11 september 2008

Doktor Heberlien ska veta sin plats

I det nya numret av Kyrkans Tidning - Svenska Kyrkans egen veckotidning - är det en biskop som tillrättavisar Ann Heberlein. För en tid sedan var det en domprost. En annan biskop har bloggvägen korrigerat Heberlien. Biskop Antje Jackelén har fått dagstidningen Dagen att publicera samma artikel som Kyrkans Tidning tagit in.

Den här historien började för några veckor sedan med att Ann Heberlien, som är teologie doktor i etik, skrev en krönika i Kyrkans Tidning. Läs också en intervju med henne i samma tidning.

Biskop Antje Jackelén, Svenska Kyrkan Lunds stift, inleder med några till synes uppskattande ord om att "Det är gott att höra rop efter mer fromhet i kyrkan", men i sitt sammanhang är det ett uppenbart ett retoriskt grepp. Indirekt erkänner biskopen att hon har ett perspektiv präglat av sin sin tid som ung präst på 1980-talet.

Ann Heberlein får veta att hon skjuter över målet. Men sanningen är väl att hon träffat mitt i prick. Biskopen känner sig träffad. Därför har hon skickat in en text till Kyrkans Tidning.

"I kyrkans skafferi finns det allt från spädbarnsmjölk till grovbröd" skriver biskop Antje Jackelén. Då undrar Brygubben vad det är biskoparna dukar upp på sina möten? Och vad 'är det de bjuder sina närmaste medarbetare på när de samlar dem omkring som på stiftskanliet? Och vad säger de åt kyrkoherdarna att plockar fram och lagar till i församlingshem och kyrkor landet runt?

Paulus varnar de kristna som inte delar maten med alla, utan sitter och mumsar i sig läckerbytarna på sin kant.

Av reaktionerna på Heberleins artikel att döma har hon passerat en osynlig gräns och bett om förtroendet att få låna nyckeln till kyrkans skafferi. Nu blir hon tillrättavisad. Handlar det om att markera vem som har nyckelmakten?

Ann Heberlein liknas av biskopen vid den förlorade sonens igine och självgode bror. Och hon får veta att hon är puritan.

Biskop Jackelén använder begreppet corpus mixtum, och för Kyrkans Tidnings läsare förklarar hon att det är teologiskt fackspråk (Brygubben fick hjälp med rättningen av Maria 091012) , men betyder blandad kropp. Som om inte den som kan lite engelska eller spanska kan se det. Omedvetet, hoppas jag, har biskopen behov av att markera: Vi präster och biskoper har ett eget språk som vi tar på stort allvar, men för att det inte ska bli så tydligt utåt så brukar vi skoja till det. Fantastiskt, till och med en doktor i teologi ska undervisas av biskopen, som inte är intresserad av samtal på ögonhöjd.

Jag vänder blad i Kyrkans Tidning och läser Ann Heberlein med egna ord:
Jag har fått mängder med mejl, telefonsamtal och brev (tack!) från lekmön, förtroendevalda och anställda inom Svenska kyrkan som nästan allihop ger uttryck för samma frustration som jag känner, som delar min längtan efter helighet, efter Guds ord, efter att bli tagna på allvar och bli tagna i anspråk. Det ger mig hopp och gör mig oerhört glad: att vi faktiskt är så många i Svenska kyrkan som delar en genuin längtan av äkthet, som vill ge oss i kast med det som är svårt och till och med frånstötande i den kristna tron, som söker en kyrka där vi ryms fullt ut som människor, med allt vårt hopp, vår tro och vårt tvivel, sorgen, glädjen, livet och döden, med det fula och vackra. Vi är ju också kyrkan.

Tidigare intervjuades i dagstidningen Dagen svarar Anna Heberlien på frågan: Men är det inte bättre att försöka förändra Svenska kyrkan inifrån?

- Om man som jag inte är prästvigd har man ingenting att säga till om. Svenska kyrkan är inte ett dugg intresserad av sådana som jag, säger hon.Hemma på köksbordet ligger blanketterna om utträde färdiga att fylla i. Men än har Ann Heberlein inte gjort slag i saken. Någonting får henne att tveka.- Kanske är det just därför jag skrivit krönikan i Kyrkans tidning. Finns ni där någonstans, ni som tycker och tänker ungefär som jag?

Mitt svar har hon redan fått och får det igen. Jag tänker ungefär som henne. Se där, jag bjuder på det. Låt se vilka som nu gör det lätt för sig och avfärdar också mig. Guilt by association.

