Jag samlar för att försöka förstå

Informationsflödet tycks inte i sig bära en inneboende förklaring. Det är min tanke för dagen. Av att öka på mängden data följer inte av sig själv mer av begriplighet. Ändå samlar jag för att försöka förstå.

Jag vill begripa det jag hör och läser. Greppa det jag ser. Sträcka mig efter det. Gripa tag.

Det jag samlar försöker jag sortera och värdera. Skilja på skit och pannkaka. Det går så där.

Min begränsning ligger i att jag ser det jag lärt mig att se. Jag hör det jag vill höra.

Så försöker jag kompensera min begränsning genom att följa andra samlare. Ta del av andras värderingar. Vad händer då med min vilja?

Mitt bibliotek rymmer återseenden och oplanerade möten. Böckerna har jag ordnat efter en tematik som är min. Så händer det att jag letar efter en viss bok och hittar en annan.

Och det händer att jag tar med mig böcker ut på ett uppdrag. Dukar gärna upp ett bokbord när jag blir kallad som föreläsare. Åter hemma, så ska böckerna tillbaka i hyllan. Det blir inte alltid på samma plats i brådskan. Då kommer två böcker mest av en händelse att stå sida vid sida. Ett oväntat möte som kan bli mycket talande.

Det fungerar på ett liknande sätt när jag vandrar på nätet. Också här återvänder jag till kända platser, liksom jag söker mig till de nya. Och hamnar på de mest oväntade ställen i överraskande sällskap.

För webbtjänsten Paper.li har jag berättat om mitt konto på Twitter och vilka jag följer och blir följd av där. Några saker till om mina nätvanor har jag berättat för Paper.li. Och det är väl mest det som bestämmer vad som visas på min sida. Jag förstår för det mesta varför det blir som det blir. Även om jag inte för egen maskin gjort samma urval. Det är en annan maskin som arbetar i mitt ställe.

Med Scoop.it är det jag som gör urvalet mer direkt i det som Scoop.it samlat på mitt uppdrag. Så här blir resultatet.

Läs även andra bloggares åsikter om omvärldsbevakning, samla, tolkning, analys

Förstå nätet och molnet genom att studera klosterväsendet

När människor bjuder in mig att tala med dem om kommunikation, då har jag för vana att plocka ned en packe böcker ur min bokhylla. På plats hos mina värdar så dukar jag ett litet bokbord. Inget som intresserar alla, men alltid är det några som stannar upp i pausen för att vrida, vända och bläddra.

Min mening med böckerna är att låta de jag får möta också få möta mina källor, inspiratörer, antagonister och förebilder. Min förhoppning är att böckerna ska tala till dem som inte hörde vad jag sa. Att sidorna mellan pärmarna ska öppna upp där jag med mina brister blockerade.

En bok som fått följa med några gånger det senaste året är Rosens namn, Umberto Ecos klassiker. För mig är den en berättelse med så stora kvalitéer med flera skikt. På ett plan beskriver den väl vad ett nätverk med delad information är och vilka negativa konsekvenser det kan få att låsa in information. Inte för att låsta intranät alltid slutar med en katastrofal brand och död. Men det är alldeles för många organisationer och företag som tar onödiga risker och utsätter sig och sina medarbetare för fara, när man brister i transparens och motarbetar delandets kultur.

Systrar och bröder i ett kloster lovar egendomslöshet. Det betyder inte att klostret äger stora värden och meningen är att de som gått in i en orden har del i tillgångarna i molnet.

Det viktiga är inte att äga en bok utan att ha full access till biblioteket där den finns. Eco beskriver en tid där det var människan som fick resa långt eller mycket långt för att komma åt det ovanliga. Klostret i en orden är en nod i ett nät. När vägarna nu byggs av glasfiber eller dras genom rymder, då surfar den vetgirige längs dessa.

Eco berättar om ett kunskapssökande, om informationslager, om mänskliga relationer. Hans roman handlar om ont och gott.

När informationen flyttar till molnet är tillgång viktigare än ägande, blir delandet viktigare än samlandet.

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, kloster, umberto eco, historia, nätverk

Bara en papperslapp

Visitkortet är gammelmedia som lever vidare. Inte ohotat, men jag är ändå inte orolig.

Den här veckan har jag både skaffat mig små pergamynkuvert till mina egna visitkort och laddat ner Evernote Hello. Appen tar emot bilder av visitkort är en OCR-läsare som använder den tryckta informationen till ett digitalt adressregister kopplat till min kalender i telefonen.

