Läroplanen ska inte svara på vem som skapade världen

Om någon invänder mot att en skolelev eller en lärare tror och säger att Guds är världens skapare, då är det skolans läroplan som är felkonstruerad.

Undervisningen i naturvetenskap ska handla om de vetenskapliga teorierna och rönen om hur världen kommit till. Men meningsfrågorna "varför?" och av "vem?" hör till livsåskådningens område. Och det ska inte ett sekulärt utbildningssystem lägga sig i.

Om en lärare skulle drista sig till att sätta ett betyg på en elev med hänsyn till hennes eller hans tro, då är det diskriminering.

Regeringen markerar att ämnsundervisningen "ska vara saklig och allsidig". Därför är det orätt att i såväl kommunala skolor som friskolor ifrågasätta människors livsåskådningar.

Det är vanligt att argumentationen vänds på ända. Och då blir varken skiljelinjer eller konsekvenserna klara. I den offentliga debatten upphöjs enskilda exempel på människor som förväxlar "vem?" med "hur?" och så dras alla troende över en kam. När så sker mot bättre vetande kan inte kritikerna tas på allvar.

När dåligt omdöme förenas med maktspråk, då har man anledning att känna oro. Nu är det barn och ungdomar inte ska få tro vad de vill. Är det vuxnas arbetsplatser som ska kontrolleras nästa gång? Vad har då kristna att sätta emot?

Det är frestande för kyrkoledare, t.ex. biskopar och ledande styrelseledamöter i Svenska Kyrkan, att tyst följa händelseutvecklingen. För den som vill behålla jobbet kan det kännas riskabelt att försvara religionsfriheten om man med det kan hamna i dåligt sällskap.

En kristen människas frihet är förenligt med alla vetenskap som inte står i motsats till människans och skapelsens värde. Så är också en rad banbrytande forskare i naturvetenskap troende människor. Dessa är de förebilder som barn och ungdomar idag behöver i sina studier och i sina framtida vetenskapliga erövringar.

Andra bloggar om: tro, religion, friskolor, utbildning, religionsfrihet, skola, regeringen, vetenskap, naturvetenskap