[uppdaterad] Guds närmaste stad? är ordlekande titeln på en viktig rapport från Svenska Kyrkans egen forskningsavdelning, utgiven på kyrkliga förlaget Verbum med Kajsa Ahlstrand och Göran Gunner som redaktörer. Idag presenterades den på ett seminarium i Uppsala.
Syftet med undersökningen har varit att förstå religionens betydelse i ett svenskt samhälle i början av 2000-talet. Studieobjektet är Enköping, kommunen och dess invånare.
Ett vanligt veckoslut samlas 2-3 av 100 av enköpingsborna till gudstjänst. Ett tusental går i kyrkan, vecka ut och vecka in. 6 av 100 går i kyrkan minst en gång i månaden.
Hösten 2004 skickades enkät ut som 1000 människor svarade på. Ett representativt urval. Ett 30-tal ställde upp på längre personliga intervjuer.
65 % av enköpingsborna svara själva att de är kristna, olika mycket och på olika sätt. 1 av 4 är enligt rapporten de som kan beskrivas som starkt kristna. Det religiösa livet i Enköping beskriver Kajsa Ahlstrand som en ostbricka, där fyra ostar vara metaforer för fyra kategorier enköpingsbor.
De med stark och hård religion är som parmesan
De med stark och mjuk religion är som gorgonzola
De med mild och hård religion är som fontina
De med mild och mjuk religion är som mozzarella
Kajsa Ahlstrand tänker sig att de flesta präster och diakoner i Svenska Kyrkan är som gorgonzola. De stora flertalet medlemmar i Svenska Kyrkan (8 av 10 i Enköping) är som mozzarella.
Människor i grupper har svårast att förstå och fördra sina motsatser. Parmesan mot Mozzarella. Gorgonzola mot fontina.
Fröding diktade:
Våran prost
är rund som en ost
och lärd som själva den onde,
men gemen likväl
och en vänlig själ
och skäms ej, att far hans var bonde.
Nu är det inte bara prosten som är som en ost. I alla fall inte i Enköping.
Historikern Björn Ryman bidrar med ett av kapitlen i rapporten. Hans beskrivning av hur statarnas mobilitet i östsvensk bygd har sin motsvarighet i samtidens mobilitet. Och mobilitet medför minskat trohet till ett och samma samfund. Svenska Kyrkan märkte av det vid förra sekelskiftet, liksom vid det senaste.
Religionssociologen Jonas Bormander berättade vid seminariet att man trodde att enköpingsborna skulle vara mer pluralistiska än de visade sig vara. De flesta kallar sig kristna, men utan att ge religionen så stor betydelse i vardagslivet. Bara 1 av 10 kallar sig själv ateist.
2 av 100 är medlemmar i en annan kyrka än Svenska Kyrkan. Ytterligare 4 av 100 svarar att de sympatiserar med en annan kyrka även om de i de flesta fall är medlemmar i Svenska Kyrkan. 1 av 4 som sympatiserar med en "frikyrka" går i kyrkan varje månad. 9 av 10 av medlemmarna i en annan kyrka än Svenska Kyrkan går varje månad.
Ett kapitel i rapporten handlar om demokratin i Svenska Kyrkan och är skrivet av av forskningschefen Anne-Louise Eriksson. 14 % använde sin rösträtt i Svenska Kyrkan det senaste valet 2005. Ett lågt valdeltagande som Eriksson analyserar. Hon kommer fram till att det kanske ändå är viktigare att de engagerade medlemmarna blir mer delaktiga än att fler röstar. Som det nu är har de förtroendevalda i Svenska Kyrkan en vag och svag bas. Här är hon något viktigt på spåret.
Fröding diktade vidare:
Och kyrkrådet smög sig med ryggen i kut
vid tjänstens slut
efter prosten ut,
ty rådet var kallat till stämma.
Men det förståss,
vi repade oss,
när prosten klarade strupen
till sist och sade: "välkomna
till smörgåsbordet och supen!"
Mer finns att berätta och tycka om Guds närmaste stad. Jag får återkomma för att skriva något om Erika Willanders kapitel om hälsotrend och religion och om Brian Palmers kapitel om paus i livsstressen.
Apropå undersökningar: Om skälen för att gå ur Svenska Kyrkan är flera sammansatta får religionssociologen och professorn Curt Dahlgrens säga ett och annat i allkristna dagstidningen Dagen. Och Stillsam bloggar om en ny undersökning från Svenska Bibelsällskapet.
Medier om Svenska Kyrkans undersökning:
UNT
Kyrkans Tidning före seminariet
och efteråt
Andra bloggar om: svenska kyrkan, forskning, enköping, religion, sociologi, ost, brygubben
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar