalla spekulanter oss en vardag utan ljus och luft, utan tid till barn och gamla tanter, utan fågelsång och blomsterdoft. Utan dig får glädjen inget andrum, utan dig blir livet tomt och stumt.
Hur ser din översättning ut? Av den här versen i psalmen eller en av de andra fem verserna?
ur den danska psalmboken nr 369
Hur skulle det låta på svenska? Så här kanske.
Utan dig ger kalla spekulanter oss en vardag utan ljus och luft, utan tid till barn och gamla tanter, utan fågelsång och blomsterdoft. Utan dig får glädjen inget andrum, utan dig blir livet tomt och stumt.
Hur ser din översättning ut? Av den här versen i psalmen eller en av de andra fem verserna?
04 november 2011
Hantverk i en digital tidsålder
Se Kinna Grannis video där hon sjunger mot en bakgrund av Jelly Beans. 30 personer var inblandade i musikvideo som ska ha tagit 22 månader att göra. Här är det inga dataanimationer utan bildruta för bildruta bildruta och böna för bönda som man byggt upp bilderna, världar och scener med bakom artisten.
Läs även andra bloggares åsikter om video, trickfilm, jelly beans,
Läs även andra bloggares åsikter om video, trickfilm, jelly beans,
19 oktober 2011
Tintin - killen med håret
I den svenskaste delen av bloggosfären är Killen med håret ingen annan än Emanuel Karlsten. Kan denne gode man få konkurrens i de sista dagarna av oktober 2011? Jag tror det.
28 oktober har Spielbergs version av Tintin och Enhörningens hemlighet svensk premiär. Och Tintin är killen med håret, genom alla serieböckerna i min bokhylla.
The Adventures of Tintin from James Curran on Vimeo.
Läs även andra bloggares åsikter om tintin, bio, premiär, spielberg
28 oktober har Spielbergs version av Tintin och Enhörningens hemlighet svensk premiär. Och Tintin är killen med håret, genom alla serieböckerna i min bokhylla.
The Adventures of Tintin from James Curran on Vimeo.
Läs även andra bloggares åsikter om tintin, bio, premiär, spielberg
14 oktober 2011
Gör det som du älskar i livet. Och gör det ofta
Jag gör det lätt för mig. Lånar budskapet i bloggposten från en av de bloggar jag själv följer. Bilden fann jag hos Valeria Maltoni.
Läs även andra bloggares åsikter om vision, livet, mål, mening
Läs även andra bloggares åsikter om vision, livet, mål, mening
13 oktober 2011
Det ligger makt i ordet. Ge barn det ordet.
Igår fick frukostteven stå på en stund och jag lyssnade till en intervju med Dilsa Demirbag-Sten under tiden jag läste och skrev för att få balans i mejlkorgarna. Det där hon berättade om att det denna höst startas skrivarverkstäder för barn i Södertälje och Stockholm lät väldigt spännande. Så jag sökte upp Berättarministeriets webbplats och läste på. Det blev ännu mer intressant.
Idag skriver Dilsa Demirbag-Sten om barn och ord i sin DN-krönika. Och hon väljer ett perspektiv som ställer barnet i centrum, då hon berättar om hur hon med barns hjälp fått ett förnyat stärkt självförtroende inför det skrivna ordet.
En ung släkting till mig brottas med att knäcka koden, få skrivtecken att bli till ordbilder och bokstavsljud att samla sig till ord. Han sliter med det här, som så många andra av våra ungar. I den skriftkultur som präglar vår del av världen, på många sätt befäst av en digitalisering där kortare och längre texter ersätter talade ord, kan skrivkod och läskod bli en mur mellan människa och människa. Det muntliga berättandet och bilderna kommer först. Så har det varit och så önskar jag att det ska förbli.
Också minnesmästare som håller femtioelva decimaler av Pi i skallen använder sig av bilder. Talaren som lämnar sitt manus utan att förlora sin tråd och nå sitt mål, tar bilderna och associationerna till hjälp.
För ett par år sedan fick jag förtroendet att arbeta i en församling i Svenska Kyrkan där medarbetarna samlat sig kring en ny vision för sitt arbete. Här var bilden av människor samlade kring en eld och deras berättande central. En bild som sträcker sig generation efter generation tillbaka. En bild som också länkar människa till människa in i en framtid.
Nyligen kom jag hem från en studieresa i Polen. Här möta jag nya människor och deras berättelser om ett land som förändrats, om liv som förändrats radikalt sedan muren mellan öst och väst föll. Också mina medresenärer från Sverige delade med sig av sina berättelser. En man talade om sina skrivardrömmar, om fantasyromanen han skriver om, om resorna långt österut som han planerar att göra och det nya språk han därför ägnar många timmar studier åt.
Ordet ger makt. När Gud kommer mänskligheten till mötes i sitt Ord, då gör han det först som ett barn. Sedan som en pojke som talar med de skriftlärde i Jerusalems tempel och så som en man med språket som ett kraftfullt verktyg. Jesus kallade på människor och samlade dem kring sig och den Stora Berättelsen. Återkommande flyttas barnet in i centrum. De vuxna påminns om barnen ibland dem och barnet i dem själva.
Det förefaller mig vara en gemensam strategi bland konstnärer i skilda genrer och med skiftande uttryckssätt att hitta sitt språk, sina ord och sin berättelse genom att gå barnen tillmötes och möta barnet i sig själva.
Min unge vän och släkting fick ett par serieböcker av mig med posten i förra veckan. Vi hade talat om att de där böckerna om Johan och Pellevin är kul att läsa. Han skrev ett SMS till mig från sin mobil när brevet kommit fram. Ett SMS av det slaget som gör en extra glad. Hoppas att böckerna kan underlätta hans språkresa ett stycke. Jag ska be honom berätta när vi möts nästa gång.
De flesta människor kan varje dag fånga möjligheten att ta emot en berättelse. Det är bara att be om det: Vill du berätta? Att ge en annan människa tid och uppmärksamhet blir att ge henne ordet. Och i detta också ge henne plats och makt.
Berättarministeriet förefaller mig vara ett alldeles utmärkt initiativ som jag önskar få spridning och bli till inspiration för många. I många föreningar, i skolor, i communities på nätet och i troende gemenskaper av olika slag finns mötesplatser där berättandet redan lever. Och det finns platser där frö kan bli sådda för att berättelserna ska växa, så att också människor växer: Berättarkaféer, syföreningar, skrivarverkstäder, hembygdsföreningar, Facebookgrupper, omklädningsrum, församlingshem, klassrum...
Läs även andra bloggares åsikter om språk, makt, berättande, berättelser, storytelling, barn, skrivande
Idag skriver Dilsa Demirbag-Sten om barn och ord i sin DN-krönika. Och hon väljer ett perspektiv som ställer barnet i centrum, då hon berättar om hur hon med barns hjälp fått ett förnyat stärkt självförtroende inför det skrivna ordet.
En ung släkting till mig brottas med att knäcka koden, få skrivtecken att bli till ordbilder och bokstavsljud att samla sig till ord. Han sliter med det här, som så många andra av våra ungar. I den skriftkultur som präglar vår del av världen, på många sätt befäst av en digitalisering där kortare och längre texter ersätter talade ord, kan skrivkod och läskod bli en mur mellan människa och människa. Det muntliga berättandet och bilderna kommer först. Så har det varit och så önskar jag att det ska förbli.
Också minnesmästare som håller femtioelva decimaler av Pi i skallen använder sig av bilder. Talaren som lämnar sitt manus utan att förlora sin tråd och nå sitt mål, tar bilderna och associationerna till hjälp.
För ett par år sedan fick jag förtroendet att arbeta i en församling i Svenska Kyrkan där medarbetarna samlat sig kring en ny vision för sitt arbete. Här var bilden av människor samlade kring en eld och deras berättande central. En bild som sträcker sig generation efter generation tillbaka. En bild som också länkar människa till människa in i en framtid.
Nyligen kom jag hem från en studieresa i Polen. Här möta jag nya människor och deras berättelser om ett land som förändrats, om liv som förändrats radikalt sedan muren mellan öst och väst föll. Också mina medresenärer från Sverige delade med sig av sina berättelser. En man talade om sina skrivardrömmar, om fantasyromanen han skriver om, om resorna långt österut som han planerar att göra och det nya språk han därför ägnar många timmar studier åt.
Ordet ger makt. När Gud kommer mänskligheten till mötes i sitt Ord, då gör han det först som ett barn. Sedan som en pojke som talar med de skriftlärde i Jerusalems tempel och så som en man med språket som ett kraftfullt verktyg. Jesus kallade på människor och samlade dem kring sig och den Stora Berättelsen. Återkommande flyttas barnet in i centrum. De vuxna påminns om barnen ibland dem och barnet i dem själva.
Det förefaller mig vara en gemensam strategi bland konstnärer i skilda genrer och med skiftande uttryckssätt att hitta sitt språk, sina ord och sin berättelse genom att gå barnen tillmötes och möta barnet i sig själva.
Min unge vän och släkting fick ett par serieböcker av mig med posten i förra veckan. Vi hade talat om att de där böckerna om Johan och Pellevin är kul att läsa. Han skrev ett SMS till mig från sin mobil när brevet kommit fram. Ett SMS av det slaget som gör en extra glad. Hoppas att böckerna kan underlätta hans språkresa ett stycke. Jag ska be honom berätta när vi möts nästa gång.
De flesta människor kan varje dag fånga möjligheten att ta emot en berättelse. Det är bara att be om det: Vill du berätta? Att ge en annan människa tid och uppmärksamhet blir att ge henne ordet. Och i detta också ge henne plats och makt.
Berättarministeriet förefaller mig vara ett alldeles utmärkt initiativ som jag önskar få spridning och bli till inspiration för många. I många föreningar, i skolor, i communities på nätet och i troende gemenskaper av olika slag finns mötesplatser där berättandet redan lever. Och det finns platser där frö kan bli sådda för att berättelserna ska växa, så att också människor växer: Berättarkaféer, syföreningar, skrivarverkstäder, hembygdsföreningar, Facebookgrupper, omklädningsrum, församlingshem, klassrum...
Läs även andra bloggares åsikter om språk, makt, berättande, berättelser, storytelling, barn, skrivande
28 september 2011
Mindre än en pocket
Det var i slutet på det förra årtusendet som Bokförlaget DN Pocket Pocket försökte sig på att ge ut pocket i miniformat. Några titlar blev det åren 1998-1999. En av dem var Louise Hoffstens bok Blues. Den finns i mitt bibliotek sedan dess.
På Bokhora finner jag en bloggpost av Johanna Ögren, som också minns de här små smidiga böckerna. Hon har bild på ett par av dem: När svenska pojkar börjar dansa av Karolina Ramqvist och Min kamp av Ernst Billgren.
På årets bokmässa presenteras en ny variant av minipocket kallat Excess och Pocketförlaget har sex titlar. En är bästsäljaren om hundraåringen som inte gick ut genom dörren.
Det är roligt att det kommer lite avvikande format. På böcker som annat. Bilar får gärna vara små och (för) stora. Samma sak med väskor, tallrikar och kanelbullar.
Läs även andra bloggares åsikter om hoffsten, billgren, pocket, mini, böcker, bokmässan
På Bokhora finner jag en bloggpost av Johanna Ögren, som också minns de här små smidiga böckerna. Hon har bild på ett par av dem: När svenska pojkar börjar dansa av Karolina Ramqvist och Min kamp av Ernst Billgren.
På årets bokmässa presenteras en ny variant av minipocket kallat Excess och Pocketförlaget har sex titlar. En är bästsäljaren om hundraåringen som inte gick ut genom dörren.
Det är roligt att det kommer lite avvikande format. På böcker som annat. Bilar får gärna vara små och (för) stora. Samma sak med väskor, tallrikar och kanelbullar.
Läs även andra bloggares åsikter om hoffsten, billgren, pocket, mini, böcker, bokmässan
20 september 2011
Kan den kallas en iPläd?
19 september 2011
Martin Sheen går Caminon
Nu i höst kommer en amerikansk film om en far som förlorar sin ende son och går pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Martin Sheen spelar rollen som fadern.
Filmen har titeln The Way och här är den officiella webbsidan
Redan från trailern känner jag igen flera platser och vyer längs leden, trots att jag har många mil kvar att gå, efter de två vandringar i etapper, som jag gjort hittills.
The Way är regiserad av en av Sheens söner, Emilio Estevez. Filmen går upp på biograferna i USA den 7 oktober och släpps på DVD i slutet av samma månad, om man får tro Amazon.
I The New York Times funderar en skribent över om filmen berättar något om relationen mellan Martin Sheen och hans andre son Charlie.
Läs även andra bloggares åsikter om martin sheen, emilio estevez, charlie sheen, camino, pilgrim, bio, film
Filmen har titeln The Way och här är den officiella webbsidan
Redan från trailern känner jag igen flera platser och vyer längs leden, trots att jag har många mil kvar att gå, efter de två vandringar i etapper, som jag gjort hittills.
The Way är regiserad av en av Sheens söner, Emilio Estevez. Filmen går upp på biograferna i USA den 7 oktober och släpps på DVD i slutet av samma månad, om man får tro Amazon.
I The New York Times funderar en skribent över om filmen berättar något om relationen mellan Martin Sheen och hans andre son Charlie.
Läs även andra bloggares åsikter om martin sheen, emilio estevez, charlie sheen, camino, pilgrim, bio, film
02 september 2011
Bibelreferenserna: Så ser de ut
Titta på den här bilden. Visst är det vackert? Bågarna illustrerar 63 779 hänvisningar mellan verser i en engelsk bibel.
Bilden är hämtad från den läsvärda sajten Brainpickings.
Läs även andra bloggares åsikter om bibeln, grafiskt, statistik, illustrationer, brainpicking
Bilden är hämtad från den läsvärda sajten Brainpickings.
Läs även andra bloggares åsikter om bibeln, grafiskt, statistik, illustrationer, brainpicking
18 augusti 2011
Le, det kunde varit värre...
Jag hörde en röst, som sa till mig: Le, det kunde varit värre.
Jag log, och det blev värre.
Pessimisten borde le åt skämtet. Och det leendet ger hopp.
Någon ler åt dig för vinnings skull? Låt dig hellre luras till ett leende, istället för att surt och misstänksamt stirra in i en annan människas glada ansikte.
Leendet klär varje människa och gör henne rikare.
17 augusti 2011
Jag vill bli... vill bli...eh, jag vet inte vad jag vill bli
Hellre ett par "pådrag" i skolan för barn och ungdomar. Mycket bättre än alla skatteavdrag. Inte bara i Köping, utan i Sverige och världen. Plocka in världen i klassrummet, så att utbildning blir verklighet.
Den som hindrar barns och ungas förväntningar, tar ifrån dem deras framtid. Sådant kan inte bara förbigås med tystnad. Det är rätt att skrika stopp och bort det. Men dessa rop får inte överrösta hurrarop och hejarop för de lärare som stigit ner från den upphöjda katedern och vandrar vid barnens sida in i framtiden.
Läs även andra bloggares åsikter om undervisning, utbildning, barn, ungdomar, skola
07 augusti 2011
Buss med ungdomar från Svenska Kyrkan brann på autobahn
Senaste uppdatering onsdag 14:53
Natten till söndag brann en buss med ungdomar från Svenska Kyrkan på autobahn. De flesta ungdomarna kommer från församlingar i Uppsala stift, men även från andra delar av Svenska Kyrkan, var på väg till Taize när olyckan inträffade. Ingen av de som var i bussen kom till skada och ska efter omständigheterna må bra, rapporterar de själva via sociala medier och massmedier. Några i gruppen fullföljer färden till Taize, men de flesta återvänder till Sverige imorgon.
En av resenärerna är Lena Hansson, som intervjuas av Upsala Nya Tidning. Hon berättar att många blev av med hela sin packning.
Andra tidningars nätupplagor rapporterar också, som t.ex. Sydsvenskan. En äldre version av samma artikel ligger kvar hos Ystads Allehanda. Sveriges Radio P4 Uppland har en kortare notis om bussbranden. För Länstidningen berättar Frida Jönsson från Östersund om olyckan där alla hennes tillhörigheter brann upp.
Måndag förmiddag kommer en artikel i Dagen som länkar till Östgöta Correspondenten, som i sin tur intervjuat bussbolagets företrädare Per-Erik Fahlén. Enligt Dagen var det 13 ungdomar som valde att fullfölja resan till Taize och 38 som återvände till Sverige.
Tidigare kortnotiser i Expressen och DN och GP och Sundsvalls Dagblad och Svenska Dagbladet och Norrköpings Tidningar och Metro och Östersunds-Posten och några till, som publicerat vad de fått från TT.
Vaksala församling informerar anhöriga och andra församlingsmedlemmar på sin webbplats på Facebook och med Twitter. På samma sätt gör Vattholma pastorat med Tensta, Lena och Ärentuna församlingar. Redan kl 16 på söndagen hölls ett informationsmöte i församlingsgården.
Webbsidorna uppdateras fortlöpande. Söndag kl 19:30 rapporteras att stämningen i gruppen är riktigt bra. Församlingarnas gemensamma twitterkonto för Svenska Kyrkan i Uppsala används också sedan söndag kväll för information och länkning till aktuella webbsidor.
På Facebook har både föräldrar, andra anhöriga och medarbetare i de berörda församlingarna informerat varandra och sina vänner.
Även Helga Trefaldighets församling och Universitetskyrkan i Uppsala hade redan på söndagen information om bussolyckan på sina webbplatser.
Jonte Rosén från Ärentuna församling i Storvreta utanför Uppsala, är en av de ungdomar som väljer att fortsätta ner till Taize. Han har fått pengar av bussbolaget till nya kläder och även tröja och mjukisbyxor av brandmän som deltog i släckningsarbetet. Han och Lina Dovner intervjuas av Upsala Nya Tidning.
- Jag är fortfarande chockad, säger Sofia Holmquist till UNT vid hemkomsten till Uppsala på måndagseftermiddagen.
Måndag eftermiddag vid 15-tiden beräknas en buss med de hemvändande ungdomarna komma tillbaka till Uppsala.
På tisdag vid lunchtid publicerar Svenska kyrkans tidning en artikel om bussbranden på sin webbplats. Senare samma dag följer Länstidningen i Östersund upp en tidigare artikel med att intervjua Frida Jönsson som kommer från Östersund, men bor och pluggar i Uppsala.
Så kommer även bussbranden att uppmärksammas av tidningen Världens idag som mest refererar till UNT, men har en egen bild av några ungdomar och prästen David Silverkors, när de kommer tillbaka till Uppsala på måndagseftermiddagen.
Läs även andra bloggares åsikter om taize, ungdomar, buss, brand, autobahn, tyskland, uppsala, svenska kyrkan, taize
Läs om Taize
Natten till söndag brann en buss med ungdomar från Svenska Kyrkan på autobahn. De flesta ungdomarna kommer från församlingar i Uppsala stift, men även från andra delar av Svenska Kyrkan, var på väg till Taize när olyckan inträffade. Ingen av de som var i bussen kom till skada och ska efter omständigheterna må bra, rapporterar de själva via sociala medier och massmedier. Några i gruppen fullföljer färden till Taize, men de flesta återvänder till Sverige imorgon.
En av resenärerna är Lena Hansson, som intervjuas av Upsala Nya Tidning. Hon berättar att många blev av med hela sin packning.
Andra tidningars nätupplagor rapporterar också, som t.ex. Sydsvenskan. En äldre version av samma artikel ligger kvar hos Ystads Allehanda. Sveriges Radio P4 Uppland har en kortare notis om bussbranden. För Länstidningen berättar Frida Jönsson från Östersund om olyckan där alla hennes tillhörigheter brann upp.
Måndag förmiddag kommer en artikel i Dagen som länkar till Östgöta Correspondenten, som i sin tur intervjuat bussbolagets företrädare Per-Erik Fahlén. Enligt Dagen var det 13 ungdomar som valde att fullfölja resan till Taize och 38 som återvände till Sverige.
Tidigare kortnotiser i Expressen och DN och GP och Sundsvalls Dagblad och Svenska Dagbladet och Norrköpings Tidningar och Metro och Östersunds-Posten och några till, som publicerat vad de fått från TT.
Vaksala församling informerar anhöriga och andra församlingsmedlemmar på sin webbplats på Facebook och med Twitter. På samma sätt gör Vattholma pastorat med Tensta, Lena och Ärentuna församlingar. Redan kl 16 på söndagen hölls ett informationsmöte i församlingsgården.
Webbsidorna uppdateras fortlöpande. Söndag kl 19:30 rapporteras att stämningen i gruppen är riktigt bra. Församlingarnas gemensamma twitterkonto för Svenska Kyrkan i Uppsala används också sedan söndag kväll för information och länkning till aktuella webbsidor.
På Facebook har både föräldrar, andra anhöriga och medarbetare i de berörda församlingarna informerat varandra och sina vänner.
Även Helga Trefaldighets församling och Universitetskyrkan i Uppsala hade redan på söndagen information om bussolyckan på sina webbplatser.
Jonte Rosén från Ärentuna församling i Storvreta utanför Uppsala, är en av de ungdomar som väljer att fortsätta ner till Taize. Han har fått pengar av bussbolaget till nya kläder och även tröja och mjukisbyxor av brandmän som deltog i släckningsarbetet. Han och Lina Dovner intervjuas av Upsala Nya Tidning.
- Jag är fortfarande chockad, säger Sofia Holmquist till UNT vid hemkomsten till Uppsala på måndagseftermiddagen.
Måndag eftermiddag vid 15-tiden beräknas en buss med de hemvändande ungdomarna komma tillbaka till Uppsala.
På tisdag vid lunchtid publicerar Svenska kyrkans tidning en artikel om bussbranden på sin webbplats. Senare samma dag följer Länstidningen i Östersund upp en tidigare artikel med att intervjua Frida Jönsson som kommer från Östersund, men bor och pluggar i Uppsala.
Så kommer även bussbranden att uppmärksammas av tidningen Världens idag som mest refererar till UNT, men har en egen bild av några ungdomar och prästen David Silverkors, när de kommer tillbaka till Uppsala på måndagseftermiddagen.
Läs även andra bloggares åsikter om taize, ungdomar, buss, brand, autobahn, tyskland, uppsala, svenska kyrkan, taize
Läs om Taize
04 augusti 2011
Hur ser du på saken: Är koppen halvtom eller halvfull?
Jag behöver mina kaffepauser. Och jag behöver de positiva perspektiven. Inte gör det mig till en konstig kropp, snarare rätt normal. Maxwell House har gjort en - i mitt tycke - trevligt sajt för den kanadensiska marknaden (som det verkar). Från den länkar jag in bilden som får illustrera den här bloggposten.
Så om jag får välja, då väljer jag att se en halvfull kopp. Och i skrivande stund väljer jag Sommar i P1 med Owe Wikström om vemod och glädje.
På sajten Brew some good, återser jag en riktigt bra video The power of words. Se den
02 augusti 2011
Santiagos Legokatedral
Lekte lite härom dagen med en app från Lego. Fort, fort går det att göra dessa pärlplatteliknande bilder av egna (och andras) foton.Förlagan är ett foto av portalen på den härliga katedralen i Santiago de Compostela. Tog bilden veckan före midsommar i år 2011.
