02 december 2010

Mutter och mummel. Inget kul, om man säger så.

Det skulle kunna bli många bloggposter om stök och bök i Kyrkostyrelsens kansli på Sysslomansgatan i Uppsala. Men det får räcka med uppdaterande påfyllningar i en och samma. Och den här som en liten vägvisare till den förra.

Alla läsare är inte nöjda med mitt sätt att redigera materialet. En bloggläsare tycker inte att det anstår en som har till yrke att kommunicera att ställa upp saker och ting på det sätt som jag gjort. Och kommer att fortsätta med. För jag tycker ändå att det blir rätt bra att liksom göra en blogg i bloggen, där det senaste läggs till överst och det äldsta kommer längst ner. Dagens uppdateringar är inte de slutliga.

Dagens stort uppslagna intervju i Svenska Kyrkans Tidning med ärkebiskop Anders sätter inte punkt för affären. Ärkebiskopens svar på den sista frågan är inget slutord. Den väcker nya frågor som läggs till de fortfarande obesvarade.
Hur ser du på ditt eget ansvar?
– Det är möjligt att jag skulle ha informerat Lars mer om det missnöje som uppenbarligen fanns mot honom från flera förtroendevalda … ibland kan det muttras och mumlas mycket. Det är möjligt. Men jag får ju också säga att jag själv blev överraskad när saken briserade och jag förstod hur stort missnöjet faktiskt var.
Generalsekreteraren Friedner och personalchefen Ahlberg tycks under en tid samlat sig till ett bristande förtroende för informationschef Pederby. När två medarbetare går till dem och berättar att de ska ha blivit mejltrakasserade av denne, då slår de till. Ärkebiskopen och en större grupp förtroendevalda - inom kyrkostyrelsen får man utgå från - har muttrat och mumlat sig fram till ett bristande förtroende för Friedner (och Ahlberg?) och när tillfälle bjuds, då slår de till. Friedners och ärkebiskopens skilda berättelser - såsom de återges i tidningsartiklarna - lagda vid sidan av varandra ger den bilden. Det kan också bli den bild som  kyrkostyrelsen efter sitt kommande sammanträde indirekt kommer att bekräfta, genom att sluta upp kring ärkebiskopen och vice ordförande och resten av arbetsutskottet.

När den socialdemokratiske vice ordförande Levi Bergström till Kyrkans Tidning kommenterar det hittills kända summerade priset för mutter och mummel om bristande förtroende och oeniga tolkningar, om lämpliga åtgärder och om befogenheter och ansvar, så samlar han sig till ett yttrande som kan bli bevingat inom Svenska Kyrkan:
"Det är inget kul om man säger så."

1 kommentar:

Anders T sa...

"Det är inget kul om man säger så."

Dagens understatement! ;)