04 mars 2007

Stockholm i maj: Pirlgrimsfärd för tillit till jorden


I en medialiserad tycks de polariserade bilderna av religion och tro nästan helt ta överhand. Den mindre tvärsäkra, men ändåriktade längtan efter mening och delaktighet gör sig inte alls lika väl i ett digitaliserat "av eller på", i ett "antingen-eller".

I södra Burgund i Frankrike i den lilla byn Taizé: Det var här som Roger Schutz 1940 grundade ett ekumeniskt och internationellt brödraskap.

Bröderna, som blir medlemmar för hela livet, lever i andlig och materiell egendomsgemenskap, i celibat och har en enkel levnadsstandard. Idag finns det ett hundratal medlemmar från 25 olika länder, katoliker och från evangeliska kyrkor.

Vardagslivet i Taizé präglas av gemensam bön tre gånger om dagen. Bröderna har inga andra inkomster än vad de förtjänar genom sitt arbete. De tar inte emot några gåvor för egen del. Några av bröderna bor i små grupper bland fattiga i andra länder.

Från vår till höst kommer unga vuxna från olika världsdelar till den lilla kullen som Taizé ligger på. Vissa sommarveckor kan här samlas över 5000 unga . Här börjar för många av dem en inre resa som fortsätter när de kommit hem: en strävan att fördjupa sitt inre liv och öppnar sej för möjligheten att hjälpa till att göra jorden mer beboelig.

Broder Roger dog den 16 augusti vid 90 års ålder. Han dödades under kvällsbönen den kvällen i kyrkan i Taizé. Broder Alois, som broder Roger för många år sen utsett till sin efterföljare, är nu prior i kommuniteten.

Våren 2007 gästas Sverige av bröder från Taizé och vid ett stort möte för unga vuxna den 3-6 maj kommer Border Alois till Sverige. Så här berättar han:

På eftermiddagen den dag då han dog sa broder Roger några ord som känns som ett testamente: 'Om vår kommunitet skapar möjligheter i den mänskliga familjen att vidga…' Och så tystnade han, alltför trött för att avsluta sin mening. Vad menade han med att 'vidga'? Troligen menade han: göra allt vi kan för att alla ska förstå att Gud älskar alla människor utan undantag, alla folk. Han ville att vår lilla kommunitet ska sprida ljus över detta mysterium genom vårt liv, i ett ödmjukt samarbete med andra. Och vi bröder vill svara på denna utmaning tillsammans med alla andra över hela jorden som söker fred.

Igår visade Sveriges Television den prisbelönade dokumentären Jesus Camp. Ett exempel på hur kristen tro kan missbrukas. Att det sätt på vilket pingstpastorn Becky Fisher passerar närmast alla gränser för det acceptabla inte är utbrett bland världens kristna ursäktar inte hennes handlingar. Det var välgörande att SvT visade filmen. En tankeställare för varje vuxen, en varning att ens närma sig det sätt att behandla barn som filmen visade.

Kommuniteten i Taizé och möten i taizeanda världen över är en direkt motvikt till det Jesus Camp och likande religiösa yttrigar representerar. Taizé riktar sig inte till barn, men väl till ungdomar och unga vuxna. Så ansvaret är stort även för de som bjuder in till Taize, som tar med ungdomar dit.

Mötet i Stockholm den 3-6 maj är för åldrarna 17 till 35 år. För svenska medier erbjuder mötet en möjlighet "inom tullarna" att uppleva ett kristet möte med en enkelhet och en öppenhet som borde göra intryck. Till Stockholm kommer dessa första dagar i maj helt vanliga ungdomar och unga vuxna att föra samtal med om tro och om att leva i tro utan varje anspråk på att det sker på någon annans bekostnad.

Bröderna från Taize har Ersta diakoni på söder i Stockholm som sin bas under vistelsen i Sverige våren 2007. De är inbjudna till Sverige av den katolska kyrkan, av Svenska missionskyrkan och av Svenska Kyrkan.

Carl Otto Werkelid uppmärksammar i dagens Svenska Dagbladet en mycket läsvärd artikel i senaste numret av den kristna kulturtidskriften Signum. Rubriken är Religionens återkomst? och författaren är den tyske religionsfilosofen Hans-Joachim Höhn. Werkelid noterar med intresse Höhns beskrivning av hur religiösa motiv och tolkningsmönster återburkas och övertas, både vällvilligt och fientligt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

De övergrepp mot barn som Jesus Camp dokumenterade är bara ytterliggare ett bevis på hur farligt religion är som företeelse. Väldigt få människor kan uppenbarligen hamdskas med sin tro, den riskerar alltid att bli för nitisk och destruktiv. Historien har tusentals exempel på missbruk av religion. Ska en sådan farlig "drog" verkligen inte ha några restriktioner? Knark är inget, mot den farliga drogen "Religion". Religion och dess utövning bör därför förbjudas. Privat oorganiserad tro bör däremot tillåtas, den är mycket svårare att missbruka.