Läs även andra bloggares åsikter om lego, pärlplatta, santiago de compostela, foto
16 namn till biskopsval i Skara stift i Svenska Kyrkan blir fler - och färre
Uppdatering 10 januari 2012: Läs här - om nomineringsvalet 10 januari och resultatet inför själva biskopsvalet 13 mars 2012
Uppdatering 9 januari 2012: Eftersom den här bloggposten inte blev uppdaterad på hela hösten är det lika bra att göra en ny. Så jag tar med namnlistan i slutet på den här posten till en ny. Häng med /Martin
Senast uppdaterad lista från måndag 23 augusti 2011 - Nu med 29 namn nämnda som möjlig ny biskop i Svenska Kyrkan för Skara stift.
Sedan en tid finns en grupp på Facebook som samlar namn inför biskopsvalet i Skara stift i Svenska Kyrkan. Initiativtagarna bakom gruppen har startat en blogg med samma namn, Miriam eller Mose.
Svenska Kyrkans tidning har uppmärksammat att det facebookas och bloggas om det här biskopsvalet.
Fram till idag har jag noterat16 29 namn. Det kan vara fler om jag har missat någon när jag läser inlägg med kommentarer bakåt i tiden.
Det kommer att bli fler namn som nämns innan det är dags för nomineringsval. Innan dess kommer några nämnda att tydligt deklarera att de inte står till förfogande. Andra kommer att säga att de ställer upp. Och några kommer att uttrycka sig mindre klart.
Jag kommer att uppdatera den här bloggposten: Lägga till presentationer och rätta det som kan ha blivit fel med stavningar och så där.
Sen, efter nomineringsvalet kommer de namn som fått tillräckligt många röster från präster, diakoner och lekfolkets elektorer att gå vidare till det riktiga valet. Det är inte osannolikt att någon av de valbara hoppar av i det här läget.
Valsystemet är från 2000. Det är ovanligt att någon kandidat får tillräckligt många röster - hälften direkt. Därför är det vanligast att en andra valomgång måste genomföras där det avgörs mellan de två som fått flest av de avgivna rösterna.
Diakoner och präster som inte kommer till vallokalen och personligen lägger sin röstsedel i valurnan, kan inte påverka vem som blir deras stiftsbiskop. Lekfolkets elektorer - de flesta med allmänpolitisk märkning - har ersättare om det skulle behövas.
Meningen är att lika många vigda som ovigda ska välja biskop, men så blir det inte alltid, eftersom det som regel är några präster och diakoner som inte har möjlighet att vara med och rösta.
På wikipedia finns hela listan med biskopar i Skara, från medeltiden fram till reformationen och seklerna fram till vår egen tid.
2004 var det biskopsval i Skara stift senast. Då valdes Erik Aurelius, som kommer att lägga ner sin stav och gå i pension. Han van i en andra omgång. I det föregående nomineringsvalet den gången fick Tullikki Koivunen Bylund och Ingegerd Sjölin flest röster. Den förra är nu biskop i Härnösands stift, den andra - nu som då - rektor för Svenska Kyrkans prästutbildning i Lund. I den andra och avgörande valomgången stod det mellan Tullikki Koivunen Bylund och Erik Aurelius.
De namn jag noterat är dessa:
Peter Lundborg, Maria Ytterbrink, Michael Persson, Annika Borg, Johan Dalman, Karin Karlberg, Jesper Svartvik, Åsa Löwén, Mats Hermansson, Kerstin Wimmer, Fredrik Modéus, Carin Åblad Lundström, Mikael Mogren, Susanne Wigorts Yngvesson, Staffan Grenstedt, Ulla-Britt Berglund, Maria Ottensten, Gunnar Sjöberg, Jacqueline Björnram, Thomas Ekstrand, Karin Burstrand, Sven Hillert, Sonja Grunselius, Bo Brander, Kerstin Hesslefors Persson, Carl Sjögren, Christina Eriksson, Karin Sarja, Margareta Westin Olsson,
Jag kommer att uppdatera den här bloggposten: Lägga till presentationer och rätta det som kan ha blivit fel med stavningar och så där.
Uppdatering 9 januari 2012: Eftersom den här bloggposten inte blev uppdaterad på hela hösten är det lika bra att göra en ny. Så jag tar med namnlistan i slutet på den här posten till en ny. Häng med /Martin
Senast uppdaterad lista från måndag 23 augusti 2011 - Nu med 29 namn nämnda som möjlig ny biskop i Svenska Kyrkan för Skara stift.
Sedan en tid finns en grupp på Facebook som samlar namn inför biskopsvalet i Skara stift i Svenska Kyrkan. Initiativtagarna bakom gruppen har startat en blogg med samma namn, Miriam eller Mose.
Svenska Kyrkans tidning har uppmärksammat att det facebookas och bloggas om det här biskopsvalet.
Fram till idag har jag noterat
Det kommer att bli fler namn som nämns innan det är dags för nomineringsval. Innan dess kommer några nämnda att tydligt deklarera att de inte står till förfogande. Andra kommer att säga att de ställer upp. Och några kommer att uttrycka sig mindre klart.
Jag kommer att uppdatera den här bloggposten: Lägga till presentationer och rätta det som kan ha blivit fel med stavningar och så där.
Sen, efter nomineringsvalet kommer de namn som fått tillräckligt många röster från präster, diakoner och lekfolkets elektorer att gå vidare till det riktiga valet. Det är inte osannolikt att någon av de valbara hoppar av i det här läget.
Valsystemet är från 2000. Det är ovanligt att någon kandidat får tillräckligt många röster - hälften direkt. Därför är det vanligast att en andra valomgång måste genomföras där det avgörs mellan de två som fått flest av de avgivna rösterna.
Diakoner och präster som inte kommer till vallokalen och personligen lägger sin röstsedel i valurnan, kan inte påverka vem som blir deras stiftsbiskop. Lekfolkets elektorer - de flesta med allmänpolitisk märkning - har ersättare om det skulle behövas.
Meningen är att lika många vigda som ovigda ska välja biskop, men så blir det inte alltid, eftersom det som regel är några präster och diakoner som inte har möjlighet att vara med och rösta.
På wikipedia finns hela listan med biskopar i Skara, från medeltiden fram till reformationen och seklerna fram till vår egen tid.
2004 var det biskopsval i Skara stift senast. Då valdes Erik Aurelius, som kommer att lägga ner sin stav och gå i pension. Han van i en andra omgång. I det föregående nomineringsvalet den gången fick Tullikki Koivunen Bylund och Ingegerd Sjölin flest röster. Den förra är nu biskop i Härnösands stift, den andra - nu som då - rektor för Svenska Kyrkans prästutbildning i Lund. I den andra och avgörande valomgången stod det mellan Tullikki Koivunen Bylund och Erik Aurelius.
De namn jag noterat är dessa:
Peter Lundborg, Maria Ytterbrink, Michael Persson, Annika Borg, Johan Dalman, Karin Karlberg, Jesper Svartvik, Åsa Löwén, Mats Hermansson, Kerstin Wimmer, Fredrik Modéus, Carin Åblad Lundström, Mikael Mogren, Susanne Wigorts Yngvesson, Staffan Grenstedt, Ulla-Britt Berglund, Maria Ottensten, Gunnar Sjöberg, Jacqueline Björnram, Thomas Ekstrand, Karin Burstrand, Sven Hillert, Sonja Grunselius, Bo Brander, Kerstin Hesslefors Persson, Carl Sjögren, Christina Eriksson, Karin Sarja, Margareta Westin Olsson,
Jag kommer att uppdatera den här bloggposten: Lägga till presentationer och rätta det som kan ha blivit fel med stavningar och så där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)