Idag är det dan, före dan, före dan, före dan före dopparedan. En vän skrev på Facebook undrande om inte det finns risk att ett i sammanhanget viktigt "a" riskerar att falla bort i en alltför uppskruvad jul. Kan tänkas hade han rullat hem från ett julbord och saknade ett a i den krubba som annars bara blir krubb.
Julens traditionella mat rymmer ett minne om bondesamhället kosthåll, om matvanor som styrdes av årstiderna. Allt skulle tas tillvara på det slaktade djuret, även huvud och fötter på grisen. Det torra brödet fick doppas i spadet där skinkan kokats.
Det tar emot att slänga mat. Mitt i julens överflöd finns ett minne om en tid då inget skulle få förfaras.
Det är förstås ett utryck för bristande självkänsla att inte våga lita på sina egna sinnen för att bestämma om maten är färsk och ätlig. Om jag låter ett tryckt datum på en förpackning styra mig, ja då gör jag mig till slav under ett system.
En grön jul i en god bemärkelse är att medvetet handskas med råvarorna och den lagade maten. När måltiden blir mer än att stilla hunger och begär, när den blir ett uttryck för delande och gemenskap, då blir det en sån där välsignad jul som Karl-Bertil Jonssons mamma gömde och begrundade i sitt hjärta.
Andra bloggar om: mat, jul, adventskalender, julkalender, tradtioner, miljö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar