07 augusti 2007

Lundgren mer än sticker - som det verkar

Idag radar recensionerna av Maja Lundgrens nya roman upp sig i media. Hennes bok Myggor och tigrar är ordentligt omskriven redan innan den ligger på bohandelsdiskarna (eller snarare dyker upp på internetbokhandlarnas webbplatser).

Tommy Larsson skriver i Östersunds-Posten:

Texten ökar i tyngd eftersom Maja Lundgren så hänsynslöst lämnar ut sig själv, återger hopplösa kärleksbrev, pinsamma fylleutbrott och dumma gemenheter. Inget besparas vi.

Kulturredaktionens Anna Hellsten recenserar boken i Sydsvenska Dagbladet:

Författaren Maria-Pia Boëthius hyllar Maja Lundgren i sin debattartikel i Kvällsposten:

Bara en femtedel handlar om den svenska kultureliten. Men denna kulturelits monomana upptagenhet av sig själv gör att vi fått intrycket att boken bara handlar om den. Bonniermediekonglomeratet kommer att älska den, eftersom de flesta avslöjandena handlar om Schibstedtkonglomeratets grabbar. Men framför allt handlar den om människor vars privilegium det är att blåsa upp sig till makt över andras böcker och tankar; och efter att ha läst Maja Lundgrens bok tänker man att de allihop borde avskedas, om inte av sina ägare så av läsarna, lyssnarna och tittarna.

Jan-Olov Nyström på Norrbottens-Kuriren tycker att boken är höstens mest förbryllade boksläpp:

Det som håller ihop skildringen, som oftast inte håller ihop alls, är att Lundgren i bägge miljöerna anser sig förföljd. Av sexistiska, namngivna manliga kvinnohatarskribetenter i den första, av små och halvsmå mafiosos i den andra. De senare är i varierande grad sexistiska, fast italienskt gulliga och tycker att hon tittar för djupt i Neapels undre värld.

Alla recensenter kommenterar (det som är känt sedan tidigare) att Maja Lundgren befolkar sin roman med flera namngivna kultur- och mediepersoner. Flera drar paralleller till Carina Rydbergs Den högsta kasten.

De skulle också kunna valt att jämföra författarjagets mix med romanens berättarjag hos Maja Lundgren med Daniel Sjölins nya Världens sista roman.

Tillägg 13 augusti: Maria Küchen blir alldeles till sig över Daniel Sjölins bok och rekommenderar den framför Lundgrens bok i sin recension i Expressen den 8 augusti

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: