Doktor Heberlien ska veta sin plats

I det nya numret av Kyrkans Tidning - Svenska Kyrkans egen veckotidning - är det en biskop som tillrättavisar Ann Heberlein. För en tid sedan var det en domprost. En annan biskop har bloggvägen korrigerat Heberlien. Biskop Antje Jackelén har fått dagstidningen Dagen att publicera samma artikel som Kyrkans Tidning tagit in.

Den här historien började för några veckor sedan med att Ann Heberlien, som är teologie doktor i etik, skrev en krönika i Kyrkans Tidning. Läs också en intervju med henne i samma tidning.

Biskop Antje Jackelén, Svenska Kyrkan Lunds stift, inleder med några till synes uppskattande ord om att "Det är gott att höra rop efter mer fromhet i kyrkan", men i sitt sammanhang är det ett uppenbart ett retoriskt grepp. Indirekt erkänner biskopen att hon har ett perspektiv präglat av sin sin tid som ung präst på 1980-talet.

Ann Heberlein får veta att hon skjuter över målet. Men sanningen är väl att hon träffat mitt i prick. Biskopen känner sig träffad. Därför har hon skickat in en text till Kyrkans Tidning.

"I kyrkans skafferi finns det allt från spädbarnsmjölk till grovbröd" skriver biskop Antje Jackelén. Då undrar Brygubben vad det är biskoparna dukar upp på sina möten? Och vad 'är det de bjuder sina närmaste medarbetare på när de samlar dem omkring som på stiftskanliet? Och vad säger de åt kyrkoherdarna att plockar fram och lagar till i församlingshem och kyrkor landet runt?

Paulus varnar de kristna som inte delar maten med alla, utan sitter och mumsar i sig läckerbytarna på sin kant.

Av reaktionerna på Heberleins artikel att döma har hon passerat en osynlig gräns och bett om förtroendet att få låna nyckeln till kyrkans skafferi. Nu blir hon tillrättavisad. Handlar det om att markera vem som har nyckelmakten?

Ann Heberlein liknas av biskopen vid den förlorade sonens igine och självgode bror. Och hon får veta att hon är puritan.

Biskop Jackelén använder begreppet corpus mixtum, och för Kyrkans Tidnings läsare förklarar hon att det är teologiskt fackspråk (Brygubben fick hjälp med rättningen av Maria 091012) , men betyder blandad kropp. Som om inte den som kan lite engelska eller spanska kan se det. Omedvetet, hoppas jag, har biskopen behov av att markera: Vi präster och biskoper har ett eget språk som vi tar på stort allvar, men för att det inte ska bli så tydligt utåt så brukar vi skoja till det. Fantastiskt, till och med en doktor i teologi ska undervisas av biskopen, som inte är intresserad av samtal på ögonhöjd.

Jag vänder blad i Kyrkans Tidning och läser Ann Heberlein med egna ord:

Jag har fått mängder med mejl, telefonsamtal och brev (tack!) från lekmön, förtroendevalda och anställda inom Svenska kyrkan som nästan allihop ger uttryck för samma frustration som jag känner, som delar min längtan efter helighet, efter Guds ord, efter att bli tagna på allvar och bli tagna i anspråk. Det ger mig hopp och gör mig oerhört glad: att vi faktiskt är så många i Svenska kyrkan som delar en genuin längtan av äkthet, som vill ge oss i kast med det som är svårt och till och med frånstötande i den kristna tron, som söker en kyrka där vi ryms fullt ut som människor, med allt vårt hopp, vår tro och vårt tvivel, sorgen, glädjen, livet och döden, med det fula och vackra. Vi är ju också kyrkan.

Tidigare intervjuades i dagstidningen Dagen svarar Anna Heberlien på frågan: Men är det inte bättre att försöka förändra Svenska kyrkan inifrån?

- Om man som jag inte är prästvigd har man ingenting att säga till om. Svenska kyrkan är inte ett dugg intresserad av sådana som jag, säger hon.Hemma på köksbordet ligger blanketterna om utträde färdiga att fylla i. Men än har Ann Heberlein inte gjort slag i saken. Någonting får henne att tveka.- Kanske är det just därför jag skrivit krönikan i Kyrkans tidning. Finns ni där någonstans, ni som tycker och tänker ungefär som jag?

Mitt svar har hon redan fått och får det igen. Jag tänker ungefär som henne. Se där, jag bjuder på det. Låt se vilka som nu gör det lätt för sig och avfärdar också mig. Guilt by association.

Mea culpa, mea maxima culpa.

Av Ann Heberliens senaste krönika förstår man att hon kommit fram till att vara kvar som medlem i Svenska Kyrkan. Så bra.

Intill Heberliens krönika publiceras ett debattinlägg av Stefan Nilsson, kyrkoherde i Sundsvall. Möjligen har han fel när han tycker det varit helt tyst efter Heberleins första krönika och ingen debatt. Men han har rätt i att många delar hennes åsikter. Det har hon själv bekräftat. Stefan Nilsson skriver:

Jag skulle vilja uppmana (Svenska, min anm) kyrkans ledning att inte underskatta de samtal och de frågor som finns ute i församlingarna nu, utan istället inbjuda till samtal om vilken väg Svenska kyrkan ska gå i framtiden.

Jag ställer mig bakom den uppmaningen.

När ärkebiskop Anders Wejryd tillträdde så talade han om vikten av samtal och personliga möten. Nu har han chansen att ta vara på den längtan efter äkthet som Ann Heberlein gett ett ansikte.

Min biskop Anders, gör vad du kan för att vi som gör vad vi kan för att leva som kristna i vår kyrka känner ditt stöd för att mötas i samtal, ansikte mot ansikte. Säg det som behöver sägas i ditt inledningstal till kyrkomötet. Du skulle konkret kunna föreslå att överskottet i kyrkofonden på runt 200 miljoner öronmärks till lärande och mission, till samtal om tro, lära och bekännelse.
Du skulle kunna leda kyrkomötet i en bön om väckelse i Svenska Kyrkan och sända alla 251 hem till sina församlingar för att de där ska göra så gott de kan för att göra skillnad.

Jag tror att du skulle vilja. Vågar du. Det värsta som kan hända, vad är det? Tänk efter. Nej, inte är det så farligt alls.

Själv vill jag också. Jag vill att jag vågar. Jag ska bara tänka lite till .... Hoppas Någon väntar på oss som tänker efter.

Andra bloggar om: ann heberlein, biskop, svenska kyrkan, teologi, kristen, kyrka,