Mea culpa, mea maxima culpa.


Av Ann Heberliens senaste krönika förstår man att hon kommit fram till att vara kvar som medlem i Svenska Kyrkan. Så bra.

Intill Heberliens krönika publiceras ett debattinlägg av Stefan Nilsson, kyrkoherde i Sundsvall. Möjligen har han fel när han tycker det varit helt tyst efter Heberleins första krönika och ingen debatt. Men han har rätt i att många delar hennes åsikter. Det har hon själv bekräftat. Stefan Nilsson skriver:

Jag skulle vilja uppmana (Svenska, min anm) kyrkans ledning att inte underskatta de samtal och de frågor som finns ute i församlingarna nu, utan istället inbjuda till samtal om vilken väg Svenska kyrkan ska gå i framtiden.

Jag ställer mig bakom den uppmaningen.

När ärkebiskop Anders Wejryd tillträdde så talade han om vikten av samtal och personliga möten. Nu har han chansen att ta vara på den längtan efter äkthet som Ann Heberlein gett ett ansikte.

Min biskop Anders, gör vad du kan för att vi som gör vad vi kan för att leva som kristna i vår kyrka känner ditt stöd för att mötas i samtal, ansikte mot ansikte. Säg det som behöver sägas i ditt inledningstal till kyrkomötet. Du skulle konkret kunna föreslå att överskottet i kyrkofonden på runt 200 miljoner öronmärks till lärande och mission, till samtal om tro, lära och bekännelse.
Du skulle kunna leda kyrkomötet i en bön om väckelse i Svenska Kyrkan och sända alla 251 hem till sina församlingar för att de där ska göra så gott de kan för att göra skillnad.

Jag tror att du skulle vilja. Vågar du. Det värsta som kan hända, vad är det? Tänk efter. Nej, inte är det så farligt alls.

Själv vill jag också. Jag vill att jag vågar. Jag ska bara tänka lite till .... Hoppas Någon väntar på oss som tänker efter.

Andra bloggar om: , , , , , ,

16 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Brygubben!
Jag vet inte vad du är för en och vad du tycker om andra saker, men det här var bra skrivet! Att bli tillrättavisad av en biskop när man är TD går väl an kanske. Men alla vi andra som undrar vad biskopen syftar på när hon skriver "inte återföra något förgånget" "skjuta över målet" och "en bra församling", vad har vi att komma med? En fil mag är vad jag själv kan hosta fram...
Jag tycker biskop Antie Jackelén förolämpar inte bara Ann Heberlein utan oss andra med genom sitt sätt att besvara Ann Heberleins nödrop med floskler.
Skulle vilja möta Antie Jackelén med frågan: Var har du då den där "bra församlingen" där människor får barnmat respektive "File mignon a la kartoffelkake avec" efter behov? I min hemförsamling är det definitvt bara Bamse och Pippi Långstrump som serveras och jag blir idiotförklarad gång på gång för att jag kommer till kyrkan för att jag vill fira gudstjänst och för att jag söker möte med Gud och Guds församling. Inte bara "talet om" upprättelse och befrielse i Nalle Puhs vänliga ansikte.

Monica O Kolkman sa...

Brygubben!
Förbaskat bra skrivet, jag hittar inga andra ord.

Carina Etander Rimborg sa...

Heja! Jättebra!

Anonym sa...

Svenska Kyrkan har blivit ett jättedagis där de förnumstiga tanterna talar om för barnen att "jag vet bäst" och "det här förstår du inte".Sedan ska alla sitta ner och lalla "Gulli-gullan ko-ko med rosa gardiner" för det har jättetanten(gudinnan) bestämt.
Vuxna människor ska bli infantiliserade och indoktrinerade i den enda rätta livsåskådningen (s)och(pk)och evangeliets udd får inte visas för det är inte "demokratiskt" eller något annat nyspråk-modeklyscha-ord.

Miriam W Klefbeck sa...

Strålande! TACK!!!!

Anonym sa...

Det är prästerna, prästerna och åter prästerna. De klappar oss andra på huvudet för vi kan ju inte veta någonting, ungefär. Jag är en millimeter från att gå ur SvK just nu. Bra formulerat, Brygubben.

Anonym sa...

En fråga: Vilken är biskopen som bloggvägen kommenterat? Och var?

Sus--IE sa...

