Förra året vid den här tiden var jag med på en Teologifestival i Uppsala. Folk från hela landet kom och tillsammans var vi en bra bit över 1.000 deltagare. Ändå var det här inget evenemang anordnat av riksnivån i Svenska Kyrkan. Det var Uppsala stift i Svenska Kyrkan som vad huvudarrangör.
Året innan var jag med på en konferens i Bollnäs som handlade om hur det gått med Svenska Kyrkan efter skiljandet kyrka-stat 2000. Här var det inte tusen deltagare, men gott och väl ett par hundra. Också här kom folk resande från hela landet. Och konferensen arrangerades av de lokala församlingarna inom Svenska Kyrkan där i Bollnäs. Jag vill minnas att det var samma år som Västanfors Västervåla församling bjöd in till en rikskonferens om hur Svenska Kyrkan lokalt kan gå in i nya verksamheter, som skola och vård, i nya former, som aktiebolag.
I sommar bjuder Svenska kyrkan i Visby in brett till en Kyrkvecka. Det hela ser ut att vara upplagt för att samla mer än gotlänningar. Kyrkveckan följs av Almedalsveckan.
Nästa år kommer Teologifestivalen i Uppsala tillbaka.
Stiften och flera församlingar i Svenska Kyrkan har kapacitet att anordna mötesplatser, evenemang och konferenser som blir nationella angelägenheter. Teologifestivalen, Kyrkveckan och församlingar som arrangerar rikskonferenser ger ett nytt perspektiv på hur ett utbyte och en utveckling inom Svenska Kyrkan ordnas.
En sidledes, lateral kommunikation inom Svenska Kyrkan kan förstärkas. Flera stift har egen baksida på Svenska Kyrkans veckotidning Kyrkans Tidning. Men läsarna i stiften ser bara en sida. Det är för ensidigt. Alla stift har egna webbsidor, men på Svenska Kyrkans officiella saknas en lättåtkomlig länklista med de tretton stiften och det skulle vara bra om de senaste nyheterna från varje stiftssida visades på den nationella webben, ungefär som pressklippen syns nere till höger.
Svenska Kyrkans medlemsavgifter går till de lokala församlingarna. Sen rör sig en del av pengarna uppåt i systemet till stifts- och riksnivå. Men det är lokalt de stora resurserna finns kvar, även om det inte alltid känns så i den enskilda församlingen. Känslan blir en annan om kontakterna och utbytet sidledes förstärks.
Med fler välutbildade och erfarna medarbetare i Svenska Kyrkan kommer mer initiativ tas på olika håll. Samverkan blir något självvalt och önskat. I allt mindre utsträckning kommer man att be någon överordnad om lov. Hierarkierna förlorar sitt berättigande.
Inom Svenska Kyrkan finns flera nationella nätverk som driver på utvecklingen av församlingslivet. Ett bra exempel är Nätverket för katekumenatet.
När pengar och makt inte längre är styrmedel som biter, då blir det mer kyrka av kyrkan. Kvar står kallelsen till att göra gemensam sak utifrån det dop som konstituerar medlemsskapet och den gemenskap som bygger på Guds ord och delandet av bröd och vin i mässan.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, organisation, struktur, lateral, kyrkan
1 kommentar:
Det sista stycket i din blogg är nog det viktigaste för tillfället!
Mycket trevlig läsning.
Men det kanske inte värt att lova för mycket! Trosfrågorna kan feltolkas - eller revideras.
Skicka en kommentar