17 mars 2007

Mer från Perssons avskedstal

Ett fortsatt referat av Göran Perssons avskedstal

Några lärdomar efter valförlusten uppehöll sig Göran Persson vid. Släpp inte till några underskott, sa han. Och med det bekräftar han den bild av sin tid som partiledare och regeringschef som handlar om den som fick ordning på landets finanser.

Så följde ett längre avsnitt i talet. Temat var samarbete.

Ett Sverige för alla kräver förmåga till samarbete, sa Persson. Det blev några ord om åren med en svag regering.

Samarbete kan löna sig dåligt internt i partiet, konstaterade han. Samarbete tar tid och är inte alltid roligt. Ändå samarbetar vi, om och om igen. Vi söker breda majoritetet. Vi söker samarbete med näringslivet. Breda överenskommelser skapar stabila spelregler. Den facklig-politiska samverkan har så gott som alltid varit konstruktiv och är en del av den svenska modellen. Utan facker är vi svaga, säger Persson. (lång applåd)

Socialdemokraterna är ett stort parti med många människor med skiftande bakgrund. Det är inte många synpunkter jag inte träffat på när jag rest i landet. Från högern i vänsterpartiet till vänsterflanken i folkpartiet.
Om vi skulle säga att den som inte har partiprogrammet inte får vara med, då vore vi ett fyra procentsparti, var ett budskap från Persson till kongressen. Det är helheten man måste ha känsla för. Vi är det stora vänsterpartiet i svensk politik.

Göran Persson citerade Weber som sa, politik är som att långsamt sågande och borrande i hårda bräder med lidelse och ögonmått.

Vi får inte ha för bråttom, sa Persson riktad till kongressombuden. 51 % är inte tillräcklig majoritet. Vad har då i själva verket hänt? Hur många har varit delaktiga? Det är svårt att få med alla, men ack så viktigt.

Kompromisser vinner respket. Politik är en konstart, som kräver både hjärta och hjärna. Fånga in också de som inte ligger i den smala mittfåran. Argumentera för din sak i offentligheten. Hemliga kotterier är inte vår tradition, hävdade Persson.

Jag vill inte att vårt fina partiet ska bli ett i raden av andra. Jag vill att det ska vara stort och det kräver att vi arbetar i samförstånd.

Också ett samarbete med progressiva krafter i andra länder talade Persson om sa att Sverige behöver världen. Även i det EU som vi älskar att hata. Den svenska modellen är inte längre extiskt. I Eu är den ett exempel och vi är i många avseende ett föregångsland.

Gång på gång mixar Persson i sitt tal partiets ledning och landet ledning. Det finns förstås klara samband. Men sammanblandningen ger kritiker och motståndare en lätt boll.

Idag har Sverige en regering som tiger, hävdade Persson. En utrikesministern som företräder vem, undrade Göran Persson. Om Palme sägs att han gjorde Sverige utomlands lite större än det var. Underförstått att Bildt gör landet mindre internationellt.

Det allra trevligaste som hänt är att poeten Dan Andersson sjungs och reciteras igen, sa Persson. Sen följde en rad strofer ur Dan Anderssons produktion. Först detta:

Kom, sol, som en gud över åker och slog, lys hjärtan som längta till ljus! Blås, vind, och fall rägn i den spirande skog, väx, gräs, över viddernas grus!

Naturen har alltid haft en enorm betydelse för mig, säger Göran Persson. Upplevelse, tankens fria flykt och rekreation. Och med de orden gör sig den avgående partiledaren mycket svensk.

Valmanifest och linjetal kan vara vackra, men inte lika lätta att minnas utantill.

Det ekologiskt uthålliga samhället är den viktigtaste visionen, enligt Persson. Hur blir det för våra barn och deras och deras...? frågade han.

Nästa stora språng i den ekonomiska tillväxten kan bara göras i ett ekologiskt uthålligt samhälle.
- Måste du tjata om det där, har man sagt till mig. Ja, det måste jag, har jag svarat. Det är ett moraliskt ansvar. En ohyggligt stor uppgift i närtid.

Lobbyisterna arbetar inte för det nya. Framtidens samhälle saknar sina lobbyister. Därför krävs politik. Marknaden löser inte dessa problem. Marknaden är en tjänare, men en usel herre.

När Göran Persson talar om miljöfrågorna blir han mycket engagerad. Så följs också detta avsnitt i slutet av det timslånga talet av dagens längsta applåd.

En slutsats - och här föregriper jag valanalysen - är att de som vinner på missnöjet och vanmakten över vad den moderata regeringen gör inte är vi. Socialdemokraterna är inte ett missnöjesparti. Moderatstyret är därför dubbelt skadligt. Alla påverkas. Få har bett om det. Moderatregeringen har ett svagt mandat, 60 000 - 70 000 röster.
- Nu sätter jag punkt och lämnar över stafettpinnen. Sällar mig till föredettingarna. Till Ingvar och Tage G, sa Persson i det att han avrundade sitt tal.

Framgångsrika, förtvivlade och fantastiska år.
Resor och rosor.
Plakat och pajkastning.

Göran Persson är en predikant. Allitrationerna funkar.

Tack Mona och ett stort lycka till. Jag känner mig trygg. Det här blir bra.

Andra bloggar om: , ,

Inga kommentarer: