Flera ledande opioninsbildare inom Svenska Kyrkan har kommit upp sig genom att lägga nyanserna åt sidan och klä sig svart-vitt. En kortsiktigt framgångsrik strategi som ger medieutrymme och tillströmning till de egna fan-klubbarna.
I Dalarnas Tidning skriver prästen Inga-Lill Örnerfors Modin på ett sätt som inte är kyrkopolitiskt korrekt. Och det kommer hon säkert göras uppmärksam på av de som vill ha rättning i ledet. För det ska vara enkelt att skilja de goda från de dumma, de radikala från de konservativa osv.
Inga-Lill Örnefors Modin "svär i kyrkan" på samma sätt som Ann Heberlien gjorde helt nyligen. Och hon har fått svar på tal. Som ett brev på posten.
En speciell kategori i Svenska Kyrkan har ett särskilt ansvar att värna det öppna och nyanserade samtalet, lokalt i församlingarna och på alla andra mötesplatser inom kyrkan: Det är de fjorton biskoparna. Det är deras uppgift att uppmuntra och tillrättavisa. Deras röst behövs också i det offentliga samtalet när beskrivningarna och beskyllningarna av Svenska Kyrkan och hennes många och olika medlemmar och medarbetare blir alltför färglösa och frikopplade från sans, vett och verklighet.
Inför Kyrkovalet 2009 kommer biskoparna behöva öka sin uppmärksamhet. En och annan bör bli petad på av den biskopliga staven. Och andra behöver erbjudas tillfälligt skydd av den biskopliga kappan.
Andra bloggar om: debatt, svenska kyrkan, ann heberlein,
1 kommentar:
Den som läser Inga-Lill Örnerfors Modins krönikor borde bli förvånad över att hon överhuvudtaget lyckats bli präst. Den krönika du länkat till var den bästa av dem jag läst. Faktiskt tänkvärd. De andra (t.ex. om "den svarta madonnan", Jesu offerdöd, Maria Magdalena m.m.) uttrycker en helt annan tro än den kristna...
Skicka en kommentar