Redan första dagarna med Facebook stördes jag av tanken på att investera för mycket i en enstaka community som inte har framtiden för sig. Det är alldeles för mycket av planekonomi och storskaligt tänkande i en lösning där alla ska vara på ett ställe och strukturera sina data på ett så likartat sätt.
Ändå har jag inte lämnat Facebook. Så länge mitt kontaktnät växer här så trängs mina tveksamma tankar tillbaka. Fast jag vet att det bara är en tidsfråga innan det är dags att packa ihop och lämna för något annat.
En artikel i The Ekonomist från i torsdags ge bränsle åt mina funderingar. Det är som någon skrev eller sa i förra veckan att Facebook, liksom Myspace är för likt AOL på sin tid.
Storheten med internet och webb är platsoberoende. Den fysiska platsen i IRL vinner över den digitala platsen, som därför blir en en mental återvändsgränd.
Andra bloggar om: facebook, irl, community, relationer, nätverk, aol, kommunikation,
2 kommentarer:
Jag menar att det är som med lego eller byggmodeller. Det är kul att bygga, designa, klistra och måla, men när allt är klart enligt ritningarna så lekar man en kort stund och sen står riddarborgen eller Spitfiren i skala 1:150 i hyllan och samlar damm.
jag har dock inte byggt färdigt ännu...
Skicka en kommentar