Läs även andra bloggares åsikter om visitkort, kommunikation, trycksaker, appar, gammelmedia

Det här var en oväntad kombo – Men så härligt

Min omvärldsbevakning skulle vara en fis i rymden, om det inte var för de många generösa människor jag lyckats ta rygg på eller till och med får hålla i handen. Den digitala vandringen i nyfikna, skarpögda, analytiska, roliga, allvarliga, gästfria människors sällskap är så berikande.

Se bara här, frisörsalongen som blev restaurang i Santiago de Chile, som David Report berättar om. Helt underbart ställe.

David Report is an influential blog and online magazine that since 2006 writes about trends in the intersection of design, culture and business. Our readers share our interest and curiosity in everything from art, architecture, culture, design and fashion to food, innovation, music, sustainability and travel.

Läs även andra bloggares åsikter om design, resor, chile, mat

Har du bloggat länge? Njae, åtta år snart. Är det länge?

Om ett par veckor då har jag bloggat i åtta år. Är det länge?

Den första bloggposten publicerade jag den 13 mars 2005. En kort slags programförklaring för något jag inte visste vad det skulle bli. Med ord som till en del hänger kvar i presentationen också idag.

Den där dagen var det Jungfru Marie Bebådelsedag. Det året. Våffeldagen inföll ovanligt tidigt, som det verkar. Men jag minns inget av den dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om blogga, 2005, Jungfru marie bebådelsedag

Arbetsplats: En stol och ett bord - behövs inte ens det?

Många arbetsuppgifter utförs på fel ställe. Jag tänker på det som blir bäst gjort tillsammans med andra människor, istället för i instängdhet. Och jag tänker på det som blir så mycket bättre i en avslappnad miljö, jämfört med i en hård och fyrkantig.

Kontoret i sin stereotypa form erbjuder sina invånare alltför begränsade möjligheter. Det blir helt enkelt för enahanda att vandra mellan modulen, kaffeautomaten, sammanträdesrummet, toan och ytterdörren.

Med hjälp av vännen Gustaf hittar jag ett blogginlägg som på ett friskt sätt tar diskussionen om en samtida och framtida arbetsplats med mänskliga förtecken.

"The Swedish fika model"

För att få en struktur i hur jag arbetar har jag separerat typen av arbete i tids och rumszoner. inspiration, kreation, produktion, beslut och reflektion. Olika uppgifter gör jag bäst på olika tider på dygnet och i olika miljöer. Med det som bakgrund ser jag möjligheter att utveckla de här arbetsplatserna mot att möta olika typer av arbetsuppgifter. En plats för kreativitet, en plats för beslut, en plats för produktion osv.  Nitchade arbetsplatser för att möta olika rumsliga behov och med specifika kulturer kring dem.

Läs även andra bloggares åsikter om kontor, arbetsmiljö, arkitektur, omvärldsbevakning, framtiden

Kan det va så illa?

”Mycket få talare inser att nittio procent av det bifall de får när de viker ihop manuskriptet är ett uttryck för lättnad.” Robert Lembke

Läs även andra bloggares åsikter om citat, ord, talekonst, kommunikation

Att ta in med instagram

Jag gjorde ingen notering om den dagen när jag skapade mitt konto på Instagram. Kan det vara för två år sedan? Kanske, mer än ett i alla fall. Så jag var verkligen ingen early adopter. Inte denna gången heller.

För mig är Instagram ganska mycket som bildtwittrande, kortkort bloggande i bild. Bara bild och nu och då med en kommenterande text.

Instagram hjälper mig att hålla omvärldskoll. Ytterligare en likhet med Twitter.

Här en bild som jag tog för några dagar sedan. Ett skyltfönster på Svartbäcksgatan i Uppsala, där den ena handlaren nu ger plats för en ny. Brunt papper bakom glaset gör rutan till en spegel. Men nog syns ändå den enkelt och tydligt tecknade instagramikonen? Ett håll i pappret, mitt i objektivet, för den nyfikne. Och namnet på instragramkontot.

Med Instagram kan jag dela med mig av moments i vardagen till den som vill följa mig och till den som finner mig som sökare med taggar och ord. 

Alla har inte ordet i sin hand. Bilden är ett alternativ. 

Jag följer redan 171 instagramkonton. De allra flesta är riktiga människor och de är de bästa. Några är företag och organisationer. En del av dem är ganska bra. 