Tänk så olika man kan uppleva det. Tänk så olika man tar till sig en text och hur olika man reagerar. Jag känner inte alls igen Svenska kyrkan i Heberleins beskrivning. Tycker inte alls att det är mitt i prick -hon träffar inte enss måltavlan. Däremot tycker jag att Antje Jackelén ger ett bra svar.
jag uppfattar Heberleins "nödrop" mer som ett utspel fyllt av generaliseringar och floskler och att jackelén träffar om inte mitt i prick, så åtminstone bra nära målet.

Anonym sa...

Ja Susie men du är präst. Vi lever helt enkelt inte i samma kyrka, du som är präst och jag som inte är det. Och det är just vad den här saken handlar om.

Maria sa...

Hm. Nå, eftersom jag är präst (och därmed av kommentarer här att döma inte kan uttala mig, eftersom vi präster uppenbarligen inte lever i samma kyrka som alla andra - mycket underligt) ska jag försöka låta bli att vara motvalls och protestera, bara konstatera att jag inte alls hör samma saker som du i biskopens svar till Ann, men däremot måste jag ändå påpeka att det inte är riktigt schysst att felcitera Antje. Hon skriver inte fikonspråk utan fackspråk, och även om det kanske inte är en stor grej, är orden helt olika i värde.

I övrigt tycker jag att det är en bra debatt Ann fört upp på dagordningen, även om jag inte alltid håller med. Men påhoppen på präster känns väldigt trista.

Anonym sa...

Risken är väl kanske att du Susie ger samma svar till en sådan oönskad och obehövd frommis som mig, som Jackelén
gav Ann Heberlein. Jag tror inte att Jackeléns svar uppmuntrar Ann Heberlein att vara kvar som medlem i Svenska kyrkan. Tvärtom visar Jackelén tydligt just som Brygubben skriver: att "Doktor Heberlien skall veta sin plats" för hon är inte "rätt slags" kristen i den Svenska kyrka som Jackelén vill se. Tyvärr.

Anonym sa...

Maria: Präster har ju rätten och skyldigheten att förkunna i sitt ämbete. Är det verkligen så jobbigt att få lite kritik om hur det fungerar i praktiken för oss som lyssnar? Lyssna nu själv för en gångs skull (?) på vad en gäng frommisar uttrycker om hur illa det är ställt för oss med vår andliga hunger i många - men förstås inte alla - församlingar i Svenska kyrkan. Om Ann Heberlein inte tas på allvar: då gör hon definitivt rätt om begär utträde.

hapax sa...

Jag tror att den här diskussionen som Ann Heberlein har startat kan vara väldigt konstruktiv och bra, om vi strävar efter att tänka och tala väl om vår nästa och tyda allt till det bästa. Annars kan vi gräla till döddagar.

På min blogg inbjuder jag alla som vill att ge konkreta förslag till hur helighet och delaktighet kan främjas i Svenska kyrkan. Välkommen med ditt bidrag, du som så önskar.

http://senapochfikon.blogspot.com/2008/09/frslag-efterlyses.html

Maria sa...

anonym: Men jisses! Vilka brösttoner! Jag skrev ju att det är en bra debatt! Jag tycker ju att det är viktigt att prata om det här! Varför i hela fridens namn får jag då en släng av sleven och uppmanas att "för en gångs skull" lyssna?

Sedan är det faktiskt så att man kan höra olika saker utifrån de olika situationer vi lever i. Jag känner inte alls igen mig i Anns beskrivning av kyrkan, för en sådan församling lever inte jag i. Jag hör inga sådana predikningar, jag förkunnar inte själv på det sättet. Och då känns det väldigt trist att bli påhoppad för någonting inte heller jag står för.

Sus--IE sa...

Till Moa och anonym.
Ja, jag är präst, men i första hand är jag människa. Jag skriver, känner och tycker utifrån den människa jag är och utifrån hur jag hört och uppfattat.
Jag respekterar att ni hört och uppfattat på ett annat sätt än jag. Att avfärda mig på grund av att jag också är präst, är att ta till personargument - personargument leder ingen vart i en diskussion.

Anonym sa...

Tvärtom, prästskrået är en yrkeskategori, det är inget personligt vi talar om utan en tendens, något allmänt, som vi tycker att vi ser och som vi försöker beskriva. Vi vet att präster är människor. Vi vet också att präster är olika människor. Men det går att tala om tendenser utan att mena att det gäller hela tiden överallt till 100 %. Ta det inte personligt! Lyssna istället på kritiken och försök sätta dig i vår situation. Hur är det att vara lekman i din församling? Det kanske inte är som du tror?