Brygubben följer Taizémötet i Rotterdam på distans

Har nog inte tidigare haft så stora funderingar på att lära mig holländska. Men just dessa dagar hade det varit praktiskt och underlättat för en distansdeltagare i det gigantiska europamötet som bröderna i Taize samlar till i Rotterdam. Jag följer med på Twitter med taggarna #taize och #taize010 Och jag hittar videor på Youtube. Som den här välproducerade femminutaren.



En film på holländska om förberedelserna, textad till engelska.



Sångerna övas. Det slår mig att det är bättre skjuts i sångerna än det är när vi sjunger här hemma i Sverige. Lätt hänt att det blir segt bara för att det är ett och annat mollackord. Men så behöver det alltså inte vara.



Intervjuer med deltagare, mest på engelska



Läs även andra bloggares åsikter om taize, rotterdam, ungdom, kyrka, kristendom, holland, nederländerna, tro

Inte bara stilla sång. Här svänger det rätt bra.



Min första bloggpost om Taizémötet här

Svenska Kyrkans Tidning har Annika Ahlefelt på plats i Rotterdam. Hon har lämnat sin första rapport på tidningens webbplats idag på förmiddagen.

Tillägg 3 januari: En artikel till i Svenska Kyrkans Tidning om nyårsfirandet på Taizés europamöte

Tillägg 10 januari: Anna Braw som var en av de musikansvariga på europamötet är redaktör på förlaget Libris och skriver bloggen Kyrkkaffe och här berättar hon om fattiga riddare i Rotterdam. Tidningen Världen Idag skriver om mötet.

Läs även andra bloggares åsikter om taize, ungdom, tro, kristen, rotterdam,

30 000 ungdomar på Taizémötet i Rotterdam

Igår inleddes det årliga stora europeiska Taizémötet för ungdomar. Rotterdam är värdstad 2010. Här samlas under några dagar uppskattningsvis 30 000 unga människor.  Det är det 33:e mötet i ordningen och det första i Nederländerna. Mötet pågår fram till nyårsdagen 1 januari 2011.

Rotterdam utsågs  2009 till de europeiska ungdomarnas huvudstad och har visat stort intresse för att ta emot en etapp "på pilgrimsfärden för tillit på jorden". Katolska och protestantiska församlingar i staden och i grannstäder somHaag och Delft tar emot deltagarna och många familjer i dessa städer öppnar sina hem för de unga.

Flera ungdomsgrupper och enskilda unga från Sverige deltar i mötet. Och Svenska Kyrkans församling i Rotterdam är mycket engagerad i mötet.

Flera kyrkoledare har sänt sina hälsningar till de församlade ungdomarna. Den romersk-katolske påven Benedikt önskar att Gud ska leda dem till glädjens källor och påminner om hur Jesus mor Maria såg den glädje hennes son spred bland människor på bröllopsfesten i Kana. Den ekumeniske patriarken Bartolomeus talar i sin hälsning om glädjen som det mest konkreta uttrycket för uppståndelsen och vikten av att den syns i de kristnas ansikten. Och den anglikanska kyrkans ärkebiskop Rowan skriver att  gränslös kärlek är grunden för all verklighet. 

Hela påvens, patriarkens och ärkebiskopens hälsningar i översättning till svenska.

Evelina von Seth från Borlänge är en av de unga svenskarna på plats i Rotterdam. Där hon också bloggar om mötet.

Holländska Kanal 2 sänder från mötet.

Jag har hittat videor från mötet på Youtube och Ustream






Den allkristna tidningen Dagen skriver om det stora mötet. Den svenska romersk-katolska Signumbloggen uppmärksammar samma möte.

Tillägg 30 december: Kyrkans Tidning har skickat Annika Ahlefelt till Rotterdam. I sin första rapport skriver hon att 25 ungdomar varav 10 är från Sverige bor i Svenska Kyrkan under mötet.

Lucka #24 En inställd julmässa också en mässa?

En inställd spelning är också en spelning, är en sentens som tillskrivs Ulf Lundell. Idag ser jag efter att ha pulsat runt på nätet att många församlingar i södra Sverige ställer i gudstjänster idag och imorgon. Vägarna på flera håll i Lunds stift och Växjö stift är helt ofarbara. Inställt i Visby stift också rapporterar Gotlands Tidningar.

Prästen Dag Sandahl rapporterar från norra Öland. Och på Facebook bekräftar hans kollega Torgny Greek att det blir färre gudstjänster än planerat. På Facebook läser jag också Per Frostensson som skriver att det ställs in i Södra Mellby och i Ravlunda.

Det ser ut som att fler massmedier rapporterar om inställda gudstjänster än som de brukar göra en vanlig jul.  De som inte kommer iväg till sina kyrkor i kväll och imorgon kanske kommer att titta på TV. Sveriges Television sänder gudstjänsterna från Nora och om några timmar är det dags för midnattsmässan från Peterskyrkan i Rom. Förra året blev påven Benedikt utsatt för ett attentat. Han knuffades omkull av en kvinna. Låt det för allt i världen gå lugnt till i år.

Sveriges Radio sänder gudstjänster från Härlanda kyrka i Göteborg. Själv ska jag läsa julens epistel i midnattsmässan i S:t Ansgars kyrka i Uppsala. Här firar vi julnatten i det lilla formatet. Tätt och med det stora mysteriet i all sin skenbara enkelhet.

Ikväll, i natt och imorgon kommer ljuset lysa också i de mörka dalar där kristendomens bekämpare trampar omkring efter att ha stoppat undan alla adventsljusstakar, glada budskap om fred och rättvisa och hyssjat det lilla barnen som både gnyr och jollrar utan att be om lov.

Det är ingen hejd på vad tusen juleljus kan göra för nytta.

Läs även andra bloggares åsikter om adventskalender, jul, gudstjänst, kyrka, församling, media, påven

Lucka #23 Ett rikt och världsvitt julfirande

Julfirandet är så uppskattat att många människor gärna drar ut på det. Tjuvstartar mer eller mindre utan finurliga ursäkter. Dagen idag kallar skåningar, danskar och säkert några till för Lillejulafton. Och paketutdelning till alla snälla barn har det varit i Holland och på andra håll redan i början av december.

Julafton är klimax för det svenska julfirandet. Imorgon öppnas den sista luckan i adventskalendern, trots att själva Juldagen ligger ytterligare en dag fram i tiden. Aftnarna lockar på våren och sommaren också: påskafton och midsommarafton. Att vaka in dagen som kommer är speciellt på något vis som människor intuitivt vill vara med om.

Julfirandet är rikt på många sätt. Många vill ha det vitt. Själv har jag inget emot en jul lika grön som granen. Men gärna världsvitt firande klotet runt.

Jag ser att Signumbloggen samlas kunskaper om det kristna julfirandet världen över. Så jag länkar dit.

Läs även andra bloggares åsikter om adventskalender, julfirande, kristendom,

Lucka #22 Den tankesmedja som ger mig mest

Det finns inte så få mänskliga hopar i landet som kallar sig för tankesmedjor. En del är blå till färgen, andra mer rödaktiga. Ytterligare andra har en mer obestämd kulör och en och annan målar om sig. Med det blöta pekfingret?

Den tankesmedja som gett mig en verklig livsvisdom är den äldsta jag känner till, grundad i Stockholm 1863. Denna tankesmedja publicerar sina rör minst en gång om året. Den senaste publikationen finns ute till försäljning just nu.

Jag talar om Blandaren. Texterna, bilderna och inte minst det generösa formatet gör varje utgåva synnerligen läsvärd, ja rent av uppbygglig.

Den processmetodik som medarbetarna vid tankesmedjan Blandaren med framgång använder sig av heter bludderafton. Här avhandlas antingen de frågor som är aktuella för dagen, eller de som är evigt aktuella. Antingen redan inträffade händelser eller händelser som kan komma att inträffa eller som i vart fall borde inträffa.

"Till min lärare, i interpunktering. Vill jag framföra, mitt varma. Tack."

Läs även andra bloggares åsikter om blandaren, tankesmedja, humor, kultur

Lucka #21 Du är värdefull. Berätta för andra att det är samma sak med dem

Jag får en julhälsning från trendspanaren Göran Adlén. Han är en positiv människa som sprider den andan omkring sig. I alla fall i sina nyhetsbrev och i sina nät-tv-program. Hans hälsning länkar till en annorlunda affärsplan. Den har sina poänger.

Det är uppmuntrande att denne man som säkert sänder sin hälsning till bra många tusen människor på Tomasdagen citerar en präst i Strängnäs, som ska ha sagt så här till eleverna på en skolavslutning idag:

 Du är betydelsefull och jag tycker om dig. Tänk på det, tänk också på att berätta det för nära och kära.

Mot det budskapet och den uppmaningen har jag inget att invända. 

Den senaste veckans uppmaning att #prataomdet - om att ha sex mot sin vilja - är angelägen. Hoppas verkligen att många får chans att berätta och bli lyssnade på. Att tala om det som hindrar den fria viljan och det som handlar om övergrepp i ord och handling är så viktigt, så viktigt.

Det är också viktigt att tala om det som är gott och göra det goda. Låt oss prata om det med. Det är bra för moralen att göra det goda och dela de goda berättelserna.

Läs även andra bloggares åsikter om prataomdet, moral, godhet, adventskalender

Lucka #20 Vi är länkade till varandra

How thin that chain of by-gone things must be
that leads from far-off times to you and me!
One missing link, one break, however small
and you and I wolud not exist att all.

Alf Henriksson

Läs även andra bloggares åsikter om poesi, dikt, relationer,

Lucka #19 Böckerna som skulle människan i fördärvet

Vid tiden för det sena 1600-talet diskuterades bland västeuropeiska intellektuella med oro och avsky den flod av tryckta böcker som välde ut från tryckerierna som bara blev fler och fler, effektivare och effektivare.

Det hade börjat med att Gutenberg hade "bygg om" en vinpress till en tryckpress två sekler tidigare. Förhoppningar om hur mänsklighetens utveckling skulle betjänas av den nya tekniken ansågs långt ifrån ha infriats.

Gottried Wilhelm von Liebniz skriver om hur en ohygglig mängd böcker kommer att leda till en avsky för vetenskap och föra förtvivlade vetenskapare tillbaka till ett barbari:

Ty tillslut kommer desorganisationen att bli nära nog oövervinnlig. Den oändliga mängden författare kommer snart att nog att utsätta dem alla för risken att falla i allmän glömska. I bästa fall kommer den ene att roa sig med att skriva småböcker för stunden som kommer att ha åtgång ett par år, men som har skrivits utan något syfte att främja den mänskliga kunskapen eller att förtjäna eftervärldens aktning.

Utsnittet är ur Liebniz skrifter är inte mitt, utan kommer från Marshall McLuhans bok Gutenberggalaxen från 1962. Det kunde lika gärna ha varit bloggandet och twittrandet som Liebniz occh hans fränder bekymrade sig över och några rent av bekämpade.

Nu var Gottfried Wilhelm von Liebniz inget annat än ett geni. Hans idé om monaderna är fantastisk. Men när det gällde detta med det växande antalet skrivande och bokfloden, då var han fel ute.

Marshall McLuhans bok Gutenberggalaxen är en i flera stycken profetisk skrift om hur en tidsålder där typografin ändrar sinnenas bruk och människors verklighetsuppfattning. En tid som McLuhan finner avslutad med att Albert Einstein 1905 publicerar sitt arbete om relativitetsterorin som rymmer tanken om det krökta rummet.

Internet är bara en generation, 25 år, ungt. Facebook firar sin sjuårsdag den 4 februari nästa år och Twitter är inte ens en femåring. McLuhan konstaterar 1962 att det inte är lönt att diskutera de egentliga effekterna av det unga mediet television förrän om ett par decennier. Samtidigt varnar han för risken med att ta en ny teknik för kommunikation i bruk, i tron att dess påverkan kan isoleras.

Med det krökta rummet 1905 inleds en elektronisk era vars teknologi stöter samman med den mekaniska. En tid där filosofier som tar typografin och dess produkter för givna kolliderar med de som växer fram ur det digitala som strömmar allt snabbare på allt bredare "motorvägar" av glas (för det är vad den opitiska fibern kan liknas vid).

Lästips: Marshall McLuhan – den cybernetiska erans Nostradamus av Jonas Ingvarsson

Läs även andra bloggares åsikter om internet, facebook, twitter, gutenberg, mcluhan, kommunikation

Lucka #18 Den tomma väskan

Varför bär skådisar på film runt på tomma väskor? Lätta, så att de nästan flyger iväg. Inte sällan buren med krokig arm. Samma sak på teaterscenen.

Och det där med att husen i antiken på film borde se nya och fräscha ut. Fast de, som i Gladiator t.ex, ser lika småskruttiga ut som de som finns att de efter snart 2000 år. Märkligt.

Fast det där sista kanske handlar om en överenskommelse mellan filmskaparen och betraktaren. Om det skulle visas nyputsade och nymålade villor och palats från romartiden i nästa film om Caesar, Nero eller någon annan av filurerna, så skulle inte biopubliken köpa fiktionen. Är det så?

Läs även andra bloggares åsikter om teater, film, bio, antiken, adventskalender

Lucka #17 Gudomlig hjälte och Fredsfurste

Lucka #16 Nio dagar före jul

Idag är det nio dagar kvar till jul. Du kanske tänker att jag räknar fel? Att det bara är åtta dagar kvar till julafton. Det är det. Men till Juldagen återstår det nio dagar.

Visst skulle du gå med på att dina vänner uppmärksammade dagen före din födelsedag med en födelsedagsaftonsfest, men knappast på bekostnad av att de sumpade själva födelsedagen. Särskilt inte om du bjudit dem på kalas på din egen dag. Tror inte det.

De flesta svenskar ser fram emot jul och gillar tiden före. Det visar en SIFO-undersökning som Svenska Kyrkans internationella avdelning lät göra i senaste månadsskiftet. Jag skrev om den här i bloggen. På grund av ett negativt vinklat pressmeddelande från kyrkostyrelsens kansli i Uppsala har undersökningen också i flera massmedier fastnat i att det finn en mindre grupp för vilka julen inte är något vidare. Vilka ska

Nu efter tredje söndagen i advent har nedräkningen börjat mot julnatten och juldagens morgon. Den mest initierade berättelsen om hur en Guds budbärare, en ängel kommer till den unga kvinnan Maria, hur hon säger ja till Gud, om Josefs och hennes resa ner till Betlehem och händelserna där med alla inblandade, är nedskriven av läkaren och den grävande journalisten Lukas, ursprungligen från staden Antiocia (i nuvarande Turkiet). Han hade den bästa av källor, Maria själv. Det var henne han intervjuade för att kunna berätta om det som egentligen hände.

Lukas var läkaren som blev konsulterad av Paulus som hade besvär med sina ögon. Bländad utanför Damaskus fick han aldrig riktigt ordning på synen igen. Det hindrade honom inte att hos Lukas i hans mottagningsrum passa på tillfället att berätta om Jesus. Han van en vän för livet och en lärjunge till Jesus. Lukas stängde sin praktik i staden Troas och blev Paulus medresenär.

Det är så det goda sprids i världen: Människor ställer upp för varandra. För samtal om livets väsentligheter. Och reser tillsammans.

Jag tror inte Lukas blivit Marias vän med mindre än att han hade visat henne respekt och tagit hennes berättelse på allvar utan att förvränga den eller hänga ut henne. Och han hade inte blivit Paulus reskamrat om de inte hade haft det roligt tillsammans.

Lukas är läkarnas och kirurgernas skyddshelgon. Han kunde gott vara journalisternas också. För han är en förebild för den som i förtroende får ta emot en livsberättelse, som får följa med och på nära håll följa samtalen och vara i händelsernas centrum.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, adventskalender, advent, maria, betlehem,

Så vill svenskarna ha julen: Gemenskap med god mat i lugn och ro

Julen borde handla om gemenskapen med familjen. Så svarar mer än 8 av 10 svenskar i en undersökning beställd av Avdelningen för Svenska Kyrkans internationella arbete. 6 av 10 värderar lugn och ro i jultid högt. Nästan lika många sätter julmaten högt.

8 av 10 svenskar i åldern 15 till 79 år kände sig inte särskilt stressade första veckan i advent av att julen närmade sig. 1% var mycket svarade att de var mycket stressande. Det kan väl tänkas vara ungefär 1 på 100 som är stressade för jämnan? Det må vara jul eller midsommar som ligger närmast.

Julruschen får mer än var fjärde svensk på bättre humör. Ett positivt besked, inte sant? Bara 7 av 100 blir på sämre humör. Så det verkar inte som om surpupporna blir fler i jultid. Mungipa ner på normalmånga, tycks det.

3 av 4 svenskar kommer ihåg alla eller några av de många julklappar de fick för ett år sedan. Knappt 1 av 6 har sämre minne. 1 av 10 svarar att de inget fick.

Lite mer än var femte skulle kunna tänka sig att byta julklapparna mot bidrag till välgörande ändamål. Bland de unga 15-34 år skulle nästan var tredje kunna tänka sig ett sådant karlbertiljonssonbyte.

Den som vill gå från ord till handling kan surfa in på Svenska Kyrkans internationella webshop och bidra med 60 spänn till rent vatten eller skolgång till ett barn för en femhundring.

De flesta människor gillar julen och gillar att vara gästfria och givmilda. När vi uppmuntrar varandra och tackar för det lilla, då sprider sig godheten. Då sjunker bullret och stressen släpper. De flesta människor väljer att tända ett ljus. Så tänd då ett till i juletid.

Undersökningen var beställd av avdelningen för internationellt arbete i Svenska kyrkans nationella kansli i Uppsala och genomfördes under perioden 29 november – 2 december av TNS SIFO i deras 
webbpanel med 1 486 deltagare.


Hela resultatet här som en PDF

Läs även andra bloggares åsikter om jul, svenska kyrkan, internationellt, bistånd, undersökning, enkät, sifo, gemenskap, mat, vatten, minnet

Svenska Kyrkan: Vigd generalsekreterare är inte tillräckligt nytänk

Svenska Kyrkans Tidning konstaterar på ledarplats att det saknas ledning i Svenska Kyrkans kyrkostyrelses kansli i Uppsala. En maktstrid mellan styrelsens arbetsutskott och generalsekreteraren ledde till att han fick sparken och i samma veva försvann även informationschefen och personalchefen. Det gick mer än en månad efter händelsen innan rekryteringsarbetet startades i fredags.

Ledaren i Kyrkans Tidning uppmanar kyrkostyrelsen att våga tänka nytt och kommer med ett annorlunda förslag. Men mycket text ägnas åt en helt annan fråga: den demokratiska strukturen i Svenska Kyrkan. Den enda koppling till nuvarande demokratiska system för Svensk Kyrkan i stort och kaoset i Kyrkans Hus på Sysslomansgatan är partipolitiseringen som hindrar samlingen i styrelsen och leder till att den kristna kallelsen som också ska omfatta kyrkostyrelsens kansli inte har högsta prioritet.
Den dubbla ansvarslinjen är en ordning kopplad till ett pastoralt områden inom kyrkan, till församling och till stift. Men inte till kyrkokansliet i Uppsala.

Möjligen kan det däremot ligga något i ledarskribentens fundering om bristen på närvaro i den offentliga debatten från kyrkostyrelsens och kansliledningens sida har med de interna svårigheterna att göra. Informationschefen var i det närmaste osynlig under sin tid och generalsekreteraren svarade visserligen på medias frågor, men tog få egna initiativ. Ärkebiskopen har varit aktiv, men inte som representant för den styrelse han är ordförande för. Och den andra ledamöterna i den stora styrelsen, när gav de senast sin mening till känna?

Chefredaktören Anders Ahlberg föreslår ingen förändring av kyrkostyrelsens sammansättning eller kansliets uppdrag och organisation. Istället ger han sig in i namnfrågan, i rekryteringen av generalsekreterare. Han föreslår att kyrkostyrelsen väljer Ragnar Persenius eller Thomas Söderberg. Båda var djupt involverade i arbetet med den kyrkoordning som trädde i kraft när Svenska Kyrkan blev fri från staten 2000. Båda har sedan dess blivit biskopar i var sitt stift. Anders Ahlberg skriver att det inte stämmer med kyrkoordningen att göra en biskop till generalsekreterare, men Bo Brander rättar honom i samma tidning i en ledarkommentar: döpt och konfirmerad är kriteriet som båda uppfyller.

Anders Ahlberg har rätt i att det krävs en extra god förankring i Svenska Kyrkans liv och en mycket god kännedom om kyrkans ordningar för att klara av jobbet som generalsekreterare. Motsvarande krav gäller förstås även på de andra chefsuppdragen inom kyrkostyrelsens kansli och på ledamöter i kyrkostyrelsen.

Men att våga tänka nytt måste handla om något mer än att göra ett överraskande val till en oförändrad befattning som generalsekreterare, underställd samma slags kyrkostyrelse, att basa för samma slags kansli.

Kyrkostyrelsen behöver få en demokratisk legitimitet med förbindelse till stift och församlingar. Den kan den få genom att valet till kyrkomötet görs stiftsvis av församlingsombud. När kyrkovalen ändras av ekonomiska skäl är bara en tidsfråga. Till slut kommer det helt enkelt inte att finnas en kvarts miljard kronor att slösa på det nuvarande systemet. Bättre och mer trovärdigt vore att reformera systemet nu och av demokratiska skäl.

Kyrkostyrelsens kansli har uppgifter idag som som kan fördelas på stiften och på inomkyrkliga rörelser och organisationer. En arbets- och ansvarsfördelning som plattar till organisationen är vad som behövs. På annan plats i Kyrkans Tidning talar en av kansliets jurister ut inför sin pensionering. Han tycker tvärtom att hans kansli ska svälja Svenska Kyrkans Arbetsgivarorganisation med kansli på Medborgarplatsen i Stockholm.

Ragnar Persenius har varit närmaste medarbetare till de två ärkebiskoparna Bertil och Gunnar. Och han hade i flera år på 1990-talet den numera borttagna befattningen som kyrkosekreterare. Thomas Söderberg har en bakgrund som centerpartist i kyrkomötet och kyrkostyrelsen. Det finns fler biskopar med administrativ erfarenhet. Ärkebiskop Anders var 1987-1995 direktor för Ersta diakonianstalt med 900 anställda. En större verksamhet än kyrkostyrelsens kansli.

Den 13 november, dagen efter det att ett pressmeddelande skickats ut från kyrkostyrelsens kansli om händelser tidigare samma vecka skrev jag här i bloggen:

Att bara byta ut en nyckelspelare ändrar inte laguppställningen radikalt och heller inte spelstilen. Det är inte så att företagskultur sitter i väggarna. Den sitter i människor, det har med vision och vilja, medvetenhet och attityd att göra.

Det finns flera för hela Svenska Kyrkan gemensamma verksamheter som enskilda stift åtagit sig att driva och utveckla för helhets skull. Det är möjligt att flera delar av kyrkokansliet skulle kunna utackorderas till stift och församlingar. Skulle en församling klara att ta ett nationellt ansvar? Ja, det tror jag. Inte minst det utvecklingsarbete som bedrivs i projektform. Och med billig informationsteknik och Svenska Kyrkans rikstäckning kan kommunikationer sidledes även användas för nationella frågor.

En centralisering till Uppsala är verkligen inte nödvändig och det skulle ligga en värdefull symbolik i att sätta sätta kyrkokansliet på fötter och decentralisera så mycket som möjligt. Rekryteringen av medarbetare med ordentlig församlingsförankring skulle underlättas. Duktigt folk skulle kunna bo kvar i olika landsdelar och ändå under en period tjäna hela kyrkan.

Hela denna bloggpost finns här

Våga tänka nytt efter Lars Friedner, uppmanar Anders Ahlberg alltså kyrkostyrelsen. Och så långt håller jag med helt och fullt. Svenska Kyrkan står utan administrativ ledning, hävdar han. Men så illa är det inte. Det är kyrkostyrelsens kansli som har ett gäng tomma chefstaburetter att besätta. Styrelsen och kansliet är inte Svenska Kyrkan. Inte ens ärkebiskopen med sitt eget kansli är Svenska Kyrkan.

Anders Ahlberg är journalisten som själv blivit chef. Han är både vd och chefredaktör för sitt "pastorat". Ordningen med publisher som har både ansvar för ekonomin och innehållet i tidningen har blivit allt vanligare i toppen på svenska medieföretag

I församlingar och stift går livet vidare och man har - här som där - den administrativa ledning man är värd. På några ställen kunde det vara bättre. På andra ställen fungerar det mycket bra. Bäst där administrationen är integrerad med den kristna kallelsen och kyrkans uppdrag som Kristi kropp.

Tillägg kl 11:22 torsdag 16 december: Carina Etander Rimborg är ledamot av kyrkomötet och från Göteborgs stift. Hon bloggar så här om kyrkostyrelsen och ledaren i Svenska Kyrkans Tidning:

Vad är det för en generalsekreterare Svenska kyrkan skall ha? Ansvaret för rekryteringen ligger hos kyrkostyrelsens AU och den tf personalchef som nu finns på kyrkokansliet. Diskussion har skett på kyrkostyrelsen som har gett inriktning. Hur den inriktningen ser ut vet vi inte. Vore det inte läge för kyrkostyrelsen att faktiskt vara lite genomskinlig i rekryteringen?

Eller skall det bli som när Lars Friedner tillsattes? När han först gick in som tf generalsekreterare när Leni Björklund slutade för att börja i regeringen. Då anställdes en generalsekreterare (som jag har glömt namnet på), som sedan visade sig inte vara medlem i Svenska kyrkan. Då fastanställdes Lars Friedner, som generalsekreterare… Så kan det gå.

En påminnelse om att det finns en hel del att lära av de senare årens turer kring ledningen av kyrkostyrelsens kansli efter Sören Ekströms tid. Den man som anställdes som generalsekreterare, men som aldrig tillträdde då det visade sig att rekryteringskonsulten tydligen inte tyckte det ingick i uppdrag och arvode att försäkra sig om att kandidaten hade varit och var medlem i Svenska Kyrkan, han hette Ulf Lidelöw. Här presenterad i ett pressmeddelande. Aftonbladet skrev och intervjuade Levi Bergström. Då 2003 som nu vice ordförande i kyrkostyrelsen. Än en gång ska samme Levi Bergström hålla i rekryteringsprocessen. Är det så lämpligt?


Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkokansliet, kyrkopolitik, biskop, ärkebiskopen, uppsala

Lucka #15 Julmustens beskyddare

Det bor en beskyddare av julmust i Örebro. Han heter Göran Roberts. För hundra år sedan kom hans farfarsfar på receptet. Nu ligger det hemliga receptet i ett kassaskåp i stadsdelen Örnsro.

För tidningen Du & Co berättar Göran om hans företag idag har 99 % av julmustmarknaden och att inte ens Coca-Cola rår på det gamla familjeföretaget. Ett 30-tal producenter köper essens från Roberts för att göra julmust med egen etikett. Den klassiska läskedrycken Champis hör också hemma här i Örebro.

Till och med Coca-Cola handlar av Roberts för att sen servera Bjäremusten från Haninge på McDonalds. I Sverige. Utomlands har julmusten inte hittat. Ännu?

Malt och humle ingår i det hemliga receptet. Och lite till. Nu i december står julmust för nästa hälften av all läskförsäljning i landet. Vi svenskar hinkar i oss i snitt 5 liter var under julmånaden. Blurp!

Facebookgruppen för Zeunerts julmust har 1239 medlemmar. Jag har några flaskor av varan till julafton. Då ska den provas i konkurrens med Nygårda ekfatslagrade från Spendrups. Här testad av Addicted julmust

Göran Roberts intervjuad av Sveriges Radio Örebro

Läs även andra bloggares åsikter om julmust, jul, dryck, mat, hemligheter, örebro

Lucka #14 Historien om Jesu födelse - den digitala versionen

Det är gott att ha vänner. Och vänner på Facebook. Från Karin som är präst i Skövde får jag en helskön video med hela berättelsen om bebådelsen i Nasaret, födelsen i Betlehem inklusive de vise männens hyllningar i ett digitalt format med Gmail, Facebook, e-handel på Amazon, digitala kartor och mycket mer.



Läs även andra bloggares åsikter om jesus, jul, adventskalender, facebook,

Siffermissen

Äsch, nu missade jag 10-12-12 kl. 12:12:10. Vad gjorde jag vid det ögonblicket igår söndag 12 december? Drack jag kyrkkaffe och hade jag börjat lösa SvD Profilen? Men det var förstås inte lika särskilt som 10-10-10 kl 10:10:10 Då var jag någorlunda medveten. Och såg helst att sifferkombinationen uttalades på närkingska.

Nästa år väntar förmiddagen den 11 november elva sekunder och elva minuter över elva. Min egen namnsdag får en särskild liten siffrig guldkant.