Titta på Royne Mercurio från Linköping. För att ta ett bra exempel ur min lista. Och Nicolee Drake och hennes italienbilder.

Läs även andra bloggares åsikter om foto, bilder, instagram, marknadsföring, omvärldsbevakning, delande

En historia om place branding

Det är för väl att framtiden inte rör sig i en bestämd riktning, att en trend nödvändigtvis inte utesluter alla andra.

I en digital värld där här kan vara där man inte är, så är samtidigt platsmarknadsföring både aktuellt och intressant.

Det är ett decennium och lite till sedan jag blev involverad av vännen Tomas Grönberg i skapandet av Wij Trädgårdar i Ockelbo. Med gänget i ledningen för det som nu är en av landets etablerade besöksträdgårdar fanns trädgårdsmästare Lars Krantz. Mannen som är ett eget varumärke. På plats i Ockelbo ställde han sina gåvor till projektets förfogande.

Under uppbyggnaden ägnade vi en hel del uppmärksamhet på andra projekt och orter som vi tyckte hade haft framgång i sin etablering och marknadsföring: Dalhalla, Mackmyra, Ishotellet och Rosendals Trädgård på Djurgården. Det senare var en skapelse som Lasse i högsta grad låg bakom.

Lasse berättade om hur han efter några års slit med trädgården på kunglig mark hade fått draghjälp av att Stockholm 1998 var en av Europas kulturhuvudstäder. Det var i samband med det som han rest med i en delegation till Japan för att sälja in Stockholm. Vid denna tid ännu inte The Capital of Scandinavia.

Det är i Japan han står på en scen och berättar livfullt om Rosendals Trädgård på Djurgården i Sveriges huvudstad Stockholm, då en kvinna i publiken viftar med handen och vill ställa en fråga. Det är där och då han förstår vad framgångsrik platsmarknadföring, place brandning har för kraft i sig.

Kvinnan får ordet och frågar: Can I ask, is Stockholm near Jukkasjärvi?

Läs även andra bloggares åsikter om platsmarknadsföring, marknadsföring, geografi, place branding, varumärke

Hittar en lapp: Jakobs lag

En liten stund om dagen. Och så var papperssorterandet i det närmaste klart. För den här gången.
Det ligger en liten lapp i en platsfika. Jag har själv skrivit på den:

Jakobs lag - Användaren tillbringar större delen av sin tid på andra webbplatser än vår.

Så kan det nog vara. Ja, så är det bestämt. Men var kommer påståendet ifrån? Är det Jacob Nielsen som spökar? Nej, han är väl känd för en annan lag: Att uppkopplingen mot nätet blir 50% snabbare på ett år, och att det är en långsammare än Moores lag om processorernas kapacitetsökning.

Läs även andra bloggares åsikter om teknik, internet, bandbredd, lagar

Böckerna jag överväger

I lördags tittade jag in på Akademibokhandeln i Uppsala. Svarta inplastade lastpappar och hyllor i papper. Spännande. Nästa vecka börjar bokrean. På nätet kan jag se bakom plats och papper.

Får känslan av att både Bokus eller Adlibris har dragit ned på antalet titlar. Rätta mig om jag har fel.

Ändå hittar jag både det ena och det andra som jag kan tänka mig ställa in i egen handla.

Berggrens Palmebok för 109 kr hos Bokus lockar. Klassikern Om undran inför samhället av Johan Asplund, är den upptryckt för rean eller har det dykt upp en gammal kartong från 1983? Fast jag har den ju redan. Värstingkristna i drevet, är en udda bok. 29 kr är den värd, för den som vill bredda sitt synfält. ABC- och Sifferboken av Janne Lööf, den vill jag ha.

De arkeologiska guidböckerna från Historiska Media är en fin serie, landskap för landskap. Åke Mokvists fotobok El Camino är mycket bläddring för pengarna. Längs livets pilgrimsväg. En slimmad bra Bibel från Marcus för 99 kr, då är det köpläge. Äga en boken om Saab, nu när sagan är all?

Bara handla i nätbokhandel eller även i analog boklåda, det är frågan. Akademibokhandeln lockar med att bjuda på 1 av 4 böcker första readagen fram till kl 10. Det är ett erbjudande som borde kompensera för att de ligger lite högre i pris än e-bokhandeln.

Läs även andra bloggares åsikter om bokrea, bokrean, bokrea 2013, bokrean 2013, böcker, läsning

Webbens skyddspatron sitter på mitt kylskåp

Ett tidningklipp, en pilgrimsvandring till från spanska Leon och en norsk bloggande präst. Det är receptet som ligger bakom att jag nu har en kylskåpsmagnet med Sankt Isidor, webbens skyddshelgon.

Han är kvalificerad för uppgiften den gode Isidor. Född i slutet av 500-talet och verksam på den iberiska halvön. Efterträdde sin bror som biskop i Sevilla kring 600. Bildning, var han grej och han verkade för inrättande av ett seminarium vid varje biskopssäte på nuvarande spanskt område. Vetgirig var han, lärd blev han.

Och gammal som gatan, hela 80 år när han dog 636. Då hade han verkat som biskop i 37 år och varit mycket produktiv. Han skapade vad som anses vara västeuropas första uppslagsverk. Givmild var han och skänkte allt han ägde till de fattiga, kort före sin död.

Av eftervärden titulerad som kyrkolärare och helgonförklarad. Sedan 1999 är han webbens särskilda skyddshelgon. Eller var det redan 1997 som påven Johannes Paulus II pekade ut honom? Isidors syster Florentina blev med tiden också helgonförklarad. Samma sak med bror Leander.

De 20 volymerna i hans uppslagsverk greppade över det mesta av vetande i Isidors egen tid. Här klipper jag in en text på engelska.


The first three of these books are taken up with the trivium and quadrivium.
The entire first book is devoted to grammar, including metre. Imitating the example of Cassiodorus and Boethius he preserves the logical tradition of the schools by reserving the second book for rhetoric and dialectic.

Book four, treats of medicine and libraries;
book five, of law and chronology;
book six, of ecclesiastical books and offices;
book seven, of God and of the heavenly and earthly hierarchies;
book eight, of the Church and of the sects, of which latter he numbers no less than sixty-eight;
book nine, of languages, peoples, kingdoms, and official titles;
book ten, of etymology:
book eleven, of man;
book twelve, of beasts and birds;
book thirteen, of the world and its parts;
book fourteen, of physical geography;
book fifteen, of public buildings and road making;
book sixteen, of stones and metals;
book seventeen, of agriculture;
book eighteen, of the terminology of war, of jurisprudence, and public games;
book nineteen, of ships, houses, and clothes;
book twenty, of victuals, domestic and agricultural tools, and furniture.

4 april är det Isidors dag.

Tidningsklippet hittar jag inte. Katedralen i Leon med kryptan där Isidors reliker förvaras har jag besökt. Utan den norske prästen Steinar Sneås Skauge hade jag inte fått ögonen på den bästa bilden av den helige Isidor. Följ hans blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om helgon, webb, webben, historia, kunskap

Från en fördold verkstad

Tecknaren Lars Eklund i Örebro, är en av de många som tjänar sin kyrka mestadels i det fördolda. Det är för få som känner till hans namn och de insatser han gjort under lång tid i Svenska Kyrkan.

Lars har illustrerat och skapat symboler och logotyper. Hans verk är det desto fler som känner igen.

Prästen Lars B Stenström bloggade tidigare idag om logotypen för Sjukhuskyrkan, en ekumeniska organisationen för de kristna kyrkornas närvaro och arbete i vården, för patienter, anhöriga och pesonal.
Det var Lars Eklund som skapade logotypen; det blommande korset.

Bakom flera församlingars logotyper finns Lars Eklunds hand. Han har skapat logotypen för Olaus Petri församling.

När kristenheten samlades till ekumeniskt riksmöte i Örebro 1989, då var det Lars Eklund som tecknade logotypen. Flera kors och smycken för olika församlingar i Örebro har han också skapat. Almby- och Längbrokorsen är två sådana. Olaus Petri församlings logotype har han format.

Från den medeltida kyrkporten till Almby kyrka hämtade han det kors som blev församlingens symbol. Omtyckt och använd också som ett smycke. 

I slutet av 1970-talet bildades en partipoltiskt obunden grupp som ställde upp i kyrkovalet 1976. Lars Eklund gav sitt stöd till de unga och äldre som bildade Arbetsgrupp för en Levande Församling. Och det gjorde han inte minst med att ge gruppen en egen symbol.

Inför påven Johannes Paulus II besök i de nordiska länderna sommaren 1989 hade man låtit ta fram ett särskilt märke. Det var Lars Eklund som tecknade det.

1971 reste Lars Eklund i Israel och Palestina. Tuschteckningen föreställer ett fönster i Alla Nationers kyrka i Jerusalem.

Lars Eklund har illustrerat flera böcker. Till dem hör böcker av Carl A Lindstén. 

Lars Eklund är född 9 april 1926 och fyller 87 år 2013.

Läs även andra bloggares åsikter om teckningar, logotyp, logotyper, symbol, symboler,

En vår utan grus

Ljusare morgnar och snösmältning. Jo jag vet, det kommer bakslag. Vi befinner oss ännu blott i början av februari. Men det kommer en vår. Också till Uppsala. Med gator utan grus. Och då plockar jag fram min Microbike. En vacker dag, till våren får den följa med på tåget till Stockholm.

Det är 25 år sedan den smarta hopfällbara minicykeln kom till världen. 16000 cyklar senare, för 20 år sedan, lades produktion ner.

Brygubben har skrivit om Microbike tidigare.

Läs även andra bloggares åsikter om cykel, smarta prylar, smarta saker, teknik,

Det var på tiden att jag klev in i Citykyrkans konditori

Det är mer än en som har rekommenderat mat- och fikastället: Citykonditoriet

Med god hjälp kom jag hit idag. Det blev torsdagslunch av det mest klassiska slaget: ärtsoppa och pannkaka. Gott och prisvärt för 77 kr.

Citykonditoriet på Adolf Fredriks kyrkogata 10 i Stockholm drivs av församlingen Citykyrkan.

Läs även andra bloggares åsikter om café, kafé, lunch, mat, stockholm

Värdskapets fyra frågor

Jag städar på skrivbordet och sorterar i Rolodexen. Ett kort faller ut: Det Goda Värdskapet. På kortets ena sida fyra viktiga frågor:

1. Att välkomna - vad betyder det för mig?
2. Hur och när välkomnar jag mig själv?
3. När och hur välkomnar jag mina kollegor?
4. Hur och när välkomnar jag "kunderna"?

www.vardskapet.se

Läs även andra bloggares åsikter om värdskap, kommunikation, service

Om skrivandet

"Writing well is at one and the same time good thinking, good feeling, and good expression; it is having wit, soul, and taste, all together." 

Buffon

Flera goda ord om skrivandet.

Läs även andra bloggares åsikter om skrivande, författare, skribent, journalist, språk

För Federico Lambardi blev det här ingen vanlig måndag

Det var vid lunchtid nyheten Ultima Tule om att den romersk-katolske påven Benedikt hade meddelat att han lämnar sitt ämbete. En viss fördröjning kan översättningen från latinet ha inneburit. 

Att påven Benedikt inte delat sina planer med någon annan är osannolikt. Var de fler än tre, ja då skulle det visa sig att det var lojala vänner och medarbetare han anförtrott sig till. En av dem kan ha varit hans äldre bror, som i tyska medier inte visade någon större förvåning över beskedet.

Hur var det då med Federico Lombardi? Den 71-årige chefen för Vatikanens pressavdelning. Han har arbetet som skrivande journalist och var tidigare chef för Vatikanradion, fram till 2006 då påven utnämnde den italienske prästen till sin presschef. Hade han fått veta något i förväg. Jag tror det.

De olika kommunikationsavdelningarna inom Vatikanen arbetar närmast 24 timmar om dygnet, alla veckans dagar och året om. En världsvid kyrka och i varje stund är någon journalist på klotet vaken och söker svar på sina frågor.

För mig var BBC News webbsändningar den bästa källan under eftermiddagen. Det tycks som att Vatikanens egen nyhetssajt var så hårt belastad timmen efter lunch att vi var många som inte kom åt den.

Svenska massmedier är inte mycket att hålla i handen när det gäller nyheter som kräver kunskap om kyrkliga frågor. Svenska Dagbladet hade en riktigt dålig dag. SR P3 intervjuade Lotta Smeds, journalist på Vatikanradion och Ulf Jonsson, redaktör för kulturtidskriften Signum. Båda kan sitt ämne och kunde bidra med fakta. Samma Sveriges Radio intervjuade i P1 Studio Ett Ulla Gudmundson, svensk ambassadör i Vatikanen och Olle Brandt, tidigare medarbetare vid Vatikanradion.

Men ingen svensk redaktion har någon egen medarbetare som är kyrkoreporter, i den mening som man har näringslivsreportrar eller politiska reportrar. Bristen kommer att märkas lite längre fram i år, när ny ärkebiskop ska väljas i Svenska Kyrkan.

Det återstod ännu sent på måndagskvällen för Svenska Kyrkans Tidning att publicera något mer självständigt material, intervjuer med kunnigt folk inom Svenska Kyrkan, som skulle kunna bidra med bakgrund och intressant analys av läget.

I mitt twitterflöde hade jag god hjälp av Joel Halldorf. Han bjöd på kommentarer och nyttiga länkar.
Under eftermiddagen såg jag intervjun med den amerikanske kardinalen Dolan på NBC. Han tycks närmast ha blivit väckt av redaktionen med nyheten.

Det är väl decennier sedan någon svensk redaktion hade egna medarbetare som kunde de kyrkliga frågorna. Med dagens alltmer slimmade journalistiska arbete är det förstås inte rimligt att kräva att en gammal ordning skulle återinföras. Men man skulle väl ändå kunna hålla sig med listor på kunnigt folk?

På svenska delen av Twitter låg taggen #påven i topp under några timmar på måndagseftermiddagen. Men det var på det hela taget på grund av tweets av det mer skämtsamma slaget. Lustigheter som vittnar om en hel del fördomar, av det slag som knappast fått stå såpass okommenterade i samma kanal om de nu inte gällt påveämbetet och den människa som nu lämnar för att ge plats åt sin efterträdare.

Människor får verkligen skämta utan att känna krav på finess. Det vore dumt att ställa några krav på verkshöjd. Allra minst från en som likt mig kan förknippas med dåliga "pappaskämt". Dock har den som tar del av skämten sin fulla rätt att dra sina egna slutsatser.

Läs även andra bloggares åsikter om påven, vatikanen, massmedia, journalistik, ärkebiskopen

Det här är en #blogg100 postning.

Ont om eviga sanningar

Jo, det ska erkännas. Även jag har testat att följa studierna som visat att det skulle vara bättre att skicka nyhetsbrev vissa dagar och tider. Så kommer besked om att det var på tok för många som gjorde detsamma. Och då blev tipsen utan värde.

Här är artikeln som berättar om hur det blev så.

Så misstänker jag att det finns andra grejer i livet som inte längre är desamma, nu när de blivit kända av massorna.

Är det här den digitala världens motsvarighet till svampställen? Man ska inte berätta om sina bästa.

Man håller dem hemliga. Kommer dit och finner att maskarna varit före.

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, nyhetsbrev, e-post, strategi, forskning

Dialektmysterium?

Kan detta redas ut: Är jag något på spåren eller helt fel ute?

Saken är den att jag fått för mig att det hör till dialekten i Gävle att säga tackåtack. Twittrade om saken på väg ut från ICA vid stationen i Gävle. Det var kassörskan där som sa det igen. Eller är det en felhörning?

Läs även andra bloggares åsikter om dialekt, gävle,

Begränsat register

Nä, någon vinkännare blir jag nog aldrig. Håller så smått på att på att förlika mig med mitt begränsade register. Kan stå i butiken och klämma på en spanjor. Och det händer att jag sneglar på en chilenare. Sen kommer jag ändå alltid hem med en italienare. Nästan varenda gång.

Den här chiantin kommer jag att återvända till. 

Läs även andra bloggares åsikter om vin, italien, blogg100

 

Fryser Röda Huset?

Jag får för mig att det blåser snålt på Österlen i februari. Om vinden ligger på från sydost, då är det väl knappt man kan stå rakt i Båtbyggarsträddet? Gattet upp från hamnen i Skillinge och så första huset till vänster, där har du Röda Huset.

Fryser Röda Huset i frostiga februari? Längtar det efter att husfolket ska återkomma från nordanland?  Det blir inget med det än på flera veckor. Först till påsk, efter det alla fasteveckorna passerat.

Men i mars ska det vädras ut. Och köksväggen ska målas klart, där bakom dörren till vinden.

Måtte lite blå himmel visa sig på annandag påsk och dagarna närmast efter, så att några solstrålar värmer trappen och bänken mot tegelväggen.

Läs även andra bloggares åsikter om skillinge, österlen, påsk, februari,

Då var det tur att jag inte är kvinna

I morse såg jag trailern från SVT Uppdrag Granskning om mäns hat mot kvinnor, om män som använder internet för dränka kvinnor med gräsligt sadistiskt sexistiskt hat och hot. Det är förskräckligt. Nu har jag sett hela programmet.

Jag är aktiv medlem i Svenska Kyrkan. I perioder har jag jag åtagit mig uppdrag som förtroendevald. Jag har varit en företrädare för min kyrka. Som förtroendevald har jag kallats för både det ena och den andra. Inga snälla saker. Och jag har hotats.

Men inga dumheter som sagts om mig har varit så bedrövliga som de jag nu hör koncentrerat radas upp i filmen. Tur för mig att jag inte är kvinna. För på grund av mitt kön har jag sluppit en massa glåpord och - tror jag - även hot.

Det ovårdade språket, överreaktionerna som blir till hotfulla beskyllningar kommer i första hand från medlemmar som har anställning eller förtroendeuppdrag i Svenska Kyrkan.

Det är ovärdigt att det inom Svenska Kyrkan inte är radikalt annorlunda än i världen omkring. Som kulturen nu är så tror jag kvinnor avstår från att ta förtroendeuppdrag och ledande tjänster i Svenska Kyrkan. Och de har säkert skäl.

Det som nu blir synligt på nätet har inte skapats här. Det har sin upprinnelse när huvuden lutas mot varandra vid ett cafébord, i höhö-dravlet vid middagsbord, i korridorskvaller i pausen utanför ett sammanträdesrummet. Här prövas orden som något "folk får ta" och här härdas människor, så att de på sin kammare vid tangentbordet, med tummarna på mobilen förlorat den spärr som gör att de skulle avstå från kränkande ord, förtal och i en stegring även hat och hot.

Ändamålen helgar inte medlen. Därför tycker jag inte att det är okey att människor bär sig illa åt för att svara sin egna trosuppfattning eller för att bekämpa någon annans tro, politiska uppfattning eller värderingar.

Det finns dagar när jag tvivlar på om det är rätt att i Svenska Kyrkan rekommendera präster, diakoner och andra anställda medarbetare och förtroendevalda att använda sociala medier. För tänk om de bland dem jag talar med finns de som inte kan uppföra sig. Tänk om det kommer ut vad kristna människor kan kalla varandra och vilka friheter vissa anser sig ha rätt att ta för att driva sina frågor, behålla sin position.

Min erfarenhet är att det här eländet är en generationsfråga: äldre smittar yngre. Och jag har upplevt det som att män smittar kvinnor.

PS: Det var den här artikeln av Viktor Adolfsson som gav mig en puff till bloggposten

Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, gender, hat, sociala medier, blogg100, #blogg100

Läxor signalerar systemfel

Min vän jonas vittnar om hur hans tre barn har tillsammans har 15 läxor på en vecka. Det är inte okey. Lärarkåren ska vara pedagoger med förmåga att planera, så att man hinner med lärandet på skoltid. Barnen behöver fri tid för att behålla sin nyfikenhet, odla sina intressen och umgås med sin familj och sina vänner.

När jobbande vuxna får lika mycket läxor från sina chefer att hänga över på obetald arbetstid, då kan vi snacka. De vuxna jag känner tar inte med sig jobb hem eller stannar kvar på övertid utan ersättning. Och fortbildning får de på arbetstid. 

Antagligen är det så att majoriteten vuxna svenskar röstat bort resurser till skolan för att de prioriterar offentliga resurser till sig själva och andra jämnåriga. Och röstar på det parti som gör att får betala mindre skatt.

Föräldrar ska ta sig tid att lära sina barn en massa saker, nyttiga och onyttiga. Men inte det som skolan inte hinner med på sin tid av dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om skola, undervisning, läxor, pedagogik, övertid, planering, #blogg100, blogg100

Gör dig inte mindre

Kroppar kommunicerar. Forskning pågår och i videon jag bäddat in finns mycket viktigt att hämta för var och en som vill utveckla sin egen kommunikation med andra människor och för dig som arbetar med andra människor, kanske som pedagog, som informatör eller som ledare. Du som som jobbar i vården eller möter människor på ett hotell, en restaurang eller i en klädaffär.

Gör dig inte mindre. Och gör vad du kan för att andra inte ska förminska sig. Varken på grund av dig eller sig själva.

Se hela videon. Det är efter ungefär 19 minuter det blir som allra mest intressant.



Läs även andra bloggares åsikter om kroppsspråk, kroppen, kommunikation, psykologi,

Konstvetenskap är rätt enkelt

Den västerländska konsthistorien är inte precis raketforskning. Några krumelurer på en t-shirt fångar in vad som är värt att veta.

Läs även andra bloggares åsikter om konst, konstvetenskap, da vinci, rembrandt, monet, van gogh, picasso, dali, rothko, pollock, warhol, blogg100, #blogg100

Svenska kyrkans namn leder till missförstånd

Den som följt den här bloggen någorlunda länge vet att Brygubben har svårt att släppa det här med att namnet på det trosamfund, den kyrka han tillhör har ett namn som borde ändras.

Svenska kyrkan grundades under annat namn. Och det är dags att sätta den parentes som redan borde placerats på tidslinjen år 2000, i samband med att det evangelisk-lutherska trossamfundet blev fritt från staten.

Svenska kyrkans identitet är beskriven i svensk lag och i trossamfundet egen kyrkoordning. Vi är en luthersk kyrka, en evangelisk kyrka.

Det nuvarande namnet leder fel. För den som inte tar reda på mer är risken stor att ordet "Svenska" betonas och det gör att andra kristna kyrkor som verkar i Sverige och räknas till de svenska trossamfundet skyms. Det kan också kopplas till nationalistiska åsikter, som inte är förenliga med kristen tro. I en globaliserad tid skulle det vara värdefullt med större transparens, så att människor utan svårighet förstod hur "Svenska Kyrkan" hör ihop med den världsvida kyrkan och har ett nära släktskap med andra protestantiska kyrkor, spridda på alla kontinenter.

Namnet är ett hinder i en ekumenisk dialog. Ett namnbyte skulle ge anledning till en hälsosam omprövning av kyrkans identitet. Gärna på bred front, som i den storsatsning under bekännelsearbetet årtiondet 1983-1993.

Läs även andra bloggares åsikter om språk, ord, kommunikation, evangelium, luther, luthersk

Nästa onsdag jobbar jag hemma. Igen

Det är Jobba-hemma-dagen nu på onsdag. Det passar mig bra. För jag har vanan inne.

Microsoft gav i december förra året Novus i uppdrag att kolla hur det ligger till med distansarbetet. Så här ser det ut i min närhet:


Sju av tio tjänstemän i Uppsala län bedömer att de kan jobba på distans, men bara 57 procent
får för sina arbetsgivare. Sex av tio intervjuadeupplänningar uppgav också att de jobbade på distans under förra året.

Tre fjärdedelar (74%) av tjänstemännen i Uppsala län bedömer att de kan genomföra sina arbetsuppgifter helt eller delvis på distans, men bara 57 procent uppger att de har tillåtelse av arbetsgivarna att jobba på distans.

Sex av tio (62%) uppger att de jobbade på distans under förra året. Sju av tio (71%) menar att om de får välja mellan två likvärdiga arbetsgivare, så väljer de den som tillåter distansarbete.

Sju av tio (71%) anser att deras arbetsgivare är öppna för flexibla sätt att jobba på. Bara 48 procent menar dock att arbetskulturen är tillåtande när det gäller distansarbete och endast 29 procent säger att deras arbetsgivare uppmuntrar anställda att jobba på distans.

56 procent tycker att deras arbetsgivare uppmuntrar arbetsmöten som sker per
telefon eller med hjälp av annan teknisk utrustning. Drygt sju av tio (72%) tjänstemän i Uppsala län som ingick i undersökningen anser att de har arbetsgivare som litar på att de gör sitt jobb, oavsett var arbetet sker.

Jobba hemma-dagen onsdag 6 februari 2013 och är ett initiativ från Microsoft. Deltagare i jobba hemma-dagen har en gemensam tro på att arbete inte är en plats man går till utan något man gör.

Flexibelt kontorsarbete har fördelar för såväl företag som medarbetare – det ger ökad produktivitet
och enklare vardag. För att attrahera rätt medarbetare idag och i framtiden, krävs en flexibel
syn på arbete.

Läs även andra bloggares åsikter om arbeta, arbete, distansarbete, distansarbeta, flexibelt arbete, jobba-hemma-dagen, #blogg100, blogg100

Påfyllning: sajter som nosar upp trenderna

Härom dagen bloggade jag om sajter som jag använder för min omvärldsbevakning, för att ha lite koll på trenden. Här lite påfyllning:

David Report

Trendwatching

Läs även andra bloggares åsikter om trender, omvärldskoll, omvärldsbevakning, mode, #blogg100