Lucka #13 Involvera för att kommunicera väl

Svenska Kyrkans församlingar i Strängnäs stift har en gemensam tidning som heter Portalen. Det kommer sju nummer om året och det senaste för 2010 landade i min brevlåda idag.

Portalen nr 7 berättar om kyrkorum som mötesplatser för berättelser om tro, om församlingen som ger rum för kulturmöte och när församlingens medlemmar rör sig ute på de samtida torg som ett köpcentrum kan vara. Och så handlar Portalen denna gång om kommunikation med nya medier som kallas sociala.

Katariina Sjöblom och Sofia Arman berättar om hur de kommunicerar för Frustuna församling. Mattias Hallberg som arbetar vid den nationella kyrkostyrelsens kansli intervjuas om vad Facebook, Twitter och bloggar är och kan betyda för församling och kyrka.

På tidningens sista uppslag har jag fått en sida där jag får ge min bild av den Kommunicerande Församlingen. Så här skriver jag:

Den Kommunicerande Församlingen väljer kommunikation på mest mänskliga sätt, i direkta möten så snart det går, där två eller tre är församlade. Och där många samlas, är ändå strävan att mötas på ögonhöjd.

Liksom en familj tar tekniken till hjälp för kontakten med varandra, då det inte är möjligt för alla familjemedlemmar att alltid vara i samma rum vid samma tid, så gör den Kommunicerande Församlingen: Meddelandet skrivs och sätts upp på anslagstavlan i församlingshemmet, brevet postas eller mejlas, en medlem ringer och får svar.

Vissa sätt att kommunicera är mer sociala än andra, därför att underlättar ett ömsesidigt utbyte av information, då “röret är lika brett i båda ändar”. Och mer sociala när innehållet är många samlade bidrag. De rätta medierna känns igen på att de är förlänger kropp och sinnen utan att förvränga. Paulus bild av församlingen som en kropp med många lemmar är något som den kommunicerande församling tar på allvar och hämtar kraft ifrån.

Aldrig har en enda kanal fungerat för att nå alla människor. Några olika kanaler har dominerat församlingskommunikation och ändrats med tiden. Vilka har styrts av ekonomi, organisation och värderingar. Det rimliga är att församlingens ledare och styrande förstår att byta kanal om det erbjuds nya som bättre sätt, som bättre stämmer överens med den kristna synen på människan - hon som har kapacitet till fritt skapande och ansvarigt handlande - ställs emot ett gammalt medium för kommunikation, då kommer alla som sätter tro före kontroll att byta.

Digitaliseringen innebär främst en demokratisering av kommunikation på distans. När tillgängligheten ökar och kostnaderna minskar kan allt fler få mer information, få fler kontakter som skapar fler relationer. En gång var masskommunikation ekonomiskt nödvändigt, men inte nu. En personligt riktad kommunikation blir därför förstahandsvalet.

Den Kommunicerande Församlingen involverar många medlemmar i att söka information, värdera, sortera och fördela. Här har man tänkt igenom den digitala närvaron och kommit fram till att medarbetarnas ska sträva efter att vara lika integrerade i sin personlighet på nätet som i mötet med människor i den “verkliga vardagen”.

Vintern 2011 känns den Kommunicerande Församlingen igen på att många aktiva medlemmar som räknar sin närvaro på Facebook som en del av församlingstjänsten. Där hittar de varandra och når egna kontaktnät, direkt och i flera led. Församlingens webbplats är öppen och det märks på att många människor skrivit och bidragit med bilder. Webbsidorna fylls på av kommentarer och man länkar in från andra webbsajter. Här behövs inget intranät. När varje medlem är en ideell kraft att hoppas på, som gott kan all få ta del av det mesta. Mejladresser och mobilnummer i Kboks register är guld värda för nyhetsbrev och andra utskick, men alltmer info hämtar medlemmarna själva - för de vet vad de vill ha och behöver. Det mesta bygger på transparens och tilltro. Det är sinnesrikt och samstämt. Glada budskap och glada budbärare.

Hela tidningen som pdf finns här

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, kommunikation, media, svenska kyrkan, kyrka, församling, strängnäs stift,

Lucka #12 Bana väg för Herren

I mörka december dristar jag mig till att tänka på en tidig vår med snösmältning och vatten som börjar droppa, rinna och söka sig mot havet. Barnet i mig kan inte låta bli att dra med klacken i lera och grus för att göra små kanaler som leder vattnet vidare.

När jag vandrar genom okänd mark är jag inte alltid vägröjare, snarare söker jag stigen tycks leda rätt. Någon har redan röjt vägen, flera har trampat upp stigen som jag följer.

Idag är det Johannes som banar väg, talar om, visar på någon som är större än honom själv. Han ser inte att det finns någon tid att dröja. Han är så angelägen om att de ska bli fri sikt att han inte drar sig för kraftorden. För stororden.

I midsommartid kommer Johannes Döparen tillbaka i kyrkoåret. Även om han i Svenska Kyrkans ordning sedan 2003 är flyttad för att uppmärksammas och firas söndagen efter Midsommardagen.

Johannes framgång som vägröjare låg inte i hans egen karriär, utan att han fick människor att följa Jesus. Själv slutade han med huvudet på Salomes fat.

Läs även andra bloggares åsikter om helgon, midsommar, vägar,

Lucka #11: Damasus hade koll på katakomberna

Spanjoren Damasus valdes till påve i Rom 366. Han gjorde sig (ö)känd som bekämpare av de grupper inom kyrkan som ville annat än huvudfåran. Och han uppmuntrade vördnaden av de heliga kvinnorna och männen som dött som martyrer i den unga kyrkan. Han hade koll på var många av dem hade begravts i katakomberna utanför staden.  11 december 384 är hans dödsdag och på den dagen är han inskriven i den romersk-katolska helgonkalendern.

I mitten av 1800-talet görs omfattande arkeologiska utgrävningar i flera av katakomberna. Då kommer det fram inskriptioner med verser av påven Damasus I.

Läs även andra bloggares åsikter om damasus, helgon, katakomber, rom,

Lucka #10 Nobel fest

Allmän flaggdag som vanligt denna dag när nobelpris och pris till Alfred Nobels minne ska delas ut och det sedan ska festas i Stockholms stadshus.

Den 10 december var också dagen då Nyköpings gästabud inleddes. 1317 bjöd kung Birger sina bröder Valdemar och Erik på ett kalas som för deras del slutade mycket olyckligt. De trodde de skulle dricka jul och försonas med bror kungen, men istället hamnade både i en fängelsehåla. Där fick de "fira" nyårsafton och någon gång på våren 1318 svälter de ihjäl eller dödas av knektarna.

Den 10 december 2010 äter jag frukost med Marknadsföreningen i Uppsala och lyssnar på dagens gäst Viggo Cavling. Rolig prick den där Viggo. Gott att få börja dagen med ett leende och ett skratt. Han skojar friskt med Eniros beramade kub på Sergels Torg tidigare i år och sig själv.

Två saker tar jag med mig: Styrkt i att vara uppmärksam på det upplevda värdet av en vara eller en tjänst.  Och varumärken som är spegelbilder av varandra. Cavlings exempel var Ducati vs HD.

Läs även andra bloggares åsikter om nobel, nyköping, harley davidson, ducati, viggo cavling, resume, eniro

Lucka #9

Försiktigt, försiktigt. Luckan är liten. Fingrarna som korvar. Inte ha sönder kalendern nu. Försiktigt, försiktigt.
Nu lossnar det i ena hörnet. Akta, akta. Se till att följa perforeringen hela vägen. Och så vika upp och klämma till lite.

Titta, en liten gubbe. Vad ska det här föreställa? Fattar ingenting.

Annat var det förr. Då hängde saker och ting ihop. Då var allt meningsfullt. Och människor brydde sig om varandra. Verkligen. Men nu jan de inte ens få till en kalender man kan begripa dig på. En liten gubbe, vad har han där att höra?

Och hur ska det bli i framtiden? Är det här vad vi lämnar över till våra barn? Fullt med Små j-vla gubbar i varenda adventskalender! Upprörande. Någon måste göra något. Men politikerna snackar ju bara en massa skit och kostar pengar. Snart ska de väl ha arvode för att Disa också!

Det är ingen ordning på någonting nuförtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om adventskalender, lucka, gnäll

Skal och skydd och lite annat till iPhone 4

Följetongen löper vidare. Jag har inte hittat något skal eller någon bumper till iPhone 4 som jag är riktigt till freds med. Igår plockade jag gamla skärmskyddet och satte på ett sånt där som man kan spegla sig i. Och sen skulle jag dra på en bumper i mjukplats. Hade skärmskyddet inte haft bubblor innan, så fick det flera stycken nu. Bumpern knölade till kanten.

Och den där spegelhistorien ändrar utseendet på hela telefonen. När jag beklagade mig för människor i närheten fick jag veta att många tycker att iPhone 4 är en ful mobil som de gärna täcker över och packar in för att slippa se den. Med mig är det tvärt om.

Jag har köpt den snyggaste telefon jag sett på marknaden och då vill jag se den och helst känna den, när jag använder den.

En sak jag är nöjd med är den lilla svarta dosan som ska ge mig extra kraft till mobilen, den dagen jag slarvigt gett mig iväg utan ordentlig uppladdning. MiLi slinker fint ner i sin lilla tygpåse och sen i axelväskan - kontoret på fickan.

Det här är inte första gången Brygubben snöar in på ämnet ovan. Fler plogposter här

Läs även andra bloggares åsikter om iphone 4, bumper, skal, skydd, design, apple

Lucka #8 Alla dessa dagar

Nordnet har tuggat sig igenom statistik från Stockholmsbörsen och det visar sig vara en fördel att handla på börsen en måndag. Det är den veckodag som ger bäst avkastning. Men tisdag är det precis tvärt om.

Tisdagar är också den dag då människor säger sig vara på mest dåligt humör. I alla fall enligt en brittisk undersökning. Men hur var det med måndagsexemplar, har de blivit tisdagsexemplar?

Alla dessa dagar som kom och gick inte visste jag att de var livet.

Orden av Stig Johansson har citerats av många och lånades av Kjell-Olof Feldt till titel på hans memoarer 1991. De citeras av många. 

En annan ofta citerad rad om dagarna handlar om de bästa och mätta. Av Karin Boye:

Den bästa dagen är en dag av törst. 

Hur är det med onsdag som lill-lördag? Att ge sig själv anledning att leva upp onsdag, den mittersta av alla veckodagar. Och barnens moderna och fina uppfinning: fredagsmys. Sååå bra! Den heliga riten.

Jag skulle nog vilja påstå att jag börjat insett att det är just dessa dagar som är livet. Och jag känner törsten. Det får gärna skapas en anledning till guldkant på det vardagsgrå. Så gärna en lill-lördag för mig. Och en mysig fredagskväll vill jag gärna ge mitt bidrag till.

Läs även andra bloggares åsikter om adventskalender, veckodag, onsdag, boye

Biskopsval i Göteborg med åtta kandidater

Uppdatering tisdag 15 mars: Den senaste bloggposten om biskopsvalet är den här - Biskop över lossbrutna bitar från tre länders stift

-------------

Dagens biskopsnomineringsval för Göteborgs stift i Svenska Kyrkan är avklarat. Rösterna är räknade och med det finns besked om vilka av de villiga och nominerade kandidaterna som röstande elektorer, diakoner och präster har att välja mellan 15 mars 2011 då själva biskopsvalet äger rum.

Fler kandidater blir det nog inte. Men det kan bli färre. Efter tidigare nomineringsval har kandidater hoppat av. Senast inför biskopsvalet till Linköpings stift och för inte så länge sedan i valet till Västerås stift. Allt inom Svenska Kyrkan.

Jag hämtar resultatet av nomineringsvalet från Göteborgs stifts webbplats:

Staffan Grenstedt 284
Christina Eriksson 151
Per Eckerdal 147
Lars Hjort 119
Kerstin Hesslefors Persson 113
Michael Persson 86
Jesper Svartvik 85
Ingvar Humlén 62

De här åtta fick minst fem procent av de avlämnade rösterna och går därför vidare till själva biskopsvalet den 15 mars 2011.

Dan Bernspång 20
Maria Ottensten 18
Jan-Olof Aggedal 18
Peter Hellgren 10
Lars T Gåreberg 9
Fredrik Sidenvall 4
Karin Burstrand 3
Jonas Eek 3
Göran Lenberg 2
Torbjörn Edebol 2
Leif Nordlander 1

Anders Holt 1

Anders Runesson 1

Olle Carlsson 1

Johanna Andersson 1

Lars Eckerdal 1

Ewa Selin1

Ingen av dessa går att rösta på i biskopsvalet. Trots att en av dem redan är biskop: den förre biskopen i stiftet Lars Eckerdal, bror till den aktuelle Per med samma efternamn som däremot blev valbar. Det var skillnader mellan den lista av i förväg nominerade namn som stiftet publicerat på sin webbplats och som Brygubben ställt samman med CV:n och allt i en särskild bloggpost, de namn som blev nominerade vid mötet som föregick röstningen och resultatet av röstningen i nomineringsvalet. Är det bra eller mindre bra?

Carina Etander Rimborg var själv inte elektor, men väl ersättares ersättare för en sådan och fanns på plats  under tisdagseftermiddagen i Svenska Mässan där mötet och röstningen hölls. Hon bloggade och twittrade direkt därifrån.

Svenska Kyrkans Tidning skriver att det var överraskade att Staffan Grenstedt var den som fick flest röster. Han är lärare vid Mekane Jesuskyrkans teologiska seminarium i Addis Abeba. Kyrkan är världens näst största evangelisk lutherska kyrka.

Grenstedt är som tidigare lärare vid Johannelunds teologiska högskola länkad till den inomkyrkliga rörelsen EFS. Svenska Kyrkans biskopar i Karlstad och Strängnäs står i förbindelse med samma rörelse

Tillägg tisdag 7 december kl 23:53 - Här är kandidaternas egna presentationer, hämtade från separata filer som Göteborgs stifts webbplats länkar till. För Jesper Svartvik saknas för närvarande presentation där eftersom han nominerades under dagens överläggningar. En presentation från svenska Wikipedia istället.

Allkristna dagstidningens Dagen artikel om nomineringsvalet inför kommande val av Svenska Kyrkans biskop för Göteborgs stift.

Intressanta uppgifter om vilka som talade för de nominerade på mötet idag i Göteborg och hur många procent av rösterna de olika nominerade fick hittar jag på bloggen Silentium Dei som skriver:

Anmärkningsvärt är att av de tre som pläderade för Jan-Olof Aggedals kandidatur verkar endast en av de ha röstat på honom själva. (Det fanns inga ogiltiga valsedlar)

Staffan Grenstedt, född 1952
Jag har haft större delen av min uppväxt i en prästfamilj i Lerum på Sveriges ”framsida”. Det blev en glädje för mig att få utbilda mig till präst! Med i bagaget fanns också intresset för mission och det var Etiopien som gällde. Jag har tillsammans med min fru Ingela och mina tre nu utflugna barn haft möjligheten att snart under 8.5 år fått arbeta i en växande evangelisk luthersk kyrka i Etiopien - Mekane Yesus kyrkan. En kyrka som bärs av lekfolket. Det har väckt många tankar i min syn på Svenska kyrkan med sina resurser och många anställda. Vad kan vi i Sverige lära oss av de växande kyrkorna i Syd? Det är en fråga som utmanar mig! I min prästtjänst i Västerås har jag jobbat en hel del med konfirmander enligt en modell med många frivilliga assistenter. Där tog jag också arbetsledaransvar i ett distrikt med 11 000 invånare. Intensivt och roligt! Delegation, bemyndigande och tydlighet är viktiga ledord. Att vårda sin egen kristna andlighet är A och Ω. Att forma gudstjänster som alla åldrar kan uppskatta, även tonåringar, är viktigt för mig. Att ha fått vara med och utbilda blivande präster på Johannelund har fördjupat min syn på kyrkans uppgift som ju är att fira gudstjänst, undervisa, samt utöva diakoni och mission; (själavård och ekumenik ej att förglömma). En folkkyrka med låga trösklar och Kristus tydligt i centrum har stor dynamik. Som kyrka kan vi lära mycket av rörelsen ”Mission-shaped Church” (missionsformad kyrka) i Church of England, som ju liknar Svenska kyrkan. Rörelsens ärliga utvärderingar, rejäla analyser och uppriktiga böner utmanar mig! Jag är historiskt intresserad, sportig och tillhör ”Petri bröder” (flugfiskare). Just nu uppskattar jag dock mest av allt att ha blivit morfar och känner att livet har fina överraskningar att ta vara på.

Försvarets Tolkskola (ryska 40p) 1971-72; Teologiska studier U:a 1972-77; Svenska teologiska institutet Jerusalem VT 1977; Teol. Kand. Jan. 1978; Förberedande Missionärskurs (EFS) VT 1983; Förberedande Chefs-Ledarskapsutbildning Maj 1992; Teologie Doktorsgrad i Missionsvetenskap om lokal Etiopisk kyrkohistoria, Uppsala Universitet Dec. 2000; Pedagogisk kurs för Universitetslärare HT 2004; Svenska kyrkans kurs för utsända medarbetare Uppsala HT 2008, inklusive tre SIDA-kurser i Härnösand. Yrkesmeriter: Busschaufför på SJ parallellt med teologistudierna. Prästvigning Göteborg 29 Jan. 1978. Prästtjänst 5+11år: Studentpräst Stockholm 1978-1982 (SESG) / Pastoratsadjunkt Katarina församling på deltid 1978-80 (Stockholms stift); komminister i Lövånger 1987-89 (Luleå stift); komminister i Västerås Lundby förs. i EFS samarbetskyrka 1989-96 + VT 2001 (Västerås stift) med distrikts- och arbetsledaransvar. Utsänd medarbetare i Mekane Yesus kyrkan Etiopien 8.5 år: 1983-87 södra Etiopiens landsbygd; 1996-98 teologisk rådgivare Mekane Yesus k:ans huvudkontor Addis Ababa; 2009-2011 högskolelektor i Kristendomens historia på Ethiopian Graduate School of Theology (ekumenisk postgraduate högskola i Addis Ababa), samt missionsteologi på Mekane Yesuskyrkans prästseminarium i Addis (undergraduate). Högskolelektor i praktisk teologi vid Johannelunds teologiska högskola 2001-2008, 7 år: Huvudansvar för ”prakten”: undervisat blivande präster i kyrkoordningen, kyrkans bekännelsedokument, kyrkliga handlingar, gudstjänst, predikan och övat, övat, övat. Alltså förberett studenter för prästtjänst.


Christina Eriksson, född 1959
Sedan 1998 är jag förtroendevald i & för Göteborgs stift. Just nu är i stiftsfullmäktige och som v ordf i stiftsstyrelsen. Under ca 10 år var jag v ordf/ledamot i stiftsstyrelsens ekonomiutskott. Sedan 2006 är jag ordinarie ledamot i Kyrkomötet och fn ordf i Gudstjänstutskottet. Sedan 2004 tillhör jag styrelsen för Göteborgs kyrkliga stadsmission och är sedan 2007 dess v ordf. Under åren 2006-2008 deltog jag i utredningen ”Demokrati och delaktighet”. Jag finns fn i styrelsen för Åh stiftsgård. Under åren 1991-2000 har jag varit ordf/sekreterare i föräldrakooperativ förskola resp Tyska Skolan i Göteborg. Dessa och en del andra mindre uppdrag har både stimulerat mig och vidgat min horisont vad gäller kyrka och samhälle. Församlingslivets utveckling och de många människornas delaktighet, de många människornas möten med Gud är viktigast för mig när jag tänker på kyrkans framtid. Arbetet i utsatt förort har självklart präglat mig mycket. Nätverket ”Framtiden bor hos oss” som jag var med och bildade, belyser och bearbetar redan nu den framtid som kommer oss till mötes. Detta sker genom kunskapsbildning & erfarenhetsutbyte. Under 2001-2004 fick vi EU bidrag inom växtkraft mål 4 för utbildningen ”att vara kyrka i utsatt förort”. Detta möjliggjorde en kompetenshöjning av all personal i våra församlingar. Nationella och Europeiska kontakter inom frågor som rör storstad/förort. Dessa möten bidrar till reflexion och praktik över vad det innebär att vara Kyrka i en tid när tillhörigheten inte alltid är självklar

Utbildning: Religionsvetenskaplig linje Göteborgs universitet 1984-05-07 Pastoralteologisk utbildning i Lund 1988-05-31 Prästvigd i Skara Domkyrka 1988-06-05 av Karl Gunnar Grape MiL unga chefer, MUC 5 under 1996. UGL februari 2007 Arbete: Jan 2010 kyrkoherde i nybildade Lundby församling Mars 1999 kyrkoherde i Biskopsgårdens församling Vt96-feb 99 tf kh i Masthuggs församling Dec93-vt96 km i Masthuggs församling. Juni 88-dec 93 padj & km i Annedals församling Nov 85-juni88 Stiftskonsulent Göteborgs stift

Per Eckerdahl, född 1951
Jag är uppvuxen i en prästfamilj i Göteborg. Prästvigd för Göteborgs stift och har varit församlingspräst i storstad och på landsbygd samt stiftsadjunkt. Sedan 1990 har jag arbetat som chef och de senaste två åren som styrelseordförande för Bräcke Diakoni, en av de svenska diakoniinstitutionerna. Vi har ungefär 900 medarbetare och en omsättning på ca 430 mkr. Bräcke Diakoni utbildar bland annat diakoner, men arbetar också med vård och omsorg på flera orter i Sydsverige. Bland förtroendeuppdrag kan nämnas att jag är styrelseordförande för Famna – den svenska branschorganisationen för non-profit vård och social omsorg, vice ordförande i styrelsen för Arbetsgivaralliansen, och ledamot i högskolestyrelsen för Ersta Sköndal högskola. Jag är gift med Monica Eckerdal Kjellström, präst och nationell samordnare för ”Jourhavande präst”. Vi bor i Göteborg, jag har fyra vuxna barn med familjer och två vuxna bonusbarn. Fjällen och skärgården är miljöer där jag gärna återhämtar mig. Min doktorsavhandling handlar om församlingsutveckling i svensk storstadsmiljö, Göteborg efter andra världskriget. Även annat jag skrivit behandlar strategifrågor för svenskt församlingsliv, inte minst med anknytning till kyrkans och församlingens diakonala ansvar.

Teol kand och prästvigd för Göteborgs stift 1975 Teologie doktor 1992, avhandling om Småkyrka i storstad (församlingsstrategi) Anställningar Pa och Kyrkoadjunkt i Kortedala 1975-77 Stiftsadjunkt i Göteborgs stift 1977-1982 Komminister i Älvsåker, Tölö pastorat 1982-1990 Direktor för Bräcke Diakoni 1990-2008 Arbetande styrelseordförande för Bräcke Diakoni 2008- Uppdrag Särskild utredare för Kyrkostyrelsen 2008-2009 (Arbetsformer i förändring)


Lars Hjort, född 1955
Född och uppvuxen i Etiopien.Kom som 11 åring till Sverige. Teologisstudier i Lund. Gift med Barbro och har 4 vuxna barn. Bor i villa i Partille och har sommarhus på Orust. Kopplar av i natur, praktiskt arbete, resande och böcker. Huvudtjänstgöring har varit i församling och primärt som kyrkoherde sedan 22 år och kontraktsprost sedan 16. Ledarskap av församling och personal har jag trivts med. Med gudstjänsten som centrum har jag arbetat för att kyrkans budskap ska vara relevant i ett föränderligt samhälle. I Stenungsund byggdes broar till de stora arbetsplatserna på den petrokemiska industrin, vilket bl.a. ledde till krisgruppsarbete och många kontakter med övriga samhället. Ledde projektet Medlem 2000 som syftade till att kommunicera med medlemmar inför relationsförändringen kyrka-stat. Internationella kontakter har varit viktiga, inte minst när vi sökt bygga vänförsamlingsrelationer. Studentprästarbete och prästutbildning i Etiopien har födjupat och berikat. I Partille-Lerums kontrakt leder jag flera samverkansprojekt. 2009 blev jag ordf i Svenska Kyrkans internationella arbete i stiftet.

Teol.kand, Lunds univeristet 1980 Missionshistoria 20 p, Uppsala universitet 1994 Kyrkledarhögskolan 20 p, Uppsala Univeristet 2007 Prästvigd för Göteborgs stift 1980 Pastoratsadjunkt juni-dec 1980, Falkenberg/Vinberg Kyrkoadjunkt dec 1980-aug 1982, Falkenberg Studentpräst aug 1982-dec 1986, Lund/Göteborg Komminister dec 1986-juni 1988, Ödsmål/Norum Kyrkoherde juni 1988-juli 2007, Norum/Ödsmål Kyrkoherde aug 2007- , Partille Kontraktsprost feb 1994- apr 2007 Älvsyssels norra kontrakt Kontraktsprost maj 2007 - , Partille-Lerums kontrakt Tjänstledig för studier vt 1994 Tjänstledig för undervisningsuppdrag i Etiopien feb-apr 1998, aug 2002-mar 2003.


Kerstin Hesslefors-Persson, född 1960
Det är roligt med ledarskap. Jag vill gärna leda med ett kommunikativt och stödjande ledarskap, leda och inspirera medarbetare att växa med sina uppgifter. Mina ledord är; att se och bekräfta, med tydlig färdriktning. Att reflektera över vem jag är och hur jag relaterar till gruppen bidrar till ökad självinsikt.
Efter 21 år som präst i Göteborg har jag god kännedom om stiftet och genom mina uppdrag i kyrkomötet har jag inblick i Svenska kyrkans arbete på nationell nivå. Jag är en god administratör och tycker om struktur i arbetet, det ger också större frimodighet för det oväntade som alltid hör vardagen till. Evangeliet har ett fantastiskt budskap med sprängkraft och tröst. Jag är intresserad av hur vi kommunicerar detta så vi blir berörda mitt upp i livet, så som det faktiskt ser ut för oss just nu. Detta driver mig att skriva psalmer, sånger och liturgiska texter. Ett tilltal som berör, inspirerande gudstjänster som förmedlar evangelium på vår tids språk med mångfasetterade uttryck i vår tid och ideella medarbetare i alla åldrar, det behövs idag och i framtidens kyrka. Jag är gift med Ingmar och vi har tre barn födda -85,-86 och -93. På min fritid ägnar jag mig gärna åt ord, dans, god mat, vänner och familj.

Kyrkoherde i Lunds Allhelgonaförsamling 08- Stiftsadjunkt inom ledarutveckling i Göteborgs stift 99-08 Projektledare för gudstjänstutveckling i Näsets församling 25 % 07 Komminister i Näsets församling, Göteborgs stift 86-99 Komminister i Trelleborgs församling, Lunds stift 85 Föreläsare på tema som utbrändhet, friskvård, psalm i vår tid, inklusivt språk, ledarskaps- och grupputveckling
Studier, andra utbildningar och förtroendeuppdrag: Teol kand, prästvigd för Lunds stift -85. Studier på magisternivå inom arbets- och organisationspsykologi. Kyrkoherdeutbildning, Anders Frostensonstiftelsens psalmskola, UGL, Ledarutvecklingsprogram inom MiL Kyrkomötet, Kyrkostyrelsen, Nämnden för Utbildning Forskning och Kultur, Direktionen för Stora Sköndal, Orator vid prästmöte, Badpredikant i Arild och Mölle, Seminarieledare i gudstjänstnätverket Leitourgia
Publikationer: Medlem i Sveriges Författarförbund -03 Krönikör i Budbäraren, GP och Kyrkans tidning Dopmaterial och sångtexter (Argument) Här vill jag vara och Brinna, bli bränd, glöda igen (Libris), Samarbete – om kommunikation, ledarskap och konflikthantering (Verbum) Medverkat i Psalmer i 2000-talet, Dagboken med kyrkoalmanacka, Hjärtats samtal – en liten bönbok Nu kommer barnen in med Kerstin Andeby i Barnens katedral, Mässan Ge mig en ängel med Karin Wall Källming


Michael Persson, född 1959
Född i Askum, Sotenäset, uppvuxen i Varberg och Träslöv, döpt av och konfirmerad för Caspar Persson. Gift 1990 med Camilla, sv/sv2-lärare (f d korttidare i Kyrkans Unga, Gbg:s stift), barn: Amanda 18 och Caspar 16. Jag kopplar gärna av med resor, böcker, kultur i alla former och matlagning. Erfarenheter i teologi o ledarskap sedan 1986 från Utlandskyrkan, Göteborg och Kyrkokansliet. I försam- ling, på regional nivå och riksnivå; som kyrkoherde/pastor, som regionchef och som KG Hammars högra hand o Biskopsmötets sekreterare, typ: Biskopsbrev om begravning, Vägen valde dig, Hoppkampanjen, Påskupproret, Tsunamin, Psalmer i 2000-talet, resor och retreater för biskopsmötet mm. Goda erfarenheter från gemensamt arbete i strategi, struktur och vision i Kyrkokansliet. Predikant vid Prästmötet i Göteborg 1994, i Visby 2009 Ekumenik: initierat och avslutat EKD-avtalet, deltagit i Porvoo-primatmöten, olika förhandlingar, nordiska biskopsmöten, representerat Svenska kyrkan i div synoder och kyrkomöten, hos olika påvar och andra kyrkoledare. Nu i Storbritannien vice ordf. i Lutheran Council, luthersk repr i Faith and Order. Studieresor, t ex HIV-smittade barn i USA, spetälskearbete i Tanzania, liturgi inför ny Kyrkohandbok. Förtroendevald: kyrkoråd i många skiftande församlingar, Kyrkomötessekretare fyra år i kyrkoliv och i ekumenik, Stiftsungdomsrådet + PU i Göteborgs stift, Ordf i Kyrkans Akademikerförbund/utland 4 år. Arbetet i en stor utlandsförsamling är mångfacetterat med en särskild tyngdpunkt i diakonalt arbete. Det ger erfarenhet av många frivilligas engagemang, besparingar, ”fundraising”, och ett liv som minoritetskyrka - en bit ifrån Svenska kyrkan i Sverige. Här krävs en tydlig ledare med biblisk förankring, pastoral värme, ekumenisk inriktning, social kompetens, mod och glädje. Jag hoppas svara upp mot de förväntningarna.

Student 1978 vid Prästgymnasiet, Göteborg Studier i Uppsala: Teologi, latin, Teol kand 1984, Förste Kurator vid Göteborgs Nation 1982, vice Curator Curatorum vt 1983 Prästvigd i Gustavi Domkyrka 9 juni 1985 av Bertil E Gärtner Missiv till St Lars, Åsa, Frillesås (sju somrars sommarkyrka och omsider ordförande i Stiftelsen) därefter Veinge/Tjärby, Romelanda/Kareby och Kungälv 1986- 1987 vice pastor i Svenska Victoriaförsamlingen, Berlin 1987-1994 kallad till pastor och föreståndare i Evangeliska Brödraförsamlingen/K2R, (konfirmand-, ungdoms- och city/domkyrkoarbete förenat m tjänst (kadj) i Haga 87-89 och domkyrkokaplan 89-94. Kyrkoherde i Frankfurt/Main och München 1994-2000 2001-början av 2004 Kyrkokansliet/ Utlandskyrkan Utvecklingssekreterare (förs-instr), regionchef Kyrkokansliets Chefsutbildning 2004-maj 2007 kallad till Ärkebiskopens kaplan och Biskopsmötets sekreterare Maj 2007- kyrkoherde i Ulrika Eleonora församling, London. Pingstdagen 2007 Prost hc, 2008 licensed in Church of England av Rt Hon; Rt Revd Richard Charters


Jesper Svartvik, född 1965 (presentationen är hämtad från svenska Wikipedia)

Han är teologie doktor (2000), docent (2002), och sedan 2009 den förste innehavaren av Krister Stendahlsprofessur i religionsteologi vid Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet och Svenska teologiska institutet i Jerusalem. Han är son till Gunilla, född Berner, och Jan Svartvik.

Efter teologisk grundutbildning vid Lunds universitet (1984-1989), studerade han vårterminen 1990 vid Svenska teologiska institutet i Jerusalem. Efter pastoralteologiska studier 1990-1991 prästvigdes han den 9 juni 1991 av Gunnar Weman i Luleå domkyrka. Vårterminen 1993 återvände han till Jerusalem för studier vid Hebrew University. Efter avhandlingen Mark and Mission: Mk 7:1-23 in its Narrative and Historical Contexts (2000) har han skrivit Skriftens ansikten: Konsten att läsa mellan raderna (2001, andra uppl. 2005) som beskriver mötet mellan bibel- och litteraturvetenskap, samt tillsammans med Bo Frid utgivit den första svenska kommentaren till det apokryfa Thomasevangeliet (2002, andra uppl. 2004). I december 2006 utkom den omfattande verkningshistoriska studien Bibeltolkningens bakgator: Synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid. Sommaren 2009 publicerades Textens tilltal: Konsten att bilda meningar. Han har varit medlem av redaktionen för Svensk teologisk kvartalskrift; under flera år var han tidskriftens redaktör. Han har alltsedan Internet-tidskriftenStudies in Christian-Jewish Relations grundades varit medlem av dess Peer Review Board. Tillsammans med Göran Larsson är han redaktör för skriftserien Skrifter om judisk och kristen tro och tradition vilken hittills har publicerat tre böcker: Jossel Rakovers samtal med Gud (2003, andra uppl. 2005); Tid för Gud: Judiska och kristna perspektiv på de judiska högtiderna(2006), samt nu senast en reviderad utgåva av kommentaren Uppbrottet: Bibelteologisk kommentar till Andra Moseboken (2007, första uppl. 1993). Mellan 2005 och 2009 var han ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism. Svartvik är ledamot av Kyrkomötets läronämnd och även ledamot av Vetenskapssocieteten i Lund.

Ingvar Humlén, född 1954
Ledamot i; stiftsungdomsrådet i Kyrkans Ungdom Gbgstift några år på 1970-talet, Åhs styrelse några år på 1990-talet, Lutherhjälpens stiftstyrelse i slutet på 1990-talet, S.t Lukas Bohusavdelnings styrelse några år på 1990-talet och nu från 2009. Ordförande i interimsstyrelsen och förste ordföranden i föreningen Kompass 2004-05.Ledamot för präster o diakoner i domkapitlet 2006-09. Var med och byggde upp ”Arken” Lysekils församlingar diakonala centrum och ”Saronhuset” Uddevalla församlingars diakonala centrum. Är född 1954 i Lyse. Hade efternamnet Andersson till 2006. Gift med Marianne sedan 32 år och vi har fyra vuxna barn. Bor i Uddevalla. Mår bra av att umgås med familj och vänner, segla, läsa böcker, snickra på stugan och att resa. Ser gärna på sport och lyssnar gärna på musik. Vill arbeta för en - Öppen kyrka med Kristus i centrum.

Utbildning: Teol kan Uppsala 1982 Pastoralteologisk utbildning Uppsala 1983 Prästvigd i Göteborg 1983 Kurser: Ortodox teologi och spiritualitet, Ekumeniska institutet Bossey, Geneve 1981 Baskurs sjukhuspräst, 1987 S.t Lukas själavårdsutbildning 1990 Förberedande chefs och ledarskapsutbildning 1996 Chefsutvecklingsprogram 2001 Utbildning Grupp Ledare 2008 Yrkesmeriter: Pastoratsadj, kyrkoadj och komminister Lysekil 1983-91 Stiftsadj 1991-94 Komminister Lyse 1994-98 Kyrkoherde Lysekil 1998-2004 Kyrkoherde Uddevalla 2004-09 Arbetar nu som stiftsdirektor i Göteborgs stift
Övrigt: Konfirmandkonsulent Gbg stift 1988-94 Konfirmandpräst på Åh stiftsgård 6 somrar 1991-96 Kontraktsprost Södra Vikornes kontrakt 2001-04 vik Kontraktsprost Norra Vikornes kontrakt 2003-04 Kontraktsprost Uddevalla kontrakt 2007-09



Ingen av de framröstade kandidaterna är 40-talist. Är det första gången i ett biskopsval? Jag tror det. Äldst är 59 år. Två är 51 år. En 50 år och Jesper Svartvik är yngst med sina 45 år. Han och två till är disputerade. Eller har jag missat någon? Visst är andelen med rötter i stiftet påtaglig eller övervärderar jag?

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, biskop, biskopsval, göteborg,

Lucka #7 - Är bekymmerslösheten blå?

På min handled bär jag Frälsarkransens pärlor. Den samtida rosenkrans, det radband för nutidsmänniskan som biskop Martin Lönnebo skapat. De tolv pärlorna har sina namn och sina färger. Här finns den blå bekymmerslöshetens pärla. Är blått en färg utan bekymmer för dig? Och är kärleken röd?

Det akademiska studiet av hur människor kopplar samman färger med begrepp är väl spännande, eller hur? Synestesi kallas det.

Min syster ger tonerna som är hennes yrke olika färger. Det finns människor som mycket bestämt kan säga vilken färg olika siffror och bokstäver har. Och veckodagar får färg för andra.

Jag föreställer mig att det skulle vara till nytta att uppleva världen med tingen och begreppen med flera olika sinnen. Torsdagar, har de en egen doft? Mer än att de luktar ärtsoppa och pannkaka? Och är julen slätt, luddig eller skrovlig?

Brygubben öppnar en lucka varje dag under hela advent fram till julafton.

Läs även andra bloggares åsikter om synestesi, färger, sinnen, adventskalender, brygubben

Lucka #6: Turkisk pappa

Inte turkisk peppar, utan pappa för alla barnen är han Father Christmas. En figur, där den biskopen och undergöraren Nikolaus är en av de omistliga ingredienserna. Bland flera. Biskopen har gett namn åt den dag som idag är, den 6 december.

Enligt traditionen var Nikolaus en vänlig man som gjorde mycket gott, men alls ingen nickedocka. Han ska ha utdelat en smocka under det historiska kyrkomötet i Nicea 325. Den som stod i vägen lär ha varit Arius. Det var han och hans anhängare som trodde att Jesus var skapad av Gud. Att han alltså inte gjorde samma väsen av sig som Fadern (Här smög det sig in ett pappaskämt, f´låt)

Många är de kyrkor världen över som fått namn efter fader Nikolaus. Storkyrkan i Stockholm är en av alla dessa S:t Nikolaikyrkor.

Rektorer och andra skolledare som vill undanhålla barn och ungdomar kontakten med det som adventstiden  är inställd på för slags ankomst och vad som är julens mest lysande stjärna får se upp. Det kan tränga sig på en turkisk biskop där man minst anar det. Hoho och halleluja, alla snälla barn - och stora med!


För övrigt är det läge denna dag att tända ett ljus i fönstret och göra Finlands sak till vår.

Brygubben om Sankt Nikolaus i adventskalendern 2008

Läs även andra bloggares åsikter om adventskalender, nikolaus, finland, nicolaus, storkyrkan, nicea

Lucka #5 Söndag i blålila

Tänk, förra söndagen var det så festligt i kyrkan: Vitt och många tända ljus. Bereden väg för herran och alla de andra kända psalmerna.

Och så idag. Lite glesare i kyrkbänkarna. Inte alls samma drag. De vita prästkläderna bytta mot blålila. Temat är Guds Rike är nära. Bot och bättring tycks vara det som mest gäller för dagen.

Det går liksom utför, eller?

Utanför kyrkan är det snarare så att det stegrar sig i andra tempel. I köptempel.

På bloggen Reklamtro läser jag om hur A6, ett köpcentrum i Jönköping kallar på konsumenter med ropet: Julens Mecka. Och det i Sveriges eget Jerusalem. Hoppas för Guds jag menar, människors skull att den reklamen är gjord med kilometer av självdistans och glimten i ögat.

Läs även andra bloggares åsikter om adventskalender, jönköping, reklam

lucka #4 Adventsmingel som en god tradition

Just lördag före andra söndagen i Advent har blivit dagen för ett mingel med glögg och pepparkaka, vin och ost hemma hos Brygubben med familj.

En av de yngsta gästerna lät meddela när han gick: - Och ni måste bjuda oss nästa år också, annars!

Vi tog det som ett gott betyg. Roligt när man kan få vara med och ställa till en fest där gästerna trivs med varandra och vill komma tillbaka.

Det är mysigt att se vänner som inte möts på ett tag bli glada över ett återseende. Och det värmer när de som är nya för varandra kommer i samspråk med varandra.

Årets bordsdekoration gick i vitt, med linne och spets och några röda accenter. Godiset var också det mest av det vita slaget. Mitt experiment med pepparkaksmuffins garnerade med små marshmallows blev väl inte så vackra, men ganska så goda. Gott, gott tyckte gästerna om brödet jag burit hem från kvartersbageriet Forsa.

Lucka #3: På söndags invigs ett nytt rum för tro

På söndag kommer Turebergskyrkan i Sollentuna, norr om Stockholm. En kyrka för Sollentuna församling i Svenska Kyrkan att invigas. En kyrka för människor som bor och vistas i Sollentuna. En vanlig dag. En helgdag.

http://www.kyrkanstidning.com/nyheter/altare_av_spillvirke_gav_blandade_reaktioner_0_15627.news.aspx

Kyrkbyggandet startade med ett första spadtag den 13 maj förra året och nu står allt färdigt för stor invigning på andra söndagen i Advent. I våras gjöts en tidskapsel av koppar in i kyrkans golv. Tidskapseln innehåller bland annat en Bibel, en psalmbok, flera nummer av församlingstidningen Kyrkporten, ett foto på Kyrkofullmäktige som tog beslut om att bygga, församlingsinstruktionen och listor med namn på alla anställda och förtroendevalda i församlingen 2010.

Turebergskyrkans arkitekt är Helena Tallius Myhrman.  Den är byggd av glas och betong med ett grönt växande tak. Inne i kyrkan kommer att finnas ett altare gjort av spillvirke. Linjerna och de rena materialen med den omålade betongen får mig att tänka på Corbusiers verk. Varför inte på det franska dominikanerklostret Sainte Marie de La Tourettla? Corbusier använde sig av fält och färger som tycks inspirerade av Mondrian. På bilder från den nya kyrkan i Sollentuna ser jag utsmyckningar, färger och former som får mig att associera till en annan konstnär med ett abstrakt måleri: Olle Baertling. Det återstår att se om mina observationer (och fantasier) på distans håller i ett direkt möte med den nya kyrkan.

Den 3 december var från 1901 Lydas dag i den svenska almanacka. Den Lydia som gav namn åt dagen var en kvinna som levde på 100-talet och kom från staden Thyatira, idag Akhisar i Turkiet. Hon var tyghandlare i staden Filippi i Makedonien och gjorde där affärer med de allra finaste tyger, färgade med purpur. Läkaren och författaren Lukas skriver i Apostlagärningarna om hur hon möter aposteln Paulus och fångas av hans berättelse om Jesus. När Paulus senare fänglas och blir utsläppt är det hon som tar emot honom och dem han reser med i sitt eget hus. Det är ett tecken rakt in i 2000-talet att den första europé som tar emot Jesus och blir kristen är en egenföretagande invandrarkvinna. Stort tack Lukas för att du gav oss berättelsen om Lydia.

Läs även andra bloggares åsikter om sollentuna, turebergskyrkan, lydia, paulus, bibeln, kyrkan

Lucka #2: Ängel med svedda vingar

Alla är inte kritvita. Och inte heller är alla små och gulliga med runda kinder. Änglar är lite som folk är mest, fast av sin egen sort.

Människolika kan de vara, liksom vi människor kan få till det änglalika i våra bästa stunder.

Bibliska änglar är sändebud av ett slag bortom de knubbiga ungar som smyckar inte minst mina älskade barocktårtekrokankyrkor i den eviga staden Rom. Så tycks det mig i alla fall när jag läser i böckernas bok.

Gabriel, ärkeängeln kom med bud till den unga kvinnan Maria. Hur många kvinnor före henne hade Gud skickat Gabriel till utan framgång? Hur många tusen och åter tusen nej hade han fått ta emot innan han fick lyssna till Marias oreserverade jag och låta det sjunka in i sin gestalt av ljus.

Läs även andra bloggares åsikter om adventskalender, änglar, maria, gabriel, brygubben

Mutter och mummel. Inget kul, om man säger så.

Det skulle kunna bli många bloggposter om stök och bök i Kyrkostyrelsens kansli på Sysslomansgatan i Uppsala. Men det får räcka med uppdaterande påfyllningar i en och samma. Och den här som en liten vägvisare till den förra.

Alla läsare är inte nöjda med mitt sätt att redigera materialet. En bloggläsare tycker inte att det anstår en som har till yrke att kommunicera att ställa upp saker och ting på det sätt som jag gjort. Och kommer att fortsätta med. För jag tycker ändå att det blir rätt bra att liksom göra en blogg i bloggen, där det senaste läggs till överst och det äldsta kommer längst ner. Dagens uppdateringar är inte de slutliga.

Dagens stort uppslagna intervju i Svenska Kyrkans Tidning med ärkebiskop Anders sätter inte punkt för affären. Ärkebiskopens svar på den sista frågan är inget slutord. Den väcker nya frågor som läggs till de fortfarande obesvarade.

Hur ser du på ditt eget ansvar?

– Det är möjligt att jag skulle ha informerat Lars mer om det missnöje som uppenbarligen fanns mot honom från flera förtroendevalda … ibland kan det muttras och mumlas mycket. Det är möjligt. Men jag får ju också säga att jag själv blev överraskad när saken briserade och jag förstod hur stort missnöjet faktiskt var.

Generalsekreteraren Friedner och personalchefen Ahlberg tycks under en tid samlat sig till ett bristande förtroende för informationschef Pederby. När två medarbetare går till dem och berättar att de ska ha blivit mejltrakasserade av denne, då slår de till. Ärkebiskopen och en större grupp förtroendevalda - inom kyrkostyrelsen får man utgå från - har muttrat och mumlat sig fram till ett bristande förtroende för Friedner (och Ahlberg?) och när tillfälle bjuds, då slår de till. Friedners och ärkebiskopens skilda berättelser - såsom de återges i tidningsartiklarna - lagda vid sidan av varandra ger den bilden. Det kan också bli den bild som  kyrkostyrelsen efter sitt kommande sammanträde indirekt kommer att bekräfta, genom att sluta upp kring ärkebiskopen och vice ordförande och resten av arbetsutskottet.

När den socialdemokratiske vice ordförande Levi Bergström till Kyrkans Tidning kommenterar det hittills kända summerade priset för mutter och mummel om bristande förtroende och oeniga tolkningar, om lämpliga åtgärder och om befogenheter och ansvar, så samlar han sig till ett yttrande som kan bli bevingat inom Svenska Kyrkan:

"Det är inget kul om man säger så."

Lucka #1: Brygubbens Adventskalender 2010

Ska det bli en i år också, en adventskalender? Ja, det blev en sån där med små paket från 1 till 24. Vi bor tre hemma hos Brygubben den här vintern. Många paket blev det. En och annan lite småpraktisk sak. Något ätbart och kanske något oväntat. En mörk morgon i december kan det väl inte skada att få en liten present?

Skulle det bli någon kalender på bloggen i år? Såg inte ut så först. Men det tycks dock ta sig. Lite bakdateringar hjälper till att skapa illusionen av att Brygubben var med från början. Nu gäller det att han håller ut fram till doppardagen.

Bakom de digitala luckorna Advent 2010 lär det vara samma oreda som på bloggen resten av året: ingen större skillnad mellan högt och lågt. Mer publicerat för att bloggaren själv finner skäl för det än att det skulle vara efterfrågat av läsarna. Men va sjutton. Detta bloggande började ju inte som något annat än ett försök med mediet. Försöka duger. Och fick duga. Är det fem år sedan eller mer? Är det tvåtusen bloggposter senare eller fler?